Etikettarkiv: sgu

Socialdemokratisk egoism

Visst kan dammar haverera, buller störa, ytvattentäkter förgiftas, grundvatten kontamineras, renskötseln förstöras, Laponia avslutas, fisket och jakten saboteras, torkvindans vittvätt bli dammig, social misär växa, trafikolyckorna accelerera, Björkholmen bli spökby, turismen minska, turistföretag slås ut, Jokkmokks renommé som kultur- och naturkommun försämras, sjukdomar öka, gruvorna bli fler, rasismen eskalera, jobb slås ut, psykisk ohälsa bli vanligare, med mera.
Men det skiter Jokkmokks kommunledning i. De socialdemokrater och vänsterpartister som styr, med Robert Bernhardsson i spetsen, vill till vilket pris som helst att Jokkmokk också ska bli en gruvkommun. Den faktaresistens om gruvors negativa inverkan som de lider av, är cementerad. Det primära är de jobb som Kallak kan ge. Jobb som framför allt rallare från andra orter kommer att få. Samma fenomen som under de stora exploateringarnas tid under förra seklet när älvarna byggdes ut och skogarna skövlades i rasande takt. Och arbetarrörelsens partier önskar sig tillbaka till den tiden, i nostalgisk vurm om ”riktiga jobb”.  Att Kallaks malmkropp bara räcker för 15 års industriarbete och att vi därefter får dras med läckande gruvdammar, förstörd natur och  saboterad renskötsel spelar ingen roll. Malmen ska upp här och nu. Endast de människor som nu lever ska ha allt. 15 års socialdemokratisk lycka. Tala om egoism.

Aitik utanför Gällivare. Gruvan i Jokkmokk planeras bli lika stor, eller till och med större.

Och Luleås kommunalråd socialdemokraten (vad annars!) Nicklas Nordström utövar påtryckningar på sina partibröder i Stockholm för att gruvan i Kallak till vilket pris som helst verkligen ska bli verklighet. Allt för att Luleå hamn ska få ökade intäkter. Att länet ska utvecklas och annat dravel. Tala om egoism.

Is a hot air balloon the solution?


Enligt en artikel i Norrbottens affärer den 13 juni 2017 citeras Beowulf Minings vd:

Kurt Budge påpekar att bolaget har uteslutit att transporter ska ske genom Natura 2000-området Jelka-Rimakåbbå, det gjorde man så snart man fick reda på att det fanns invändningar mot detta.

Beowulf Mining har dock också ett pågående undersökningstillstånd mitt inne i Natura 2000-området. Hur har de tänkt transportera ut malmen, med luftballong?

Lögner och manipulation är ständiga följeslagare till mineralernas lycksökare.

According to an article in Norrbotten’s business on June 13, 2017, Beowulf Mining’s CEO is quoted:

Kurt Budge points out that the company has ruled out that transport should take place through the Natura 2000 area Jelka-Rimakåbbå, as soon it became known that there were objections to this.

However, Beowulf Mining also has an ongoing exploration permit inside the Natura 2000 area. How are they planning to transport the ore, with a hot air balloon?

Lies and manipulations are constant companions to the the mineral fortune hunters.

Gruvor hotar Laponia


Laponia, historik

I december 1996 utnämnde UNESCO, Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur, Laponia i Jokkmokk och Gällivares kommuner till världsarv.
Laponia blev ett så kallat mixat världsarv där naturvärdena i de stora nationalparkerna, naturreservaten och regleringsområdena jämställdes med den samiska renskötarkulturen. En kultur som varit verksam i området i hundratals år. Unik i den Europeiska unionen, där samerna för övrigt också är det enda erkända urfolket.

Hot mot renskötseln och Gállok
Eftersom en av två grunder till världsarvet är renen och renskötseln, skulle en gruva i Gállok påverka världsarvet negativt, då det är samma renar som betar i Laponia om sommaren, som behöver betesmarkerna i bland annat Gállok om vintern. Delar av renskötseln i området skulle tvingas att helt upphöra, eftersom flyttvägar blir avskurna av exploateringen och att vinterbetet till stor del blir negativt påverkat.

Vinterbetet är renens flaskhals. Den numera oerhört höga avverkningstakt som råder inom skogsbruket, har en stor påverkan på renens möjligheter till att på naturlig väg kunna beta marklavar om vintrarna. Om renskötarna dessutom måste tvingas till att anpassa sig till gruvor, blir läget ohållbart.
Det är lätt att ta till sig, vackert och fint att se renarna beta på sommarens grönskande fjällsidor i Sarek och Badjelánnda, men svårare att förstå att samma renar på vintern är beroende av fri passage förbi Gállok och ett gruvfritt vinterbetesland för att överleva.

Jokkmokk Mining District
I det dagbrott som planeras i Gállok fem mil väster om Jokkmokk är järnmalm tänkt att utvinnas. Hela exploateringen med sandmagasin, deponier för sprängsten, tillfartsvägar och byggnader, med mera, kommer att uppta en yta av cirka 1 500 hektar. Gállok kommer dock sannolikt inte att bli ensam gruva i Jokkmokk. Industrin planerar för ett Jokkmokk Mining District, med ett flertal gruvor där koppar, bly, torium, sällsynta jordartsmetaller, med mera, planeras att brytas. Om Gállok blir verklighet, med förstärkta bilvägar och järnvägar, kommer självklart gruvindustrins planerna för ett ”Mining District” att underlättas och ju mer gruvnäring i renarnas vinterbetesland, desto mer äventyras Laponias världsarvsstatus, eftersom graden av ökad exploatering i motsvarande grad minskar möjligheterna att bedriva renskötsel.

Hot mot laponiaturismen
Om järnmalmen blir transporterad på lastbil, blir frekvensen av lastbilar på väg 805 mellan Vaikijaur och Kvikkjokk en bil var 90 sekund, enligt branschens egna beräkningar. Denna mängd tung trafik kommer att menligt hämma turismen till bland annat Laponia, eftersom två strategiska startpunkter för besök i världsarvet finns i Kvikkjokk och vid Sitoälven, nordost om Tjåmotis. Lägg där till all den trafik som alla de andra planerade gruvorna kommer att bidra till. Dessutom blir trafiksäkerheten allvarligt försämrad. Likaså kommer antalet påkörda renar och älgar dramatiskt att öka. Redan idag finns det turistiska aktiviteter vars företagsidé är att bila längs den älgtäta Kvikkjokksvägen för att skåda och fotografera viltet.
Att det blir svårt bedriva sådan turistisk verksamhet i ett myller av malm- (och timmer) transporter blir en realitet. Många fler renkadaver kommer att kanta vägen. Om gruvan/gruvorna blir verklighet är risken uppenbar att laponiaturismen kommer att hitta sig andra resmål.

Direkta hot från mineralprospektörer
Bergsstaten har i kraft av den Minerallag som myndigheten har som allenarådande rättesnöre, allt sedan 1996 när Laponia bildades, beviljat minst fjorton undersökningstillstånd i världsarvet där olika prospekteringsföretag fått tillstånd att provborra efter koppar, guld, silver, titan och järnmalm.

Nuvarande status
Idag har Boliden Mineral AB två pågående tillstånd i världsarvet och LKAB ett tillstånd. Se listan nedan, med de aktuella tillstånden fetade. Företag kan således kryssa sig fram med skogstraktorer, borriggar och fyrhjulingar i världsarvets urskogar, med avverkade träd, olje- och kaxspill, samt körskador som följd. Medan staten är aktör i ett världsarv med ena handen, gynnar man mineralindustrin med den andra. Att detta ser illa ut inför FN-organet UNESCO är givet och skulle i förlängningen kunna leda till att UNESCO placerar Laponia på sin hotlista, eller ännu värre lyfter bort den prestigefyllda status som Laponia har som världsarv.

Den svenska staten var på 1990-talet oerhört angelägen om att UNESCO skulle inrätta Laponia som världsarv samtidigt som staten önskade att så många gruvor som möjligt kunde startas. Att båda de målen inte kan uppfyllas i eller i anslutning till laponiaområdet torde stå klart för var och en.


Undersökningstillstånd inne i världsarvet efter att Laponia bildades 1996

Cirka 15 kilometer norr om Kvikkjokk i Jokkmokks kommun, i södra delen av Laponia
(1 område):
Ruotevare nr 1

Mineral: titan
Ägare: Jokkmokk Iron Mines
Area: 850 ha
Giltighet: 2006-03-21 till 2013-05-17

Nordöstra delen av Laponia, Gällivare kommun, inne i Laponia (Sjávnjá naturreservat)
(minst 13 områden):
Nipporiskirka

Mineral: koppar
Ägare: inte uppgiven på Bergsstatens hemsida Areal: 3553 ha
Giltighet: 1999-05-26 till 2000-03-09

Mákkak nr 1
Mineral: koppar
Ägare: inte uppgiven på Bergsstatens hemsida Areal: 3681 ha
Giltighet: 1999-08-26 till 2000-03-09

Norrbotten nr 142
Mineral: guld
Ägare: Lundin Mining Exploration AB
Areal: 3245 ha
Giltighet: 2003-03-12 till 2006-03-12

Patovare nr 100
Mineral: koppar
Ägare: North Atlant. Nat. Res. AB
Areal: 1480 ha
Giltighet: 2000-08-29 till 2003-08-29

Pattok nr 2
Mineral: koppar
Ägare: Nordic Iron Ore AB
Areal: 1765 ha
Giltighet: 2006-05-12 till 2010-01-08

Pattok
Mineral: koppar
Ägare: Equinox Resources N.L. Australia filial Areal: 1765 ha
Giltighet: 1999-03-10 till 2000-04-03

Påstape nr 100
Mineral: koppar
Ägare: North Atlant. Nat. Res. AB
Areal: 5475 ha
Giltighet: 2000-08-30 till 2003-08-30

Fjällåsen nr 2
Mineral: järn
Ägare: Luossavaara-Kirunavaara AB
Areal: 6391 ha
Giltighet: 2011-06-15 till 2017-06-15

Låpesj-jaure nr 100
Mineral: koppar
Ägare: North Atlantic Natural Resources AB
Areal: 3610
Giltighet: 2000-10-20 till 2003-10-20

Fjällåsen nr 1001
Mineral: koppar, guld, silver
Ägare: Boliden Mineral AB
Areal: 12053 ha
Giltighet: 2014-12-16 till 2017-12-16

Kassajaure nr 1
Mineral: koppar
Ägare: Rio Tinto Mining and Exploration Limited, England, Svensk filial Areal: 647 ha
Giltighet: 1999-08-09 till 2001-08-09

Risbäck nr 1001
Mineral: koppar, guld, silver
Ägare: Boliden Mineral AB
Area: 8143 ha
Giltighet: 2015-01-21 till 2018-01-21

Kaskavaara nr 1
Mineral: koppar
Ägare: Rio Tinto Mining and Exploration Limited, England, Svensk filial Areal: 5606 ha
Giltighet: 2003-08-28 till 2004-05-29

Källa: Bergsstatens hemsida

Le Monde Diplomatique i Gállok (Kallak)

Cédric Gouverneur i GállokJag har tappat räkningen om hur många journalister och akademiker som ringt mig för en intervju, kommit på besök i Randijaur eller guidats i Gállok (Kallak).

Senast var i torsdags när frilansjournalisten Cédric Gouverneur från Le Monde Diplomatique kom på visit. Jag hämtade honom från bussen i Jokkmokk, körde till närmsta vattenkraftverk och berättade om kolonialmakten Sverige, om de gigantiska arealerna destruerad urskog och skogsnäringen vilka manipulativt nog kallar tallplantagerna för skog, om hur Vattenfall dränkt och förstört sagolika älvmiljöer efter luleälvarna, hur drönare och missiler testas vid Jokkmokk, att Jokkmokk och norra Sverige är EU:s största övningsområde för internationellt stridsflyg, att gruvorna är det sista som kolonialmakten nu kan ta från vår natur.
Ville bara beskriva att kolonialismen inte är något gammalt påfund utan att den fortsätter ännu idag med oförminskad kraft. Detta utan att Sverige egentligen förstår det.  Men Cédric förstår. Han jämför Sverige med sina tidigare reportage från länder där mer namnkunniga kolonialmakter härjat.

Väl framme i Gállok lämnar vi bilen vid den låsta bommen och går till den plats där Kamp Gállok stod med kåtor, tält och partytält. Där det sjöd av engagemang och kampvilja.
Platsen för Kamp GállokVi går 500 meter ner till sjön där den första Kampen låg. Cédric Gouverneur vid GállokjávrreRiset från May-Britt Öhmans stora tältkåta finns ännu kvar. Likaså Beowulfs körskador och patetiska maskering. Vi fortsätter till en av de tre timmerlämningar jag fann vid sjön. Berättade historien om fynden. Stock i timmerkåtaKnutändeBerättade också det sorgliga faktum att själva Gállokjávrre försvinner om ett dagbrott blir verklighet. Försvinner gör också den urskog som växer öster om sjön. Den planeras att kalavverkas för att ge plats åt sprängstensdeponin.

Vi sneddar upp mot vägen genom tallåkern och kommer in i gammelskogen. Alltså en skog som aldrig kalavverkats. Här finns eldved i riklig mängd, slöjdmaterial likaså. Cédric ser tydligt skillnaden från den artfattiga åkern. Han tar en tjock tuss lav från en gran och förundras. Här finns flera olika träd i olika längder och grovlekar. Några står döda och andra ligger. Ett myller av liv. Bergfinken sjunger konstant i den i övrigt helt tysta skogen. Cédric påpekar detta, för tystnaden är han ovan vid. Ett par lavskrikor följer vår väg. SprängtickaEn sprängticka har sprängt av en björk passande nog vid en provbrytning som SGU sprängt upp 1946, med en vag svacka i terrängen som enda spår. Märkligt nog som en runmärkt fornlämning.SGU FornlämningMen det halvmeterlånga foderrör från den statliga prospektörens provborrning samma år är inte uppmärkt.Fodderrör GállokCédric är en aning bekymrad över att han glömt vattenflaskan. Inga problem, säger jag, för här finns rikligt av källvatten som vi kan dricka. Vid en kallkälla skär jag ut ett kärl av björknäver och ger honom att dricka. Han har tidigare haft en dröm om att hitta ett renhorn och bara en stunds flanerande efter kallkällan ser jag en del av ett sarvhorn sticka upp. Visar honom det och han drar själv upp ett ganska rejält horn ur mossan. Trots att det troligen är över femtio år gammalt och helt svart är fransmannen överlycklig. Också jag blir glad av hans eufori.
Cédric med sarvhornVi återvänder och jag skjutsar honom tillbaks till Jokkmokk. En nyvunnen vän smyckad med torhammare och Mayakalender. Ser fram mot hans reportage som troligen också översätts till engelska och svenska 🙂

Kolonial maktdemonstration

Marie Persson, gruvmotståndare och grundare av nätverket Stoppa gruvan i Rönnbäck, Björkvattsdalen, Tärnaby håller föredrag på Lillan i Luleå anordnat av Miljöpartiet. Ovanstående klipp är dock bortredigerat från det föredrag jag filmade och lade ut på Youtube.

Klippet visar flagrant modern kolonialism. Bergmästaren är plump, respektlös och arrogant och hon ber inte heller om ursäkt efter att hon travat upp på scenen och tagit över Marie Perssons föredrag. Marie är same, kvinna och ideell arbetare. Då går det lätt att köra över och bete sig.

På seminariet föreläste också bland andra författaren och älvräddaren Gunnar Westrin, riksdagsledamöterna Stina Bergström och Jonas Eriksson, samt SSR:s förbundsjurist Jenny Wiik Karlsson. Ingen av dessa bröt Bergmästaren av. Dock hade hon invändningar mot saker Westrin uttryckte, men då räckte hon först upp handen som en snäll skolflicka. 

Alla Bergmästare var, och är, vana vid att ograverat kunna styra och ställa. Det är som inbyggt i det uppdrag de har. I nuvarande Bergmästare vilar härskartekniker från 1500-talet. Jag har läst mycket om de Bergmästare som 1635 härjade i gruvan i Nasafjäll med smälthyttan i Silbojokk, och 1662 i gruvan på Kedkevare och smälthyttan i Kvikkjokk (Huhttán). De var despoter som ansvarade för sitt ett eget interna skräckregemente – det mesta framför allt enligt den muntliga traditionen. Det finns väldigt lite antecknat om silverbrukens rättskipning, inget om isdragningar och gatlopp, lite dock om trähästsittning. Det har mörkats, som jag tyder det. Ingen på Bergskollegiet i Stockholm skulle få vetskap om hur de härjade.

Vid Huhttán hölls ting en gång per år. I en stor tall på tingsplatsen ristades de dömdas bomärken eller initialer in. Stubben av denna tall fanns kvar när min morfar var liten och där kunde vissa ristningar ännu skönjas. Diggehajkka heter stället än idag – Tingstallen, och så finns Tingsstenen, ett stort stenblock efter Kungsleden cirka två kilometer norr om byn, där domaren – mest troligt Bergmästaren, dömde samer och andra arbetare som han behagade.

Idag praktiserar Bergmästaren och dennes stab mest psykisk tortyr. Alla undersökningstillstånd som beviljas – var som helst -, utan tanke på hur gruvor kommer påverka befintliga näringar och framtida släkter, skapar stress och en enorm massa ideellt arbete för dem som känner sig tvingade att skapa opinion mot projekten.

Gruvor vid Jokkmokk

Under första delen av 1600-talet blev Jokkmokk gruvort. På berget Ruotevare sex kilometer söder om samhället bröts järnmalm. På 1900-talet utvanns kisel. Nu är Ruotevare intressant igen. Det är det kanadensiska prospekteringsföretaget Tasman Metals via dess dotterbolag Tasmet AB som har undersökningstillstånd att provborra efter metallen lantan. Det kanadensiskt företaget fokuserar framför allt på tunga sällsynta jordartsmetaller. Kina producerar 97% av dessa metaller och priserna steg markant 2010-2011 på grund av att Kina införde exportkvoter. Tasmet AB har sju undersökningsområden i Sverige. Fyndigheten ligger vid Jokkmokks vattentäkt.

Boliden Minerals har mutat in ett område väster om byn Vaikijaur kring sju kilometer nordväst om Jokkmokk. Bolaget har undersökningstillstånd på koppar.

Se karttjänsten på SGU,s hemsida: http://www.sgu.se/kartvisare/kartvisare-mineralrattigheter-sv.html

Gruvlobbyn blir ännu starkare

Den enda vägens politik går ut på att se till att alla brytvärda mineraler som finns i framför allt Lappland hittas, sprängs lös, raffineras och säljs. Fort ska det gå. Helst under en generation – regeringens egen. Spelar ingen roll vad det kostar. Spelar ingen roll om utlänningar tar vinsterna. Spelar ingen roll hur naturen förstörs. Spelar ingen roll hur urfolket drabbas. Spelar ingen roll att kommande generationer får dras med skiten och själva ingenting får kvar att utvinna. De ändliga naturresurserna ska sättas sprätt på. Nu.

Den slösaktige Christina Lugnets sociala skyddsnät har fallit ut. Nu ska det slösas ännu mer för gruvnäringens bästa. De håller varann om ryggen makten, som vanligt. Läs Norrbottens-Kurirens artikel http://www.kuriren.nu/nyheter/?articleid=6553368 Svenska Dagbladet: http://www.svd.se/naringsliv/branscher/industri-och-fordon/fran-grand-hotel-till-gruvan_7515988.svd

Gruvlobbyn och den övertroende regeringen med SGU och Bergsstaten får tillökning. Kritiker och de som vill gå försiktigare fram med gruvorna får förlita sig på ideella krafter – så också kommande generationer. Det är så fel som någonting kan bli. Idag kommer en arkeolog för att ideellt inventera området kring Gállokjávrre, Kallak, där länsstyrelsens tidigare initierade undersökning slarvade. Gruvbolaget Beowulf Mining kartlägger här en enorm järnmalmskropp som de senare säljer till högstbjudande över hela världen. Köpare blir bolag från Kina, Australien, eller andra spekulanter.

Denna sjö, Gállokjávrre vid Björkholmen, kommer framtida gruvbolag att tömma för att komma åt järnmalmkroppen. Ett hån mot kommande generationer och urfolket som haft sitt skatteland här. Området ska inventeras ideellt av en arkeolog idag. (c) Tor Lundberg

Laponia norr om Kvikkjokk

Har just avslutat en liten vandring med familjen och samlat in filmmaterial i gammelskogen vid Ruovddevárre dryga milen norr om Kvikkjokk. Fint väder, men varmt och svettigt. Vi gick efter den över hundra år gamla gruvstigen som trampades upp av arbetare, hästar och klövjerenar. Gick till gruvstugan där tre av väggarna märkligt nog fortfarande står upprätta trots att byggnaden uppfördes någon gång i slutet av förrförra seklet. Också två glas över ytterdörren var hela. På järnspisen finns årtalet 1895 präglat. Vid Ruotevare järnmalmsfält jobbade ett tiotal man, också samer – där en av dem ristat sitt bomärke (vem månne?) på köksdörren – och en kocka. Jobbarna anlade cirka 200 stycken så kallade försvarsarbeten där malmstycken mer eller mindre prydligt lades upp i fyrkanter för att visa att det var aktivitet på järnberget. Några ton provmalm transporterades med häst till Luleå. Vi gick på den anlagda hästvägen som går på skrå uppför berget. Det är märkligt att tänka sig, att när aktiviteten här startade så var det bara kring 200 år sedan de förra malmtransporterna gick i Kvikkjokksfjällen. Då gällde det silvermalm. Nu är det titan som klingar högst och andra gruvintressenter: Ett vitt propellerplan flög kors och tvärs över Tjoares, Standárjåhkå och Alep Varddo. Det for parallellt med Sareks parkgräns och gjorde slag söderut. SGU gör undersökningar för att ännu tydligare kunna marknadsföra Sveriges mineraltillgångar för framför allt utländska aktörer. Sedan 2006 fram till i våras har en av dem, Beowulf Mining från England undersökt sin 850 hektar stora inmutning vid Ruovddevárre till den löjligt låga summan 57 800 kronor – Sveriges arvode, Sverige intäkt från den moderna gruvindustrin. På nervägen återfann jag en liten hjortronmyr som för 20 år sedan var helt späckad med bär. Kunde sitta på knäna i regnbyxorna och fylla en hink bara genom att vrida mig runt. Björnen hade gått före och noppat bara de största hjortronen. Nu fanns det dock få bär och mest bara vid myrkanterna. Många spår efter samisk barktäkt.

Jokkmokk Iron Mines AB – gruvbolagets nya namn

Nedanstående pressmeddelande blev utskickat igår till svensk och internationell media. Bolagets nya namn visar att de också vill bryta kopparmalm i kommunen, en farhåga som nu är sanning. Mines, i plural…

Spår efter olaglig borrning.

Pressmeddelande 2012-02-26

Dålig publicitet stoppar Beowulf Mining!

 Prospekteringsbolaget Beowulf Mining har provborrat efter järn och koppar på flera platser i Jokkmokks kommun. Under den senaste tiden har bolaget drabbats av lokala protester och dålig publicitet i samband med att de utan tillstånd bedrivit prospekteringsarbeten vid Kallak väster om Jokkmokk.

Den svenska minerallagen kväver att utländska prospekteringsbolag måste bilda dotterbolag  i Sverige innan fortsatta arbeten kan göras. Bolagets tidigare namn var Beowulf Mining AB, men dess brittiska ledning ansåg sig tvingade att byta namn till Jokkmokk Iron Mines AB i ett försök att försvenska bolaget och distansera sig från sitt skandalomsusade engelska moderbolag.

Jokkmokk Iron Mines AB och ägs till 100% av Beowulf Mining Plc. De kommer att fortsätta med samma verksammhet som tidigare, och med samma ledning.

Namnbytet är en ett desperat försök att tvätta sitt skamfilade rykte. Något som bolagets lagbrott och bristande respekt för lokalbefolkninggen gett upphov till.

Beowulf Mining har även listat sin aktie för handel på svenska Aktietorget. Också denna åtgärd måste ses som ett försök från bolagets sida att framstå som mera svenskt.

Nätverket Inga Gruvor i Jokkmokk! https://www.facebook.com/groups/ingagruvor/

För mer information kontakta:

Karin Kuoljok: 070-1119113, Tor Lundberg: 070-2300955, Cecilia Lundin: 073-0212365

Bad publicity stops Beowulf Mining!

The mineral exploration company Beowulf Mining plc has done exploratory drilling for iron and copper on several sites in the municipality of Jokkmokk, Sweden. The Company has recently been beset by local protests and bad publicity due to the fact that it has been prospecting without a license in the Kallak area, west of Jokkmokk.

Swedish law demands that any foreign prospecting company forms a subsidiary in Sweden before any work can be carried out. The company was previously named Beowulf Mining plc. The British management has now seen fit to change its name to Jokkmokk Iron Mines AB in an attempt to make the company seem more Swedish and to distance itself from its notorious British holding company.

Jokkmokk Iron Mines AB is 100% owned by Beowulf Mining plc. Its activities remain unchanged, as does its management.

The name change is a desperate measure by Beowulf Mining plc to disassociate itself from its increasingly bad reputation, something the company itself has caused by breaking the law, and with its blatant lack of respect for the local population.

Beowulf Mining plc has also listed its shares on the Swedish stock market, Aktietorget. This, too, has to be seen to be an attempt by the company to appear more Swedish.

The network Inga Gruvor i Jokkmokk!

 Karin Kuoljok: +46 70-1119113, Tor Lundberg: +46 70-2300955, Cecilia Lundin: +46 73-0212365

Olaglig borrning av fd. Beowulf Mining AB 2011.