Contorta i massor – ett storskaligt experiment som sket sig

Contortaplantering, en gigantisk flopp i det så kallade skogsbruket. Björken som ligger kommer från röjning av lövsly. Det hade kanske varit bäst att låta björkarna stå och i stället rensat bort contortan?

Contortaplantering från fjället Jarre väster om Jokkmokk som gränsar till gammelskog i Pärlälvens fjällurskogs naturreservat.

Contortatall, pinus contorta, har sedan 1970-talet planterats på över 600 000 hektar kalhyggen (en hektar = 100 x 100 meter). Mestadels är det norra Sverige som drabbats av denna extremt storskaliga experimentverkstad med ett främmande trädslag, vilket ofta varit förödande.

Om naturen bestämt att contortan skulle finnas här så hade den funnit här. Men det är i Nordamerika den har sin hemvist. Här ställer den mest till elände. Och det är ju så när människan ska vara klåfingrig och i girig nit försöka få till ett mer snabbväxande trädbestånd. Det är fullständigt obegripligt att ansvariga politiker har kunnat tillåta denna gigantiska ekologiska katastrof. Och vansinnet faktiskt tillåts fortsätta, konstigt nog.

I de täta contortaplaneringarna har trädens spretiga grenar och långa barr dräpt det mesta på marken under sig. Alltför lite solljus når marken och barren förstör möjligheterna för andra växter att återinvandra efter kalhuggningen. Marken är som död. Det går inte att färdas genom contortabestånd, det är för tätt. Renen hittar ingen mat här, inte tjädern, inte någon. Contortorna är inte anpassade till de snömängder som faller i denna del av Sverige, med en massa toppbrott och brutna träd som följd.


Varför testade inte skogsbruket contortan på mindre arealer när den började introduceras i Sverige i början på förra seklet. En inhägnad hektar nedanför fjällskogsgränsen och en ovanför. Nä, testytan är som sagt 600 000 hektar. Det är så sagolikt jävla korkat.

Contortan reproducerar sig själv också och kan sprida sig två mil bort från planeringarna. Laponiatjuottjudus, samebyarna som förvaltar världsarvet Laponia, har huggit bort contortatallar som planterats i ett grustag, vilket senare kom att inrymmas i Muddus nationalpark. Det var en bra åtgärd. Eftersom stora delar av nationalparkens östra del ligger i omedelbar anslutning till just contortaplanteringar gör att contortan kommer fortsätta att sprida sig in i nationalparken. Det blir ett oöverstigligt jobb att springa runt i parken och rotrycka contortaplantor.


För Muttos del, och för hela naturens, vore det självklart bästa att äntligen förbjuda planering av contorta, ta bort alla ytor där den växer och restaurera skogarna. Inte plantera bara ett trädslag på hyggena – en modell som allt tydligare visat sig vara sårbart för insektangrepp, sjukdomar och bränder i tider av klimatförändringar – utan flera. Bygga upp början på en riktig skog. Det skulle ge en massa jobb, ökad biologisk mångfald och bättre renbete. Något som alla skulle tjäna på. Inklusive skogsbruket.



Visningar: 749

2 svar på ”Contorta i massor – ett storskaligt experiment som sket sig”

  1. Hej! Har 3 stycken Contorta nära huset, känner mej lite otrygg! Brukar dom växa in i brunn och husgrunden?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *