Det viktigaste jobbet
on 04/12/2015

Samtal, skratt, bil, mataffär, sång, mat, kortspel, té. Glädje, vetgirighet, respekt, humor, kontakt.
Det tog bara någon dag och nu är jag där. Nu finns tilliten och samhörigheten och trots kapitala skillnader i språk, skrivsätt, musik och hela kulturerna, kan vi mötas.
Idag ska vi tala via tolk, jag och den unge man jag är kontaktperson för. Han har varit något dämpad från och till, men mitt intresse för de vackra snirliga tecknen och hur man skriver Tor, skingrar tankarna.  Funderar på vilka tankar. Om talibaner, om slaktade syskon, om skräcken i det rackliga flytetyget, om mamma?

Jag vet inte vad han gått igenom. Jag vet ingenting annat än att vi är här och nu, tillsammans. I värme och trygghet. Jag är imponerad av modet att trotsa flyktens faror men också det goda modet. Inte bara hans mod utan alla Afghaner genom tidernas mod. Alexander den store, Djingis Khan, Ryssar, USA och alla andra som härjat landet genom historien.

Nu finns inte de äckliga bruna nyanserna, vulgopropagandan och galningen som ville sätta upp en kulspruta på Öresundsbron. Nu är det Jokkmokk och vänliga humanister. Konsum, Sporthallen, gymmet och Östra Hörnet.

Rapport visar bilder på trängsel, desperation, kaos, poliser och gummibåtar. Våra blickar möts. Det är kallt som bara fan utanför, men inte här.

Jag är glad att jag har det  viktigaste jobbet som finns.


Leave a Comment:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Be the first to comment



Tor L. Tuorda

Sök! Separera sökorden med komma och mellanslag