Gruvmotstånd i Jokkmokk 2007-2019
on 2 mars, 2019

Katarina Kielatis vid Högvakten på Slottet i Stockholm. Foto: Sara H Lahtinen

Publicerat av Tor L. Tuorda Onsdag 27 april 2016

Agenda för gruvmotståndet i Jokkmokk 2007-2019.

Tidslinje, detta har hänt i gruvmotståndet i Jokkmokk, uppdaterad version 2019-03-02 av Tor Lundberg Tuorda, med bistånd av Henrik Blind, Magnus Sjögren, Åsa Lindstrand mfl.

 

2006-03-21 Beowulf Mining Plc:s får för första gången undersökningstillstånd i Jokkmokks kommun. Detta på berget Ruovddevárre 12 kilometer NNV om fjällbyn Kvikkjokk. Att undersökningsområdet ligger inne i världsarvet Laponia tas ingen hänsyn till.

2006-06-28: Beowulf Mining Plc:s tioåriga undersökningstillstånd i Gállok/Kallak börjar gälla.

2006-2007: Tor Lundberg protesterar mot planerna för en gruva i världsarvet. Kontaktar Naturvårdsverket, Bergssstaten, Naturskyddsföreningen, Riksantikvarieämbetet, samebyarna, utan gehör. Tor blir intervjuad i radion och av Norrbottens Kuriren. Tyvärr går inslagen inte längre att hitta på nätet.

 

2008: Beowulf börjar fokusera på Gállok, från att tidigare framhävt Ruovddevárre som sitt flaggskepp. Fortfarande är det få som tar planerna på allvar.

 

2010: Beowulf besöker samebyarnas årsmöte och berättar om malmfyndigheten. Samebyarna tillsätter en gruvgrupp. De anlitar också ett juridiskt ombud för att sköta kontakterna med prospekteringsföretaget. Miljöpartiets gruppledare i Jokkmokk, Mats Dahlberg slänger ut en fråga på facebook om någon känner till var Kallak ligger och skriver att det ska vara någonstans i närheten av Randijaur. Ingen reagerar desto mer.

 

Mars 2011: Jokkmokk Iron Mines, ett helägt dotterbolag till Beowulf, registreras som aktiebolag. VD för bolaget är Fred Boman. Samarbete inleds mellan de drabbade samebyarna Jåhkågasska och Sirges och nätverket Inga gruvor i Jokkmokk. Jonas Vannar (Sirges) och Mattias Pirak (Jåhkågasska) besöker Tor Lundberg i hemmet i Randijaur och Jonas lär Tor navigera på Bergsstatens karttjänst på nätet. Vi pratar ihop oss om strategier för den fortsatta kampen. Nätverket inriktar sig på miljöaspekterna och samebyarna på renskötseln.

 

3 oktober 2011: Gruvan når kommunpolitikens högsta instans, då Beowulf besöker Jokkmokks kommunfullmäktige och berättar om malmfyndigheten. Samma kväll tar Miljöpartiet som första parti i kommunen avstånd från gruvplanerna.

 

30 november 2011: Tor Lundberg startar facebookgruppen och nätverket Inga gruvor i Jokkmokk, med bland annat nätverket mot gruvan i Rönnbäcken utanför Tärnaby som förebild. Gruppen växer snabbt till flera hundra medlemmar.

 

13 december 2011: Tor Lundberg och Jonas Vannar från Sirges besöker Gállok och blir guidade av Beowulfs borrningsansvarige i området där provborrningar har inletts. Borrningen av fem borrhål visar sig senare ha utförts utan några som helst tillstånd och på privat mark som ligger utanför det område som företaget sökt tillstånd för. Flera tusen 15-åriga tallplantor mejas ner av den skogstraktor som drar borriggen.

 

30 januari 2012: Tor Lundberg besöker gruvlobbyns konferens Framtidens gruv- och mineralindustri på Grand Hotel i Stockholm för att lära känna motståndarna. Han är chockad över den eufori som präglar hela konferensen. De cirka åtta tusen som det hela kostar betalar Tor ur egen börs.

 

4 februari 2012: En demonstration under Jokkmokks vintermarknad samlar cirka 250 personer som i 42 graders kyla tågar genom Jokkmokk i protest mot gruvplanerna. Tor Lundberg och ordföranden för Sirges sameby håller tal.

 

8 maj 2012: Henrik Blind startar hemsidan och nätverket What Local People? Titeln kommer från ett uttalande Beowulf Minings styrelseordförande Clive Sinclair Poulton gjorde på ett videoinspelat aktieägarmöte i Stockholm. Tor Lundberg rippar klippet och fotograferar ett hundratal personer i svartvitt vars porträtt manifesterar att området långt ifrån är folktomt. Henrik fyller på med porträtt som intresserade skickar till honom.

 

27 maj 2012: Efter ett tips besöker Tor Lundberg, tillsammans med sin dotter Astrid, Gállok och konstaterar omfattande markskador efter JIMAB:s traktor och fyrhjulingar. Bolaget anmäls för misstänkt brott mot terrängkörningslagen.

 

Sommaren 2012: Protesterna i Ojnare på Gotland exploderar. I kölvattnet av Ojnare bildas föreningen Urbergsgruppen och nätverket Budkaveln, båda nationella motståndsgrupper med representanter för platser som hotas av gruvor i Sverige och i synnerhet Sábme. Hädanefter kommer motståndet att bedrivas på såväl lokal och nationell nivå.

 

17 november 2012: Sveriges första nationella demonstration mot gruvnäringen någonsin. En hel dag med workshops och föreläsningar på Södra Latin i Stockholm. Manifestation på Medborgarplatsen för fast mark och rent vatten som samlar cirka 700 personer från hela landet. Budkaveln som färdats från Ojnare, till Kiruna, Jokkmokk, Tärnaby/Rönnbäck, Vättern mfl. platser skulle överlämnas till Alliansregeringen, men ingen representant för densamma kom. Inte heller några representanter från media.

 

2 februari 2013: En 300-hövdad demonstration mot nya gruvor tågar genom Jokkmokks marknad.

 

4 februari 2013: Karin Kuoljok, Tor Lundberg Tuorda, Jan Erik Länta och Henrik Blind gör en anmälan till FN-organet UNESCO om att världsarvet Laponia hotas om provbrytningar och i förlängningen en gruva öppnas i Gállok. En kopia av anmälan överlämnas av Sametingets ordförande Stefan Mikaelsson till miljöministern Lena EK i samband med Jokkmokk Winter Conference.

 

19 april 2013: Ny manifestation i Stockholm anordnas av Fältbiologerna. Tusen personer samlas på Sergels torg för att visa sitt missnöje med minerallagen. Representanter för motståndet mot gruvan i Gállok finns med bland talare och artister.

Juni-juli 2013: Jimab avverkar naturskog och spolar berget rent som förberedelse för provsprängning i fem schakt. Urbergsgruppen lägger upp ett fb-evenemang med uppmaning att stödja kampen mot en gruva i Gállok. Två aktivister anländer i maj-juni. De bor först i tält, men senare hos lokalbefolkningen i Björkholmen.

 

1 juli 2013: Fyra aktivister blockerar en grävmaskin genom att sätta sig på dess larvband. En polispatrull anländer omedelbart från Gällivare och bär bort tre av de fyra aktivisterna. Den fjärde aktivisten sitter kvar på armen till grävskopan. Poliserna bryr sig inte om att ta ner honom och han går under jorden en period hos lokalbefolkning i Björkholmen.

 

4-7 juli 2013: En workshop hålls vid Gállokjávrre. Workshopen är en del i forskaren May-Britt Öhmans projekt Älvar, motstånd och resiliens – hållbara framtider i Sápmi och andra urfolks territorier. Under workshopen diskuteras dammsäkerhet, civil olydnad, kolonialism, gruvmotstånd i latinamerika med mera. Också Sametingets ordförande Stefan Mikaelsson besöker workshopen och övernattar i lägret.

 

29 juli 2013: Ett 20-tal poliser genomför en stor insats mot aktivisterna. Med hjälp av en lokal åkares traktor mejas de två torn som aktivisterna byggt ner. Aktivisterna grips och släpas bort.

 

Juli-augusti 2013: Flera konserter hålls i Kamp Gállok, med bland annat Maxida Märak, Mimi Märak och Nina Nordvall Vahlberg, Járnna, Max Mackhé och Anna Wedin och Leo Holmberg från Ramblin’ Minds. Det är också föreläsningar, som till exempel när Rickard Länta och Helena Länta från Jåhkågasska sameby kommer och berättar om renskötseln i området.

 

12 augusti: Polisinsats nummer tre spårar ur då polisen bland annat sågar av bjälken till aktivisternas torn, trots att det sitter människor både i och under tornet.

 

19 augusti 2013: Konstworkshop i Gállok. En blockad av konstverk och installationer upprättas. Professionella konstnärer och andra gruvmotståndare bidrar till att skapa blockaden.

 

20 augusti 2013: Jåhkågasska tjieldde driver ut ett 30-tal renar från området för att rädda dem från de planerade sprängningarna.

 

21 augusti 2013: Ännu en polisinsats drabbar Kamp Gállok. Konstinstallationerna jämnas med marken och polisen bereder väg åt JIMAB:s personal, för att dessa ska kunna inleda sprängningarna. Mellan provbrytningsschakten har aktivister klättrat upp i träden, men de letas upp av JIMAB:s inhyrda medborgargarde som under ledning av fd. platschefen vid Aitik Rolf Ritzén – nu ansvarig för JIMAB:s provsprängningar – utgörs av lokala gruvförespråkare. Gardet, tillsammans med polis, har suverän tillgång till området. Ett område som polisen i strid mot grundlagen har spärrat av med tillträdesförbud. Ritzén och två män från medborgargardet upptäcker en aktivist i en tall. Ritzén yttrar: “Bara du kommer ner på marken så kan vi göra vad vi vill med dig”. En annan aktivist får sin klättersele sönderskuren av polisen så denne löper risk att allvarligt skada sig. Efter denna insats lämnar gruvmotståndare in en lång rad av anmälningar mot polisen, som polisen ser till att få utreda själva. Självklart utan att någon av de ansvariga åtalas. Jimab återkommer en tid senare med ett motdrag, nämligen skadeståndskrav på aktivisterna á en miljon kronor.

 

29 augusti 2013: TV-programmet Debatt tar upp Gállok. Niklas Spiik från Jåhkågasska tjiellde, Sametingets presidieordförande Stefan Mikaelsson och aktivisten Markus Nyström från Kamp Gállok medverkar.

 

24 augusti 2013: Samebyarna bjuder in alla som stödjer kampen mot en gruva i Gállok. Omkring 500 personer hörsammar inbjudan för att tillsammans knyta näven i luften för fortsatt kamp. 25 augusti 2013: Arne Müller föreläser på Ája om sin nyutgivna bok Smutsiga miljarder – den svenska gruvboomens baksida inför ett fullsatt Ája i Jokkmokk. I publiken finns bara ett litet fåtal gruvkramare. De som är positiva till nya gruvor vill fortsätta vara positiva, oavsett vilken seriös information som presenteras.

 

28 augusti 2013: Sametingets nyvalda plenum med totalt nära 500 personer, besöker Gállok.

 

3 september 2013: Aktivisterna har uppfört nya blockader för att förhindra Jimab att frakta bort den provbrutna, bortsprängda malmen. En stor eld, plakat, banderoller, stenar, en hög träpåle och det högsta tornet av alla tidigare har anlagts mitt på vägen vid Kamp Gállok. Cirka 200 aktivister och nyfikna betraktar hur de åtta poliserna, varav två hundförare, släcker elden med skumsläckare, välter pålen, plakaten, banderollerna och bär bort de knappt tiotalet aktivister som satt sig på vägen. Också en 85-årig renskötare från Sirges sameby blir bortvisad. Allt ackompanjeras av jojk som blir allt mer förbannad i tonen och en mycket högfrekvent sång från en maorisk prinsessa. Vägen blir fri för exploatören, utom från det höga tornet där två aktivister har placerat sig. Visa av erfarenheterna bygger JIMAB en ny väg runt tornet istället för att riva det. Så börjar lastbilarna rulla. I provschakten lastar en grävmaskin skopan på en lastmaskin som i sin tur lastar lastbilarna. När alla bilar och poliser försvunnit lägrar sig ett lugn över hela platsen, men stämningen är inte alls uppgiven, tvärtom. Att helt förmå stoppa malmtransporterna förstod alla skulle bli lönlöst, men frågan om nya gruvor på samiska traditionellt brukade marker blev rejält uppmärksammad och Gállok finns idag på var hens läppar.

 

4-5 september 2013: Efter en gemensam färd till och rekreation i Sarek med följande avslutningsfest i Jokkmokk lämnades Kamp Gállok öde. Då passar någon på att stjäla en tältkåta, bränsle, spritkök och mat. Själv förlorade jag en klyvyxa som kampen lånat och använt under hela sommaren.

 

5 september 2013: Nordnytt kom på besök och gjorde ett fylligt och proffsigt inslag i TV. Jag lånade en båt i Björkholmen och vi for ut på parkimagasinet så att teamet skulle få en uppfattning om exploateringens nära läge till Lilla Lule älv och hotet också mot Luleås vattentäkt.

 

11 september 2013: Vernissage på Sameslöjdstiftelsen i Jokkmokk av utställningen om kampen i Gállok, med en rad konstnärliga verk från sommarens proteströrelse.

 

2 november 2013: Tillsammans med Henrik Blind blev jag av Naturvernforbundet inbjuden till gruvkonferens i Guovdageaidnu i Norge där vi höll ett gemensamt föredrag om gruvmotståndet i Jokkmokk.

 

28 november 2013: En samling engagerade naturmänniskor och gruvkritiker påbörjar en manifestation på Riksbron i Stockholm om fast mark, rent vatten och levande kulturarv.

En manifestation som pågått varje torsdag sedan dess.

 

Januari 2014: Efter ett och ett halvt år kom beslutet att åklagaren lagt ned förundersökningen mot JIMAB för misstänkt brott mot terrängkörningslagen. Nu är det fritt fram för alla och envar att köra hej vilt i skogar och på fjäll.

 

7 februari 2014: Tjáhppis rájddo färdas sorgligt långsamt genom marknadsområdet i Jokkmokk ledd av samer i svarta koltar med vitmålade ansikten. I rajden följer också aktivister från Kamp Gállok.

 

8 februari 2014: Stor demonstration med kring 500 deltagare som tågar genom Jokkmokks marknadsområde. Tor L. Tuorda håller tal uppflugen på en snöhög vid Ája.

 

18 februari 2014: Rättegång mot åtalade aktivister i Gällivare tingsrätt. Alla aktivister fälls för våldsamt upplopp, ohörsamhet mot ordningsmakt, skadegörelse, med mera. Nätverket Gruvfritt Jokkmokk hjälper till att betala aktivisters böter från tidigare insamlade pengar.

 

24 februari 2014: JIMAB får av Bergsstaten ett undersökningstillstånd öster om Nautijaur för undersökning av ännu en malmkropp som bolaget tycker är lovande. JIMAB döper sin inmutning efter en anonym myr mitt i inmutningen så att det ska bli svårare att förstå att Natura 2000-området Jelka-Rimakåbbå faktiskt är hotat.

 

21 april 2014: Johanna Lindberg, Magnus Sjögren och Tor L. Tuorda hänger Gruvfritt Jokkmokks vandringsutställning Om gruvan kommer på Kulturens Hus i Luleå. Utställningen är producerad tillsammans med Uppsala universitet och KTH och ger en seriös och fyllig information om vad som händer före, under och efter gruvexploateringar. Om gruvan kommer handlar framför allt om gruvhoten mot framför allt Gállok, men också Rönnbäck vid Tärnaby och Ojnare på Gotland. Utställningen vandrar till Umeå, Gällivare, Jokkmokk, Älvsbyn, Piteå och Visby.

 

6-7 augusti 2014: Tor L. Tuorda skildrar delar av Skelleftefältet, som Svartträskgruvan och Boliden på en resa till Umeå och en egen utställning på det samiska centret Tráhppie.

 

25-28 augusti 2014: Medborgardialog på Folkets hus i Jokkmokk.

 

4 september 2014: Tor L. Tuordas utställning på Tráhppie byts ut till utställningen Om gruvan kommer. Vernissage. Astrid Lindstrand Tuorda, Magnus Sjögren och Tor L. Tuorda framför jojklåten Merraniejdda före Sofia Jannok som uppträder med en gitarrist.

 

9 september 2014: Gruvdebatt på Folkets hus i Jokkmokk inför valet.

 

15 oktober 2014: En gata ockuperas utanför kommunalkontoret i Jokkmokk med anledning av att Beowulf Minings styrelseordförande Clive Sinclair Poulton kommit på besök. Systrarna Maxida och Mimi Märak framför rap och Spoken Word genom ett PA riktat mot förvaltningsbyggnaden. De kräver också att få träffa Clive, vilket de får. Ett filmteam skildrar allt de gör.

 

Februari 2015: Mark och Miljödomstolen dömer JIMAB att betala skadestånd till den markägare från Björkholmen som fått sin skog sönderkörd.

 

Februari 2015: Bergsstaten går emot länsstyrelsen i Norrbotten och skickar ärendet om bearbetningskoncession i Gállok vidare till regeringen för avgörande. April 2016: Ny prejudicerande dom vad gäller gruvan vid Norra Kärr vid Vättern gör att en mer dynamisk helhetssyn måste tas innan beslut om bearbetningskoncessioner. Henrik Blind säger i SVT Norrbotten:

– Dels så välkomnar jag den här domen, säger Henrik Blind, miljöpartist i Jokkmokk. Det visar ju att den massiva kritik som har riktats mot den nuvarande minerallagstiftningen att den får också stöd nu av en rättsinstans. Det känns ju väldigt bra.

– Samtidigt så känner jag att det är tragiskt att ett sådant här avgörande måste fattas av en domstol. Så det är på ett sätt också ett misslyckande för lagstiftaren.

Hur menar du?

– Att lagstiftaren inte har ringat in den här frågan om att man i ett så tidigt skede som möjligt måste se vilka miljömässiga konsekvenser en sådan här stor gruvetablering kan ge inte bara i själva gruvområdet utan också i omgivningen, säger Henrik Blind.

 

13 december 2016: Bergsstaten avslår Bolidens bearbetningskoncession i Laver. Detta på grund av att gruvetableringen anser hota ett antal Natura 2000-områden vid Piteälven. Att Bergsstaten avslår någonting är ovanligt. Bör bero på domen för Norra Kärr (se ovan). Februari 2017: Länsstyrelsen ville inte yttra sig utan skickar tillbaks ärendet om gruvtillstånd till Bergsstaten. Som skäl anges att JIMAB:s underlag om hur Laponia kunde påverkas av en gruva i Gállok var för undermålig och att frågan egentligen var ett fall för UNESCO. Bergsstaten tyckte inte om denna ursäkt.

 

Mars 2017: Länsstyrelsen ansåg att de ändå kunde yttra sig, men med samråd mellan Riksantikvarieämbetet, Bergsstaten, Naturvårdsverket och Beowulf Mining.

 

Juni 2017: Länsstyrelsen vill inte yttra sig innan frågan om påverkan på Laponia utretts färdigt av Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket. Åter igen skickas ärendet till Bergsstaten. Oktober 2017: Regeringen bestämmer att Länsstyrelsen i Norrbotten ska yttra sig om en gruva eller inte gruva i Gállok senast den 1 december 2017.

 

30 november 2017: Länsstyrelsen avstyrker Beowulf Minings ansökan om gruvtillstånd och ärendet skickas till regeringen för avgörande. Länsrådet Johan Antti kommenterar beslutet: – För Jokkmokks kommun innebär en gruvetablering positiva samhällseffekter under driftsperioden. Men en gruvetablering som har en kort livslängd och som innebär betydande statliga investeringskostnader för nödvändig infrastruktur är inte samhällsekonomiskt försvarbar ur ett långsiktigt hållbarhetsperspektiv. Med tanke på att det samtidigt handlar om en verksamhet som kan medföra oåterkalleliga ingrepp i naturen och bestående påverkan på markanvändningen, så bör en bearbetningskoncession inte beviljas.

 

16 juni 2018. Svenska Dagbladet inleder en artikelserie om Gállok och en mängd andra samiska frågor.

 

September 2018: Ur SvD:s Näringslivsbilaga: ”Sverige får ny kritik för behandlingen av samerna – och uppmanas att omedelbart ge dem inflytande över beslut som rör exploatering av mark inom renskötselområdet. Beskedet kommer ifrån 47 utrikesministrar som samlas i Europarådets ministerkommittén. SvD har sökt statsminister Stefan Löfven (S) som fortsätter ducka i frågan.” 5 januari 2019: Beowulf Mining skriver debattartikel i SvD: Osäkra spelregler hot mot gruvindustrin “Den bristande rättssäkerheten för etablering av gruvor drabbar inte bara enskilda kommuner och gruvföretagens investerare, utan hela Sverige. Det riskerar att bidra till avfolkning av glesbygden när livsviktiga industrietableringar uteblir, skriver Kurt Budge och Göran Färm, Beowulf Mining. GRUVINDUSTRI Den 26 oktober larmade LKAB om att malmen i Kirunagruvan kommer ta slut betydligt tidigare än väntat. Näringsminister Mikael Damberg uppmuntrade LKAB till ytterligare prospektering för att identifiera nya fyndigheter, men har inte uteslutit att låta bolaget investera i utlandet. Reaktionerna som följde på LKAB:s besked visar med stor tydlighet att fortsatt brytning av järnmalm i Sverige är angeläget för både Norrbotten och Sverige. Debatt Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Det är inte bara LKAB och Kiruna som står inför stora utmaningar. På flera håll i landet hålls gruvprojekt tillbaka, där olika särintressen bedöms viktigare än ett helt samhälles framtida välfärd. Beowulf Mining, ett huvudsakligen svenskägt brittiskt lett företag, har väntat i över fem år på slutgiltigt besked om sin ansökan att få bryta järnmalm i Kallak, strax utanför Jokkmokk, och har investerat över 77 miljoner kronor i projektet. Bergsstaten bedömer att en gruva i Kallak inte kommer att påverka samisk kultur eller rennäring nämnvärt. Beräkningar från Copenhagen Economics visar att gruvbrytning vid Kallakfyndigheten kan generera omkring 550 långsiktiga arbetstillfällen och 1 miljard kronor till Jokkmokks kommun under 25 år. Om en gruva etableras kommer Jokkmokks välfärd att vara förbättrad och säkrad under många år framöver. Beowulf lämnade först in sin ansökan i april 2013, och sedan dess har ärendet bollats mellan olika myndigheter. I oktober 2014 meddelade länsstyrelsen att bolaget inte borde beviljas tillstånd, trots att bolaget ansågs ha levererat alla nödvändiga handlingar och uppfyller alla krav. I juli 2015 ändrade länsstyrelsen beslutet till ett ja för gruvområdet, och uttryckte starkt stöd för gruvdrift. I oktober 2015 rekommenderade Bergsstaten regeringen att bevilja tillståndet, ett beslut myndigheten konsekvent har upprätthållit följande år. Efter att regeringen instruerat länsstyrelsen att pröva hela koncessionsområdet, vilket myndigheten redan gjort i en tidigare prövning, och samråda med Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet, ändrade den sig i november 2017 och rekommenderade regeringen att neka Beowulf tillstånd, utan att ordentligt eller rättvist utvärdera ansökan. Ärendet är åter hos regeringen sedan juli 2017. Tidigare utvärderade regeringen ansökan mellan februari 2015 och juli 2016. Fallet Beowulf är inte unikt i Sverige. På flera andra platser, däribland Pajala och Laver, har myndigheter inkommit med nya krav sent i processen och därmed skapat stor osäkerhet för investerare, markägare och lokalsamhälle. Samtidigt har lokala politiska företrädare vid flera tillfällen påtalat dessa samhällens behov av ny industri, fler jobb och framtida finansiering av välfärden genom ökade skatteintäkter. Gruvdrift är en motor för förändring i norra Sverige. Den bidrar till ekonomisk tillväxt och stärkandet av lokalsamhällen, något som inte minst LKAB:s mångåriga verksamhet är ett bevis på. Ett vanligt förekommande argument är att samekulturen och i synnerhet rennäringen hotas vid etableringen av gruvor. Men i flera fall – däribland vid Bolidens nyligen beviljade underjordiska gruva i Rävliden, eller Beowulfs planerade gruva i Kallak – har det framkommit att samisk kultur och/eller rennäring inte påverkas alls, eller mycket lite, av gruvnäring. Ändå tillåts känsligheten kopplad till samisk kultur och rennäring förhindra, fördröja och försvåra etableringen av nya gruvor. Detta sker trots att gruvbolag i Sverige är framstående i att utveckla modern och hållbar gruvdrift i samarbete med alla engagerade intressenter. Att låta en liten minoritets intressen väga tyngre än de långsiktiga samhällsekonomiska fördelarna sätter svensk gruvindustris framtid i en mycket farlig sits. I synnerhet när gruvindustri och rennäring bevisligen kan leva sida vid sida utan negativa påföljder. Den bristande rättssäkerheten för etablering av gruvor drabbar inte bara enskilda kommuner och gruvföretagens investerare, utan hela Sverige. Rättsfallen kring Kallak och Norra Kärr har skapat stor oro bland investerare. Enligt Tillväxtanalys studie ”Sverige – ett attraktivt gruvland i världen?” från 2017 bedömer flera aktörer att landets attraktionskraft kommer att minska de kommande åren till följd av osäkra spelregler för bolagen. I Fraserinstitutets ranking av olika gruvnationers attraktivitet har Sverige redan fallit dramatiskt. Beowulf har sökt dialog med alla lokala politiska partier, markägare, företagare och andra intressen i Jokkmokk för att skapa en gemensam vision för hur gruvnäringen kan bidra till Jokkmokks ekonomiska framtid. Genom nära dialog vill vi tillse att lokalsamhället är redo för etableringen av en hållbar gruva, samtidigt som samiska intressen skyddas. Vi tror att Sverige kan gå i bräschen för en modern och hållbar gruvnäring. För att lyckas med det behöver den kommande regeringen ta itu med de problem som uppmärksammats ovan: Rättssäkerheten måste sättas i första rummet. Staten måste kunna garantera rättssäkerheten i ansökningsprocesserna. Att ärenden under flera år hänvisas fram och tillbaka mellan myndigheter och regering drabbar intresset för investeringar i Sverige och i förlängningen förutsättningarna för en bärkraftig gruvindustri. Sätt samhällsekonomin i centrum. I dag kan myndigheter låta argument om gruvnäringens mycket begränsade påverkan på andra lokala intressen få företräde framför det lokala samhällets långsiktiga ekonomiska väl. Detta riskerar att bidra till avfolkning av glesbygden, när storskaliga och livsviktiga industrietableringar uteblir. Prioritera malmfyndigheter på hemmaplan framför import. Det gäller behovet av järnmalm, men kanske ännu mera innovations- och miljökritiska mineral som annars måste importeras från länder där gruvindustrin inte drivs hållbart. Kurt Budge vd Beowulf Mining Göran Färm styrelseordförande Beowulf Mining Rättelse: I en tidigare version av artikeln stod att forskningsinstitutet Copenhagen Economics bedömer att en gruva i Kallak inte kommer att påverka samisk kultur eller rennäring nämnvärt. Detta var inte korrekt. Copenhagen Economics har inte gjort någon sådan bedömning. 9 januari 2019: Nätverket Gruvfritt Jokkmokk skriver replik på Beowulfs artikel:

 

REPLIK | GRUVINDUSTRI

På SvD Näringsliv Debatt den 5 januari publiceras ett långt debattinlägg av Kurt Budge, vd för prospekteringsbolaget Beowulf Mining, och Göran Färm, styrelseordförande för samma bolag. Bolaget har som ambition att bryta järnmalm i öppet dagbrott i Gállok fem mil väster om Jokkmokk, i ett område av avgörande betydelse för renskötseln i Jåhkågasska tjiellde, där många mindre lokala markägare äger skog och där närområdets sista gammelskog finns. Allt detta avfärdar debattörerna som särintressen.

Därpå följer alla de argument och uttryck som vi inom den ideella naturvården i allmänhet, gruvmotståndet i synnerhet och det samiska samhället vid det här laget kan utantill.

Biologisk och kulturell mångfald är inget särintresse. Gammelskog med höga naturvärden och urfolkskultur är inget särintresse. Det är av intresse för hela planeten att de gamla skogarna med sin artrikedom får finnas kvar, precis på samma sätt som det är av intresse för mänskligheten att kulturer som eftersträvar ett för naturen skonsamt och hållbart näringsfång får finnas kvar.

Att måla upp en bild där samhällsintresset, det som gynnar alla människor, ställs mot särintressen, är alltså i grunden fel. Utgångspunkten för hela resonemanget blir därmed falskt.

Däremot räcker det med en subtil handledsknyck för att vända på steken och se att gruvnäringen och inte minst mindre privatägda bolag som Beowulf Mining är ett särintresse, där målet är ett: Att på kortast möjliga tid dra in pengar till aktieägarna.

Mineralprospektören har inga som helst problem med att förstöra urgamla samiska marker och vatten för sin egen profit. De vill bygga en gruvdamm som med tiden kan komma att brista och dra med sig befintliga vattenkraftsdammar längs hela Lule älv med ingenting annat än en katastrof som följd. De parasiterar oersättliga naturvärden och kulturlandskap på samma vis som kolonialstater, vare sig vi pratar om det brittiska imperiet eller Sverige på samisk mark, har gjort i sekler. Och, kanske framför allt, de, och de som eventuellt ger klartecken till en gruva, är beredda att förstöra det viktigaste av allt på planeten: Det rena vattnet.

Det är ett gigantiskt problem att majoritetssamhället tar sig tolkningsföreträde och berättar vad minoriteter, urfolk och/eller små näringar tål. Att de berättar att det visst går och för fram exempel från helt andra platser för att visa att de har rätt. OM samebyar eller det samiska samhället på andra håll har accepterat gruvverksamhet eller andra former av exploateringar, så betyder det i de allra flesta fall inte att man inte hellre hade varit utan förstörelsen, att man inte hellre hade haft markerna intakta. Men i väldigt många fall känner ett uppgivet samiskt lokalsamhälle och de lokala samebyarna att de inte har något val, att de ändå inte kan påverka det slutgiltiga beslutet.

Vilka kunskaper har Budge och Färm som inte samerna själva har? Eller de boende och markägande samer och ickesamer som finns i Björkholmen, byn som vid en gruva i Gállok skulle utraderas? Eller den hållbara besöksnäring som bedriver sin verksamhet i området där tillgången till relativt orörd natur och inte minst rent, drickbart vatten direkt ur sjöar och vattendrag, är ett del av marknadsföringen?

Samerna och många andra ortsbor har från första stund påpekat att dagbrott kommer att ge en oerhört allvarlig påverkan på renskötseln och kulturen. I alla tider och inte bara i Gállokområdet, utan hela den långa väg som malmen ska transporteras. Om inte bolaget har tänkt föra ut malmen med luftballong?

Debattörerna nämner ”att gruvbolag i Sverige är framstående i att utveckla modern och hållbar gruvdrift”. De menar alltså att de moderna gruvorna i Blaiken, Svärtträsk och Kaunisvaara var hållbara. Vi vet idag, när vi har facit i hand, att de projekten inte var vare sig miljömässigt eller ekonomiskt hållbara.

Arbetstillfällena är alltid det mantra som lyfts för att vinna röster och opinion. Men Beowulf tar i sina planer ingen hänsyn till den teknikutveckling som just nu pågår inom branschen. Då kommer lasttruckar att köras utan förare, vilket blir billigare för bolaget. Därför är flera hundra utlovade ”långsiktiga” jobb en lögn. Vi känner också till fenomenet fly in-fly out, som innebär att arbetskraften hämtas utifrån och inte i första hand från lokalsamhället. Ett fenomen som dessutom går helt stick i stäv med vilken klimatambition som helst.

Mot slutet av sin text nämner Budge och Färm rättssäkerheten. Låt oss understryka att detta ord, som för tillfället brukas intill missbruk, aldrig någonsin under sekler har gällt för samerna som folk. Ej heller för små privata markägare. I svenska statens relation till de två grupperna har fenomenet rättssäkerhet varit smärtsamt osynligt. Om Budge och Färm får som de vill, kommer det att vara så även i framtiden.

 

Tor L. Tuorda nätverket Gruvfritt Jokkmokk, Ráddnávrre
Rickard Länta renskötare, Jåhkågasska tjiellde
Ida Jansson ordförande Naturskyddsföreningen Jokkmokk
Elizabeth Johansson bokhandlare, Randijaur
Mats Karström biolog, Vuollerim
Jenni Laiti samisk aktivist, Jåhkåmåhkke
Matti Holmgren turistentrepenör, Jokkmokk
Karin Kuoljok renskötare, Sirges sameby
May Britt Öhman fil.dr. Uppsala universitet (Forskare med fokus på dammsäkerhet), Jåhkåmåhkke
Henrik Blind renägare, Tuorpons sameby
Matz Sandström ordförande lulesamiska föreningen JulevSámega
Cecilia Lundin turistföretagare, Saskam
Stina Svensson turistföretagare, Skabram
Magnus Sjögren arkeolog, Luleå
Åsa Lindstrand chefredaktör tidningen Samefolket

Views: 126


Leave a Comment:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


One Reply to “Gruvmotstånd i Jokkmokk 2007-2019”

  • Men.
    Nu brukar ju den djupröda lokaldemokratin vara mest positiv av alla till kolonial skövling i olika former i Sapmi, som gruvor, kalhyggen och mer vattenkraft.
    Då blir det ju lite svårt att hålla ihop åsikterna gentemot stat och gruvbolag.
    Rättare sagt omöjligt.
    Och så har det sett ut hela 1900-talet, och jag antar att det är likadant nu.
    Sossemaffian har sina tentakler ute i bygderna så att staten och storbolagen får som dom vill.
    Efter palmeeran så är lokala sosseriet i norr en del av storkapitalet/staten.
    Och folk går och snällt röstar på eländet val efter val.
    Där ligger problemet.



Figurer på Báktestubbá

Sök! Separera sökorden med komma och mellanslag

Tors Galleri