Den planerade gruvan i Kallak hotar Laponia direkt
on augusti 29, 2019

Gamla och nya undersökningstillstånd. Den lilla pentagonen uppe till vänster omsluter berget Ruovddevárre, innanför gränsen till i världsarvet Laponia. Ruotevare nr 1 är Beowulf Minings första undersökningstillstånd i Jokkmokks kommun. De mineraler bolaget vill undersöka är titan och järnmalm. Samma år, 2006, slår Beowulf ner klorna i Gállok/Kallak. Också här är järnmalm den mineral bolaget intresserar sig för. Fyndigheten ligger närmare järnväg, malmen är renare, magnetisk, och enligt Beowulf jättestor.

Trots att bolaget skjuter upp Ruovddevárre som sitt flaggskepp på sin hemsida lägger man flaggskeppet i malpåse och satsar istället allt krut på Gállok/Kallak. Det är en strategisk rockad. Trots att järnmalm inte är någon bristvara i världen idag så gör man allt för att få myndigheterna på sin sida. Kallak blir en miljövänlig gruva som ska ta optimal hänsyn till de samebyar och den ortsbefolkning som är verksamma i området. Transporterna kommer ske på lastbil till Inlandsbanan, alternativt på en järnväg genom Natura 2000-området och det snart bildade natureservatet Jielkká-Rijmagåbbå. Politiker och tjänstemän jublar. Allrahelst när Beowulf Mining utlovar 550 nya jobb och 600 miljoner kronor till Jokkmokks kommun under de 14 år gruvan i Gállok/Kallak förväntas vara verksam.

Blir gruvan verklighet gör gruvans uppbyggda infrastruktur det möjligt för de andra gruvplanerna att också realiseras. Beowulf Mining har pågående undersökningstillstånd för koppar i områden nära Gállok. Bolaget har tidigare också haft tillstånd att undersöka uran och titan. Titan är det däremot brist på, åtminstone inom EU. Troligen är det denna bristmineral som Beowulf helst vill åt i ett andra eller tredje steg. De vill skaka liv i sitt flaggskepp Ruotevare nr 1.

Ett undersökningstillstånd är lätt att omstarta. Ett faktum som med glasklar tydlighet visar att världsarvet Laponia direkt hotas av gruvnäringen. Det spelar ingen roll om Ruovddevárre ligger i ett naturreservat och världsarv. Exploatering är malmkroppen är ändå tillåten.

Det är trist att sarekforskaren Axel Hamberg, som var pappa till gränsdragningen för Sareks nationalpark, endast intresserade sig för fjälltoppar och glaciärer. Om denne haft ett mer landskapsekologiskt perspektiv, skulle gränsen till nationalparken självklart dragits längre söderut, så att de enormt artrika områdena vid Njoatsosjåhkå, berget Tjoares, Tjårokjávrre, Vállásj och Tjuolldavágge också ingått i parken. Ungefär samma gränsdragning som Laponia fick 1996. Men Hamberg ville i den svenska nationens intresse lämna möjligheten öppen för framtida gruvbrytning i Ruovddevárre, där två fördämningar på ömsom sidor av malmfyndigheten planerade byggas som skulle försörja gruvan med elström. Nedre delen av Njoatsosvágge och Tjuoldavágge skulle därmed blivit dränkta.

 

Njoatsosjåhkå och Sähkok i Sarek. Här planerade dammen till kraftverket byggas.
Njoatsosjåhkå och Ruovddevárre, längre nedströms första bilden.


Om Ruotevare nr 1 legat innanför Sareks nationalpark hade det med Sveriges och Minerallagens logik inte kunna bli någon gruva. Nu är det inte så. Därför är världsarvet Laponia direkt hotat om det blir en gruva i Gállok/Kallak. Allt hänger ihop…

Första bilden från Bergsstatens karttjänst Mineralrättigheter


Leave a Comment:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Be the first to comment



Hermelin

Sök! Separera sökorden med komma och mellanslag