Replik till Maud Olofsson mfl
on 19 december, 2017

Följande vulgära debattartikel av Maud Olofsson mfl. publicerades i tidningen Dagens Industri den 8 december.

Debatt: Miljöbalken bromsar hållbarhetsarbete

Det goda samhället är ett hållbart samhälle. Men skevheter i den svenska lagstiftningen riskerar att äventyra en sammanhållen utveckling där miljö, ekonomi och människa beaktas som jämbördiga faktorer i allt beslutsfattande och i alla aktiviteter. Ett fundament i svenskt samhällsbyggande under 1900-talet har varit industri i världsklass där gemensamt ansvarstagande om lönsamhet, miljö och fördelning av tillväxten skapat välstånd över hela Sverige. Sedan 1970-talet har Sverige gjort en fantastisk miljöresa som inneburit kraftiga begränsningar i utsläpp till mark, vatten och luft samtidigt som vår ekonomi har växt.

De unika förutsättningar som finns i Sverige med tillgång till rika råvaror, klimatsmarta energisystem och en hög innovativ förmåga ger oss en stabil grund för att skapa nya industrier och nya jobb. Men alltför ofta hindras en positiv utveckling på grund av ett allt snävare synsätt på vad hållbarhet egentligen är. Nya företagsetableringar genomgår ofta miljöprövning enligt miljöbalken. Miljöbalken syftar till en hållbar utveckling men med tiden har det närmast blivit praxis att under prövningsprocesser enbart bedöma miljökonsekvenser utan att väga dessa mot ekonomiska och sociala konsekvenser.

Staten representeras i miljödomstolen av myndigheter som med all kraft håller emot nyetableringar, eller miljömyndigheter som överklagar och underkänner andra myndigheters bedömningar. Allt för ofta sker överklaganden på en snäv juridisk grund som i verkligheten saknar betydelse för miljöpåverkan eller hållbarhet.

Samtidigt saknar staten representation i miljödomstolarna som verkar för nyindustrialisering eller tillväxt. Resultatet är att den sammanhållna hållbarhetsprövningen aldrig sker, då bara ett snävt sektorsperspektiv kommer till tals. Vi menar att alla tre delar måste vägas samman, ekonomi, social utveckling och miljöhänsyn. Tillväxtverket, berörda kommuner och regionförbunden borde vara representerade i domstolsprövningen för att säkerställa att ekonomi och sociala faktorer kommer med i prövningen. För att förtydliga samhällets intresse för en hållbar utveckling bör miljöbalken ersättas med en hållbarhetsbalk för att garantera en allsidig prövning av tillståndsärenden där miljö, ekonomi och sociala faktorer vägs mot varandra. Samtidigt bör ansvaret för hållbar utveckling förtydligas. Över blockgränserna är våra folkvalda överens om att Sverige ska leda den hållbara utvecklingen, men samtidigt saknas ett statsråd i regeringen som har det sammanhållna ansvaret för hållbarhetsfrågor.

Med nuvarande ordning hindras investeringar i turism som bidrar till landsbygdens utveckling och omställningen av energisystemet med en ökad andel vindkraft får allt svårare att erhålla nödvändiga tillstånd. Industriinvesteringar stoppas, försenas eller flyttas utomlands. Det sociala perspektivet med jobb, utvecklingsmöjligheter och välståndsbyggande i hela landet får aldrig komma till tals med dagens ordning.

Ett verkligt exempel belyser fenomenet: I ett tillståndsärende är en jurist på Naturvårdsverket nyfiken på hur begreppet ”samlad prövning” ska tolkas och överklagar systematiskt ett tillståndsärende för att få en rättsprincip etablerad. När ärendet till slut kommit till vägs ände har prövningen tagit sju år. Miljövillkoren för verksamheten blir i domen i stort sett identiska, men faktiskt lite lindrigare än vid ansökningstillfället. Sju års produktion tappades och det ekonomiska bortfallet beräknas till närmare 10 miljarder kronor. Den sociala konsekvensen blev att uppemot 1.000 arbetstillfällen förlorades.

Vårt förslag skulle stärka det hållbara samhället och livet utanför storstäderna. Det måste finna en stark social miljö med bra skolor, fungerande sjukhus och kommuner med ekonomi i balans så de kan leva upp till sitt ansvar. Ersätt miljöbalken med en hållbarhetsbalk som ger en hållbarhetsbedömning till nytta för det goda samhällsbygget. Sverige som industrination kan inte fortsätta lägga krokben för vår egen utveckling och framtid. Det är dags för ett omtag för att skapa både tillväxt, framtidstro, nya jobb och miljönytta.

Maud Olofsson, före detta partiledare (C), entreprenör
Nyamko Sabuni, hållbarhetschef, ÅF
Niklas Nordström, kommunalråd (S), Luleå
Per-Erik Lindvall, företagare
Göran Bäckblom, affärsutvecklare

Replik av mig tillsammans med Johanna Nilsson, Naturskyddsföreningen i Norrbotten, samt replik av gruvexperten Arne Müller. Ingen av våra repliker ville Di märkligt nog publicera, så de följer här:

Naturskydd – förutsättningen för hållbar utveckling!

Svar till Maud Olofsson, Nyamko Sabuni, Niklas Nordström, Per-Erik Lindvall och Göran Bäckblom’s artikel i Di “Miljöbalken bromsar hållbarhetsarbetet” :

Bromsar vad och miljönytta för vem?

Vårt samhälle och ekonomi är helt beroende av naturen. Det innebär kortfattat att ekonomiska modeller inte kan se miljö, ekonomi och människa som jämbördiga faktorer.  Miljökonsekvenser måste prioriteras först, med hjälp av miljöbalken och därefter kan man bygga de ekonomiska och sociala faktorerna utifrån det.

Att uppnå en hållbarhet ur fler perspektiv än miljöperspektiv är ett lovvärt initiativ från debattörerna men de verkar vara illa informerade om den sociala och ekonomiska hänsyn som redan finns inskrivna i miljöbalken. Den tanken fanns till och med i grunden för dåvarande regerings proposition till nuvarande miljöbalk.

I förarbetena (regeringens proposition 1997/98:45) till miljöbalken (1998:808) står i första stycket att “För att skapa ett ekologiskt hållbart industrisamhälle krävs det också en skärpt och breddad lagstiftning som gör det möjligt att förena social och ekonomisk utveckling med ett effektivt skydd för miljön”. Utformningen av miljöbalkens 1 § avser också att nå denna hållbarhet: “Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö … mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas”. Att i detta läge hävda att miljöbalken behöver bytas ut torde i så fall syfta till att ersätta domstolarnas rättspraxis.

Detta är tyvärr vad debattörerna går vidare med då de anser att staten borde få en större representation i miljödomstolarna. Det är domstolarnas uppgift att döma utifrån rådande lagstiftning. Att enskilda politiker eller intresseorganisationer skulle ha en representation i domstolen låter som ett stort avsteg från centrala juridiska principer. Vad debattörerna sedan menar med “staten” är i högsta grad diffust.

Idag lever vi på bekostnad av ekosystemen och den biologiska mångfalden. Skogsnäringen och gruvnäringen har fått gräddfil i lagstiftningen vilket har inneburit att takten på skogsavverkningar och vindkraftsutbyggnader aldrig har varit så höga som nu och tillståndsgivningen för gruvor tar alla rekord. Att vi gör det lättare och snabbare att exploatera naturresurser innebär att vi riskerar att underminera våra egna sociala och ekonomiska framsteg. Vi skjuter oss själva i foten och kastar sten i glashus. Forskning visar att hållbar tillväxt måste ske med beaktande av risken för irreversibla miljöförändringar som hämmar långsiktig tillväxt (Rockström m fl (2009); Wijkman & Rockström (2012)). Att då använda hållbarhetsbegreppet i sammanhang som är kortsiktiga och icke hållbara, är förödande för miljön och själva ordet blir missvisande och ger negativa effekter i alla led.

Utarmningen av bland annat den biologiska mångfalden är redan på en kritisk nivå. För att bromsa förloppet och vända den negativa trenden måste de ekosystemtjänster områdena hyser – dvs den nytta vi människor har från naturen – vara vägledande i samhällsutvecklingen. Naturen måste betraktas som en självklar del av vårt välbefinnande, istället för något vi utarmar bara för ekonomiska vinster.

Vi instämmer med debattörerna att vi som nation  absolut inte kan fortsätta lägga krokben för vår egen utveckling och jordens framtid. Det är dags för ett omtag för att skapa ett hållbart föregångsland med framtidstro, tillväxt och nya jobb baserade på ekosystemtjänster. Vi anser därmed inte att miljöbalken bromsar samhällsutvecklingen. Tvärtom bidrar den till skyddad natur som i sin tur kan agera som dragplåster för bla turismnäringen. Vi måste säkerställa vår egen och framtida generationers rätt till livskraftiga och robusta ekosystem. Då är det viktigt att politiska styrmedel prioriterar hushållning, sänkt konsumtion och återvinning.


Johanna Nilsson, Luleå Naturskyddsförening

Tor L. Tuorda, Jokkmokks Naturskyddsförening


Arne Müllers replik utlagd på Norrlandsparadoxen:

“Maud Olofsson m fl argumenterar i Dagens industri den 8 december för att miljöbalken ska ersättas med en hållbarhetsbalk för att miljöprövningen också ska ta hänsyn till ”ekonomiska och sociala konsekvenser”. Jag lämnar förslaget därhän, men däremot har jag en del synpunkter när det gäller skribenternas verklighetsbeskrivning.

Under arbetet med boken ”Smutsiga miljarder-den svenska gruvboomens baksida” bad jag Bergsstaten om statistik över beslut om bearbetningskoncessioner för gruvor under 2000-talet. Fram till slutet av 2012 hade 115 ansökningar godkänts, fyra hade avskrivits sedan begärda kompletteringar inte lämnats in och inte en enda ansökan hade avslagits. I den senaste statistiken från Bergsstaten framgår att det sedan dess beviljats ytterligare 16 koncessioner. Fyra har avslagits.
När det gäller miljöprövning av gruvor, som sker efter att bearbetningskoncession har beviljats, har jag bara sett ett enda fall under 2000-talet där en ansökan om miljötillstånd för en gruva avslagits.

Bilden som skribenterna ger av att miljökrav från myndigheter dramatiskt försvårat möjligheterna att få tillstånd för gruvverksamhet saknar helt enkelt stöd i fakta.
Sant är, som statistiken visar, att myndigheter och domstolar under de senaste åren vid några tillfällen sagt nej till gruvprojekt. Avslagen har motiverats av starka miljöskäl eller av att de planerade gruvorna skulle orsaka stora problem för rennäringen. I ett fall, Kallak, har Länsstyrelsen i Norrbotten också uttryckligen hänvisat till en samlad samhällsekonomisk bedömning.

När det gäller miljöskälen har påverkan på områden som är skyddade inom EUs Natura2000-regelverk återkommit i flera fall. Detta var exempelvis motivet till att Boliden fick nej på en ansökan om en koppargruva i Laver, som ligger inom Piteälvens avrinningsområde. Gruvan skulle i en första etapp kräva ett 49 Km2 stort industriområde med bland annat en damm för 1 miljard ton gruvavfall. Tre av skribenterna i Dagens Industri, Maud Olofsson, Nyamko Sabuni och Niklas Nordström, har gjort sig kända som EU-anhängare. Mot den bakgrunden är det något förvånande att man uppenbarligen är beredd att rucka på ett bindande EU-regelverk.

Det är svårt att vara emot att det är samhälleliga helhetsbedömningar som ska ligga till grund för viktiga tillståndsbeslut som det handlar om när det gäller gruvnäringen (och för den delen även vindkraften). Nu har det senaste årtiondet inte direkt talat till gruvbranschens fördel när det gäller samhällsekonomi.

• Northland Resources försattes i konkurs mindre än två år efter det att gruvan i Kaunisvaara startat. Skulderna uppgick till 14 miljarder kronor. Staten hade då redan rustat upp vägen till Malmbanan för omkring en miljard och 140 nya bostäder hade byggts i Pajala. Även järnmalmsgruvan i Dannemora gick i konkurs vid samma tid.

• I Blaiken i Västerbotten beräknas samhällets kostnader för att städa upp efter Scanminings zinkgruva uppgå till 400 miljoner.

• När Lappland Goldminers startade arbetet med att etablera en guldgruva i Fäboliden, utanför Lycksele, byggde kommunen ett stort industrihus med inriktning på de servicebehov som skulle uppstå. Men efter de inledande markarbetena lyckades företaget inte få finansiering och gick efter några år i konkurs. Industrihuset i Lycksele står fortfarande tomt.

Detta är några exempel som visar att det är långt ifrån självklart med ett positivt samhällsekonomiskt utfall av gruvprojekt. De kraftiga prisvariationerna för många metaller har gjort att gruvnäringen är en verklig högriskbransch, vilket människor i kommuner som Pajala har fått känna av.

Detta ändrar inte på det faktum att gruvor och metallförädling haft stor betydelse för städer som Kiruna, Gällivare, Luleå och Skellefteå, liksom för samhällsekonomin. Men skribenterna verkar bortse från den samhällsekonomiska minussidan och de samhällsekonomiska risker som är en del av branschens vardag.

Jag är övertygad om att diskussionen om gruvnäringen (och vindkraftsbranschen) kommer att vara intensiv under de närmaste åren. Det finns starka ekonomiska intressen som i vissa fall kommer att stå mot miljöintressen, rennäring och andra verksamheter. Förutsättningarna för diskussionen blir bättre om den är förankrad i verklighet och fakta.”

Views: 102


Leave a Comment:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Be the first to comment