Etikettarkiv: uppsala

Manifesterar 1928, vem är han?

Denne man från Jokkmokk fotograferades av de svenska rasisterna 1929. Bilden finns arkiverad på det Rasbiologiska institutet i Uppsala under samlingen ”Lappar och Lappblandad befolkning tillhörande Jokkmokks församling 1925-1929”, Ark 10, bild nummer 7277.

Jokkmokkssamen ser stint rakt in i kameran. Antar att han är bofast fiskare, jägare, växelbrukare, timmerhuggare, bärare och/eller rendräng. Kanske han själv äger några renar, men inte tillräckligt många för att den svenska staten via Lappfogden tyckte att han var nog mycket äkta same. Enligt staten skulle riktiga samer leva uteslutande av och med renar. Helst skulle de vara till fjälls om somrarna. Alla samer som inte fyllde dessa villkor fick inte vara kvar i lappbyarna och förlorade sina lagliga möjligheter och rättigheter att leva som samer.

Bilden är tagen 1929, året efter att Sveriges riksdag beslutat att den rasistiska och koloniala renbeteslagen* skulle gälla. En lag som gjorde att kring 80 % av alla samer kastades ut ur lappbyarna.

Är det månne därför som denna man manifesterar övergreppet med en sliehppa just med det fabulösa årtalet 1928?

Vem är han?

*Denna lag gäller fortfarande, men nu heter det samebyar.

Film om rasisten Herman Lundborg

HL_Rasistjävulen
I början av förra seklet var norra Sverige en tummelplats för allehanda forskare.

Bland dessa studerade män från landets södra delar fanns de som strävade efter att bekräfta sina teorier om samernas underlägsenhet. I sin film Hur gör man för att rädda ett folk? porträtterar Maja Hagerman en av de mest nitiska rasforskarna i Sveriges historia.

1911 började professorn Herman Lundborg sin bana med att forska på en släkt i Blekinge där de blonda och blåögda sågs som begåvade och de mörka och brunögda var motsatsen. Studien resulterade i en sju kilo tung bok på tyska, vilken blev Lundborgs genombrott. En kollega i Tyskland hade forskat om afrikaner och Lundborg ville göra något liknande. Under 20 år besökte han därför Lappland två månader per år för att fotografera och studera såväl påklädda som nakna samer. Allt från skallar till hudtoner och könshårens färg skulle dokumenteras.

1922 blev Lundborg chef för världens första statliga institut för rasbiologisk forskning i Uppsala. Institutet fick till en början frikostiga medel av staten för sin verksamhet, samt privata donationer från bland andra Kirunas grundare Hjalmar Lundbohm. På sina resor anlitade Lundborg assistenter. En Maria från Övre Soppero blev hans älskarinna och mor till två av hans barn. Hon var av finsk och samisk härstamning. Lundborg försköt sina oäkta barn, men tog dem tillbaks när han hamnade i kylan på äldre dagar. En dubbelmoral som föder i varje fall undertecknads vämjelse.

Och det finns mer av sånt. Arkivets hundratals nakna samer monterade på gulnad kartong. Smakfullt nog har filmteamet valt att skildra dem i oskärpa för att inte det historiska övergreppet ska upprepas. Men det ger likväl rysningar. Dels för att man känner med de människor som utsattes för detta, men också för att det för oss med samiskt ursprung kommer så nära. Vi sitter inte på läktaren och förfasar oss över en galen ideologi, utan bär konsekvenserna av övergreppen inom och med oss.

Filmen är en stark, välgjord och i just dessa tider värdefull skildring om denna skamfläck i Sveriges historia. 1935 utsågs Lundborg talande nog till hedersdoktor av nazisterna i Tyskland och avslutade då sin anställning i Uppsala.

Efter filmvisningen berättar Maja Hagerman att Lundborg ansåg att det värsta hotet mot den svenska rasens renhet kom från de samer som blivit bofasta. Deras samiskhet var mindre synlig än renskötarnas och därför riskerades deras blod att spridas okontrollerat. Filmen hade gärna fått berätta mer om just detta.

Länk till min recension i Norrbottens-Kuriren den 10 januari 2015.

 

Skogar och fjäll, natur och kultur i Kvikkjokk, Jokkmokk, Randijaur, Västkusten…