Sparka Herman Sundqvist!

massaved biomassa
Omlastningsstationen i Murjek, Jokkmokks kommun. Hit kommer en strid ström med långtradare som är lastade med skogsråvara vilken lastas över på tåg.

Fd. Sveaskogs skogschef och nuvaranden generaldirektören för Skogsstyrelsen Herman Sundqvist har genom åren betett sig arrogant och brutalt mot människor och natur i sin framfart för att förse industrin med virke. Att hålla ett jämt flöde till omlastningsstationerna för timmer, massaved och så kallat biobränsle har alltid varit prio ett för denne förmåga, och att ljuga, manipulera och berika sig själv. “Det finns inga kalhyggen längre“, är väl det mest lögnaktiga av många uttalanden. Att radera hemlig mejlkonversation med sin kompis lobbyisten och att Sundqvist ändrade skogsstyrelsens experters utlåtande om att miljömålet inte hade nåtts till att det hade nåtts, är två nyliga exempel på mörkning och manipulation av generaldirektören. Sundqvist har under sin tid som GD köpt skog och nu äger skog för över 30 miljoner.

Det blåser rejält nu kring skallen på Herman Sundqvist. Drevet går och många kräver hans avgång. Nytt skit avslöjas om honom varje dag. Äntligen, hoppas verkligen han ryker!

Men Herman Sundqvist arrogans och brutalitet började långt tidigare. Som skogschef för Sveaskog 2004 misshandlade han rekreationsskogar, gammelskogar och människor i Valvträsk i Norrbotten värre än någon annan. Jag citerar en text i en skogskrönika av dåvarande ordföranden för Naturskyddsföreningen i Norrbotten, Lars Andersson:

“Striden om skogen på Sörfligget vid Valvträsk avslöjade mycket om skog och makt i Norrbotten. Efter bybornas tidiga protester mot avverkningen tog Naturskyddsföreningen initiativ till en dialog med representanter för byn Valvträsk och Sveaskog. Redan då arbetade Naturskyddsföreningen för att omtyckta skogar ska bevaras för människors upplevelser, hälsa och välbefinnande, även om det har funnits krafter som velat förneka det, eller hålla oss utanför den rollen. Herman Sundqvist, som representerade Sveaskog i dialogen, hänvisade till områden som undantagits från skogsbruk, utanför den planerade avverkningen. Tjugosex av trettio Valvträskbor, och därtill etthundratjugosju personer i grannbyarna, skrev på ett upprop för att Sveaskog skulle sparas deras omtyckta skog. Herman Sundqvist förnekade och ifrågasatte uppropet. Men en kopia av listan finns arkiverad. Senare i dialogen hänvisade bolaget till samma undantagna områden, men hade inte tagit till sej vad byborna efterfrågade. Bolaget visste bäst att peka ut vilka skogar ortsborna behövde. Det väckte stor besvikelse hos skogsvännerna i byn. Sveaskog avbröt då förhandlingarna, fast man inte kommit till en lösning. När maskinerna utan förvarning anlände blockerade bybor och fältbiologer avverkningen. Sveaskog nyttjade polisstöd för att avverka, istället för att fullfölja förhandlingen till en överenskommelse som båda parter kunde leva med. ”Vi ska inte bli något stort Skansen” sa Herman Sundqvist (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sveaskog-avverkar-trots-protester_127337.svd ). Sedan väcktes åtal mot de modiga Valvträskbor som lett opinionsbildningen, men inte mot övriga som deltog i blockaden. Sveaskog låtsades som om de inte låg bakom åtalet, trots att bolagets val var att driva frågan till avverkning istället för en förhandlingslösning. Det blev åtal och senare rättegång. Skogen avverkades och Herman Sundqvist blev skogschef i Sveaskog. Skogschef Sundqvist arbetar vidare med att prata bort och förringa skogsmissbruket: ”I granskningen visas på sex ställen där det inte blivit rätt. Vi avverkar på 10 000 ställen per år” (http://m.nsd.se/Default.aspx?id=6161140&p=Tornedalen ) – som om vi skulle kunna lita på att det blivit rätt på alla de avverkningar som inte granskats. Sveaskog, vårt gemensamma skogsbolag, fortsätter att systematiskt köra över bybor som vill bevara skogen som står dem närmast hjärtat (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=4493140 ).”

Efter Herman Sundqvist avgång hoppas jag att en kompetent GD tillsätts. En som återinför inventeringar av nyckelbiotoper i nordvästra Sverige, som verkar för att miljömålen uppfylls, att kalhyggerbruket stoppas och att skogar restaureras till levande ekosystem och renbetesmarker. För klimatet, arterna, vattnet och renskötseln.

Visits: 463

11 svar på ”Sparka Herman Sundqvist!”

  1. Efter att ha läst boken Skogslandet och även det du skriver här, är det bortom all förståelse hur denna korrupta människa kan sitta på en GD post på en Svensk myndighet. Varför sparkas han inte???

  2. Men åk ut i Norrbottens skogar och lär er hur det ser ut.
    Ni har antagligen vistats i samma skog hela livet och sen när den huggs ner så börjar ni grina.
    Kolla in muddus, pessinki, pärlälven, och sen kommer ni tillbaka när ni har sett all den skogen och fortfarande tycker att den håller på att ta slut.
    Finns det lite kvar? Knappast

    1. Nå, det finns mycket naturskog kvar i Sapmi/övre Norrland.
      Därför finns det finns orsak att bry sig,
      så att Sveaskog inte ska förstöra allt.
      Varken skövlarna eller miljöextremisterna vill erkänna det.
      Varför vet jag inte, men de bor ju oftast i sthlm.
      De har ingen aning.
      Men om allt redan är förstört,
      då var allt meningslöst.
      Siste man släcker lyset…

    2. Det finns endast kring 9% skyddad produktiv skogsmark i Sverige. Av de procenten är det cirka en procent som kan liknas vid urskog. För Olle är det för mycket. Tydligen en enorm areal.

  3. Herman Sundqvist borde avgå och istället inventera sina skogar på nyckelbiotoper som han inte lär få hjälp med efter egna tagna beslut – för han tänker väl leva upp till miljömålen?

  4. Jag var med på rättegången mot paret Hallmans i Valvträsk.
    “Kompisarna” inom polisen drev åtalet, straffet utdelades för att de stått för nära skogsmaskinerna, eftersom de inte gjort något olagligt så fick man hitta på ett åtal.
    Kafkaaktigt.
    Men nu vet man att allt i denna hantering är kafkaaktigt.
    Dessvärre gäller det även Miljösidan,
    som inte heller kommer med något konstruktivt i ämnet.
    Att avsätta reservat är ingen lösning.
    Det berör mycket små arealer av det som avverkas årligen.
    Plus att det blir ett incitament för de som har kvar höga naturvärden att ta bort det,
    minimera risken att få sina marker konfiskerade.
    Konfiskation borde de som skövlar riskera.
    Men då skulle ju staten behöva konfiskera sin egen mark.
    Eftersom att Sveaskog skövlar särklassigt mest och brutalast.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *