Arne Müllers analys av gruvtillstånd och politik
on 11 mars, 2019

Aktivist i Gállok fyller borrhål med jord i juli 2013. Uppdrag Granskning filmar.

Arne Müller beskriver och analyserar politik och gruvnäring med anledning av att ännu en Länsstyrelsen säger nej till en gruva. Arne skriver en klok och initierad text som vanligt på sin fb-grupp Norrlandsparadoxen. Det jag tycker är mest intressant är fetat i citatet nedan:

“På nytt visar det sig att det inte längre är självklart att nya gruvprojekt kommer att få klartecken. I fredags tog Länsstyrelsen i Jönköping ställning till planerna på en gruva för sällsynta jordartsmetaller vid Norra kärr i närheten av Vättern. Det blev ett tydligt nej av flera skäl.

Det går tydligt att följa Länsstyrelsens resonemang. Det är vid prövning av bearbetningkoncessionen som markanvändningen för en gruva ska ställas mot andra tänkbara användningar av marken. De underlag som bolaget lämnat in är inte alls tillräckliga för att göra detta. Det går inte att utläsa vad som är för- och nackdelar med olika placeringar av avfallsdammen och andra anläggningar.

Länsstyrelsen konstaterar vidare att det inte finns några riskbedömningar av vad som kan hända om driften inte går som planerat. Med tanke på dammolyckan i Talvivaara och andra stora haverier vid gruvor under senare år är det inte förvånande att detta är en brist som lyfts fram i yttrandet.

I yttrandet pekar Länsstyrelsen också på att det finns risker för att miljön påverkas både i vattensystemet öster om gruvan och i Vättern. Intressant är att man hänvisar till den sk Weserdomen. Detta är en tolkning av EUs vattendirektiv som EU-domstolen gjorde härom året, som innebär att även åtgärder som innebär att det finns en risk för att vattenkvalitén försämras i en sjö eller vattendrag är anledning till att säga nej.

Om en gruva kan påverka ett Natura 2000 område krävs ett s k Natura 2000-tillstånd innan det kan bli frågan om att pröva frågan om gruvan ska beviljas bearbetningskoncession. Det finns flera fall där gruvor med uppenbar risk för påverkan på Natura 2000-område har fått tillstånd utan att frågan om Natur 2000-tillstånd varit prövats (Vargbäcken, Fäbodliden, Svartliden). I yttrandet är slutsatsen att eftersom flera Natura 2000-områden kan påverkas av en gruva krävs ett Natura 2000-tillstånd. Yttrandet från Länsstyrelsen i Jönköping visar på att tillämpningen blivit tydligare på denna punkt.

Det är fortfarande så att de flesta ansökningar om bearbetningskoncessioner godkänns av länsstyrelserna och beviljas av Bergsstaten, men under de senaste åren har det visat sig att det inte längre är självklart att alla ansökningar godkänns. Länsstyrelsen i Norrbotten har sagt nej till Kallak och Laver, Länsstyrelserna i Västerbotten och Jämtland har sagt nej till Stekenjokk och nyligen sa Bergsstaten nej till en planerad fluoritgruva utanför Storuman. Det går i dessa beslut att se att Natura 2000-reglerna fått en starkare ställning, rennäringens intressen vägs på ett annat sätt än tidigare mot intresset av en gruva (jag jämför t ex med regeringsbeslutet om Rönnbäcken 2013, där det är glasklart att de förväntade sysselsättningseffekterna av en gruva väger tyngre än rennäringens intresse av marken). Det går också att se att vattendirektivet och samhällsekonomiska avväganden (Kallak) har fått större betydelse. Jag är övertygad om att dessa tyngdpunktsförskjutningar i tillämpningen av reglerna inte hade skett utan den debatt och det ifrågasättande av gruvbranschen vi sett under de senaste tio åren.

Det är ingen tvekan om att dessa beslut har chockat branschen och de berörda bolagen. De kolliderar också kraftfullt mot den Mineralstrategi som gällt sedan 2013, som tar sikte på en snabb tillväxt av gruvnäringen i Sverige. Siktet är inställt på att antalet gruvor ska mer än tredubblas till 50 stycken år 2030. Tre av partierna som står bakom januariöverenskommelsen står helhjärtat bakom denna strategi. Alla de gruvprojekt som fått nej ligger på regeringens bord eller kommer att hamna där. Det är ingen tvekan om att det finns en vilja inom S, C och L att ta beslut i dessa kontroversiella ärenden som ligger i linje med Mineralstrategins inriktning. (Om S hade accepterat Länsstyrelsens inställning till Kallak och Laver hade det varit enkelt att för länge sedan säga nej till dessa projekt). I detta har man ett kraftfullt stöd från branschen som varnar för att långa tillståndsprocesser och avslagsbeslut riskerar framtiden för hela näringen.

Problemet är att det finns stora hinder i vägen för sådana beslut. Det krävs att man kör över beslut från länsstyrelser, som utgör statens förlängda arm ute i landet. Jag har funderat på hur regeringsbeslut skulle kunna formuleras för att motivera detta, men har ärligt talat inte kommit på hur detta skulle vara möjligt på ett trovärdigt sätt. Än viktigare är den starka och växande miljöopinionen kring gruvfrågorna. Finns det någon som helst fingertoppskänsla i regeringskansliet så är man medvetna om de stora miljöstrider om man skulle köra över länsstyrelsernas ställningstaganden i de kontroversiella gruvärendena. Vad detta kommer att landa i kommer vi sannolikt att få veta inom de närmaste månaderna. Det är svårt att tro att det går att vänta längre med beslut i de ärenden som legat till sig längst på regeringskansliet.

Med all säkerhet tror jag att ställningstagandet från Länsstyrelsen i Jönköping kommer att bidra till att de partier som stöder Mineralstrategin kommer att bli än mer angelägna om att få tillstånd särregler för gruvbranschen i EUs Natura 2000-regler och vattendirektiv. I Elbilen och jakten på metallerna skriver jag om att dåvarande näringsministern Mikael Damberg tagit upp frågan och vad som händer i denna fråga inom EU-kommissionen verkar det just nu inte vara någon som vet.”

Views: 341


Leave a Comment:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


3 Replies to “Arne Müllers analys av gruvtillstånd och politik”

  • Arne Mūller är f.ö. uppväxt i Messaure, ett helt samhälle med gator, hus, skolor, affärer osv. byggt enbart för Messauredammbygget.
    Nu går Messaure samhälle knappt att hitta.
    En av världens större dammar, 1,5 km bred.
    Och helt utan laxtrappor, givetvis, staten behöver ju inte ta miljöansvar, och vem skulle åtala svenska staten för miljöbrott.
    Norge?

  • Förr var det aldrig någon som kunde klaga när det gällde verksamheter långt norrut.
    Vattenfall byggde t ex stora sjöfallets kraftstation i befintlig nationalpark.
    Där du och jag kan bli åtalade för att bryta en kvist, där gjorde staten en massaker.

    Men om nu gruvprojekt, älvutbyggnad och skogsskövling ska undvikas i framtiden så bör även reglerna för näringsverksamhet ändras.
    Överheten införde näringsförbud för allmogen under den sjuka Vasatiden, det förvann först i och med liberalismens genomslag på 1860-talet.
    Men i praktiken gäller delar av näringsförbudet ännu.
    Det finns t ex inga bolagsformer som fungerar för näringslivet i vår region.
    Vi blir ofta tvungna slava i det koloniala för att ha något att göra överhuvudtaget.

    Förnyelse av näringslivet bromsas både av S och M på riksplanet.
    Men med helt olika motivering.
    I praktiken har S och M samma.ringslivspolitik,
    som går ut på att förhindra ett fritt näringsliv utanför 08-området.
    Monopolen bevakas.
    Inte så konstigt, det byggde upp kronans och Svearnas förmögenhet.



Figurer på Báktestubbá

Sök! Separera sökorden med komma och mellanslag

Tors Galleri