Åsa Lindstrand: Markerna skriker om nåd

https://nsd.se/nyheter/artikel/beowulf-mining-om-frustrationen-over-processen–kurt-budge-jag-kommer-med-ett-gott-hjarta/r08k11kj

Min kära sambo Åsa Lindstrand skrev av sig här på förmiddagen med anledning av VD:n för lycksökaren Beowulf Minings goda hjärta i NSD. Den här tidningen, och de flesta andra medier, vill ställa folk mot folk. Vill boosta konfrontation utan kritiska motfrågor, ingen intervju av forskare kring dammläckage, ingenting. Bara den lille mannen i varselvästen. Till råga på allt kallas den sketna lilla prospektören för gruvbolag. En tar sig för pannan. Igen. Och igen.

“VD:n på bilden är som en söt skolpojke i varselkläder
han har just satt en hink vatten över dörren som föll ner över fröken när hon kom in
alla barnen i klassen skrattade
fröken var förtvivlad
men pojken var så söt och sade det var inte jag
så hon kunde inte bli arg på riktigt
särskilt inte när han lade ett äpple på katedern
Kallduschen var nog inte så farlig ändå
och han är ju snäll innerst inne

Inte god och inte ond
men från en annan plats
en rörelserymd där mina tankar inte trivs
faktiskt inte ens kan existera
för de dödas i takt med markerna
Hållbarhet har svalnat
nu är det grön omställning som sprutas ut
av dyngspridarna

När den förvuxne i varselkläder säger
att han kommer med ett gott hjärta
börjar det susa i mitt huvud
en lätt tinnitus gör sig påmind
man
måste
vara balanserad

Ditt goda hjärta
kan fara åt helvete

I flödet stoltserar de dumma
med sin tro
ena stunden offer
osynliggjorda
utestängda
från gruppen de påstår sig tillhöra

De har sökt sin gemenskap på annat håll
hos konsumism, kolonialism, liberalism, socialism, gruvism, skogsbruksism
sålt ut gamla marker för en skoter, eller två, ett nytt kök, en utlandsresa
och nu känner de sig utanför
och söker lyckan hos VD:n i varselkläder
Det är alltid lättare att tillhöra ett vinnande lag
exploatismen vinner alltid

Morgon som kväll är midvintern mörk
jag kör i mörkret
och varje dag lyser det uppe i sluttningen
skördaren tuggar sig fram
dygnet runt
Upplaget växer
timret börjar fraktas ut
sårade marker som skriker efter nåd
i alla vädersträck

Minns du den där dagen vi fann älghornet? Eller det stora sarvhornet? Spåren efter lodjuret och tjäderspelet?
Minns du när vi eldade vid den gråslipade lågan
och fann goliatmusseronen alldeles intill?
Minns du när du fick krypa in i det övergivna björnidet?
Minns du när vi drog upp harr efter harr i sjön?
Minns du midnattssolen över världsarvsfjällen där vi stod på Átjek, eller
när vi hittade offerplatsen då bolagets vatten var som lägst?
Minns du hur vi smög fram till kanten och lade oss platt för att se pilgrimsfalken sitta på den knotiga tallgrenen?
Minns du när vi skopade vatten ur kallkällbäcken?

Eller nä, förresten, strimla sönder dina minnen i bergakrossen
för i de minnena vilar en smärta och en frustration så djup
att de kan löpa amok
Låt dig istället
bländas av reflexen från varselkläderna
Den här planeten är ju ändå dömd att dö”

Vår son Nils, 8, dricker vatten ur en kallkälla i Gállok.


Visningar: 458

3 svar på ”Åsa Lindstrand: Markerna skriker om nåd”

  1. Hej blir så arg och ledsen . Måste Norrbotten/ Lappland förstöras . Vi vill ha kvar våran vackra del av Sverige . Är det inte gruvbrytning så är det vindkraftsindustrin . NEJ och åter NEJ

  2. Jag lider, själv och med alla som varje dag måste stå ut. Med svek, lögner och flathet. Samma krafter nu som då, när Vindelälven skulle offras eller hormoslyr gick att dricka. Ett vansinne som gör en vanlig sund människa vansinnig. Först skulle Norrland koloniseras, nu ger de få rösterna som finns kvar inget utslag i ett val. Demokratin har segrat……

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *