Etikettarkiv: united nations

Regeringskansliet – en odemokratiskt koloss

Varför märker man knappt att Sverige bytt regering? När det gäller de samiska frågorna är det ingen skillnad oavsett vilken regering som styr eller under vilka årtal.

Riksdagshuset i Stockholm.
Riksdagshuset i Stockholm.

För lite drygt ett år sedan, den 19 augusti 2014, lovade statsminister Stefan Löfven att socialdemokraterna skulle ratificera ILO169 under mandatperioden.  Men den 26 januari utfrågades kabinettsekreteraren vid UD Annika Söder i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève om hur Sverige ställer sig i frågan, och då var det helt andra tongångar.

Marie Persson, sametingsledamot och grundare av nätverket Stoppa gruvan i Rönnbäck, Björkvattsdalen, Tärnaby, refererade förhöret på nätverkets Facebookgrupp:

”Efter att ha följt dagens FN-granskning kan jag bara konstatera att den svenska delegationen inte kunde ge några positiva besked angående samers rättigheter i Sverige. Däremot noterar jag att man vill fortsätta framhärda en positiv bild av samers situation i Sverige, vilket är direkt missvisande. Anmärkningsvärt också att kabinettsekreterare Annika Söder har mage att påstå att samer i dagsläget har självbestämmande, ”uppfyller villkoren för ILO169 om man bortser från markrättigheter” samt omnämner dagens gruvprospekteringsprocess, där hon förklarar att rennäringen konsulteras samt att Sverige faktiskt gjort förändringar i minerallagen då man nu har rätt att få information på samiska… Känns i sammanhanget som ett slag i ansiktet för hela det samiska folket.” 

Annika Söder är gammal journalist och dotter till förre utrikesministern och centerledaren Karin Söder. För sitt nuvarande jobb blev hon diplomat och kabinettsekreterare. Hon är således inte politiker.

Annika Söder är en av Regeringskansliets 4 471 anställda, där endast 169 är politiskt rekryterade.
All annan personal har kvar sina anställningar inom Regeringskansliet oavsett vilka som sitter i regeringen.” står det att läsa på regeringens webplats.

Anställda regeringskansliet
Detta exempel är ett av väldigt många som visar på hur politiker troligen vill väl, men efter påtryckningar ändå tvingas hålla den gamla svenska, välbekanta och trygga linjen. För en orutinerad regering är det troligen snudd på omöjligt att stå emot tusentals rådgivare som är gamla i korridorerna. Korridorer som också besudlas av en smet ålderdomligare rasism. Som Renbeteslagen 1928, som gjorde att en övervägande del av alla samer tvångsassimilerades.

Vissa av de tusentals tjänstemännen, som pr-konsulter och jurister, lär ingå in någon lämplig bastuklubb och bör mest betraktas som statsfinansierade lobbyister med näringslivet som ännu en, men dold, uppdragsgivare.

Politikerna å sin sida, tänker mest på sin väljarbas. Kanske Löfven släppte sitt löfte när han fick information om att de svenska och finska nybyggarättlingarna ger fler röster än samernas?

Man blir cynisk och less. Det är som döfött. Hela denna odemokratiska koloss som kallas Regeringskansliet borde rivas ner till grunden och byggas upp igen till en modernare, effektivare, och mer demokratisk modell.

För den som tvivlar om hur det kan gå till i Kolossen finns detta klipp länkat i ett annat av mina blogginlägg där Lars Norberg, Annika Söders forne kollega, berättar om hur det kan gå till.

Lars Norberg under sitt föredrag han höll på Ája i Jokkmokk 2013.
Lars Norberg under sitt föredrag han höll på Ája i Jokkmokk 2013.

 

Laponia is under threat

World Heritage Centre, UNESCO, 7, place de Fontenoy, 75352 Paris 07 SP, FRANCE

The threat against Laponian Area, Sweden

The Laponian Area in Sweden, inscribed in 1996 as a World Heritage Area by UNESCO, is under threat.
The British company Beowulf mining Plc has, via its wholly-owned Swedish subsidiary Jokkmokk Iron Mines AB, been granted permission by the Swedish state to do exploratory drillings for iron ore. These will take place 50 kilometres west of Jokkmokk in the properties Allmänningsskogen S:1, Björkholmen 1:2 and Björkholmen 5:1. An appeal has been made.

The same British company was granted a licence to trial-drill for titanium and iron ore from 21st March 2006 to 8th March 2012 on the Ruovddevárre Mountain, 11 kilometres north of Kvikkjokk. The Company’s mining-claim is 850 hectares (2100 acres) and is situated inside the Laponian Area. During spring 2012 Beowulf Mining, through its subsidiary, applied for an extension to the licence.

Once mining and exploitations commence, the Sami*, the indigenous people that live and work in the Laponian Area, face the prospect of losing forever the means to carry out traditional reindeer herding. The drilling will destroy reindeer pasture and migrating routes. We are deeply troubled by the very real threat that the exploratory drilling is posing to the Sami villages that are working in the Laponia area. The prospect of a full mining operation in the future, in any of the areas mentioned above, would be catastrophical for the Sami villages and consequently the whole of Laponian Area.

Since reindeer herding was one of the reasons the Laponian Area was inscribed a World Heritage Area we are worried that the Laponian Area will lose its World Heritage Status and that this ancient industry will not be allowed to continue in the way it always has been.

Unique and magnificent natural areas, where centuries-old pine forests meet the mountains, also risk being wiped out

JOKKMOKK, 4th February 2013

Tor Lundberg, land owner in the Änok delta, bordering the Laponian Area
Karin Kuoljok, member of Sirges sami village
Henrik Blind, member of Tuorpon sami village
Jan-Erik Länta, member of   Jåhkågasska sami village

*The Sami are an indigenous people, recognised by the Swedish Parliament in 1977. This means Sweden is obliged under international law to secure more entitlements to the Sami than to other minorities, especially with regards to land, water and self-determination.

A copy of this letter is sent to the Swedish national heritage board, Riksantikvarieämbetet, riksant@raa.se

Ovanstående brev skickades som en anmälan till FN:organet UNESCO igår.

Henrik Blind skriver adress på brevet till UNESCO
Henrik Blind skriver adress på brevet till UNESCO

 

Jan-Erik Länta, Henrik Blind, Tor Lundberg och Karin Kuoljok med brevet till UNESCO
Jan-Erik Länta, Henrik Blind, Tor Lundberg och Karin Kuoljok med brevet till UNESCO

 

Postlådan vid ICA fick ta emot brevet till UNESCO
Postlådan vid ICA fick ta emot brevet 

En kopia överlämnades av Sametingets ordförande Stefan Mikaelsson till miljöministern Lena EK för kännedom under första dagen av Jokkmokk Winter Conference.

Sametingets Stefan Mikaelsson överlämnar brevet till Lena Ek för kännedom.
Sametingets Stefan Mikaelsson överlämnar brevet till Lena Ek för kännedom.

 

Jokkmokk Winter Conference.
Jokkmokk Winter Conference med duktiga conferencieren Ylva-Maria Pavval.

 

Hotet mot världsarvet Laponia

Världsarvet Laponia, som UNESCO satte upp på sin världarvslista i december 1996, är hotat.

Den svenska staten har beviljat tillstånd för provbrytning av järnmalm av det brittiska företaget Beowulf Mining Plc via sitt helägda svenska dotterbolag Jokkmokk Iron Mines AB femtio kilometer väster om Jokkmokk på fastigheterna Allmänningsskogen S:1, Björkholmen 1:2 och Björkholmen 5:1. Tillståndet är överklagat.

Samma brittiska bolag har fått den svenska statens tillstånd att provborra efter titan och järnmalm från den 21 mars 2006 till den 8 mars 2012 på berget Ruovdddevárre elva kilometer norr om Kvikkjokk. Bolagets inmutning är på 850 hektar och ligger inne i Laponia.

Vårvintern 2012 har Beowulf Mining genom sitt dotterbolag ansökt om förnyelse av sitt undersökningstillstånd.

 Samerna, den ursprungsbefolkning* som lever och verkar i Laponia, riskerar att förlora möjligheten till traditionell renskötsel för evigt när gruvexploateringar och gruvbrytning förstör flyttleder och renbetesland. Vi känner oss djupt oroade för det reella hot som gruvexploateringarna innebär för de samebyar som är verksamma i Laponiaområdet. En eventuell fullskalig gruvbrytning i framtiden i något av ovan nämnda områden skulle bli en katastrof för samebyarna och därmed hela Laponia. Eftersom renskötseln var ett av motiven när världsarvet bildades är vi djupt bekymrade över att Laponia kan komma att förlora sin världsarvsstatus och att den uråldriga rennäringen inte längre kan bedrivas som den alltid har gjort.

Också storslagna och unika naturvärden där flera hundra år gammal tallurskog möter fjäll riskerar att gå till spillo.

JOKKMOKK den 4 februari 2013

Tor Lundberg, markägare till Laponia gränsande Änok delta

Karin Kuoljok, medlem i Sirges sameby

Henrik Blind, medlem i Tuorpon sameby

Jan-Erik Länta, medlem i Jåhkågasska tjiellde

* Samerna är en ursprungsbefolkning, erkänd av Sveriges riksdag 1977, vilket innebär att Sverige har folkrättsliga åtaganden att tillförsäkra fler rättigheter än till andra minoriteter, främst vad gäller land, vatten och självbestämmande.

Kopia: Riksantikvarieämbetet (E-post: riksant@raa.se)

Samiska spår vid Kvikkjokk, Sarek och Badjelánnda

Sedan jag lärt mig använda Riksantikvarieämbetets nättjänst Fornsök, har landet där jag verkar fått mera liv. Det finns mängder av spår av den samiska kulturen från flera tusen år tillbaka i tiden fram till idag. Det är boplatser med arran (härdar), förrådsgropar, stensättningar, fångstgropar och kultplatser. Tyvärr finns dock offerplatserna fortfarande utmärkta på kartan, något som jag hört att Lantmäteriet lovat att plocka bort, men kanske inte hunnit göra än. Spåren vittnar om en rik och levande samisk kultur som med råge uppfyller FN:s deklarationer om urfolkens rättigheter.

Bild: Kvanne Grafiska/Marie Persson.

Nedan följer en ett urval skärmavbildningar, utsnitt, av platser i Jokkmokks och Arjeplogs kommuner. Skärmdumparna ledsagas av bildtexter.

Oarrenjárgga och Enamusluokta vid den av Vattenfall skonade sjön Sakkat i Lilla Lule älv.
Lämningar i den utbyggda Tjaktjajávrre i Lilla Lule älv.
Få lämningar i Vájsáluokta vid den utbyggda Stora Lule älv. Detta är Sveriges största sameviste, men det är inte utmarkerat (se andra exempel längre ned), troligen på grund av hotet från att Vattenfall ska höja vattenytan ännu mer. Här har Fornsök inte brytt sig om att markera några kulturspår i vattnet eftersom det troligen hade blivit en alltför sorglig syn. Vájsáluokta med omgivande öar och skär var nämligen en levande boplats också innan den första dämningen 1919.
Området söder om Saltoluokta.
Lämningar vid Árasluokta i Badjelánnda - sommarviste för Jåhkågasska tjiellde.
Uråldrigt kulturland i Badjelánnda.
Kulturspår på gränsen mellan Sareks och Padjelantas nationalparker.
Guhkesvágge, nordost om Sarektjåhkkå.
Vid Aktse finns märkligt nog fortfarande fyra offerplatser utsatta. Aktsebon Lennart Läntha berättade för mig att när han var liten fanns en hög med sarvhorn och föremål i en av offerplatserna. Idag är den platsen plundrad. Ingenting finns kvar.
Spår efter samer också vid Bieskehávrre väster om Kvikkjokk.
Landet nordost om Kvikkjokk.
Vuogá en dryg mil väster om Kvikkjokk. Också ortnamnen kan i många fall vittna om äldre samisk kultur, som Rákkas - sovtält i kåta som användes för att skydda sig mot mygg.

Gå till Fornsök