Etikettarkiv: skogsbruk

Medverkar i proffsigt videorep av KIT

Jag blev intervjuad och filmad av KIT för en dryg vecka sedan. En fantastiskt proffsigt gjord video om artutrotning och storskaliga exploateringar i norra Sverige. Är rätt så nöjd med min egen insats för en gångs skull… Se videon här! 

Videon har nära nog en halv miljon visningar och är den 24 september delad 131 gånger. Helt otroligt!

Dystopi med skogsbrukets vansinniga avverkningsmetoder

Stormfälld produktionsskog.För knappt två år sedan blåste det rejäla vindar i Jokkmokks kommun. För en knapp månad sedan var det dags igen. Båda gångerna var det storm i byarna, 25 m/s. Många tallar föll i plantagerna. Inte så konstigt med det. På de planterade jättearealerna är alla tallar lika höga, lika tjocka och har lika stort rotsystem. Alla tallar kommer söderifrån där de kultiverats och gödselboostats på plantskolor. De är inte anpassade till våra breddgrader och höjdlägen och inte heller kan de stå emot de allt brutalare vädertyper som det förändrade klimatet kommer att bidra till. Vindarna 2014 och 2016 var resultatet av stormbyar. Tänk hur det kommer se ut när det blir orkan dito med 33 m/sek och mer?

Skogsbruket har trots alla sina resurser och all sin expertis inte alls förutsett eller tagit någon som helst hänsyn till klimatförändringarna. De trampar på i samma gamla hjulspår som de alltid har gjort. Inom en rätt så snar framtid torde därför större delen av plantagerna inta liggande läge. Framtida släkter kommer att få dras med skogsbrukets kortsynta och ointelligenta metoder och få leva i artfattiga ökenlandskap.

Barn i plantageskog
Detsamma gäller plantagernas urschliga motståndskraft mot brand. Med den jämna övre höjd som alla plantager besitter, vilket skogsbruket under lång tid eftersträvat, som tjänat som primärt mantra, som varit främsta budord likt sektfanatikerns, kan elden  snabbt och lätt sprida sig i tallarna, där ju alla toppar finns i samma nivå. Se bara jättebranden i Västmanland 2014. Många fler liknande bränder lär följa och skogsbrukets vansinniga avverkningsmetoder förvärrar dystopin.

 

Kalhyggen och plantager i hela Sverige

Utsikt vid Jokkmokk
Så här ser det ut i  Sverige. Är det inte kalhyggen så är det plantager, tallåkrar, som tidigare också varit kalhyggen. Om den här bilden kunde visa alla kalhyggen från de senaste 60-70 åren skulle allt det gröna vara vitt.

Det är inte skog vi ser, utan en stor tallplantage.  En yta där det inte går att hitta någon ved eller några slöjdämnen. Där det bara finns likåldriga tallar och där många hundra djur och växtarter har utrotats.

Skövlingen har skett från bilden förgrund till allra längst bort. Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist säger dock i en intervju i Naturmorgon att det inte finns några kalhyggen i Sverige idag. Det är bevisligen lögn och förbannad dikt.

Vyn fångad den 28 april 2016 från berget Ruovddevárre vid Jokkmokk.

Jokkmokks allmänning kalhugger naturskog

Jokkmokks sockenallmänning har dragit vägar in ett område mellan Skálkká/Bárgávrre och Gárásj i Lilla Lule älv. Området består av urskog och naturskog – vilken tidigare plockhuggits med häst och bara de grövsta träden avverkats. En skogsbruksmodell som till största del låter skogens artrikedom bestå.

Skälet till vägdragningarna är förstås att Allmänningen vill kalavverka skogen. Något som de påbörjat. En mängd kalhyggen i varierande storlek kantar hela detta omfattande vägnät. Urskogar vid myrar och andra nyckelbiotoper har utraderats. Området ligger fyra mil väster om Jokkmokk och gränsar till Pärlälvens naturreservat. Kartbild

Nedan följer bilder som jag tagit idag den 10 juni 2015 från bilen och från änden av vägen som går vid Iegeljávrre. Jag gick runt vid vändplanen och såg att också mindre tallar hade huggits. Kanske för att bli till virke i en timring? Kanske en timmerkåta? För barktäkterna ligger tätt i detta urgamla samiska kulturlandskap.
Vidare finns bilder från ett av Allmänningens planerade kalhygge några hundra meter från vägslutet, där Allmänningen snitslat gränserna till ett nytt kalhygge.

Det är hemskt att gammelskogarna faller också 2015. Jag är delägare i Allmänningen och jag skäms för hur de drar fram.

 

 

Nyckelbiotop i Jokkmokk avverkad

Jokkmokks allmänning har avverkat en nyckelbiotop med utrotningshotade arter väster om Parkijaur i Jokkmokks kommun. Tallar över 300 år gamla transporteras i skytteltrafik ner till kusten. Norra Skogsägarna heter köparen. Detta sker 2015 och är långt ifrån en isolerad företeelse.

 

Också Sveaskog hugger gamla skogar. Och vid Årrenjarka fjällby gör Fastighetsverket ett kalhygge nära fjällbyn, vilket allvarligt stör anläggningens besökares möjligheter till rekreation. Detta i en av Jokkmokks största turistcentrum.

Skogsbolagen är desperata. Att hugga till varje pris är det som gäller. Det tas ingen hänsyn till andra än skogsbruket själva. Moralen och etiken är uppluckrad. Respekten för andra näringar finns inte. Det är som om de håller på att svälta ihjäl.

En nyckelbiotop rullar mot kusten över Parkidammen.  En tydlig bild av optimalt utnyttjande av naturresurserna. Exempel på klockren kolonialism.
En nyckelbiotop rullar mot kusten över Parkidammen. En tydlig bild av optimalt utnyttjande. Exempel på klockren kolonialism.

 

 

Besök i Kvikkjokk

I morse vid femtiden hör jag hur det skrapar i väggen. Tittar ut och ser en älgko och hennes två kalvar beta rallarrosor. Detta under brinnande älgjakt. Inne i Kvikkjokks by kanske kon förstår att hon och hennes avkommor är fredade. Och så är det. I omgivningarna också. Känner inte många som alls skjuter kor och kalvar eller ens bara kalvarna. Detta trots att våra så kallade älgvårdande myndigheter propsar på att jägarna ska skjuta så mycket kalvar som det bara går. Det behöver inte ens anges och faller utanför tilldelningen. De räknas som skadedjur hos skogsbolagen. Älgvård är skogsvård. Ett vurmande om skogsbolagens enorma tallplantager, där jägmästare med flera av skogsbrukets företrädare lyckats lobba fram sin åsikt att just älgkalven gör de värsta skadorna. Är inte det skogsbolagen själva som är de värsta skadegörarna, som själva rår för marker utan vide- och björksly, där det bara växer tall i samma grovlek och i samma höjd. Naturfjärmade monokulturer.

En miljon kalhyggen

Det är bra att skogsvårdsstyrelsens Monika Stridsman fått sig påskallen under de senaste veckorna. Äntligen har den sedan många år totalt vansinniga skogspolitiken förts fram i ljuset. Maciej Zaremba skriver i DN den 28 maj:

”Sedan 1993 har myndigheten gett klartecken till cirka en miljon kalhyggen. SKS egen granskning (polytax) visar att ett par hundra tusen av dem inte levde upp till lagens krav. Hur många skogsägare har SKS polisanmält under dessa nitton år? Inte en enda. Det kan man kalla tolerans.” http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/maciej-zaremba-i-rorelsernas-sverige-har-skogen-ingen-talan

Monika Stridsman är en märklig figur. Som jägmästare bidrog hon till att skövla Jokkmokks fjällskogar, sedan blev hon genaralsekreterare på WWF för att nu på nytt bli skogsbrukets lakej. Som en vinglande legoknekt far hon fram. Var står hon egentligen, innerst inne?

Så här kan skogsbruket härja i Sverige idag. Bilden från Allmänningens mark i Kallak i närheten av Björkholmen, Jokkmokks kommun. SCA har som om det vore krigstid härjat sig fram genom Allmänningens skog. Jag är delägare i Allmänningen och det känns inte bra när det får se ut så här. Här vill för övrigt andra exploatörer göra en gruva.
Också denna bild är tagen i Kallak, Björkholmen, på gränsen mellan Allmänningens och SCS:s skog. I bakgrunden skymtar Parkijaurmagasinet. Vad gör Skogsvårdsstyrelsen?