Änok.Vádme, Tjieggelvas.Hålgåsjávrre, Tjieggelvas.Uppáfuornná, Gárásj.Standár.Standár.Tjoares.Mádervárasj, Sarek.Guossajåhkå, Huhttán.Iegeljávrre.Iegeljávrre.Standárjåhkå.Ruovddevárre, Änok.Ruovddevárre, Änok.Tjáhppisvárre, Muttos.Lijnáhuornnásj, Muttos. Lijnáhuornnásj, Muttos.Lijnáhuornnásj, Muttos. Vádme, Tjieggelvas.Vuoskkuvárri.Udtja.Gáddebákte.Basádisluokta.Lullemusvárbbe.Biehttsevárre, Huhttán.Nuortta Suohppa.Rávnnavárre, Stuor Dahtá.Rávnnavárre, Stuor Dahtá.Rávnnavárre, Stuor Dahtá.Några av mina bilder av samiska barktäkter där många av dem är riktigt gamla. Den äldsta barktäkten som forskningen känner till är cirka 2400 år gammal. Barken skars ut i juni, biehttsemanno – tallmånaden på lulesamiska – när barken var mest välsmakande och lättast gick att lossa från tallen. Till hjälp hade samerna ofta en hornkniv, men ibland skars barkenb också med vanlig kniv, vilket de sista bilderna på granbarktäkterna visar. Varför just granbark togs känner jag inte till. Det var den inre ljusa innerbarken som användes. Den torkades eller åts direkt rostad över elden, kokades tillsammans med kött i kokgropen eller grytan eller sparades för att ätas under vintern. Tallens innerbark är rik på c-vitamin och kolhydrater. I gammelskogerna i Sábme är barktäkter de vanligaste spåren av samerna. Barktäkter har funnits överallt där samer varit verksamma men på grund av skogsbruk har de flesta spår från barktäkter utplånats i plantagelandskapen.
