MP Reboot
on 11 september, 2018

Nu måste Miljöpartiet ta sitt usla riksdagsval på allvar. Resultatet är speciellt allvarligt när MP med enorm frenesi ju lyft klimatfrågan i valrörelsen, vilket väldigt många människor torde anse vara den viktigaste överlevnadsfrågan. Lika fullt hamnar partiet just över riksdagsspärren. Sanslöst…

MP måste mycket noggrant utröna skälen till raset. De extrema kompromisserna med S om brunkolet, förbifarten, Bromma, flyktingpolitiken, med mera. Behandlingen av interna kritiker. Arrogansen.

Från mitt engagemang i MP  i Jokkmokk, då jag under en period också satt i förtroenderådet,  blev jag bekant med Peter Eriksson, nu avgående bostads- och digitaliseringsminister. Eftersom Eriksson satt på näringsdepartementet ringde jag upp honom för nära två år sen för att höra om han hade någon info om hur det gick med ärendet om gruvan i Gállok. En assistent till Eriksson sekreterare svarade och lovade hälsa till ministern att han skulle ringa upp. Inget telefonsamtal. Jag ringde upp igen och fick prata med Erikssons sekreterare. Denne lovade samma sak. Men ingen tillbakaringning nu heller. Efter alla mina år av partiarbete i Miljöpartiet  antog jag naivt att jag hade en pytteliten linje, en verkligen tunn en, till minister Eriksson. Men inte. Total vägg. Total tystnad. Total arrogans. Han har blivit för stor, tänkte jag. Oerhört långt ifrån hur just en miljöpartistisk minister bör bete sig.

Hos andra miljöpartister som jag känt från tidigare, som också blivit statsråd, har jag inte mött den här personlighetsförvandlingen. Som när Gustav Fridolin besökte elevutställningen på Samernas utbildningscentrum och jag gick dit. Ganska mycket folk. Ställde mig i bakgrunden. Ville inte störa för Gustav talade med någon snubbe i kostym. Men tvärhastigt fick Gustav syn på mig och sprang genom hela lokalen som den ungpojk jag mindes honom för att kasta sig runt min hals:
– Jag brukar ibland tänka på dofttickan du visade mig i Kvikkjokk. Det var en fantastiskt upplevelse.
Vi pratade lite mer om hans tid med Grön ungdom i fjällbyn. Hur Yvonne Ruwaida for hem för att det var så mycket mygg, med mera. Blev otroligt glad av detta möte.

Lyssnar på P1 där Birger Schlaug analyserar MP:s ras. Alltid lika klok. Läs gärna inlägg på hans blogg.

MP tycks ha tappat sin gröna kompass och berusats av makten och gett fan i att lyssna på sina kritiker, sina valarbetare och gräsrötter.

MP måste omstartas och många i MP:s partistyrelse bör bytas ut för att återfå sina kärnväljares förtroende. Birger Schlaug kan säkert hjälpa till med detta arbete. De tre solidariteterna måste åter igen bli den bärande stommen i MP:s politik:

  • Solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet
  • Solidaritet med kommande generationer
  • Solidaritet med världens alla människor

Till sist vill jag nämna Miljöpartiet de gröna i Jokkmokks kommun som jag själv tillhör. Partiet har fått bäst väljarstöd av alla kommuner i hela landet och preliminärt bara tappat två röster från valet 2014. Kanske MP:s partistyrelse också borde bjuda in Henrik Blind för att få tips om hur rikspartiet kan komma rätt på banan igen.

Bild: Henrik Blind

Views: 379


Leave a Comment:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


One Reply to “MP Reboot”

  • Mp har efter att de la sig under S släppt alla viktiga miljöfrågor frågor och blivit del av sossarnas reklamapparat.
    Värst är det med miljöförstöringen här i norr, skogsskövlingen av statliga Domänverket (Sveaskog).
    Sedan Mp slog sig samman med S så har det hellre motverkat målet att få stopp på kalavverkningen av naturskogen här uppe.
    För “klimatet” eller “arbetstillfällen” är de svepskäl S använder för att kalavverka skogslänen.
    På nåt vis har man via SLU fått det till att kalhyggen/plantage är bra för klimatet.
    Århundrades bluff.
    Så länge det fortsätter så är det bättre Mp åker ut och få börja om.



Figurer på Báktestubbá

Sök! Separera sökorden med komma och mellanslag

Tors Galleri