På vägen till Kvikkjokk låg en alldeles färsk bärskit av björn. Björnen hade hittat mängder av fjolårets lingon och kråkbär. Dotter Astrid tog ut tikvalpen Ráddna ur bilen, så att valpen skulle få lukta på lämningen. Men bara efter några sekunder ville hon spåra och drog i kopplet. Bara 10 veckor och nosen morskt efter marken.Tyvärr kom vi in i ett surdråg som vi inte var rustade för och fortsatte vår resa mot väst.

En fisketur i Änok norr om Kvikkjokk väntade.

Blåsten gjorde dock fisket mindre lyckat. På spö fick vi ingenting. Nu har börstingen definitivt tagit över. Tydligen räcker inte kylan från tolv glaciärer i Sarek för att rödingen ska trivas. Det är mycket märklig!

Istället för att fiska körde Astrid båt iförd min gamla flytväst från slutet av 1960-talet. Gjorde tvära girar och jagade svallvågor så vattnet sprutade. Ráddna fick lära sig båtliv. Skogen är något som Astrid också gillar.

Men valpen blev fort trött av att springa omkring och lukta på allt, hoppa över bäckar och lågor. Så hon somnade, hopkringlad vid mina och Astrids fötter. Jag passade på att dra ett kammofluagenät äver oss och ta fram lockpipan. Astrid härmade järptuppens drill perfekt, och en fågel svarade efter tre-fyra försök. Men hur än både hon och jag lockade, så kom ingen järpe. Troligen blåste det för mycket. Jag drog över mig kammonätet och gick mot den plats tuppen satt, medan Astrid stannade vid ryggsäcken och åt hemmagjord, torkad älgkorv. Jag kom den ganska nära.