Till minne av kusin Bengt

Min kära kusin Bengt Eriksson i jämtländska Nyhem finns inte mer. Han omkom i en olyckshändelse och efterlämnar barnen Teresia och Daniel. Bengt begravdes den 5 mars i Nyhems kyrka. Med många pauser och gråtattacker förmådde jag ändå få fram följande tal inför ett fullsatt kyrkorum:

“Kusin Bengt var min stora idol när jag växte upp. Han lärde mig nätställena i Änok, var storöringarna stod i älven, var älgarna hölls på deltat. Jag skaffade samma kastspö som honom, samma filékniv, samma kaliber på bössan.

Även om inte pratat med varann på flera månader eller inte träffats på flera år var det som nyss när vi väl gjorde det.

Vi tog upp berättelsen där den slutat eller återvände till älven och ny spännande agga som med största spänning skulle utprovas.

Att med motorbåtta sig längre upp i Tarraälven än vad någon annan någonsin gjort, och sen majestätiskt puttra in i Björntjänna var en bragd vi båda gladdes åt oerhört mycket.

Att lura kärringar som tjuvlyssnade på jaktradion likaså.

Eller björnjaktens kollosala brasa där goda drycker bidrog till att hela fjällvärlden tömdes på vilt.

De galna upptågen och humorn, men också den genuina känslan för Kvikkjokk var en botten som vi delade. Och alla minnena av gubbarna, och hela historien.

Bengt var en generös, rolig, omtänksam optimist som var lätt att tycka om.

Du är saknad oerhört mycket.”

Visits: 144

5 svar på ”Till minne av kusin Bengt”

  1. Det är fruktansvärt hemskt. Han var den enda jag stod nära av kusinerna, nu finns ingen…

  2. Det har gått 1 år av saknad av denna glada positiva Bengt, han kom en fredag kväll lite då och då alltid glad och pratsam. Vi saknar dessa stunder, man tittar på ytterdörren lite då och då för att se om inte han kommer in. Knackande
    liter försiktigt på dörren, ibland inte. Du fattas oss.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *