Lundberg blev Tuorda
on 16 april, 2013

Foto: Tor L Tuorda
Maj-Britt Lundberg, f. Eriksson.
Signe Eriksson
Signe Eriksson, f. Stenman.

Mitt samiska arv har jag alltid känt till men hållit för mig själv. Med min mor Maj-Britt talade jag om det då och då, men inte med min mormor Signe. Där var det locket på.

För trettio år sen fanns inte läge att bejaka någon samisk tillhörighet. Något jag tyst burit med mig från barnsben och manifesterat och odlat bara i mitt eget huvud: förnimmelser, känslor, förhållningssätt, jojkat platser då ingen annan hört, också inför flera hundra personer på Gärdet i Stockholm, och i pokulerande sammanhang och fått positiva genmälen som jojkare.

Den kolonialt inpräntade bilden av samer hos alla levande i Sverige var kutym hos de flesta innan Sametingets tillblivelse. Hjärntvätt, långvarig manipulation från lapp-ska-vara-lapp-politik gjorde det omöjligt att stå upp som same om man inte hade renar och samiskt efternamn. Ofta får Sametinget – ofta med all rätt – mycket skit. Men röstlängden ger en bas, ett godkännande från andra samer om att också såna som jag finns och räknas. Och i år har förfrågningar droppat in från olika samiska partier om att de önskar få med mig med på sin lista inför valet den 19 maj (för övrigt min födelsedag). Hedrande!

Trots att jag aldrig ansökt om medlemskap i någon sameby tror jag många renägare vet att jag till fullo står på deras sida. I den samiska kulturen är det renen som är basen, symbolen, navet – den som bär upp hela det samiska alltet. Renskötseln går tydligast att hävda i kolonialstaten Sveriges annekterade imperium. För renskötseln är den enda samiska kultur svenskar begriper när samer kommer på tal. Renskötseln har en egen lag som är tänkt att hävda samebymedlemmarnas rätt.

Härska genom att söndra. Renskötande, icke renskötande, fjällapp, skogslapp, fiskelapp, fattiglapp.

I många decennier har Sverige gjort allt för att få bort samerna från norra Sverige. Men ändå inte. Till skillnad från andra kolonialstater har bara lite blod spillts. Det har funkat ändå.

Sveriges koloniala härnadståg har skett administrativt. För att ostört och metodiskt kunna plundra samernas land på allt som går att omvandla till pengar har pennan, kyrkan och länsstyrelserna varit de vapen som brukats. Samerna har osynliggjorts, nonchalerats och effektivt assimilerats in i det svenska storsamhället. Slurp bara, och så har problemet varit löst. Men processen har skett under så lång tid, på så många olika nivåer i samhället och så smidigt och subtilt, att alltför få människor idag fattar vad som egentligen har hänt. Det är som en dimma över det hela. Nedtystat, mörkat och indoktrinerat in i människohuvudens innersta skrymslen. Lögnen har blivit sanning.

Jag har tidigare inte riktigt förstått den koloniala mekanismen, den hydra som tar grepp om allt den förmår. Ett manipulativt monster som präglar oss in i ryggmärgen, som får det onaturliga att bli normalt, det sjuka att bli friskt. Som i Orwells 1984. Det är fruktansvärt skrämmande.

Därför är det glädjande att många seriösa publikationer från författare och akademiker satt ljus just på Sverige som faktisk och folkrättsvidrig stat med kolonialismen som bränsle. De politiska partierna som styr Sverige gör ingenting för att uppfylla de folkrättsliga åtaganden vilka Sverige undertecknat. Deklarationen ILO 169 negligeras helt. Allt som är samiskt talas det tyst om.

Det är som väntat. Som historien lär oss…

1928 togs lappbyarna bort och i samebyarna som de bytte namn tioll 1971 fick bara renskötare vara med. Renskötare var häftiga, tyckte Sverige. Med stora härkar, lasson och röda tofsar i mössorna.

Merparten av alla samer blev utkastade från gemenskapen. För dem försvann abrupt möjligheterna till fri jakt, fritt fiske och fri anskaffning av ved eller byggnadsmaterial till kåtor, bodar och stugor. Ett våldsamt övergrepp. Renlösa samer tvingades fråga Lappfogden eller byråkrater på länsstyrelserna om lov om att få leva som de alltid gjort. Var de olydiga kom bylingen och finkan väntade.

I frodande rasism blev det fult att vara same. I stora delar av Sábme såg Sverige till att utrota också namnen – prästerna höll i kyrkbokens penna. Allt samiskt skulle bort. Fjällrenskötseln som Sverige tyckte var pittoreskt fick dock bestå, men helst bara om den bedrevs intensivt. Renhjorden skulle vaktas dygnet runt, vajorna skulle mjölkas och familjerna bo i kåtor alla årstider. Det tyckte Sverige var genuint och vackert. Självklart fick barnen inte gå i skolor med fyra väggar. “Lapp ska lapp vara.” (Kyrkoherde Vitalis Karnell)

Att en nation utrotar religionen för ett folkslag och tar över deras land är kriterium som beskriver begreppet kolonialism. Det lyckades Sverige göra för fyra hundra år sen. Men övergreppen fortsätter än idag. Sverige har makt, men inte rätt, som forne FN-ambassadören Lars Norberg uttryckte det på Ája i Jåhkåmåhkke för en tid sedan, där han i sitt föredrag länge uppehöll sig vid att beskriva Sveriges koloniala arv och nutida status.

Sverige har utraderat alla skogar och förvandlat dem till plantager, eller dränkt dem under kraftverksdammar. Och så finns mörkret från gruvor över hela Sábme.

Också nyrasismens och nazismens mörker hotar. Snyggt skrudad i polerade brillor och friserad nacke sitter den där mitt i maktens boning. Trots sitt yttre är den sjuk och hela samhället smittas. Vad lite människan lärt sig. Så fort folk glömmer. Drabbade av historielöshet och intolerans kan det bli riktigt förbannat jävligt.

Därför heter jag Tuorda nu. Formellt Tor Lennart Tuorda, men jag använder Lundberg Tuorda till att börja med. Jag äger inget renmärke, har inga renar och talar dålig samiska, men jag bär gábdde med stolthet, också dålusj gahper ibland (mössa).

Jag är framme på min vandring i personliga dekolonisering När min sömn äntligen gnuggats ut ur ögonen är bilden tydlig.

Vandra du också. Flera tusen lulesamer finns efter Julevädno, Lule älv. Människor vars ursprung den svenska staten vill sopa bort. Rösta den 19 maj!

http://www.sametinget.se/1060

 

Tor L. Tuorda

 

 

Böcker för fler som vill få upp ögonen:

Svante Isaksson När staten stal marken
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9188675300

Lennart Lundmark Stulet land
http://www.bokus.com/bok/9789174419870/stulet-land-svensk-makt-pa-samisk-mark/

Tusen år i Lappmarken
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9186621300

Jag har tidigare bloggat om Ryd/Cramérs bok
http://kvikkjokk.nu/2012/06/kolonial-historia/

Patrik Lantto Lappväsendet (går att beställa från Vaartoe – centrum för samisk forskning CeSam, Umeå universitet)
http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/umea_universitet/pressrelease/view/fraan-lappfogde-till-regional-myndighet-749768

Sammanfattning av Patrik Lanttos bok från Birger Ekelids hemsida:
http://www.birgerekerlid.se/AKTUELLT/Lappfogdarna-samernas-foermyndare

“Vad var då utmärkande för det fogdesystem som var som starkast under mellankrigstiden?  Lanttos 500-sidiga studie kan sammanfattas i några punkter.

  • Synen på samerna präglas av ”lapp-skall-vara lapp”-politiken. Den innebär att samer enbart duger till renskötsel och bör fortsätta att bo i kåtor. De ska leva som nomader och behöver inte samma skolundervisning som andra. De är ett underordnat folkslag i behov av råd, kontroll och övervakning. Synen är utpräglat kulturhierarkisk och paternalistisk. Under flera decennier försöker lappfogdarna vidmakthålla en intensiv och traditionell form av renskötsel, trots att utvecklingen går åt ett helt annat håll.
  • Lappfogdarna hade stort inflytande över den nationella samepolitiken. I kraft av sina ämbeten hade de en särställning i utredningar och remissutlåtanden som föregick riksdags- och regeringsbeslut.
  • Även på lokal och regional nivå hade de en maktställning eftersom de var satta att tillämpa den lagstiftning de hade inflytande över. Renskötseln reglerades genom detaljerade byordningar. Fogdarnas insyn stannade inte där, utan omfattade även bostadsfrågor, fattigvård, skolgång, taxering och andra familjeangelägenheter.
  • Samernas politiska mobilisering sågs med oblida ögon av lappväsendet. Lantto har tidigare belyst frågan i avhandlingen Tiden börjar på nytt , men frågan har en given plats även i denna studie. Med åtskilliga exempel visar han att lappfogdarna motarbetade och misstänkliggjorde de personer som försökte organisera samerna. Framträande ledare som Elsa Laula, Torkel Thomasson och Gustav Park hamnade ständigt i skottgluggen som ”uppviglare”.”

 

 

 

 

 

Views: 423


Leave a Comment:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


15 Replies to “Lundberg blev Tuorda”

  • 28 maj Hej Tor!Bra att du tagit ditt samiska namn också.Jag har själv samiskt påbrå några generationer tillbaka på mors sida.Jag har alltid känt dragning till det samiska och längtar alltid till fjällen.När jag och en kusin tog upp det samiska arvet med våra mödrar blev det arga! Sorgligt men det beror väl på
    det hemska storebror Staten gjort och gör med vår ursprungsbefolkning.
    Mormor och den sidan av släkten pratade ju finska och det förbjöds på mors tid i skolan! Vår släkt är uppblandad från alla håll och kanter men jag är stolt
    över min historia. Vilka underbara bilder du tar!! Vänliga hälsningar Louise

    • Hej Robin, så roligt att höra av dig!
      I vår historia finns onekligen mycket intressant och spännande att förkovra sig i. Känner inte till allt, men har i alla fall skrivit en del i tidigare inlägg. Mejlar till dig när det lugnat ner sig med jobbandet. Ha det 🙂

  • Att byta namn verkar vara ett riktigt beslut som tillkommit efter moget övervägande. Vi sörlänningar är inte så bevandrade i ämnet och har ibland svårt att förstå vilka övergrepp svenska staten har tillåtit sig och hur känslig frågan att vara same eller inte har blivit i dessa övergrepps kölvatten. Du har dock utbildat vår familj en hel del och vi inser att man måste vara modig för att ta det steg du har gjort. Du vågar välja den väg du tror på och kommer rakryggat att möta ev. kritik. Heja Tor!

  • Det här var nyttig läsning. Önskar att mera tas upp inom t.ex. ämnet samhällskunspa i alla skolor i Sverige. Själv har jag saknat undervisning om vårt urfolk när jag gick i skolan och har därför gått med i föreningen Samer i Stockholm för att få chans till mera kunskap och kontakter.

    • Så roligt att höra! Visst har det varit, och fortfarande är, snudd på obefintlig information om samer i grundskolan. Om nordamerikas urfolk och kultur finns det däremot fylliga kapitel. Jag ser det som en ytterligare nyans på kolonialismens palett. Bra att du är med i Samer i Stockholm 🙂

  • Tack Tor! Tuorda. Är mycket glad för de steg du tagit. Det du skriver om vad kolonialiseringen gjort och gör med oss och norra Sverige, det måste vi prata mycket mer om , med alla. Särskilt med våra grannar. Här där jag bor i nordvästra Ångermanland är den koloniala dimman/domningen så tät att många inte ser oket, än mindre hur vi kan kasta det av oss. Men fler och fler ser mer och mer! Lycka till Tor Tuorda! Tack för bilden på Signe! Minns henne väl från åren i Kvikkjokk. Ylva

  • Liker din konklusjon, eller avrunding. Kanskje ikke så viktig å sammenligne egne markører med en næring. Jeg hører at reindrifta omtales som adel eller ok-stemplere. Jeg synes din reise og bevissthet er gode i seg selv.

  • En omfattande personlig och historisk reflektion. Mycket bra! Koloniseringen är fullbordad då ur/folket till största delen tänker som kolonisatörerna, anammar deras politiska och kulturella strukturer. När vårt medvetande har tagits över av den rådande världsbilden, då är vi fullständigt koloniserade.



Norna

Sök! Separera sökorden med komma och mellanslag

Tors Galleri