Under medeltiden och fram till ungefär förrförra sekelskiftet ansågs skogen vara hemvist för tomtar och troll och allsköns oknytt. Folk var livrädda för den gamla skogen.
Idag sägs det vara tvärtom. Nu anses svenskarna älska skogen. Men alltför få ser skillnaden på en samling planterade träd och riktig skog. Snarare kan en plantage anses vara finare, vackrare och mer välskött, än den gamla skogen. Till en del kanske detta kan skyllas på urbanisering och naturfjärmning och generationer av bönder som i sekler skött om sina skogar. Förvisso påverkas också medborgarna av manipulativ propaganda från skogsindustrins lobbyorganisation Svenska skogen som matas ut i varje reklampaus under fotbollsmatcher. Det är inte lätt att freda sig mot lögnerna, att få fjällen att falla från ögonen och se hur det verkligen ser ut i skogslandskapet.
Folkvalda låter skattebetalarnas skogsbolag Sveaskog och Fastighetsverket härja på och skövla både kvarvarande spillror av riktig skog i nyckelbiotoper som fjällnära skogar. På skogssamernas renbetesland byggs enorma vindkraftsparker på berglanden där spillror av gammelskog finns sparade. Kalhuggningarna tar alla rekord. Det har aldrig skövlats så intensivt i Sverige som det görs idag.
När världsarvet Laponia skildras med den googlebaserade häftiga helikopterturen på det samiska museet Ajtte i Jokkmokk görs flera mellanlandningar i fjällens sommarvisten, men inte ett endaste stopp görs i Laponias gammelskogar med sina tusenåriga tallar i vare sig Vállásj, Sjávnjá, Stubbá eller Muttos.
På lokaltidningarnas löpsedlar skildras en nybakad jägmästares första ensamma arbetsdag i skogen:
– Såg björn! står det i feta bokstäver med bild på den livrädda jägmästaren.
Också nutidens folk är rädda för skogen. Är det inte björnar så är det getingar, mygg eller älgar man är rädda för. Eller för att gå vilse. Man ser ju ingenting i gammelskogen. Har ingen utsikt. Den trygghet och värme som vissa känner i en riktig skog utbyts i skräck för andra. Och så alla fallna träd som man måste kliva över.
Visningar: 12
Dessutom vet vi ju nu att brandproblemen är kopplade till plantager.
Det är i plantager brandförloppen blir katastrofala.
Omöjliga att stoppa.
Trots det inget ifrågasättande.
Ingen debatt.
Vi vet också att kalhyggesmodellen är minst lönsam.
Det brukar ju ändå ha effekt.
Problemet är kanske att inse det när omloppstoderna i skogarna är långa som människoliv.