Alla inlägg av Tor L. Tuorda

Frilansfotograf, skribent och filmare med naturen och kulturen som ledstjärna. Själen och hjärtat finns i Kvikkjokks skogar och fjäll. Är medlem i föreningen Naturfotograferna. Knuten till IBL Bildbyrå.

Jokkmokks kommun censurerar Fredrik Prost och sin egen historia


Förra året fick slöjdaren
Fredrik Prost det prestigefulla Asa Kitok-stipendiet. Med stipendiet följde också möjligheten att publicera en text i marknadsprogrammet. Men Jokkmokks kommun gillade inte texten, så den publicerades aldrig.

Här följer Fredrik Prost text: 

Jokkmokks marknad har hållits på samma plats i över 400 år. Jag har varit på många marknader genom åren och det är en höjdpunkt, speciellt för oss slöjdare. Det är många man bara träffar på marknaden. Det är en mötesplats för folk från hela Sápmi och man brukar få med sig både nya tankar och vackra saker härifrån. Genom åren har jag mer börjat tänka på marknaden som fenomen och vad den står för, kanske är det så att man börjar se saker och ting annorlunda med stigande ålder.

År 2013 stod en strid om en tänkt gruva i Jokkmokksområdet, en gruva som skulle allvarligt hota både renskötsel och natur i området. I förlängningen blev det här även en symboliskt viktig kamp om den samiska kulturens rätt till existens. Det är inte första gången en sån kamp förts i Jokkmokk. Från början var Jokkmokks marknad något som kom till för att Svenska staten skulle kunna kontrollera handeln med samerna. Man skapade en samlingsplats där man handlade, drev in skatt och skötte kyrkliga ärenden som dop och giftermål. Man bedrev även en skoningslös mission mot samerna som var ett sätt att tvinga in oss under kyrkans och statens kontroll.

På Jokkmokks marknad tvingades våra förfäder på 1600 och 1700-talet under hot om hårda straff och evig pina i helvetet lämna ifrån sig det allra heligaste, trumman. Det var en stöld godkänd av staten, inte bara av trummorna men även av vårt innersta, våra tankar. Kolonisation har ofta varit en både välplanerad och utstuderad process. Ett sätt att kolonisera som använts över hela världen är att utrota urbefolkningars andlighet. Trumman är det redskap som används för att komma i kontakt med det andliga i naturen bland många naturfolk världen över. Staten ville att vi skulle glömma trummorna, symbolerna och med dem kontakten till naturen. Så trummorna är en viktig del av den koloniala historien. De gamla trummorna på museerna runtom i världen är viktiga och vi ska absolut jobba för att få tillbaks dem till Sápmi men de nya trummor vi gör idag är lika viktiga. Att ta tillbaks trumman på allvar är att ta tillbaks den som ett bruksföremål, det är dekolonisering av tankarna och själen.

Varje Jokkmokks marknad har ett tema, mitt tema i år är den samiska trumman och dekolonisering genom den. Min gamle vän och mentor, Ailo Gaup, sa en gång att trummorna och kunskapen om dem aldrig försvann utan bara gömde sig under jorden och bakom stjärnorna. Vi har namn för trumman på alla samiska dialekter, namn som tål att upprepas. Govadas – Goabdes – Gåbddá – Gievrie

Här följer kommentar av Fredrik Prost, som han igår lade ut på Instagramkontot @duodji_365:

Som Asa Kitok-stipendiat får man egen utställning på Sami Duodji under marknaden. Man får presentera sin slöjd på marknadsbladets framsida samt skriva ett kåseri till bladet, så är tanken. Jag ville belysa Jokkmoks koloniala historia, både historiskt och idag. Jag skrev en text där jag nämnde, tvångskristnande, trumbränning och ett vid det här laget ökänt gruvprojekt i Gállok. Något som få tänker på är att marknaden förr var tingsplats där man stal och brände våra förfäders trummor, spöstraff, dryga böter och till och med bålet väntade för den som vägrade.
Detta skrev jag om i min text men kommunen stoppade den. Istället skrev en kommunanställd en fullständigt meningslös text om snö. 
Den ersatte min text till marknadsbladet, jag blev helt enkelt censurerad i bästa koloniala anda. Inga avvikande åsikter och definitivt inget ifrågasättande av den snygga polerade fasaden är tillåten.

Min kommentar:
Det är riktigt illa att Jokkmokks kommun som leds av (S) och (V) censurerar historiska fakta för att upprätthålla ett falskt sken. De krävs ödmjukhet för historiska skeenden istället för styvnackad faktaresistens. Jag uppmanar kommunledningen att förkovra sig i den jokkmokkska historien. Ni kan få en liten överblick här:

Efter att Jokkmokks marknad och kyrkplats inrättades 1605 ökade svenskarnas krav på det lulesamiska urfolket. Först tvingades samerna till en extrem skattebörda, vilket gjorde att de flesta flydde sina land. Så mildrades skatterna och samerna återvände. I mitten av 1660-talet var det dock dags igen. Nu stod silvergruvan på nuvarande fjället Silbbatjåhkkå i Badjelánnda, med tillhörande smälthytta i Huhttán/Kvikkjokk och svenskarnas tvång och tortyrmetoder för att den nuvarande Jokkmokks kommun snudd på tömdes på samer. Efter bruksepoken 1662-1702 började kolonisationen och sedan skövlingarna av skogarna. Avvittringen 1895-1905 lade sista handen vid den enorma Landgrabbing där alla marker som samerna hade ägt och skattat för i 500 år i ett nafs stals av den svenska staten och blev kronojord. Så skövlades vattendragen, med mera, med mera.