Kategoriarkiv: Teknik

Telia, och dess legosoldat Dialect

Nedmontering av det fasta telefonnätet i Randijaur, Jokkmokks kommun

Blev pålurad ett nytt mobiltelefonabonnemang av företaget Dialect. Det slutade med att jag fick extremt mycket sämre villkor än vad jag hade tidigare. Försäljaren som ringde gjorde det troligen i ett bås tillsammans med en hop andra försäljare, för det var ett jävla surrande i bakgrunden. Dessutom var hans svenska inte den bästa. Och så satt jag i bilen, så hörbarheten var svajig. Ett faktum som försäljaren utnyttjade.

Telia har också tidigare haft legoknektar som sålt på abonnenter abonnemang, eller förnyat gamla avtal. Man har fått en ny telefon vart annat år. Det har varit seriöst och aldrig varit några problem. Men nu, med det fabulösa Dialect, är det helt annorlunda. Företaget har ett hysteriskt sug till att lura kunder och själv sko sig. Och Telia själv är inte så mycket bättre.

Glömde att betala en faktura i slutet av förra månaden. Den 28 mars bokfördes inbetalningen till Telia. Idag den 6 april var telefonen fortfarande död. Chattade med bolaget och de kontaktade det så kallade reskontraservice som slog på telefonen manuellt. Hon i chatten sa att jag skulle vänta i fem minuter och sedan skulle det funka. Det gjorde det.

Det är oerhört jävla dåligt att det ska behöva ta nio dagar efter att betalningen  skickats in tills telefonen kopplats på. Man ska straffas. Det är rena stenåldern. Om jag inte själv ringt och tryckt på kanske det dröjt en vecka till?
Aktiespekulanter kan föra över miljonbelopp sekundsnabbt, men Telia behöver veckor för att processa sina kunders inbetalningar. Det är under all kritik. Tyvärr finns endast Telia som alternativ här i västra Jokkmokk. Det fasta telefonnätet är rivet och några andra mobiltelefonoperatörer finns inte. Bara gilla läget…

Skruva vs trycka

När jag var barn kom televisionen.  En kanal, Humle och Dumle och svartvit bild. Apparaten skruvades på med en svart ratt i bakelit. Också ljudet reglerades, vill jag minnas, genom att skruva på samma bakelitratt.

Märkligt nog har jag fastnat i skruvandets tid.

En kollega på mitt jobb som handledare på ett boende i Jokkmokk för ensamkommande, har dari som modersmål, och talar svenska och flera andra språk mycket väl.
När jag stod vid kylskåpet under eftermiddagens matförberedelser och ville ha lite livat i det tysta huset eftersom alla ungdomar var ute på vift, uppmanade jag kollegan.
– Kan du skruva på TV:n?!
– Va? skrek denne, nästan i chock.

Jag förstod direkt. Detta efter åratals påpekanden av sambo och dotter om att jag inte kan uttrycka mig och lever kvar på stenåldern, med mera.

Måste få in det här nu. Trycka, sätta på, trycka, sätta på, trycka…

ACE hindrar lokalbefolkningen


Avlyst område
Jag kör bil till Larve ett par mil sydost om Jokkmokk i jakt på bilder efter framför allt älg och björn. När jag lämnar lulevägen in till flygfältet vid Skällarim står några personer och bilar vid landnings-/startbanan på det militära övningsområdet där flygövningen Arctic Challange Exercise pågår för fullt. Tänker köra in genom den öppna grinden, men förbudsskylten anger att det krävs tillstånd för att alls få vistas där. Det är således inte bara det enorma FMV-området där det råder tillträdesförbud för jokkmokksborna.

Skral bildskörd
Vill fråga folket vid banan om det går för sig att jag filmar när stridsflygen landar och startar. Men det är inte läge för det, så jag kör vidare mot Larve i den förskräckliga tallåkern. Efter att ha snurrat runt på skogsvägarna några timmar, och bara sett en otroligt skygg älgko, kör jag tillbaks till 97:ans västra infart.

Kriminell verksamhet?
Grusvägen kantas av förbudsskyltar, som om jag förstår det rätt torde innebära ett lagbrott att avbilda. Att plåta vägbommen som hindrar mig att köra den väg jag tänker bör göra att SÄPO och Försvarets underrättelsetjänst skiter knäck i spiral.

Väntad effekt
En insatsstyrka med svartklädda gubbar i hjälmar och behändiga automatvapen kommer troligen mycket snart att halas ner på huset här i Randijaur för det uppenbara hot för rikets säkerhet jag innebär. Det är dock inte säkert att styrkan pratar svenska. Kanske amerikanska, franska eller varför inte hebreiska? Lagbrottet publicerar här:

Vägbom vid Kåivovägen.

 

Aldrig lugn och ro i maj

Knappt har den så kallade björnforskningen avslutats innan nästa helvete tar vid.

Sedan 1994 har majmånaderna och junis början präglats av helikoptersurr kring Kvikkjokk och i nationalparken Sarek och andra stora delar av Jokkmokks kommun. Helikoptrar som i trädtoppshöjd förföljt björnar som skjutits med bedövningspil och försetts dem med pejlingsapparatur. Hur många fåglar som fått sina häckningar spolierade, hur många renar och älgar som blivit störda i sin kalvning är det ingen som vet.

Nu byts helikoptrarna mot det infernaliska ljudet av stridsflyg. Under sista veckan i maj och första veckan i juni drar flygövningen ACE igång, med 120 stridsflyg i luften samtidigt – från sju länder. Jag bävar för hur dunder, ylanden och ljudbangar påverkar djurlivet.

Tyvärr är det alltför få människor som bryr sig. Och definitivt ingen i maktposition. Kanske inte så konstigt i decennier av accelererande urbanisering och fjärmande från basalt naturvett och avsaknad av en generell känsla för djur och natur. Asfaltens och betongens gubbar bestämmer och de förstår inte vilka konsekvenser deras beslut får. Eller också skiter de i det.

Det viktigaste verkar vara att visa Putin vad Sverige och NATO går för. Att maktdemonstrationerna triggar Ryssland, som turistentreprenören Matti Holmgren beskrivit på sin blogg, tas ingen hänsyn till. Man måste fundera på vilken information och omvärldsanalys försvarets underrättelsetjänst matar politikerna med. Och varför det endast finns en lösning på det hot som de ser: att rusta mera. Det är inkompetent, dumt och livsfarligt.

Som barn fick jag lära mig att vara speciellt försiktig på våren för att inte störa fåglarnas återhämtning efter en lång flyttning och deras förberedelser inför häckning, och ta en omväg kring den utmärglade älgen i deltatjärnen eller vajflocken som betade i fjällkanten – för att inte störa. Många har fått samma fostran. Varför är det nu bara kortsynta exploatörers, enfaldiga teknokraters och adrenalinstinna krigshetsares perspektiv som råder?

Det får aldrig vara lugn och ro i maj. Det är sorgligt.

ACE terroriserar norra Sverige

 
Om kring tio dagar drar ACE igång: Arctic Challenge Exercise, där 120 stridsflyg samtidigt övar i luftrummet över Norrbotten och Västerbotten. Detta under årets känsligaste tid. Klippet beskriver två flygplan som övar över Randijaur.

Det finns ingen respekt för de bofasta människorna, för renskötseln, för djuren eller naturen i stort.

Jag är så jävla less på okänsliga exploatörer, teknokrater och krigshetsare!

Se denna hemska dokumentation av vår vardag och hur det kommer att bli under ACE-övningen den sista veckan i maj och första veckan i juni.

 

Ambivalens med skrotade luftledningar

Telefonkablar

Det började med att alla stolpar efter linjen Kvikkjokk-Njunjes togs bort för över tio år sen, men nu sker en total nedmontering också av telefonledningen efter den 12 mil långa vägen mellan Jokkmokk och Kvikkjokk. Mobiltelefonin tar över. I våra moderna tider länkas samtalen via master längs dalgången. Den digitala rockaden gäller troligen hela landet. Naturfotografer jublar när nya motiv öppnas och fotograferna slipper störas av luftledningar.

Nedmontering av ledningar

Jag kan dock tycka att rockaden är alldeles för snabb och ogenomtänkt. All ny teknik är bra teknik, verkar vara ett mantra för all så kallad utveckling. I detta fall borde de skadliga effekterna av mobilstrålningen ha gjorts ordentligt innan omläggningen. Mängder av forskare har varnat för mobiltelefonerna. Också gamla chefer i branchen: http://www.epochtimes.se/articles/2014/02/18/26495.html

Tusentals kilometer i  ett nät av gamla, men ändå väl fungerande, kopparkablar är skrotat. En kapitalförstöring av sällan skådat slag.
Jo, de analoga telefonerna funkade bra, med få driftstörningar och mycket bra ljud (till skillnad mot mobiltelefonerna) – vilka också gick att ringa med även om strömmen hade gått. Med bättre underhåll hade det analoga nätet varit klockrent att använda parallellt med det digitala.  Nu är denna infrastruktur historia. Nu finns inget val. Nu är vi inbyggda i osäker teknik.

Och faktiskt slås också mobiltelefonin ut ibland. Under de senaste åren har två rejäla störningar inträffat. Om min son Nils anlänt den 11 april under ett av dessa avbrott i år istället för i fjol hade det troligen gått illa. http://kvikkjokk.nu/nils-del-1/

 

Skidspår

Från Jokkmokk till Idrefjällen i sydligaste Sábme. 85 mil utan ett endaste skidspår.Skidspår i Muddus. Förvisso syns några upphuggna, preparerade slingor där smala plastskidor kan löpa tryggt utan att löparen villar bort sig eller far till skogs. Annars bara mängder av skoterspår. För femtio, hundra, tusen, eller flera tusen år sedan skulle mängder av skidspår ha ringlat genom skogarna. Då rörde sig alla människor på skidor om vintrarna. Nu just ingen alls. Bara på renskötsel och jakt spänner enstaka människor på sig riktiga skogsskidor. Bästa skidorna är gjorda av Bo Östergren i Jokkmokk – utifrån urgammal samisk modell. Innan skotern kom hade alla Östergrenarnas skidtyp. Långa, med svagt böjda brätten och ibland med brätten bak också, så de gick att backa med. Det var skidans folk samernas sedan århundraden utvecklade skidor. Östergrenare, elva fot

Ingen film på Samernas

Avvaktar jaktväder, men det är skitväder västöver. Slickar såren efter dagens premiärvisning av min film om det samiska köket i aulan på samernas utbildningscentrum där det hölls seminarium om den samiska matkulturen.

Har de senaste dagarna ägnat all tid åt filmredigering. Sambo Åsa har dramaturgat, med mycket värdefulla kommentarer till mina ofta övereuforiska utkastelser där för berättelsen totalt oviktiga sekvenser strukits eller i bästa fall flyttats. Femton timmars arbetsdagar. Är oerhört imponerad av vännen Tell Aulin, som också har barn, men ändå förmår prestera filmredigeringar i världsklass och ändå vara god pappa. Stavas väl diciplin och framförhållning, inte att göra saker i sista stund, som en annan 😉 Dessutom är Tell klippare som profession, det är inte jag.

Det hade funkat om allt annat gjort det. Mina kunskaper om konverteringar från den färdiga filmen på Timeline till av alla läsare läsbar fil är begränsade. Testar mig fram. Ännu mer tidsödande och frustrerande. Ska en HDV-sekvens inmatad i datorn komprimerad som SD sparas i en fil som anamorphic? Räcker färdig och enkel preset för Apple TV för att visa med största briljans och upplösning på duk? (optimal projektor för skollokaler vad gäller bild och ljud existerar knappas, så då måste man ta med egen utrustning vilket man inte har råd med).

Apple TV-filen gick att konvertera på 35 minuter. En SD-PAL tog en timme på sig. När jag bevakade processen ökade tiden konstant. Efter 68 minuters förväntad tid avbröt jag. Hade inte den tiden därför att visningen på Samernas förväntades börja vid 13.00. Nöjde mig med den förstnämnda konverteringen. Grunden till denna fick jag från en kring fem minuters överföring från datorns Timeline till en Quicktimefil. Denna visade sig dock ha ett märkligt fel. Inledningen av Mandy Sengers låt innehöll låtens mittparti. Detta trots noggrann rendering och slutmix. Förargligt, och tiden för visningen närmade sig snabbt. Jag försöker en genväg genom att använda en ny QT-råfil som sparade den 42 minuter långa filmen på kring fem minuter. Men Quick time player kan inte läsa filen, men det kan däremot Quick time player 7. Problemet efter många försök där stesshormonerna sprutar ur porerna visar sig vara att filen inte tål att förpassas från filmens externa hårddisk det minsta lilla. Förstår inte varför? Testar att komprimera innan migreringen för att sedan öppna på skrivbordet. Intet. Det funkar inte heller på min laptop. Tiden är inne för att bege sig till Jokkmokk 25 minuter bort för att hinna i tid. Jag tar med mig hela datorn, en iMac 27 tum, och 2 tb-hårddisken, kablage, tangentbord och mus för att hinna i tid. Väl framme på Samernas märker jag att jag inte behövt stressa. Laila Skaltje börjar just sin intressanta föreläsning om det samiska köket, om många bortglömda mattekniker och ingående om att både fjäll- och dalripa använts som med eller mindre nödföda när renkött och fisk fallerat. Dock fanns inte tjädern i hennes redogörelse, vilket jag tycker var en aning konstigt.

SlowFood Sápmis norske representant höll därefter låda, så, efter en och en halv timme, skulle jag rigga. Märker till min fasa att jag glömt rätt firewirekabel. Försöker ånyo att få råfilen att funka i olika videoläsare, men inte ens i VLC funkar den som den ska. Dock kan VLC läsa filen, vilket ingen annan kan göra. Min väntetid hade räckt för att kunna göra en stabil fil från datorn sparad på ett USB-minne, men nu blev det som det blev.

Visningen blev en flopp.

Frustrerande när jag vet hur pass bra material som finns i redigeringsprogrammet, som ju inte går att visa publikt. Det verkar alltid vara tjorv att få ut färdigklippt material från datorn, verkar det som. Varför?

 

Tor Lundberg in frames

Förra veckan var jag mest framför kameran, något som kändes ovanligt och rätt så obekvämt. Åtminstone i början, men jag vande mig successivt och talade till slut till kameran under intervjuerna, tittade rakt in i frontlinsen där jag såg bländaren krympa och vidgas i min egen spegelbild. Den ytterst kompetente filmaren Kim Silfving skildrade mig från alla tänkbara vinklar. Det blev mängder med omtagningar och jag tvingades åka skidor efter samma spår gång på gång. Ena stunden var skidspetsarna i fokus, nästa ansiktet, senare vidare bilder med mycket landskap och detaljbilder och bilder från sidan. Jag riktade mången tack till de elva fot långa skidorna som Jokkmokks skicklige skidmakare Bo Östergren tillverkat. Som också är backningsbara med små brätten i ändarna – ett måste för Kims ständiga: ”kan du åka där igen” och  ”backa tillbaks fem meter”. Han strävade efter att få så många olika bilder och sekvenser som möjligt att klippa mellan – som egentligen visade samma sak, men ur skilda vinklar. Filmare Kim är också redigerare så han visste precis vad som krävs. Det var intressant att studera hur sekvenser med människor går att bygga upp. För min egen filmning är oftast naturen i fokus, så det var lärorika erfarenheter jag fick mig till livs. Nedanstående bilder är skärmdumpar från det filmade materialet.

Tor10 Tor8 Tor7 Tor6 Tor5 Tor3 Tor2 Tor1 Tor4 Tor9

 

sdcwdc

Intervju i Änok

Mastodontintervjuer som fyllt fyra minneskort á 32 gigabyte och ett på åtta, 20 minuter med GoPro, den huvudmonterade lill-kameran och en massa Zoom-inspelade ljud. GammelstuganHan har haft att göra Kim Silfving, framför allt intervjuande i Gammelstugan i Änok där jag vistats mycket som liten och har många minnen. Ljussättningen bestod av levande ljus och en sprakande brasa. Makalöst hur det går att få till det med modern teknik.

Filmare i Kvikkjokk

Blir filmad och intervjuad som bara den nu och några dagar till.

Kim Silfving

Det är Kim Silfving från Stockholm som gör en engagerad och proffsig insats för att få Lundberg i Änok och Laponia inspelad.

Kim Silfving vid Kvikkjokk

Detta till en pilot för en film jag gör tillsammans med klipparen/producenten Tell Aulin. Helikopter norr om Kvikkjokk

Med kvikkjokksbon Kjell Arvidsson vid helikopterspakarna filmades jag också – på skidor, men även skogar och fjäll skildrades och i Änoks delta siktades några älgar.

Vid Ruovddevarre och VallasjSex kilometer norr om KvikkjokkMoose north Kvikkjokk

Det är lärorikt att se hur en som begrip nå jobbar. Med mängder av omtagningar, alternativa vinklar, klippbilder, med mera. Och fotograf Kim slöar aldrig till. Far omkring som ett jehu genom snön med stativ, ryggsäck med mängder av optik, ljusstativ och riggmonterad och mycket kompetent Canon C500. Imponerande!

Kim flygfilmar

VoD

När jag gör min nästa film funderar jag på helt skippa fysiska DVD:er och bara använda en VoD-tjänst. Har dock ingen kunskap om hur man går tillväga, om det går att lägga upp tjänsten från en egen server eller om man måste köpa den. Tacksam för tips!

Från Wikipedia:

”Video on Demand, förkortat VoD, (”Video på begäran”) innebär att man distribuerar filmer/TV-program till tittare via någon form av nätverk i det ögonblick tittaren vill se. VoD kan förekomma i Kabel-TVIPTV eller via en dator med internet. Det kan också förekomma via parabol genom en så kallad hybridbox – en digitalbox för satellitsändningar med ingång för bredbandssignal.

Tekniskt innebär VoD att filmerna/TV-programmen lagras på en server hos operatören och när tittaren beställer filmen/TV-programmet sker först eventuella betalningstransaktioner och därefter börjar filmen/TV-programmet spelas upp hos tittaren. I äkta VoD-system kan tittaren trycka paus samt spola fram och åter under uppspelningen av filmen/TV-programmet.

Några exempel på svenska on Demand-tjänster är HeadwebSVT PlayTV3 PlayTV4 PlaySF AnytimeFilmNetfilm2homeViaplay och Voddler.

En närbesläktad teknik kallas ”near VoD” och innebär att en TV-operatör sänder ut samma film/TV-program på ett antal kanaler med viss förskjutning så att tittaren kan börja se på filmen nästan när som helst.”

Läs också artikel i DN: http://www.dn.se/ekonomi/har-ar-de-storsta-vod-tjansterna