Contorta i massor – ett experiment som sket sig
on 17/09/2020

Contortaplantering från fjället Jarre väster om Jokkmokk som gränsar till gammelskog i Pärlälvens fjällurskogs naturreservat.

Contortatall, pinus contorta, har sedan 1970-talet planterats på över 600 000 hektar kalhyggen (en hektar = 100 x 100 meter). Mestadels är det norra Sverige som är drabbad av denna extremt storskaliga experimentverkstad med ett främmande trädslag vilket oftast varit förödande.

Contortaplantering, en gigantisk flopp i det så kallade skogsbruket. Björken som ligger kommer från röjning av lövsly. Det hade kanske varit bäst att låta björkarna stå och i stället rensat bort contortan?

Om naturen bestämt att contortan skulle finnas här så hade den funnit här. Men det är i Nordamerika den har sin hemvist. Här ställer den mest till elände. Och det är ju så när människan ska vara klåfingrig och i girig nit försöka få till ett mer snabbväxande trädbestånd. Det är fullständigt obegripligt att ansvariga politiker har kunnat tillåta denna jättestora ekologiska katastrof. Det märkligaste är att vansinnet faktiskt tillåts fortsätta.

I de täta contortaplaneringarna har trädens spretiga grenar och långa barr dräpt det mesta på marken under sig. Alltför lite solljus når marken och barren förstör möjligheterna för andra växter att återinvandra efter kalhuggningen. Marken är som död. Det går inte att färdas genom contortabestånd, det är för tätt. Renen hittar ingen mat här, inte tjädern, inte någon. Contortorna är inte anpassade till de snömängder som faller, med en massa toppbrott och brutna träd som följd.

Varför testade inte skogsbruket contortan på mindre arealer när den började introduceras i Sverige i början på förra seklet. En inhägnad hektar nedanför fjällskogsgränsen och en ovanför. Nä, testytan är som sagt 600 000 hektar. Det är så sagolikt korkat.

Contortan reproducerar sig själv också och kan sprida sig två mil bort från planeringarna. Laponiatjuottjudus, samebyarna som förvaltar världsarvet Laponia, har huggit bort contortatallar som planterats i ett grustag, vilket senare kom att inrymmas i Muddus nationalpark. Det var en bra åtgärd men stora delar av nationalparkens östra del ligger i omedelbar anslutning till just contortaplanteringar. Stora arealer från vilka contortan kan sprida sig in i nationalparken. Det blir ett oöverstigligt jobb att springa runt i parken och rotrycka contortaplantor.

För Muttos del, och hela naturens, vore det självklart bästa att äntligen förbjuda planering av contorta, ta bort alla ytor där den växer och återställa skogarna. Inte plantera bara ett trädslag på hyggena – en modell som allt tydligare visat sig vara sårbart för insektangrepp, sjukdomar och bränder i tider av klimatförändringar – utan flera. Bygga upp en blandskog. Det skulle ge en massa jobb, ökad biologisk mångfald och bättre renbete. Något som alla skulle tjäna på. Inklusive skogsbruket.




Leave a Comment:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Be the first to comment



Tor L. Tuorda

Sök! Separera sökorden med komma och mellanslag