Etikettarkiv: udtja

Struktur med flera sidor

Den koloniala strukturen

 

FMV:s utökade verksamhet som jag har beskrivit tidigare på denna blogg har startat upp en motopinion i Jokkmokk av sällan skådat slag.

När möjligheterna för jokkmokkarna att köra skoter, jaga och fiska när de vill nu hotas, har det tagit hus i helvete.

Till och med Jokkmokks socialdemokratiskt styrda kommunstyrelse har ograverat enats kring en motion från Miljöpartiet de gröna mot testerna.

Unikt och oerhört glädjande!

Bara tillsammans enade kan kommunen komma någon vart.

Men FMV och vapentesterna är dock bara en sida av myntet. Eller diskokulan – för den rådande strukturen har väldigt många sidor, nivåer och aspekter.

Ett nytt exempel gäller utländska flygövningar över Norrbotten och Västerbotten – Europas största övningsområde.

Ett annat berör Vattenfalls totala motvilja till att miljöförbättra luleälvarna med vandringsvägar för fisk och spillvatten till Lilla Lule älvens sista 17 torrlagda kilometrar, innan den når Stuor Julevu vid Porsi. Artikeln i NSD dock bakom betalvägg.

Eller Sveaskog som vill avverka 600 hektar gammelskog vid Sorsele.

Och alla gruvor.

Allt stavas kolonialism. Sverige är en modern men gammeldags kolonialmakt som parasiterar glesbefolkade delar av landet, lappskatteland som staten inte har ägarpapper på, lokalsamhällen, vatten och skogar som tjänar som matbod och rekreationsorter för lokalbefolkningen och tillresande. Nu tas också luftrummet, utan samråd eller ett enda nickel i kompensation till dem som berörs.

 

Läs också:

Mattis Blogg

Beslagta inte Jokkmokk

 

 

 

 

 

Missilernas makt tvingar folk att flytta

Stridsvagnsmål för robotar i RFN raketskjutfält.

Tårrajaur 1957.

Det kändes mer än hördes. Ett långdraget djupt mullrande. Finporslinet i salsskåpet skallrade, alla byns hundar skällde som galningar och ett mörkt svampformat moln steg på den molnfria himlen väster om byn. Samma modell av moln som över Japan drygt tio år tidigare.

Under regeringen Erlander var Sverige två månader från att producera en egen atombomb. För att studera sprängkraften hos en riktig kärnladdning simulerades först 1/6 av den bomb som amerikanarna släppte över Hiroshima.

FOA, Försvarets forskningsanstalt, ansåg det väglösa och folktomma landet vid Nausta och Udtja sydväst om Jokkmokk vara perfekt för ändamålet.

Foto: Tor Lundberg Tuorda

Problemet var att det inte alls var folktomt.

Foto: Tor Lundberg Tuorda

Förutom alla skogssamer som bodde och verkade i området fanns tre familjer och en ensamstående person bofasta i Nausta. De tre familjerna hade dock flyttat innan militären gjorde allvar av sina planer om att göra byn till bas för bombprovet.

Men en person vägrade att flytta.

Petter Hova Pavasson Pirak hade under många år varit dräng till två nybyggarsöner i Nausta och blev lovad deras gemensamma hemman, med hus och allt, om han tog hand om dem när de blev gamla. Och så blev det. Petter Pirak blev bofast och byggde sig en egen timring. Han var egentligen fjällsame från Sirkas lappby och bror till den berömde författaren, renskötaren och läraren Anta Pirak, som skrev boken Jåhttesáme viessomEn nomad och hans liv. Petter Pirak valde dock skogen och det stationära nybyggarlivet istället för fjället och den nomadiserande tillvaron.
Han tvingades helt sonika bort från sitt hem när FOA tog för sig.

Hela byn jämnades med marken och ett tjugotal byggnader brändes ner,

Hopkrafstade stenar från husgrunder på vallen i byn Nausta.
Hopkrafstade stenar från husgrunder på vallen i byn Nausta.

utom ett par häbbren.

Ett skonat häbbre i Nausta by. Nu Kulturbyggnad.
Ett skonat häbbre i Nausta by. Nu Kulturbyggnad.

Också Petter Piraks timring klarade sig.

Petter Hova Pavasson Pirak står det i folkräkningen, f. 1863, lös dräng, lapp, Tårrajaur.

Det var till Tårrajaur tre mil bort som Petter Pirak tvångsförflyttades.

Bror-Erik Karlsson berättade ett par gånger för mig om hur han var med om att rigga bomben, om de två stridsvagnar och lastbilar som kördes till sprängplatsen. Hur skyddsrum, bunkrar och hus byggdes upp. Hur kaniner placerades på olika avstånd från den gigantiska sprängladdningen. Allt för att undersöka effekterna på döda och levande ting. Också såna som fanns inne i skyddsrummet Ägget.

 

Vid platsen för Sveriges atombomtest.

Det hade väl räckt att studera förödelsen i Japan, kan tyckas. Men Sverige ville göra en egen häftig detonation.

Mitt sista möte med Bror-Erik var när jag tillsammans med skribenten Mats Ottosson gjorde ett reportage från det 210 kvadratkilometer stora militärområdet där det råder tillträdesförbud.

Bror-Erik Karlsson vi kratern av bomben.
Bror-Erik Karlsson vid kratern efter jättebomben.

Men innan Liza Marklund för Expressen uppmärksammade bombprovet på 1980-talet var saken helt nedtystad. Bror-Erik, och alla som jobbade med provet, tvingades underteckna ett tysthetslöfte. Inte ens Bror-Eriks bror fick veta på något, berättade brodern Arne Karlsson för mig när jag besökte honom om hans fru Evyanne i Björkholmen med ett filmteam i augusti 2014. Det var för övrigt också Arne som berättade om Petter Hova Pavasson Piraks öde. Också nedtystat. Tills nu.

Idag vill FMV fortsätta på FOA:s väg med att tvångsevakuera människor. Bofasta i Lill-Selet, markägare, renskötare, jägare, turismföretagare, stugbyar, fiskare, och alla andra som mer eller mindre frekvent vistas i området måste lämna området när det är dags för provskjutningar. Skälet är att FMV vill testa kryssningsmissiler för JAS och därför behöver mera space. Det nuvarande provområdet har därför utökats till dubbel storlek.

Sákkát, Kvikkjokk och Sarekfjällen.
Sákkát, Kvikkjokk och Sarekfjällen.

I fjol sträckte det sig ända ner till sjön Sákkáts strand, men bland annat efter krav om ersättning för intrånget från markägare, lyfte FMV bort all privatägd mark så att gränsen för det utvidgade området nu löper cirka tre kilometer söder om sjöstranden.

Istället för att betala för sig drog de om gränsen. De gör som de vill, när de vill och hur de vill. De är vana vid det, FMV. De lever gott i sin skyddade värld där personalen exklusivt kan jaga och fiska var som helst på de 210 kvadratkilometrarna. Eller köra skoter överallt och grilla korv. Ingen annan kan. Samebyarnas medlemmar har förvisso självklar tillträdesrätt till området, men också de måste stundtals maka på sig för den militära överheten.

Vid ett informationsmöte för berörda markägare i Vidsel förra året talade man i vanlig ordning om lokala jobb. Jag frågade då hur många av de 160 anställda som kom från Jokkmokk – den kommun inom vars gränser detta företrädesvis sker. Svaret var: En (1). Den enda kompensation Jokkmokks kommun erhåller för FMV:s omfattande provverksamhet är den skatt denne betalar.

Läs också Matti Holmgrens blogg.

Tusen renkalvar

Filmen Björnjakt med ställande hund är på tryckeriet just nu.

5000 färdiga DVD:er ska anlända på två pallar kring den andra maj. I denna min och bröderna Johan och Mattias Forsmans film finns intervjuer av Rune Stokke, ordförande för Udtja sameby. De uppgifter Rune lämnar är milt sagt chockerande. Bland annat att det i Udtjtagruppens område finns kring 70 björnar under kalvningstiden i maj och att dessa björnar på fem veckor dräper kring ett tusen renkalvar i hela samebyn (Udtjagruppen och Rödingsträskgruppen).

Vår svenska stat ersätter denna extrema förlust med ynka 24 000 kronor.

Jag har läst en hel del historia om hur Sverige under lång tid haft som målsättning att få bort skogsrenskötseln. Värst var det under lapp-ska-vara-lapp-politiken kring förra sekelskiftet då skogssamer inte ansågs fylla Sveriges kriterium för hur samer skulle leva och verka. Sen har det fortsatt, smidigt, underfundigt, utstuderat och jävligt. Nu sköter björnarna jobbet. Ännu ett exempel på regeringens avsaknad av respekt och hänsyn för sin koloni och för en kultur som är betydligt äldre än Sverige självt.

Beställ filmen på http://spetsjakt.com/