Etikettarkiv: ruotevare

Kalhyggen och plantager i hela Sverige

Utsikt vid Jokkmokk
Så här ser det ut i  Sverige. Är det inte kalhyggen så är det plantager, tallåkrar, som tidigare också varit kalhyggen. Om den här bilden kunde visa alla kalhyggen från de senaste 60-70 åren skulle allt det gröna vara vitt.

Det är inte skog vi ser, utan en stor tallplantage.  En yta där det inte går att hitta någon ved eller några slöjdämnen. Där det bara finns likåldriga tallar och där många hundra djur och växtarter har utrotats.

Skövlingen har skett från bilden förgrund till allra längst bort. Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist säger dock i en intervju i Naturmorgon att det inte finns några kalhyggen i Sverige idag. Det är bevisligen lögn och förbannad dikt.

Vyn fångad den 28 april 2016 från berget Ruovddevárre vid Jokkmokk.

Rekreation med familjen norr om Kvikkjokk

Nils och Åsa vid eld vid stugan i ÄnokÄntligen är familjen samlade i pappas stuga i Änok. Nils matar pinnar i en eld och Åsa finns som backup så att han  inte halkar in i brasan med plastkläderna. I fonden tronar titanmalmskroppen i berget Ruovddevárre. Att berget ligger inne i världsarvet Laponia hindrar tyvärr inte exploatörer för att prospektera fyndigheten.
Pinkastaren Nild med backupÅsa och Nils vid eldFan, skriver han om gruvor nu igen, kanske ni tänker. Överdriver han inte nu. Måste det typ alltid finnas nåt negativt i blogginläggen.  Beowulf Mining har ju dragit sig tillbaka från sin inmutning Ruotevare nr 1. Det finns inget hot, ingen fara. Är karln paranoid?

Ja visst är det så. Jag skulle ljuga om jag inte nämner det jag känner och är rädd för.  Det finns inom mig hela tiden. Hotet mot denna hjärtats plats där jag präglats, vuxit upp, där mina förfäder färdats som jägare, fiskare, renskötare, sedan urminnes tider. Där småbrukens slåttermän och räfskvinnor trampat. Sprängs Ruovddevárre förstörs hela naturen. Blir som ett hjärtstick. Hur fan ska jag kunna nonchalera detta horribla hot. Hur kan jag förtränga, eller lita på myndigheterna, lita på att det inte är någon fara. Bergsstaten kan när som helst förnya tillståndet för Beowulf eller någon annan av världens lycksökare.  Jag är inte paranoid, bara realist.
Astrid tecknarStundtals finns inte Hotet i mitt inre. När Astrid sitter och tecknar, Nils åker pulka eller som sagt är euforisk över elden och alla pinnar och kottar som åker in i flammorna. Det är tur att de finns, barnen 🙂
Brasa och Änokstugan

Gruvor vid Jokkmokk

Under första delen av 1600-talet blev Jokkmokk gruvort. På berget Ruotevare sex kilometer söder om samhället bröts järnmalm. På 1900-talet utvanns kisel. Nu är Ruotevare intressant igen. Det är det kanadensiska prospekteringsföretaget Tasman Metals via dess dotterbolag Tasmet AB som har undersökningstillstånd att provborra efter metallen lantan. Det kanadensiskt företaget fokuserar framför allt på tunga sällsynta jordartsmetaller. Kina producerar 97% av dessa metaller och priserna steg markant 2010-2011 på grund av att Kina införde exportkvoter. Tasmet AB har sju undersökningsområden i Sverige. Fyndigheten ligger vid Jokkmokks vattentäkt.

Boliden Minerals har mutat in ett område väster om byn Vaikijaur kring sju kilometer nordväst om Jokkmokk. Bolaget har undersökningstillstånd på koppar.

Se karttjänsten på SGU,s hemsida: http://www.sgu.se/kartvisare/kartvisare-mineralrattigheter-sv.html

Laponia norr om Kvikkjokk

Har just avslutat en liten vandring med familjen och samlat in filmmaterial i gammelskogen vid Ruovddevárre dryga milen norr om Kvikkjokk. Fint väder, men varmt och svettigt. Vi gick efter den över hundra år gamla gruvstigen som trampades upp av arbetare, hästar och klövjerenar. Gick till gruvstugan där tre av väggarna märkligt nog fortfarande står upprätta trots att byggnaden uppfördes någon gång i slutet av förrförra seklet. Också två glas över ytterdörren var hela. På järnspisen finns årtalet 1895 präglat. Vid Ruotevare järnmalmsfält jobbade ett tiotal man, också samer – där en av dem ristat sitt bomärke (vem månne?) på köksdörren – och en kocka. Jobbarna anlade cirka 200 stycken så kallade försvarsarbeten där malmstycken mer eller mindre prydligt lades upp i fyrkanter för att visa att det var aktivitet på järnberget. Några ton provmalm transporterades med häst till Luleå. Vi gick på den anlagda hästvägen som går på skrå uppför berget. Det är märkligt att tänka sig, att när aktiviteten här startade så var det bara kring 200 år sedan de förra malmtransporterna gick i Kvikkjokksfjällen. Då gällde det silvermalm. Nu är det titan som klingar högst och andra gruvintressenter: Ett vitt propellerplan flög kors och tvärs över Tjoares, Standárjåhkå och Alep Varddo. Det for parallellt med Sareks parkgräns och gjorde slag söderut. SGU gör undersökningar för att ännu tydligare kunna marknadsföra Sveriges mineraltillgångar för framför allt utländska aktörer. Sedan 2006 fram till i våras har en av dem, Beowulf Mining från England undersökt sin 850 hektar stora inmutning vid Ruovddevárre till den löjligt låga summan 57 800 kronor – Sveriges arvode, Sverige intäkt från den moderna gruvindustrin. På nervägen återfann jag en liten hjortronmyr som för 20 år sedan var helt späckad med bär. Kunde sitta på knäna i regnbyxorna och fylla en hink bara genom att vrida mig runt. Björnen hade gått före och noppat bara de största hjortronen. Nu fanns det dock få bär och mest bara vid myrkanterna. Många spår efter samisk barktäkt.