Etikettarkiv: tärnaby

Nickel Mountain: Avbryt brytningshotet!

Urfolk
Någonting unikt har hänt. En samling tunga företrädare för miljöorganisationer i Sverige och Norge, samt Sametinget, stödjer föreningen Stoppa gruvan i Rönnbäck, Björkvattsdalen, Tärnabys uppmaning till det gruvbolag som besitter bearbetningskoncessionen för brytning av nickel i tre dagbrott i Umeälvens källflöden, att avveckla sina intressen söder om Tärnaby. 

”Öppet brev till Nickel Mountains ledning, aktieägare och bolagsstämma

Vi uppmanar Nickel Mountains ledning och stämma att fatta beslut om att avveckla Rönnbäcksprojektet helt, dvs. avveckla de tre bearbetningskoncessionerna istället för att försöka sälja dem vidare. Nu finns en möjlighet att få ett definitivt slut på det här projektet och bolaget kan själva ta ansvar och fatta det beslutet, i enlighet med CSR och ansvarsfullt företagande som kommer till uttryck i FN:s principer samt OECD:s riktlinjer för multinationella bolag. Nickel Mountains VD har redan i media nämnt återlämning av koncessionerna som ett alternativ.

Den 17 nov 2015 avser Nickel Mountain Group fatta beslut om avyttring/avveckling av Rönnbäcksprojektet vid en extra bolagsstämma i Stockholm. Majoriteten av bolagets aktieägare är från Norge. Rönnbäcksprojektet är det storskaliga nickelgruvsprojektet med tre dagbrott som planeras på traditionellt samiska åretruntmarker i övre delen av Umeälven, utanför Tärnaby. Detta trots att samer och många andra protesterat högljutt i flera års tid. Samer har på flera olika sätt försökt framföra de enorma konsekvenser som projektet medför och att det inte finns något fritt och informerat förhandssamtycke och att det kränker urfolksrättigheter. Projektet berör hela Umeälvens dalgång samt hundratals samer, varav majoriteten av alla samer som berörs saknar inflytande i processen. Många andra har även engagerat sig och lyft fram de stora naturvärden och hotade arter som finns i området. Dessa är skyddade enligt lag och exploateringen äventyrar även uppfyllandet av Sveriges miljömål, EU:s ramdirektiv för vatten samt Sveriges åtaganden i internationella miljökonventioner.

Bearbetningskoncessionerna för Rönnbäck är giltiga fram till 2037, dvs i 22 år till. Att ha dessa tunga tillstånd hängande över sitt liv och sitt område till 2037 är inte värdigt eller hållbart då det hotar hela den samiska livsföringen i området så fundamentalt men även miljön och andra näringar.

Tillstånden gavs i en tid av överdriven tilltro till gruvbranschens framtid och förmåga till lokalt såväl som nationellt ekonomiskt uppsving. Nu vet vi att detta var en tillfällig bubbla och bolaget har själva konstaterat att det inte finns utsikter att få någon ekonomi i Rönnbäcksprojektet. Enorma ekonomiska fiaskon (t.ex. Northlandkonkursen i Pajala) såväl som ekologiska och mänskliga katastrofer med gruvdammshaverier, nu senast i Brasilien där minst 28 personer dött, men även i Kanada och Finland, visar att riskerna är reella och kan få oöverskådliga konsekvenser.

I Rönnbäcksprojektet har FN:s rasdiskrimineringskommitté (CERD) för första gången tvingats gå in i ett gruvprojekt i Sverige. FN:s specialrapportör för urfolksrättigheter Victoria Tauli-Corpuz besökte så sent som i somras Rönnbäck efter inbjudan av Sametingen i Sverige, Norge och Finland och uttryckte då sin oro över Rönnbäcksprojektet. Om projektet skulle fortgå är fler anmälningar till FN att vänta. Tillstånden kring Rönnbäck borde rivas upp. De borde aldrig ha beviljats från första början.

Nu kan Nickel Mountain Group agera etiskt och seriöst genom att respektera det samiska folkets och alla drabbades avståndstagande av detta projekt. Alla överklaganden, protester, anmälningar och skrivelser har inte gått varken bolaget, Bergsstaten, Länsstyrelsen eller regeringen förbi.

Vi vill se att man gör det enda raka när det gäller detta högkonsekvens- och högriskprojekt – att se till att dessa planer aldrig realiseras. Vi skriver detta brev för att vi bryr oss om områdets framtid, kulturlandskap, renbetesland, höga naturvärden, mänskliga rättigheter, urfolksrättigheter och barns rättigheter. Vi bryr oss om kommande generationer, rent vatten, miljö, hälsa, matförsörjning, liv, kultur, klimat, andra näringar och långsiktigt hållbara lokalsamhällen.

Planerna kring Rönnbäck var ert initiativ och det är nu dags att ta ansvar och avveckla hela projektet och tillstånden. Att skapa osäkerhet genom tillstånd som hänger över bygden som en bromskloss i decennier kan knappast ha varit avsikten.

13 november 2015

Marie Persson
Grundare av Stoppa gruvan i Rönnbäck i Björkvattsdalen, Tärnaby
Ordinarie ledamot i Sametinget

Stefan Mikaelsson
Sametingets ordförande

Johanna Sandahl
Ordförande Naturskyddsföreningen

Heidi Andersson
Klimatambassadör i Västerbottens län samt flerfaldig världsmästare i armbrytning

Annika Jacobson
Chef för Greenpeace i Sverige

Sofia Bothorp och Nils Harnesk
Ordförande Urbergsgruppen

Elin Götmark
Talesperson Skydda Skogen

Sara Vikström Olsson
Ordförande Fältbiologerna

Lars Haltbrekken
Ledare Naturvernforbundet i Norge

Camilla Dærga Bjugn
Ledare Naturvernforbundet i Rana och omnejd

Erling Solvang
Ledare Naturvernforbundet i Nordland”

Samiska filmfestivalen Dellie maa visar Biebbmo

Greta vid kaffeeld under löjfiske i Kvikkjokk, tillsammans med Åsa, Nils och Astrid. Hunden heter Ráddná.
Greta vid kaffeeld under löjfiske i Kvikkjokk,tidigare i oktober tillsammans med Åsa, Nils och Astrid. Hunden heter Ráddná.

På lördag den 31 oktober åker jag och Greta Huuva till den samiska filmfestivalen Dellie maa i Dearna, Tärnaby.

Oskar Östergren, Dellie maas skicklige uppfinnare.
Oskar Östergren, Dellie maas skicklige uppfinnare.

Vi har blivit inbjudna av festivalens initiativtagare Oskar Östergren  för att berätta om min film Biebbmo – mat,tradition, trend som visas på söndag 12.30, se program.

Det ska bli roligt att berätta om filmen, att träffa Oskar och alla andra filmare och få möjlighet att se urfolksfilmer från hela världen.

Po Tidholm och Jokkmokks marknad

Idag har Jokkmokks marknad dragit igång med buller och bång och imorgon ska jag föreläsa i hörsalen på Ájtte. Senast jag var där lyssnade jag på den hyllade författaren Po Tidholm som berättade om sin bok Norrland.

Po Tidholm

Det var Sveriges koloniala härnadståg över Norrland som gick som en röd tråd genom hela föredraget. Från Rikskanslern Axel Oxenstierna och hans ord om att Norrland ”skall blifva de svenskes Vest-Indien” fram till dagens vansinniga gruvboom – vilken Tidholm uppehöll sig länge vid. Han nämnde också ett klipp på YouTube som han brukade titta på när han ville bli riktigt förbannad http://www.whatlocalpeople.se/. Vad Tidholm inte visste var att pappan till denna ilskans hemsida, Henrik Blind, satt framför honom i publiken. En gemensam lunch rådde dock bot på den ovissheten. Förutom modern engelsk arrogans lyftes också historiens svenska dito fram. Författaren berättade om hur träpatroner i decennier ostörda kunde lura till sig jättelika gammelskogar för att berika sig – det så kallade Baggböleriet. Skogar som nu ägs av de stora skogsbolagen, vilka jämnat dem med marken. Byn Skyttmon i Jämtland var ett undantag. Där lät sig inte bönderna luras av någon kvarting eller sedelbunt utan de gick ihop och högg, sågade och raffinerade sin skog själva och blev mycket rika. Skyttmons överdådigt utsnirade träpalats vittnar om den tiden. Nu vältrar sig mineralers spekulanter, lycksökare, spelare och riskkapitalister över Norrland och tar sin plats i den koloniala historien. Pajalagruvan blev lurendrejeriets fyrbåk och nu har glädjande nog också företaget som gjort livet surt för samerna vid Tärnaby fått kalla fötter med sina totalt galna gruvplaner och dragit till Kongo istället.
Henrik Blind
Gör ett besök på Ájtte nu på Jokkmokks marknad. Där finns en utställning gjord av just tärnasamer om Markanvändning. Oskar Östergrens två videoinstallationer säger det mesta om dagens storsvenska situation. Vi denna utställning har också nätverket Inga gruvor i Jokkmokk och nätverket Stoppa gruvan i Rönnbäck, Björkvattsdalen, Tärnaby fått utrymme. Massor av tryckt information, bland annat fyra av mig nygjorda Rollups och en folder. Välkomna!

Marie Persson är Årets Västerbottning

Marie Persson med banderoll i Tärnaby, under överlämnadet av budkaveln.

Det roligaste som har hänt i gruvkampen till dags dato. Marie Persson från Tärnaby har blivit utsedd till Årets Västerbottning!
http://www.vk.se/771650/maries-kamp-for-fjallnaturen-har-vant-opinionen
En värdigare vinnare finns inte!
Marie Persson

Med över hälften av rösterna slog hon ut bland andra det forna skidesset Anja Pärson.

Marie Persson i Tärnaby med budkaveln studeras av dottern Freja.
Marie Persson i Tärnaby med budkaveln studeras av dottern Freja.

 

Marie Persson ilar runt i sitt kök. Tv. Sigrid Stångberg, Cecilia Lundin från nätverket Inga gruvor i Jokkmokk, Maries man Anders Östergren skymtar bakom sin bror Oskar Östergren.
Marie Persson ilar runt i sitt kök före bildvisning och middag i samband med överlämnandet av budkaveln. Till vänster: Sigrid Stångberg, Cecilia Lundin från nätverket Inga gruvor i Jokkmokk, Maries man Anders Östergren skymtar bakom sin bror Oskar Östergren som ordnar till bildvisningsduk.
Marie visar bilder och berättar i sitt hem om hotet mot Umeälven.
Marie visar bilder och berättar i sitt hem om hotet mot Umeälven.

 

 

 

 

Vote for Marie Persson!

 

Marie Persson är tvåbarnsmamman från Tärnaby som startat nätverk, skrivit insändare och yttranden, blivit intervjuad i pressen, i radion och televisionen, som rest land och rike runt och hållit föredrag, som producerat trycksaker, som besökt gruvlobbyns seminarier och gjort allt som stått i hennes makt för att informera om gruvors effekter på naturen och kulturen vid Umeälvens källflöden, men också alarmerat om hur Umeå stads vattentäkt  riskerar att förgiftas av tre nickelgruvor på Rönnbäcksnäset 25 kilometer söder om Tärnaby.
Hon har gjort det jobb som tjänstemän på Storumans kommun och länsstyrelsen borde ha gjort. Och hon har gjort det ideellt, vilket naturligtvis fått konsekvenser i hennes privatliv. I de tre år hennes kamp har pågått har motståndaren varit företaget IGE Nordic/IGE Resources/Nickel Mountain, plus en samlad gruvlobby, och snudd på hela det politiska etablissemanget med kadrer av välbetalda tjänstemän.

En till synes omöjlig David-mot-Goliat-kamp. Bilden jag tog av Marie och Nickel Mountains Fredric Bratt på ett gruv-seminarium på grand Hotel den 31 januari i år, säger det mesta.

Marie Perssons oförtrutna kämpande har dock fått media att göra sitt jobb till slut  – efter en mycket lång startsträcka – vilket gjort att folk mer och mer nu får upp ögonen för vad som håller på att hända i gruvnäringens framfart. Läs det senaste mycket väl genomarbetade överklagandet som hon författat:  Overklagan_Ronnback_K3

Marie Persson har startat Facebookgrupp Stoppa gruvan i Rönnbäck, Björkvattsdalen, Tärnaby som idag har över 800 medlemmar: https://www.facebook.com/groups/stoppagruvan/ 
” Vi värnar om våra hemmarker och den kvarvarande delen av vår kultur för nuvarande och kommande generationer. Vi vill visa att vi är många som INTE STÖDJER en nickelgruva i Björkvattsdalen!” Hennes arbete har inspirerat många människor i Västerbotten, Norrbotten men också i andra delar av landet. Det var Marie som fick mig att starta gruppen https://www.facebook.com/groups/stoppagruvan/ för ett drygt år sedan. Jag tänkte då: kan de så kan väl vi.

Marie Persson är i Västerbottens-Kuriren nominerad som Årets Västerbottning. Ett lämpligare val finns inte.

RÖSTA PÅ MARIE! http://www.vk.se/756515/rosta-fram-arets-lansbo

 

 

Enade samer i Tärnaby

Pressmeddelande som skickades ut igår:

Idag på FN-dagen överlämnade en delegation från nätverket Inga gruvor i Jokkmokk en budkavle som rest från gotländska Ojnareskogen via Kiruna och Jokkmokk till Tärnaby. Över hela landet prospekteras det för nya gruvor trots att det hotar människors liv och hälsa. Budkavlen markerar en växande opinion och en gemensam vilja.

Budkavlen mottogs av nätverket Stoppa gruvan i Rönnbäck i Björkvattsdalen, Tärnaby, tillsammans med representanter från Vapstens sameby, Vaapsten Sijte och Ubmeje tjeälddie. På plats i Tärnaby centrum fanns både barn och vuxna som ville visa sitt stöd i frågan.

– Det är dags att gruvfrågan börjar debatteras på allvar nu. Det kan inte vara prospektering till varje pris som gäller när det är människors hälsa och överlevnad som står på spel. Denna fråga berör oss alla. Barnen har dessutom rättigheter som i dagsläget helt bortses ifrån, säger Marie Persson, grundare av nätverket Stoppa gruvan i Rönnbäck i Björkvattsdalen, Tärnaby.

– Vi ser ett stort informationsbehov, säger Tor Lundberg, grundare av nätverket Inga gruvor i Jokkmokk. Nästan all information som kommer ut till kommunmedborgare och samhället är vinklad och kommer från gruvexploatörerna. Politiker, tjänstemän och medborgare har därför inte möjlighet att göra välavvägda bedömningar av olika gruvprojekt. Långsiktiga alternativa utvecklingsalternativ blir en ickefråga då gruvprojekt ges gräddfil.

Lars-Anders Ågren, Marie Persson, Oleg Omma och Erik Östergren med budkavlen från Ojnareskogen på Gotland.

– Som lagstiftningen kring exploateringar tillämpas nu så läggs nästan all vikt på det ekonomiska. Vi vill lyfta att det finns många som kämpar för att miljömässiga, kulturella och folkrättsliga värden ska värderas högre. Detta gäller inte minst rennäringens överlevnad och vad vi lämnar till kommande generationer, fortsätter Tor Lundberg.

Hotet från gruvorna har startat ett landsomfattande samarbete. Den 9 oktober startade en budkavle sin vandring från Visby hamn upp till Kiruna och samebyarna Girjas och Laevas. Budkavlen gick sedan vidare till Jokkmokk och Tärnaby. Namnen på alla direkt berörda samebyar och orter har blivit inristade under resans gång. Nu ska budkavlen besöka det planerade gruvområdet vid Rönnbäck innan den reser vidare.

Den 17 november kommer budkavlen till Stockholm för att vara med vid en uppvaktning av representanter från regeringen i samband med en stor manifestation anordnad av Urbergsgruppen, en gemensam förening som ska verka för naturens och lokalbefolkningens rätt att behålla och skydda sina långsiktiga livsförutsättningar.

– Om vi i Skandinavien inte kan lyfta andra värden än enbart de ekonomiska, vem ska då kunna göra det? frågar Marie Persson.

 

Marie Persson,

grundare av Nätverket Stoppa gruvan i Rönnbäck i Björkvattsdalen, Tärnaby

070-369 92 83

 

Tor Lundberg,

grundare av Nätverket Inga gruvor i Jokkmokk

070-230 09 55

Dotter Astrid dokumenterade flitigt den historiska händelsen i Tärnaby.
Marie Persson samtalar med Lars-Anders Ågren, ordförande i Vapstens sameby. Det var ett roligt återseende! Innan igår var det 31 år sedan vi sist sågs. Lars-Anders, eller Ågren som jag och alla vi övriga endast kallade honom, bodde mer eller mindre ihop under 10 månader på Gränsjägarna på I22 i Kiruna 1980-81. Det var en bra kompis som alltid ställde upp. Det finns mycket att berätta om Ågren och den tiden, men jag kan nöja mig med att nämna att han, som den enda i hela bataljonen, använde skohö i sina Jörnkängor. Under den extremt varma sommaren i kirunafjällen 1980 var hö onekligen det bästa att ha i skorna.

 

Besinna dig Annie Lööf!

Turismbranschen har ökat med 143% de senaste åren, och den fortsätter att öka. Turismbranschen omsätter 246 miljarder per år. År ut och år in trillar pengarna in i landet.
Läs: http://www.dn.se/ekonomi/turister-goder-sverige-med-pengar
Det gör inte gruvorna, som bara ger stor avkastning under en kort tid, med en enorm naturförödelse och förstörelse av befintliga jobb inom just turismen, renskötseln, med mera, som följd. Och inkomsterna från turismen kommer att fortsätta öka vilket nuvarande tendens tydligt visar.

Det säger sig självt att människor vill uppleva Sveriges högsta fjäll utan tio dagbrott i synfältet, vilka också saboterar renskötseln och turismen, att Laponia får fortsätta att vara ett världsarv utan att titanfyndigheten exploateras i världsarvets sydöstra del, som förstör det samiska varumärke som Jokkmokk försöker bygga upp – ett dagbrott som dock tillkommer endast om de övriga järnmalms- och koppargruvorna vid Vaikijaur, Randijaur och Björkholmen med tillbyggda transportvägar blir verklighet, som med sin infrastruktur spolierar möjligheterna att bedriva renskötsel för minst två samebyar, att Umeälvens övre ände slipper tre dagbrott efter nickel som förgiftar Umeås vattentäkt och som även här förstör den uråldriga renskötseln, annan samisk verksamhet och turismen, att Vätterns vatten får fortsätta hysa sin unika rödingstam utan järnmalmsgruvan som planeras under sjön, att Ojnareskogens känsliga vattenreservoar och Bästeträsk kan fortsätta försörja Gotlands bönder, andra bofasta och den ökade turismen med vatten, utan det planerade dagbrottet efter kalk.

Framtidens gruv- och mineralstretagi januari 2012, ett möte på överdådiga Grand Hotel i Stockholm där gruvindustri och gruvlobby dunkade varann i ryggen.

Den ekonomi som Annie Lööf och alliansregeringen driver liknar planekonomin i 1950-talets Sovjetunionen. När politrukerna där fick någon lysande idé matade de fort ut ohämmat mycket pengar bara för att den upprättade planen prompt skulle följas. När politrukerna här får en idé med att sälja ut landets mineraltillgångar kastar de ut pengar lika ohämmat som kommunisterna. De utländska gruvbolagen lockas till landet av generösa löften i glättiga brochyrer och gruvlobbyns flashiga powerpointpresentationer, sedan sponsras bolagen med statliga miljarder för att bygga upp sin infrastruktur. Det är osunt och oekonomiskt. Egentligen ingenting annat än rent och skärt vansinne. Besinna dig näringsminister!

Bröllop i Tärnaby

I lördags fotograferade jag ett bröllop i Tärnaby mellan Cecilia Risfjell och Sebastian Rydberg från Nacka. Cecilia heter nu Rydberg. Först var det själva vigseln i kyrkan, sen helikoptertur till södra Storfjället (tror jag det heter) och middag på Tärnaby Fjällby. En mig aldrig tidigare upplevd rutin var att direkt brudgummen gick på toaletten stampades det i golvet och klingades det i glasen och alla karlar i lokalen passade på att i tur och ordning kyssa bruden. Först på plan var Cecilias faderskap. När så bruden lämnade bordet så skedde samma sak med brudgummen. En gammal bekant som jobbade på hotell Jokkmokk under 1990-talet ingick i serveringspersonalen. Han kände igen mig, men jag inte honom – innan han presenterade sig. Tror jag har en släng av Face blindness..Vi kallade honom bara Skåne, men han heter egentligen Anders Forsberg, bor i Tärnaby med familj och tre barn och driver restaurang. Hela alltet var en mycket rolig tillställning som gav många bra bilder, men det var segt att köra hem de dryga 40 milen i mörker.

Fartblind allians spenderar

Har just läst chockerande artikel: http://www.dn.se/ekonomi/regeringen-vill-starka-gruvnaringen-med-200-miljoner

Varför ska skattebetalarna betala större delen av gruvornas infrastruktur?

Tydligen måste makten visa att den gör någonting för jobben, för tillväxten och utvecklingen. Detta när de under lång tid varit drabbade av handlingsförlamning och statsminister Reinfeldt varken synts eller hörts. Då är det lätt att köpa gruvindustrins propaganda rakt av. Lätt att vräka ut 3,5 miljarder för att visa sig handlingskraftiga. Lätt att flina upp sig framför LKAB-vagnar.

Bör inte LKAB bekosta sin del av malmbanan. Bolaget drar in en miljard i månaden, vore inte det mer än rätt? Northland Resources samma sak. Det är horribelt att tänka sig att skattebetalarna ska stå för större delen av bolagets infrastrukturella kostnader. I en sund ekonomi borde det ligga på bolagen. Det hela andas kommunism á la 1950-talets Sovjetunionen och så är det nyliberaler som styr. Märkligt.

Och alliansen tror fartblinda att just gruvorna är frälsningen och framtiden. Må ju vara att det satsas i Malmfälten där malm för flera decennier finns att bryta, i närheten av befintliga gruvor där miljön redan är påverkad av över hundra år med gruvbrytning och där just infrastrukturen redan finns uppbyggd. Men att stödja ett utländskt gruvbolag som mycket väl kan att gå i konkurs om några månader är inte klokt. Allra helst med tanke på att det är gruvnäringen det gäller, högriskprojekt med mycket spekulation och lycksökeri.

Eftersom bland andra kineserna satsat friskt i Afrika, där de själva tar hand om brytning och transport för att effektivt kunna mätta sin glupande aptit efter malmer, kommer marknaden snart bli mättad. Priset på järnmalm kommer att fortsätta rasa. Vad händer med Northland i Kaunisvaara om priset halveras från nuvarande knappa 90 dollar per ton?

Den nuvarande regeringen måste vara den mest kortsynta och naturfjärmade som funnits. Det är bara snabba cash som räknas. I sitt sommartal vräkte dock vår statsminister med stor emfas ur sig, att vi nu måste tänka långsiktigt. När har en slik politruk någonsin tänkt längre än sin mandatperiod på fyra år? Menar karln att det är gruvor som är långsiktiga, som ger jobb under ett par-tre decennier. Jobb som om kineserna blir exploatörer ingen kommer att se röken av.

I många hittills gruvfria landskap i Lappland finns långtgående planer på att göra nya gruvor. Med epicentrum på ett näs i Umeälven vill ett svensk/kanadensiskt gruvbolag spränga flera dagbrott efter nickel och kobolt på en yta lika stor som Umeå stad. Väster om Jokkmokk provborrar engelska Beowulf Mining Plc. efter järnmalm. De vill fortsätta att borra efter koppar på flera gigantiskt stora områden. Även uran finns i deras intresse. Beowulf har också lagt beslag på en fyndighet elva kilometer norr om Kvikkjokk rik på titan. Bolaget har provborrat flitigt på denna platsoch kommer att fortsätta sina undersökningar trots att fyndigheten i berget Ruovddevárre ligger i världsarvet Laponia. Väster om Kiruna vill Scandinavian Resources provborra efter järnmalm, guld och koppar och därmed förstöra möjligheterna att bedriva renskötsel för två samebyar.

Hur många miljarder kommer alliansen att ge till de bolagen?

De två sistnämnda företagen undersöker sina inmutningar noggrant för att få så bra utdelning som möjligt när de säljer brytningsrättigheterna. Köparna kommer mest troligt från utlandet. Kanske från Kina. I sådana fall tar kineserna med sig alla jobbare från hemlandet – som kostar en bråkdel jämfört med svenska arbetare. Som inte omfattas av mänskliga rättigheter på samma sätt som Sverige säger sig bejaka. Men tyvärr gäller det bara andra folk i andra länder, inte Sveriges egna urfolk.

Förutom det faktum att gruvorna har en kort livslängd, förstör mark och förgiftar vatten under långliga tider försämras livsvillkoren dramatiskt för ortsbefolkningen, i synnerhet samerna. Sverige har förbundit sig att följa FN,s folkrättsdeklarationer vilket inte alls går ihop med alliansens enorma vurm för nya gruvor i Sápmi:

Artikel 25:

Urfolken har rätt att behålla och förstärka sin speciella andliga anknytning till sin traditionellt ägda eller på annat sätt besatta och utnyttjade mark, sina territorier, sina vattenområden och sina kustområden och andra resurser samt att åta sig ansvaret härför gentemot kommande generationer.

Artikel 26:

1. Urfolken har rätt till mark, territorier och resurser som de traditionellt har ägt, besatt eller på annat sätt utnyttjat eller förvärvat.

2. Urfolken har rätt att äga, utnyttja, utveckla och kontrollera mark, territorier och resurser som de innehar genom traditionell äganderätt eller annan traditionell besittning eller utnyttjande, liksom mark, territorier och resurser som de på annat sätt har förvärvat.

3. Staterna ska ge rättsligt erkännande och skydd åt denna typ av mark, territorier och resurser. Erkännandet ska ges med vederbörlig hänsyn till de berörda urfolkens sedvänjor, traditioner och fastighetsindelning.

Besinna er gruvhysteri moderater, centerpartister, folkpartister och kristdemokrater. Ta nu tag i frågan och lev upp till Sveriges åtaganden gentemot urfolket. Tänk längre än till nästa val. Tänk framtid med rena vatten, fjäll och skogar i en i övrigt sargad värld.

Mitt tal på Jokkmokks marknad 2012

Jag heter Tor Lundberg. Jag har mina rötter högst upp i Lilla lule älvdal, i Njavve och Kvikkjokk. Idag bor jag en stor del av tiden i Randijaur, eller Ráddnávrre som är byns ursprungliga, samiska namn. Från Randijaur är det bara några kilometer till det område där Beowulf mining vill bryta malm. Men här, nära Randijaur, ligger också berget Átjek, med utsikt mot världsarvet Laponia bara fem mil bort. På toppen av Átjek får man en försmak av världsarvet. Här växer rikligt med fjällnejlikor, något som Linné missade när han passerade på sin lappländska resa.

Átjek betyder åska på lulesamiska. Ett kraftfullt namn. Många arkeologiska spår har hittats vid berget, som visar att samer har verkat här i tusentals år. Granne med Átjek ligger berget Boahttsunoaivve, renens huvud. Renen benämns sällan, konstigt nog, bland de samiska ortnamnen. Men också det visar på områdets dignitet.
För drygt 100 år sedan levde en släkting till mig vid en sjö nära Boahttsunoaivve.

Byn Fagerlund och Boahttsunoajvve, med berget Jámijvárasj till höger, det land vid Randijaur drygt fyra mil väster om Jokkmokk, som Beowolf Mining vill göra dagbrott i.

Han hette Pav-Lasse Tuorda. Efter forskningsresan med Nordenskiöld till Grönland, där han och en annan jokkmokkssame, Anders Rassa, skidrade nära 60 mil för att undersöka om Grönlands inre var isfritt, förlorade han större delen av sin renhjord i en lavin. Läs artikel i NSD Resten av renarna tog vargen och renpesten. Han tvingades då livnära sig på fiske.

Stäven av båt fotograferad igår 7 februari 2012. Båten ligger vid Stainas. Pav-Lasse Tuordas fiskesjö.

Han, generationerna före honom, generationerna efter honom, visar att även om naturens krafter kan ställa till det för oss, så är det likväl också naturen som räddar oss när saker och ting ställs på sin spets. Naturen mäktar med att försörja människor, också i ett långt perspektiv. Troligen BARA i ett långt perspektiv, i en takt där resurserna hinner förnyas.

Men nu handlar det om att börja ta av naturresurser som aldrig förnyas. Och då är det urgamla kulturlandet hotat. Exploatörerna utifrån anser sig ha rätt att ta malm ur berglanden, spränga, skövla och förgifta. Det är inget nytt i Jokkmokk. Under 1600-talet bröts silvermalm i jokkmokksfjällen, i det nuvarande Laponia. Samerna tvingades att köra ner malmen till smälthyttan i Kvikkjokk med sina renar. De flydde från tvånget och området blev tomt på samer.
I Jokkmokks kommun har vi sett älvar dämmas och skogar skövlas. Men vi har åtminstone varit förskonade från gruvdrift i nästan 400 år. Men nu upprepas mönstret. Samma arroganta kolonialism som visar sitt fula, omänskliga tryne. Det i ett land som anser sig gå i bräschen för de svaga och förtryckta i andra länder, men som struntar både i sitt eget urfolk och ättlingarna till de nybyggare som lockades hit med förmåner när Norrland skulle koloniseras.

Ett dagbrott av samma storlek som Aitik ger enorma konsekvenser. Buller dygnet runt, sprängsalvor, skyddszoner, damm, trafik, övergödning, förgiftning av vattendrag. Infrastrukturen som ska byggas upp med järnväg genom skogar och myrland. Det handlar om en extremt stor förstörelse av naturen.
Men Kallak är bara början. Jag är förvissad om att järnmalmen i Kallak bara är ett alibi för att, utan alltför stort motstånd, också kunna bygga tågräls till bolagets fyra stora kopparfyndigheter. Det är kopparn Beowulf egentligen vill åt. Då kan vi verkligen säga adjö till både natur och kultur.

Åsa Persson, Bergmästare, på seminariet Framtidens Gruv- och Mineralindustri på Grand Hotel i Stockholm den 20 januari 2012.

Jokkmokks kommun vill lansera sig som ett samiskt varumärke. Då borde man rimligen börja med att försöka hitta framtidens arbetstillfällen genom satsningar inom den samiska världen, inom utbildningen, jakten, fisket, renskötseln, slöjden, språket och konsten.

Barbro Poggats intervjuas vid sina symbolladdade målningar.

Till sist vill jag tacka alla er som trotsat kylan idag och slutit upp till den här manifestationen. YouTube-klipp Jag vill också tacka alla andra som på ett eller annat sätt jobbat för eller visat sitt stöd i jobbet mot gruvorna. Att kunna samarbeta, renägare, andra samer, markägare, fritidshusägare, miljökämpar och andra när det väl gäller, är både en fråga om ömsesidig respekt och solidaritet, och att bli starkare.
Tack!Bilden ovan visar utställningen What Local People? på Jokkmokks marknad. Den visar människor som på ett eller annat sätt drabbas av gruvplanerna i Kallak, fem mil väster om Jokkmokk. Fotoutställningen är ett sätt att visa på det gruvmotstånd som finns. Utställningen tillkom som en motreaktion på en internationell konferens för gruvnäringen i Stockholm. Där redogjorde representanter för Beowulf mining för sina planer på brytning av järnmalm i dagbrott vid Randijaur/Fagerlund/Björkholmen. När styrelseordföranden Clive Sinclair-Poulton får frågan om vad lokalbefolkningen säger visar han arrogant en bild på ett kalhygge och säger: ”What local people?” Clive Sinclair-Poultons uttalande finns dokumenterat i en webbsändning på http://korta.nu/whatlocal.
För att råda bot på Beowulf minings missuppfattning att inga lokala invånare finns i området, visar Inga gruvor i Jokkmokk upp några av alla dem som både finns och faktiskt skyr tanken på en gruva i Kallak, som gruvbolaget valt att kalla malmfyndigheten.

Mer information om hot av gruvor vid Jokkmokk och övriga Sápmi hittas på: https://www.facebook.com/groups/ingagruvor/  https://www.facebook.com/groups/stoppagruvan/ Den fylligaste och mest aktuella finns dock i tidningen Samefolkets senaste nummer Samefolket

Klicka här och tyck till om bloggen!

http://intressant.se/intressant