Etikettarkiv: storm

Dystopi med skogsbrukets vansinniga avverkningsmetoder

Stormfälld produktionsskog.För knappt två år sedan blåste det rejäla vindar i Jokkmokks kommun. För en knapp månad sedan var det dags igen. Båda gångerna var det storm i byarna, 25 m/s. Många tallar föll i plantagerna. Inte så konstigt med det. På de planterade jättearealerna är alla tallar lika höga, lika tjocka och har lika stort rotsystem. Alla tallar kommer söderifrån där de kultiverats och gödselboostats på plantskolor. De är inte anpassade till våra breddgrader och höjdlägen och inte heller kan de stå emot de allt brutalare vädertyper som det förändrade klimatet kommer att bidra till. Vindarna 2014 och 2016 var resultatet av stormbyar. Tänk hur det kommer se ut när det blir orkan dito med 33 m/sek och mer?

Skogsbruket har trots alla sina resurser och all sin expertis inte alls förutsett eller tagit någon som helst hänsyn till klimatförändringarna. De trampar på i samma gamla hjulspår som de alltid har gjort. Inom en rätt så snar framtid torde därför större delen av plantagerna inta liggande läge. Framtida släkter kommer att få dras med skogsbrukets kortsynta och ointelligenta metoder och få leva i artfattiga ökenlandskap.

Barn i plantageskog
Detsamma gäller plantagernas urschliga motståndskraft mot brand. Med den jämna övre höjd som alla plantager besitter, vilket skogsbruket under lång tid eftersträvat, som tjänat som primärt mantra, som varit främsta budord likt sektfanatikerns, kan elden  snabbt och lätt sprida sig i tallarna, där ju alla toppar finns i samma nivå. Se bara jättebranden i Västmanland 2014. Många fler liknande bränder lär följa och skogsbrukets vansinniga avverkningsmetoder förvärrar dystopin.

 

Skogstur till Jámijvárásj

Myrskog och JámijvásásjInnan jag och hunden Ráddná går upp på döingens lilla berg Jámijvárásj vid Randijaur konstaterar jag att merparten av all tallurskog i det här landet mest existerar på myrarna. Många av de relativt smala tallarna kan här, i den syrefattiga miljön, vara flera hundra år gamla.

Det stormar friskt uppe på berget. Vill filma stormen genom att trycka ner kameran i mossan. Då får jag som en yrsel. Tror det är lösglasögonen det är fel på när jag ställer in skärpan på dispayen. Tycker att marken rör sig. Och det gör den kommer jag snabbt fram till. Jag rusar därifrån. Har legat på rotsystemet av en stor tall som gungar upp och ner. Annars ser jag ingen tall som rasat på toppen. Där har det tidigare bara sparsamt avverkats, så de kvarvarande träden har lyckats vänja sig med utglesningen.
Från Jámijvárásj med Stainas i bakgrundenVi går tillbaka ner, jag och hunden. Ett par gånger knakar och brakar det när något träd faller. Spännande minst sagt.

Jag kör de fyra milen till Jokkmokk för att hämta sonen Nils och i plantagerna som kantar vägen ligger ungtallar huller om buller. Återigen påminns jag  om det så kallade skogsbrukets idiotiska metoder med att kalavverka och plantera gigantiska monokulturer. Nu måste någon skördare köra in i tallåkrarna och plocka upp hundratals vindfällen. Det var knappt två år sen sist. Tyvärr lär bara det här vara början. För att inte tala om toppbränder. En toppbrand sprider sig effektivare i en plantage där topparna är i samma höjd än i en gammelskog. Exemplet Västmanland 2014 är väl nog belysande…

Konfiskerad skog gav skambud

_H1A4307

Vid Kvikkjokk klubbade förre landshövdingen i Norrbotten Per-Ola Eriksson igenom Kamajokks naturreservat 2011. Detta med skog som staten konfiskerat av privata markägare. Per-Ola Eriksson lovade mig och övriga delägare ”full kompensation” för vår omkullblåsta timmerskog.
Men denne svenska statens högste representant i Norrbotten höll inte sitt löfte. Efter tio års långbänk fick vi 50 kronor per kubikmeter för vindfällena – inte ens ett relevant pris för ved. Timret hade nu hunnit bli otjänligt att såga.

250-300 kronor per kubik hade varit närmare sanningen, om man går till det värde skogen hade 2001. Det priset hade gett full kompensation – dock inga pengar för efterkommande som i många generationer aldrig kommer att kunna gå i området (se bilden) eller pengar för det bortfall av jakt, bärplockning, rekreation med mera som reservatet bidrar till.

Detta är ett exempel av många hur Sverige misshandlar den befolkning som råkar äga mark. Minerallagen, med rötterna i 1500-talet, är ett annat.

Tyvärr lär det inte bli några större förändringar med nuvarande regering och Bucht som landsbygdsminister.

(Mitt inlägg säger ingenting om vad jag tycker om naturreservat generellt. Jag tycker det är bra och nödvändigt att skog skyddas. Ju med desto bättre. Det är suveränt att regeringen nu ger mer pengar till naturreservat och nationalparker, trots att det sorgligt nog är för sent.
http://www.regeringen.se/sb/d/19328/a/248330
Dock måste berörda  markägare kompenseras fullt ut, helst också deras efterkommande.)