Samer, prenumera på SvD, gratis i två månader :)
on 13 juli, 2018

Eftersom SvD, denna stora tidningsdrake, har gjort en så unik satsning med att stort och seriöst belysa samernas situation är jag benägen att betala för en digital prenumeration på tidningen (trots att jag verkligen inte har råd…).

Jag hoppas alla samer gör detsamma. Som en manifestation.

För de som inte gillar högerpolitik är det lyckligtvis bara ledarsidan som är “fristående moderat”, vilket ju ledarskribenten Ivar Arpis vulgära ledare om samer visat.

Journalister och redigerare – som faktiskt gör tidningen – är superduktiga proffs vilka tjänar som “pennor” och “filter” för att göra komplexa frågor begripliga för gemene kvinna och man.

Köp SvD (obs: jag är inte betald av tidningen eller någon annan för att pusha för detta utan gör detta ideellt. Som med det mesta numera – sponsor sökes…)

Ivar Arpis vulgära och historielösa  ledare följer här:

“När isarna smälte undan vandrade de första människorna in för nästan 12 000 år sedan. Kusternas rika bestånd av säl och fisk kunde man leva gott av. Vid Göta älvs mynning har de levt sedan urminnes tider. Alltid nära havet. Först i kanoter, sedan i små båtar, senare i skepp, alltid med en hamn att återvända till. Varvskrisen mellan 1969 och 1985 ledde till att majoriteten av urfolket vid Göta älv blev av med sina traditionella maritima arbeten. Hamnarbetarkulturen gick förlorad. Idag talar knappt någon hamnarbetargöteborgska hemma. Allt detta skedde med statens goda minne. Man lät en unik kultur gå under och motiverade det med ekonomiska argument. Idag arbetar bara ett fåtal göteborgare kvar i hamnen, ännu färre är sjömän. Detta trots att hamnen intar en särställning inom den göteborgska identiteten. En del menar därför att även göteborgare som inte arbetar i hamnen ska ha rätt att bestämma över hamnpolitiken.Till saken hör förstås att rennäringen endast får utövas av samer som ärvt rätten genom blodsband. Okej, jag slutar där.Som en del kanske har anat, av rubriken om inte annat, handlar den här texten om konflikten mellan svenska staten och samerna, inte om göteborgares kärleksrelation till havet. Men ovanstående är i stora drag hur samernas situation har beskrivits. Samerna anses ha bott i Sveriges norra regioner – Sameland innefattar även områden i Norge, Finland och Ryssland – sedan urminnes tider. Sedan riksdagen erkändes deras urfolksstatus 1977 har de rätt till kulturell särbehandling. Staten har genom en grundlagsförändring 2010 tagit på sig ansvaret att få rennäringen att fortleva, eftersom denna är en del av den samiska kulturen. Konsekvensen är att man öser in pengar i en näring som går med förlust varje år. Det bor mellan 20000 och 35000 samer i Sverige, men endast runt 2500 samer i Sverige är renskötare. Att jämföra med 1,1 miljoner människor i Norrland. Renägande samer utgör runt två promille av Norrlands befolkning, men skulle med ratificeringen ILO 169 kunna få vetorätt över nya gruvor och vindkraftverk. Även privata markägare påverkas. Intresset hos den förkrossande majoriteten, som försöker överleva på glesbygden, står mot en liten statsunderstödd grupp renskötare som till varje pris vill bevara sina privilegier. Dessutom kan man rimligen argumentera för att gruvnäringen, vindkraften och skogsindustrin berör hela Sverige, och inte bara Norrland. Av hela Sveriges befolkning utgör renägarna 0,2 promille. Varken stuvare i Göteborgs hamn eller renskötare i Norrland kan kräva att just deras sätt att leva ska garanteras av staten. Till saken hör förstås att rennäringen endast får utövas av samer som ärvt rätten genom blodsband. Jag känner inte till någon annan näring i världen – utom möjligtvis kungahusen – som är baserad på något som i synsättet påminner om rastillhörighet, och dessutom ges statsbidrag. Inget som glesbygdsbor med fel blod i ådrorna kan ägna sig åt alltså. Varken stuvare i Göteborgs hamn eller renskötare i Norrland kan kräva att just deras sätt att leva ska garanteras av staten. Detta alldeles oavsett hur länge man bott i ett område. Inte ens den svenska staten, med all sin skattekraft, kan få tiden att stå still. Samepolitiken borde bedrivas med det i åtanke. Regeringen vill integöra något före valet, och oppositionen verkar vara nöjd med status quo den också. Ingen förlorar ett val på att hålla tyst i frågan, tycks bedömningen vara. Man vill inte erkänna att Sveriges intresse är att inte ge en liten grupp (0,2 promille av befolkningen, som sagt) bestämmanderätt över något så viktigt som gruvnäring och vindkraft. Men snart måste man sätta ned foten. I dag ligger fem planerade gruvor för beslut hos regeringen. Är det rimligt att majoriteten hålls som gisslan på det sättet? Regeringen måste välja sida.”

Ivar Arpis text andas extremhöger som bidrar till att närma M till SD.

Som 1935, då högern också stödde nazisterna.

 

Views: 117


Leave a Comment:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Be the first to comment



Figurer på Báktestubbá

Sök! Separera sökorden med komma och mellanslag

Tors Galleri