Etikettarkiv: sveaskog

Herman Sundqvist, fenomenet

1977 och Skogsbruksskolan i Arvidsjaur. En av de mest populära lärarna hette Herman Sundqvist. Ung, grabbig och entusiasmerande sjöng han skogsbrukets lov med gigantiska kalhyggen som främsta modell.  Eller så kallat trakthyggesbruk med slutavverkning, föryngringsytor, gallring och så kalhygge igen i en aldrig sinande cykel. Det skulle vara en jämn övre höjd på krontaket. Om skogens siluett gav ett ojämnt intryck var den vederstygglig och skulle slutavverkas utan pardon. Alltid. Detta var den sedan 1950-talet allenarådande doktrinen, vilken Herman och alla andra lärare bejakade,  lärdomar som de nu proppade i oss.
Efter ett år på den tvååriga gymnasieutbildningen förstod jag att den inte var någonting för mig.

Men Herman Sundqvist fortsatte sin gärning. Han jobbade nära 22 år på Sveaskog. När han 2004 var han biträdande skogschef på den statliga myndigheten ville byborna i Valvträsk i Norrbotten att en naturskog skulle sparas som skulle gynna deras framtida turistiska satsningar och tjäna som rekreationsort för ortsbefolkningen. Bybornas kamp fick stort medialt utrymme. En av de drivande var Zara Hellman:
– Skogschefen hotade min son när han vaktade skogen i måndagskväll. Han sa att han riskerar att få fängelse och att han kan hamna i brottsregistet, säger hon.
Herman Sundqvist:
– Jag sa det av ren omtanke.
Bybornas och Fältbiologernas protester hjälpte inte. Herman Sundqvist körde över byborna och lät kalavverka det mesta av skogen. Skogschefens skäl var bland andra: ”Det är ryggraden i svensk ekonomi…och en förnyelsebar resurs”.  

Herman Sundqvists fadäser när han och Sveaskog skövlat urskogar på löpande band genom åren, har tydligen utgjort en merit för honom. Detta eftersom regeringen för drygt ett år sedan utsåg honom till generaldirektör för Skogsstyrelsen.

Så den praktfulla skandalen när den nye generaldirektören torgförde att ”Det är inte kala hyggen vi har idag”.

Och så det värsta av allt. Skogsstyrelsens paus i inventeringen av nyckelbiotoper i nordvästra Sverige. En av Herman Sundqvist många givar för att skogsbruket lättare ska kunna skövla de kvarvarande spillrorna natur- och urskogar i kolonin.

I vår orwellska och trumpistiska värld skulle det inte förvåna mig om fenomenet Herman Sundqvists samlade verk utgör ännu en pinne på hans karriärstege och att vederbörande blir utnämnd till jordbruks- eller näringsminister i kommande regering. Eller varför inte miljö dito?

Nyckelbiotop i Jokkmokk avverkad

Jokkmokks allmänning har avverkat en nyckelbiotop med utrotningshotade arter väster om Parkijaur i Jokkmokks kommun. Tallar över 300 år gamla transporteras i skytteltrafik ner till kusten. Norra Skogsägarna heter köparen. Detta sker 2015 och är långt ifrån en isolerad företeelse.

 

Också Sveaskog hugger gamla skogar. Och vid Årrenjarka fjällby gör Fastighetsverket ett kalhygge nära fjällbyn, vilket allvarligt stör anläggningens besökares möjligheter till rekreation. Detta i en av Jokkmokks största turistcentrum.

Skogsbolagen är desperata. Att hugga till varje pris är det som gäller. Det tas ingen hänsyn till andra än skogsbruket själva. Moralen och etiken är uppluckrad. Respekten för andra näringar finns inte. Det är som om de håller på att svälta ihjäl.

En nyckelbiotop rullar mot kusten över Parkidammen.  En tydlig bild av optimalt utnyttjande av naturresurserna. Exempel på klockren kolonialism.
En nyckelbiotop rullar mot kusten över Parkidammen. En tydlig bild av optimalt utnyttjande. Exempel på klockren kolonialism.

 

 

Eskil och Alliansen hugger urskogar

I den centerpartistiske och ansvarige ministern Eskil Erlandssons Sverige huggs fortfarande natur- och urskogar på löpande band av Sveaskog, med stöd av Skogsstyrelsen. Det är fruktansvärt att ansvariga politiker vare sig tar hänsyn till att skogar med drösvis av utrotningshotade arter kalavverkas. Ingen hänsyn tas heller till EU:s enda urfolk samerna och vår rätt att leva och verka i oförstörd natur. Alliansen är värsta 1800-tals-kolonialisterna, som ser norra Sverige ENDAST som råvarubod. Brevet nedan till ansvariga i Sveaskog är ett av många som visar hur den ideelle naturvårdaren Björn Mildh oförtrutet arbetar – för blinda ögon och döva öron.

RÖSTA GRÖNT PÅ SÖNDAG!

Foto: Björn Mildh
Foto: Björn Mildh

”Bästa Johan, Lars-Göran och Ann

Sveaskog inte bara klassar ner sina naturvårdsskogar med höga naturvärden, utan låter även bli att registrera och avsätta gamla naturskogar av hög nyckelbiotopsklass.

En sådan urskogsartad gran-naturskog ligger vid Melakträsket i Arvidsjaurs kommun. Skogen har koordinaterna x 7275478;

y 1689169. Den gränsar i sydväst till ett litet, avsatt område.

Den ca 200-åriga naturskogen är rik på grova lågor och rik på rödlistade arter knutna till urskogsartade bestånd med lång kontinuitet. Bland annat rosenticka, ullticka, lappticka, rynkskinn, ostticka, harticka, granticka, tallticka, gränsticka, gammelgranskål, knottrig blåslav, rosa skärelav och nordtagging. Spår av bronsjon. Häckande tretåig hackspett och lavskrika.

Skogen var exkursionsmål under Inspirationshelgen och resan den 23-24 augusti, anordnad av länsförbundet i Norrbotten. Mats Karström behövde bara gå ett tiotal meter in i skogen för att konstatera att den höll rik nyckelbiotopsklass.

Se bifogade bildalbum. (klicka och vänta några sekunder, klicka på ”här”, öppna sedan bildspelet). Samtliga bilder är tagna av undertecknad i den aktuella skogen.

Se även länken med den nyligen tagna filmen av naturskogen.

 https://picasaweb.google.com/115467274551391163472/SveaskogKlassarUrskogsartadNyckelbiotopSomProduktionsskog?authuser=0&feat=directlink

http://www.helistock.se/fscswe2.jsp

Denna urskogsartade naturskog har Sveaskog klassat som produktionsskog. Det innebär att den när som helst kan avverkningsanmälas och avverkas.

Skogsstyrelsen kommer inte att ha några invändningar. Det vet vi från avverkningen av naturskogen intill, på Melakträskliden (samma skog), i november 2013. Då gav Skogsstyrelsen till och med dispens omgående utan eget fältbesök och trots att vi strax innan informerat om skogens höga naturvärden !

Sveaskogs ekologer har bevisligen haft kännedom om skogen sedan åtminstone 2009 (besök med skriftligt svar av Sveaskog), men har envist fortsatt att klassa den som produktionsskog, trots påstötningar, senast i november 2013.

Detta kan bara uppfattas som dåligt fögderi.

Skyddsvärda skogar betalar priset.

Bolagets organisation fungerar inte trots allt självberöm.

När inventeraren besöker en naturskog som skall naturvärdesbedömas kan den redan vara snitslad för avverkning av planeraren, eller i värsta fall till och med avverkad. Så skedde troligen på Melakträskliden, där hälften av naturskogen höggs innan avverkningen stoppades. (Sveaskog har vägrat tala om vad som hände).

Sveaskog, nyckelbiotoper skall inte klassas som produktionsskog.

Nyckelbiotoper skall sparas, inte huggas.

Vi uppmanar återigen er och Sveaskog att klassa upp den urskogsartade naturskogen vid Melakträsket till nyckelbiotop som den rätteligen är och spara skogen.

Ser fram emot Sveaskogs skriftliga svar. Ber Sveaskog skicka svaret till samtliga intressenter som fått detta brev. Först då kan vi vara säkra på att bolaget sparar nyckelbiotopen vid Melakträsket, inte innan. Till intet förpliktande prat räcker inte.

Med vänlig hälsning

 

Björn Mildh, ideell naturvårdare

P.S. Bäste Herman Sundqvist; Ännu en gång, vi ber om skriftliga svar på ställda frågor, inte ett möte för varje ställd fråga. Muntliga besked är alltför kortlivade.”