Etikettarkiv: ställande hund

Tusen renkalvar

Filmen Björnjakt med ställande hund är på tryckeriet just nu.

5000 färdiga DVD:er ska anlända på två pallar kring den andra maj. I denna min och bröderna Johan och Mattias Forsmans film finns intervjuer av Rune Stokke, ordförande för Udtja sameby. De uppgifter Rune lämnar är milt sagt chockerande. Bland annat att det i Udtjtagruppens område finns kring 70 björnar under kalvningstiden i maj och att dessa björnar på fem veckor dräper kring ett tusen renkalvar i hela samebyn (Udtjagruppen och Rödingsträskgruppen).

Vår svenska stat ersätter denna extrema förlust med ynka 24 000 kronor.

Jag har läst en hel del historia om hur Sverige under lång tid haft som målsättning att få bort skogsrenskötseln. Värst var det under lapp-ska-vara-lapp-politiken kring förra sekelskiftet då skogssamer inte ansågs fylla Sveriges kriterium för hur samer skulle leva och verka. Sen har det fortsatt, smidigt, underfundigt, utstuderat och jävligt. Nu sköter björnarna jobbet. Ännu ett exempel på regeringens avsaknad av respekt och hänsyn för sin koloni och för en kultur som är betydligt äldre än Sverige självt.

Beställ filmen på http://spetsjakt.com/

 

I gammelskogen med Astok och Lasse

En ivrig Astok släpps ut från bilen.

Igår var jag på älgjakt med gode vännen Lars Öderyd och hans jämthund Astok.

Jag vadar iskall och bred bäck. Perfekt behandling för reumatiska ben... Foto: Lars Öderyd

Samlar material till en uppföljare till min film Löshundsjakt i norr. Tyvärr var det vindstilla mest hela tiden.

Jaktområdet. Urskogar inlemmade i ekoparken Karhuvaara.

En mindre ko ståndade Astok. Lasse kallade in honom, men eftersom vi var tvungna leta ryggsäckarna vilka vi lämnat under insmygningen (glömt GPS:en…), fick Astok ingen ny riktning, utan återvände till kon. Lasse trodde att de kanske var en tjur i kons sällskap, så vi försökte smyga på för att se vad det egentligen var. Men älgen hörde oss och gick undan retfullt utom synhåll (pejlen visade mellan 120-150 meter).

Astok är svår att få skarp på bild...

Lasse fick nog av detta irriterade gångstånd och kringgärdade hela ståndet genom att gå runt en sluttning. På så vis kom vi framför ståndskallet. Väntade, men nu var det pall.

Lasse susar förbi en gammal torrfura med mobilen för örat. Notera det oerhört gamla spåren efter yxhugg på jakt efter tjärrik torrved.

Vi smög då dit snett uppifrån, och då gick det bättre. Det var samma ko. Den stöttes och for iväg cirka en halv kilometer. Då hände något häpnadsväckande: Lasse lockade in hunden, som kom direkt! Jägare hade sprungit i området tidigare, så de älgar vi kom i kontakt med senare under dagen ville inte stå.

Astok skakar av sig när han kommer tillbaks.

Vi avslutade jakten och vandrade i mörkret till E45/E10 där vi blev hämtade. Dock gick den sista kilometern genom den värsta terräng jag någonsin upplevt, efter Blockgränsen som den kallas (från domänverkstiden). Tuvor, vattengropar och gyttja varje meter. Blev blöt från midjan och ner.

Utsnitt från gammelskogen.
Gran.

Nästa jaktinsats blir väl till helgen. Få se vad då händer…

Lasse med Sako-studsaren som han är mycker nöjd med.
Lasse och Astok på älgjakt.