Etikettarkiv: tor lundberg tuorda

Frilans som guide vid Kiruna

_OR_2069

Jag har under några dagar guidat José och Bette, två mycket sympatiska människor från Peru. Vi for runt vid Kiruna, Jukkasjärvi och Nikkaluokta, där vi på vägen fick se en trygg älgko med kalv som vilade.

_OR_2043
Så väntade norrskensfotografering. Nere vid Kiruna snöade det, men bara efter några mil västerut klarnade det upp och ett svagt Aurora borealis visade sig. José var överlycklig, för detta är hans passion. Jag tipsade honom om att skruva upp iso-talet och plåta med full öppning med så korta tider som möjligt för att ”frysa” gardinerna av rött, lila, gult och grönt ljus som for över himlen. Så han gjorde. En och två sekunder gav det han eftersträvade.  Igår var vi ute på ännu en norrskenssession, och nu var det betydligt starkare. José var lyrisk.

_OR_2173
Igår blev det också Ishotellet. Som gjort för fotografer. Nytt inlägg om detta kommer senare.

_OR_2095
Jag var idag tvungen att lämna det peruanska paret eftersom jag behövdes på jobbet på ungdomsboendet (alltför få friska vikarier). Som min ersättare kom kunniga Helena Partapuoli, som Anna Sarri i Nikkaluokta turligt nog tipsade om. Helena styrde minibussen mot Ivalo i Finland, där José och Bette ska sammanstråla med några fler av sina landsmän för andra äventyr.

Skruva vs trycka

När jag var barn kom televisionen.  En kanal, Humle och Dumle och svartvit bild. Apparaten skruvades på med en svart ratt i bakelit. Också ljudet reglerades, vill jag minnas, genom att skruva på samma bakelitratt.

Märkligt nog har jag fastnat i skruvandets tid.

En kollega på mitt jobb som handledare på ett boende i Jokkmokk för ensamkommande, har dari som modersmål, och talar svenska och flera andra språk mycket väl.
När jag stod vid kylskåpet under eftermiddagens matförberedelser och ville ha lite livat i det tysta huset eftersom alla ungdomar var ute på vift, uppmanade jag kollegan.
– Kan du skruva på TV:n?!
– Va? skrek denne, nästan i chock.

Jag förstod direkt. Detta efter åratals påpekanden av sambo och dotter om att jag inte kan uttrycka mig och lever kvar på stenåldern, med mera.

Måste få in det här nu. Trycka, sätta på, trycka, sätta på, trycka…

Vita tecken

Järv. Foto: Tor L. Tuorda.
Järv. Foto: Tor L. Tuorda.

De har ända till oktober-november kunnat röra sig anonymt. Men nu, och ända fram till maj, är det slut på det. Snön avslöjar precis allt som de haft för sig, djuren. Förvisso kan det ibland vara svårt att tyda vem som varit framme, helst om det är lössnö.
Nu är en spännande tid!

Utter. Foto: Tor L. Tuorda.
Ren. Foto: Tor L. Tuorda.
Järvtik med unge. Foto: Tor L. Tuorda.
Järvtik med unge. Foto: Tor L. Tuorda.
Fjällräv. Foto: Tor L. Tuorda.
Fjällräv. Foto: Tor L. Tuorda.
Varg vid nydräpt renvaja. Foto: Tor L. Tuorda.
Varg vid nydräpt renvaja. Foto: Tor L. Tuorda.
Sällan är spårtecken i snön så här tydliga. Två järvbröder (troligen) har sida vid sida i målinriktad stil galopperat vid Fieres väster om Kvikkjokk.
Sällan är väl spårtecken i snön så här tydliga. Två järvbröder (troligen) har sida vid sida i målinriktad stil galopperat vid Fieres väster om Kvikkjokk.
Tjäderhöna som rundat en gran. Foto: Tor L. Tuorda.
Tjäderhöna som rundat en gran. Foto: Tor L. Tuorda.

Banderoll med klanen Tuorda

Pavva-Lasse Tuorda, 24 år. Foto: Lotten von Düben
Pavva-Lasse Nilsson Tuorda, 24 år. Foto: Lotten von Düben

Den tionde april 2016 går omstarten av det 22 mil långa Nordenskiöldsloppet. Då är det 132 år sedan första skidloppet, som tillkom för att bevisa att det visst var möjligt att jokkmokkssamerna Pavva-Lasse Tuorda och Anders Rassa hade åkt 46 mil på 57 timmar på grönlandsisen under Nordenskiölds expedition. Något som många betvivlade. Loppet löper längs originalsträckningen mellan Purkijaur till Kvikkjokk och så tillbaks till Purkijaur. 1884 hette segraren Pavva Lasse Tuorda, som fick en bergstopp på Antarktis uppkallad efter sig: Tuorda Peak.Tuorda Peak

Pavva-Lasses dotterdotterson, släktforskaren Börje Öberg från Bárinjárgga vid Stuor Julevu, ringde upp mig för ett par dagar sen och ville veta namnen och födelseåren på släktens nytillskott. Min son Antons Klara kom 2014 och dotter Elinas Eddie 2013 och Hedda 2015. Namnen ska finnas med på en sju meter lång banderoll som visar tuordasläktens alla dokumenterade ättlingar, vilken ska spännas upp i Jokkmokk vid tiden för tävlingen.

 

 

Mina bilder i Aljazeeras film Under Northerns Lights

Senhösten 2013 följde jag med Aljazeeras duglige och trevlige filmmakare Glenn Ellis och filmade med Aljazeeras kamera för att materialet skulle platsa så bra det bara gick. Vi for till Björkholmen och till Kiruna. Dessutom tankade jag ner några av mina egna klipp för den produktion mr Ellis tänkte göra till hans hårddisk. Också fler lokala filmare var inblandade, ett sympatiskt drag. Mindre roligt var att varken jag eller någon annan fick tillstymmelse till omnämnande för publiceringarna.
Därför måste jag räkna upp mina bilder här (skulle ha gjort det för länge sen…):

Pilgrimsfalken, mården, smålommen, himmeln över Luvosselet, björnen, rödräven, hermelinen, järven, borrkronan och borraren, miljöerna i Björkholmen, intervjun av Ulla Forsberg, miljöerna i Kamp Gállok, polisens rivning av torn, stadsmiljöer i Kiruna, intervjun av Maxida Märak.

Se inslaget i Aljazeera här.

Dotter Astrid tolv, annorlunda firad

För tolv år sedan kom hon till livet på Gällivare BB. En skrikhals som man var tvungen bära runt på axeln för att hon skulle vara nöjd. Och så skulle det tvärhastigt tas blodprov i hennes pyttelilla fot, med en brutal grej som såg ut som en spjutspets. Och det kom inget blod hur än de stack och klämde. Oj vad de bökade… Jag var tvungen lämna lokalen.

Men bara efter någon dag blev allt så mycket stabilare och Astrid blev det mest lättskötta barn som går att tänka sig.

Som tvååring sprang hon obehindrat runt i skogar och på fjäll och en månad innan hon blev tre gick hon en mil från Stáddájåhkå till Stáloluokta i Badjelánnda.

Foto: Åsa Lindstrand
Foto: Åsa Lindstrand

Idag är det nästan tvärt om. På vår gemensamma tur på hennes födelsedag den 1 september, var det hon som verbalt fick bära mig uppför backarna i Stuor Njoasske vid Gassavárre.
– Du klarar det! Det är dumt att vänja musklerna vid att stanna hela tiden!
Pressade mina artritben så gott jag kunde, ben som heller aldrig varit så otränade som nu. Det var som skämmigt…

Astrids födelsedag inleddes dock med plättar, grädde och smoothie, en något annorlunda frukost på en bemärkelsedag.

Självklart fick Nils också en laddning…


Mitt på dagen gav vi så oss iväg. I vindskyddet efter leden var utsikten över Gassavárre väldigt strategisk. När vi suttit en stund och ätit stekt kött, skällde vår hund Ráddná till och ett huvud stack plötsligt fram i vindskyddsöppningen.

Det var Thomas Lindberg och Lars Lindberg  som var på joggingtur samma sträcka som vi kom att vandra. Roligt att möta bekanta björkholmare mitt i alltihop.

Nu var jag och Astrid i bra läge för att söka platsen för min morfars farfars äventyr, Nils Erik Jakobsson (1811-1876). En historia som berättats i generationer. Tåls att återges på lulesamiska, som var vardagsspråk på Spielteks tid:

Sån vuolggá låhkkårijn,
duosstelis rádnajn,
bierna lusi
Bäŋkanjunjen oademin.

Låvga tjuovgga vuorrasav båktå.
Nággi ålgus.
Båskåduvvá sájtijn.
Jållerdibá bávtev vuolus.
Biernna gavttjá.
Bivdde hekkajn bissu,
juolgev doadjá.

Namáv Spieltjek oattjoj.

(översättning Karin Tuolja)

Han far med klockaren,
kamraten som törs,
till björnen
som sover i Bänkanjunnje.

Näverskenet väcker gamlingen.
Han tränger sig ut.
Spjutet tränger sig in.
De tumlar utför klippan.
Björnen dör.
Jägaren klarar livet,
men bryter benet.

Fick namnet Spieltjek.

 

Kvanne och tolta i den frodiga östsidan om Gassavárre
Kvanne och tolta i den frodiga östsidan om Gassavárre

Astrid och jag nagelfor branten i kikarna, men det gick inte att upptäcka någon lämplig plats för den nära 200 år gamla händelsen med Spieltek. Då var skogsgränsen mer än 100 höjdmeter lägre än vad den är idag. Därför är många intressanta partier av berget dolda av skogen.

De äldre gubbarna i Årrenjarka berättade att deras får som gick på lösdrift brukade söka skydd för oväder inne i idet och att detta låg norr om själva Bäŋkanjunnje.

Astrid med fårtacka på fjället, dock i Norge 2014...
Astrid med fårtacka på fjället, dock i Norge 2014…

Frågor som vi ställer oss är hur långt norr om? Ligger det i övre, mellersta eller nedre delen av klippan? Och var och vad brukade fåren egentligen beta?

En gammal historia säger att Spieltek höll på rasa ner i Sakkat, men då måste ju idet vara på södra sidan om denna Gassaváres förlängning?

Min morbror Mauritz for på äldre dagar till Bäŋkanjunnje för att försöka hitta idet. Men han gick bet.

Det krävs flera dagars kikande, letande och klättrande om man ska hitta detta ide och då krävs att man tältar på berget (som också Mauritz gjorde).

Något tält har vi nu inte med oss och Astrid är inte så sugen på att gå tillbaka under branten till Årrenjarka och dagen börjar lida mot sitt slut.

En lavin har mejat en kanal i björkskopgen vid Stuor Njoasske
En lavin har mejat en kanal i björkskogen vid Stuor Njoasske

– Kan vi inte fara till Kvikkjokk?

Eftersom det är hennes födelsedag så gör vi så. Upp på Gassavárre…

…och så ner på Gassaláhko, slättlandet…

Tallsolitär. Tecken på en viss effekt...
Tallsolitär. Tecken på en viss effekt…
Sia
Sia

…och så upp på Sjnjierák…


…och ner till Huhttán, Kvikkjokk.


Vi når byn vid tio och det är mörkt. En oförglömlig tvåmilatur med finaste färdkamraten är till ända.

 

 

 

 

 

Biebbmo – mat, tradition, trend

Det samiska köket: kokning av örter. Den sydsamiska rätten kallas gumpa och består av lappsyra, tolta och kvanne. Geunja, Ammarnäs. (c) Tor Lundberg/Naturfotograferna/IBL Bildbyrå.
Det samiska köket: kokning av örter. Den sydsamiska rätten kallas gumpa och består av lappsyra, tolta och kvanne. Geunja, Ammarnäs.

Min film Biebbmo – mat, tradition, trend kan ses på SVT Play fram till den 11 september.
Jokkmokks ambassadör i samisk matlagning Greta Huuva är filmens ciceron.

Greta Huuva på Prinskullen, vid Kvikkjokk.
Greta Huuva på Prinskullen, vid Kvikkjokk.

Filmen har uteslutande fått mycket goda recensioner…

Kokning av kaffesurrogat. Rostning av sprängticka, Inonotus obliquus, sedan kokning som ersättning till kaffe. Guenja, Ammarnäs. (c) Tor Lundberg/Naturfotograferna/IBL Bildbyrå.
Kokning av kaffesurrogat. Rostning av sprängticka, Inonotus obliquus, sedan kokning som ersättning till kaffe.
Greta Huuva håller örtkurs.
Greta Huuva håller örtkurs.

 

Seglats vid Lysekil

Ett mycket roligt, blåsigt men ändå givande dygn i Lady Ship 2 är till ända. Det blev en kanontur till Brandskär utanför Lysekil. Vi mötte ett vikingaskepp, men såg få andra båtar, utom i lä i naturhamnen där det nära nog var fullt. Turligt nog hade vännerna Olsson/Bergstedt vikt en plats åt oss vid sin egen båt. Dotter Astrid och övriga barn, Marc, Frode och Beda, begav sig på en upptäcktsfärd i den medföljande gummibåten så snart vi landsteg . Vi övriga pokulerade i kajutan ända till läggdags och avhandlade en massa intressanta ting.

Idag på morgonen vandrade jag runt på Brandskäret och passerade en trutkoloni med flygga ungar. Det var som att befinna sig i Hitchcocks skräckfilm Fåglarna.
Astrid gjorde mig sällskap efter en stund och lånade min kamera för en egen fototur.
Sedan blev det att sätta segel till Fiskebäckskil, där jag mönstrade av av och Åsa på.

Tack för en förnämlig segeltur, god mat och trevligt sällskap Pia och Peter. Det är en lyx att få vara med er 🙂
Tack också Sigun och Erik för värdefull analys och fin samvaro 🙂

Skepparen Peter Benson lämnar Lysekil med säker hand.

Skepparen Peter Benson lämnar Lysekil med säker hand.

_H1A1811
Frode med åran och dotterskapet Astrid längst bak. Marc till höger och Beda till vänster. Nära nog omöjligt att få en bra bild av Marc, men jag får väl paparacca, eller Terja 🙂

_H1A1786_H1A1749_H1A1816_H1A1865Ett gäng storskarvar passerar genom trutkolonin.

Ett gäng storskarvar passerar genom trutkolonin.

_H1A1891Lady Ship 2 i mitten, vår övernattningsplats. Foto: Astrid Lindstrand Tuorda.

Lady Ship 2 i mitten, vår övernattningsplats. Foto: Astrid Lindstrand Tuorda.

Morgonskaffe.
Morgonskaffe.
Enormt och vindsatt hav.
Enormt och vindsatt hav.
Rejäla vågor i 12 sekundmeter.
Rejäla vågor i 12 sekundmeter.
Ordentlig krängning bara med försegel. Lysekil i fonden.
Ordentlig krängning trots endast försegel. Lysekil i fonden.
Fiskebäckskil där vi bytte av varann jag och Åsa.
Fiskebäckskil där vi bytte av varann, jag och Åsa.,

 

Fisketurer i rinnande och stilla vatten

Innan Astrid reste till Västkusten for vi på en nattlig session efter skogsbäckarna för att fiska harr och öring. Tyvärr blev det ingen fångst i de rinnande vattnen.  Men det var ändå en mycket trevlig skogstur med dotterskapet.

Köttstekning...
Köttstekning…
Urgammal samisk barktäkt.
Urgammal samisk barktäkt.
Tallstocksticka.
Tallstocksticka.

Bättre lycka hade vi i sjön Gállokjávrre, dit också kompisen Hampus, Åsa, Karen och Nils följde med.

(c) Tor Lundberg Tuorda

Denna sjö kommer att försvinna i ett dagbrott om de rådande gruvplanerna blir verklighet. Något som den svenska regeringen kanske bäddar för efter sommaren. Hur det blir är upp till socialdemokrater och miljöpartister…

 

 

 

Mira

Jag, Åsa och Nils var på en spännande och nostalgisk tur i början på veckan. Efter att vi skjutsat Astrid till Kallax for vi till min farbror Bo Lundberg och hans fru Kerstin i Piteå för fika och mat och trevlig samvaro.

Därefter besökte vi tillsammans Mira, min pappas gamla segelbåt som jag tillbringat så mycket tid i när jag var 11-13 år.


Båten var i ett rätt så risigt skick och har inte varit i sjön på sju år. Funderar på att köpa och rusta upp henne och få uppleva skärgården igen.
Massor av jobb, men så mäktigt det vore att få segla Mira efter drygt 40 år. Och detta tillsammans med mina barn, och sambo inte att förglömma, som är minst lika angelägen som jag själv inför detta eventuella projekt.

 

 

 

Ny jaktfilm med Astok, den tredje…

Tjur framifrån
Digitala jaktfilmer

Jobbar just nu med att göra mina och Lasse Öderyds älgjaktsfilmer tillgängliga digitalt via sk. VOD, Video On Demand.

Löshundsjakt i norr byggs på 
Fräschar upp ettan för brinnande livet, med bättre färgbalans och kontrast, fler klipp, ny speaker och mer extramaterial. Tvåan behöver inte så mycket korrigeringar och trean den kommer ut i höst.

Trean, en reportagefilm
Den tredje filmen blir en rakare skildring, ett reportage, från en jakt med superhunden Astok i Norrbottens kustland.

Omedelbar respons
På siten BraJakts Facebooksida  direkt efter att jag lagt ut informationen om v.3:

”Jaktfilmer när de är som bäst, gjorda av en riktig fotograf/dokumentärfilmare! Recension av samtliga när trean släpps! För er som ej sett 1:an o 2:an, köp!”

Fina ord, tack!
Nu gäller det bara att vi lever upp till förväntningarna…

Glupsk vattenpredator

Vittjade nät i Ráddnávrre tillsammans med Åsa och Nils härförleden. Jag fick en ingivelse att ta med justret ifall att. Och det kom väl till pass.

En trekilosgädda hade snurrat fast sig ordentligt i nätet och så hade en större gädda huggit sin frände på mitten och satt själv fast. Om jag hade lyft upp alltihop hade självklart storgäddan slitit sig, så jag stötte ljustret i skallen på den och lyfte upp hela härligheten i båten. Åsa fångade fänget med sin IPhone.

Foto: Åsa Lindstrand
Foto: Åsa Lindstrand

8,6 vägde den store. Fina fileer som ska malas och göras fiskbullar av 🙂

Jag är säker på att det finns många fler riktiga mastodontgäddor i sjön. Somliga troligen upp mot 20 kilo. Det är en mäktig och god fisk som i dessa breddgrader märkligt nog kallas skräpfisk och kastas bort. What a waste!

Johanna Sandahl skriver debattartikel med Centerpartiet

Naturskyddsföreningens ordförande
Johanna Sandahl har tåtat ihop en debattartikel tillsammans med centerpartiets ledare Annie Lööf.
Artikeln lägger fram många bra förslag, men det är illa att företrädaren för en politiskt obunden förening lierar sig med ett politiskt parti. Och med Annie Lööf dessutom, den forne gruvministerns parti. Detta just som Naturskyddsföreningen lägger sista handen vid sin gruvpolicy, som är försenad minst två år men nu är på gång. Det är korkat. Verkligen.

Bevingade i Kvikkjokk

Viggar, knipor, gluttsnäppor, svärtor, salskrakar, tranor, krickor och många fler.

Svärtorna flyger rakt in i yxeggen, det som gett fjället Gasskájvvo dess namn.

I förrgår var det fullt ös på fågellivet i Kvikkjokk. Men nu, efter skyfallet, lär de vara utspridda och svårare att få bild på. Jag hann inte riktigt vara med i år igen.
Roligt också att se en något äldre (omärkt!) havsörn jaga lekgädda.