Lappskatteland i Gállok
on 27 januari, 2018

Tjäruborgarens land

Samen Per Nilsson Penta Tjäruborgare (1688-) levde och verkade mellan byarna Björkholmen och Randijaur cirka fem mil väster om Jokkmokk.
I början på 1700-talet ägde och skattade Per för ett land som gått i arv i många generationer.
Det så kallade lappskattelandet kallades Tjäruborgarens land. Det hade en oval form med cirka 15-20 kilometer i diameter och sträckte sig ungefär mellan sjöarna Skálkká i väster, Návdahávrre/Nautijaur i norr, Ráddnávvre/Randijaur i öster och Sjlaptjajávrre i söder.

Troligen bodde Per Tjäruborgare vid sjön Gállokjávrre med sin lilla familj, där lämningar finns av två timmerkåtor av skogssamisk modell*.

Boplatsen är strategiskt belägen i den geografiska mitten av skattelandet. Här försörjde sig familjen på fisk från sjön, de jagade vilt med pilbåge och armborst, riggade giller och flakar och samlade bär och örter i skogarna. Per ägde också ett antal renar som familjen vallade och mjölkade. Han skötte också de renar som ägdes av nybyggaren i Randijaur.

Tjäruborgare, som var Pers tillnamn, vittnar om att han också handlade med tjära, som under lång tid var en viktig del i den nordliga ekonomin. Om han själv anordnade tjärdalar finns dock inga uppgifter om.


Per Nilsson Penta Tjäruborgare var borta från sitt skatteland i cirka 30 år. Spekulationer finns om att han då hemföll åt den tidens Klondyke, pärlfisket i Silbbaädno/Pärlälven drygt två mil söder om Gállok. Om bara han eller hela familjen följde med på detta äventyr är okänt.

Under den tid som Per var borta från sitt skatteland arrenderades det ut till kyrkoherde Petrus Alstadius från Huhttán/Kvikkjokk, som denne då skattade för. Skälet till att kyrkoherden arrenderade lappskattelandet kan ha varit att hans fru Christina Groth, behövde det som vinterbete för sina tamhärkar. Prästfrun var en för den tiden ovanlig och i affärer driftig kvinna, som hade mycket god relation till samerna. På vårvintrarna gjorde hon bytes- och handelsresor med renrajder till kusten.

Tjäruborgarens land låg förvisso nära åtta mil från Huhttán, men kan ändå ha varit en bra lösning på grund av sitt fina renbete och att trycket från rovdjur torde ha varit mindre på denna plats än vid Huhttán. Också fyra andra män betalade på arrendet, nämligen nybyggaren i Randijaur Nils Nilsson (1666-1746), samt samerna Nils Andersson Svart och hans broder Pål Andersson Svart (1722-1795).

Av Tor L. Tuorda

*Lämningarna är upphittade av artikelförfattaren och registrerade på Riksantikvarieämbetets nättjänst Fornsök. Både lämningar och sjö kommer att försvinna om det dagbrott som planeras här blir verklighet.

Källa: Övergång från nomadism till agrar bosättning i Jokkmokks socken (Filip Hultblad 1968)

 

Views: 301


Leave a Comment:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


One Reply to “Lappskatteland i Gállok”

  • Det spelade ingen roll vem som ägde mark i skogssamiskt område (nutida övre norrlands inland), staten stal alltihop i alla fall under Avvittringen som fortgick hela 1800-talet.
    Inget vi får lära oss om i skolan.
    Av lättförståeliga skäl.
    Skulle vi få veta vår egen historia skulle vi be om utträde ur nationen…