Etikettarkiv: rovdjur

De minsta fyrfota rovdjuren

Snövesslan blev den 20 maj 2000 final på min och Yngve Ryds fjälltur med spännande studier i Darrevuobme av lodjur och järv. Denne näst dvärgvesslan minsta arten i mårddjurssläktet satt helt trygg på en snödriva när vi passerade på skotern. Jag stannade och fotograferade utan att den stördes.

Men frågan är om denna vessla inte är en Mustela nivalis minuta, det vill säga dvärgvessla – världens minsta rovdäggdjur? Jag har försökt googla och jämföra bilder, men tyvärr finns det mediokert med information om detta.

Snövessla. Foto: Tor L. Tuorda.
Snövessla. Foto: Tor L. Tuorda.

Hermelinen, mustela herminea, eller lekatten, buojda på lulesamiska, är en vanligare och oftare avbildad art.

Hermelin. Foto: Tor L. Tuorda.
Hermelin. Foto: Tor L. Tuorda.

Vita tecken

Järv. Foto: Tor L. Tuorda.
Järv. Foto: Tor L. Tuorda.

De har ända till oktober-november kunnat röra sig anonymt. Men nu, och ända fram till maj, är det slut på det. Snön avslöjar precis allt som de haft för sig, djuren. Förvisso kan det ibland vara svårt att tyda vem som varit framme, helst om det är lössnö.
Nu är en spännande tid!

Utter. Foto: Tor L. Tuorda.
Ren. Foto: Tor L. Tuorda.
Järvtik med unge. Foto: Tor L. Tuorda.
Järvtik med unge. Foto: Tor L. Tuorda.
Fjällräv. Foto: Tor L. Tuorda.
Fjällräv. Foto: Tor L. Tuorda.
Varg vid nydräpt renvaja. Foto: Tor L. Tuorda.
Varg vid nydräpt renvaja. Foto: Tor L. Tuorda.
Sällan är spårtecken i snön så här tydliga. Två järvbröder (troligen) har sida vid sida i målinriktad stil galopperat vid Fieres väster om Kvikkjokk.
Sällan är väl spårtecken i snön så här tydliga. Två järvbröder (troligen) har sida vid sida i målinriktad stil galopperat vid Fieres väster om Kvikkjokk.
Tjäderhöna som rundat en gran. Foto: Tor L. Tuorda.
Tjäderhöna som rundat en gran. Foto: Tor L. Tuorda.

Rovdjursforskning i Kvikkjokk

Kvikkjokk från Vállenulpe, Prinskullen, den 2 ma.j
Kvikkjokk från Vállenulpe, Prinskullen, den 2 maj.

Den så kallade forskningen på björn, lo och järv verkar ha upphört i kvikkjokkstrakten.

Sedan 1984 har det annars varit ett jävla liv om vårarna med helikoptrar som drivit rovdjur i trädtoppshöjd.

Rovdjur som de så kallade forskarna dräpt när bedövningspilarna träffat fel, eller rovdjur som sprungit omkring med halsband – som ibland monterats för trångt så det blivit köttsår – eller inopererade sändarklumpar som skvalpat runt i magarna.

Och så alla andra djur som blivit störda av de lågt flygande helikoptrarna, alla häckningar som spolierats  – och alla ren- och älgkalvningar – och så stressen av det evinnerliga oväsendet för både djur och människor. Rovdjursforskningen kommer troligen att fortsätta, men utan helikopterjakter – på ett mer seriöst sätt med bland annat dna-analys av spillningen.

Nu är det bara en och annan helikopter som flyger ut utförsåkare till högfjället. Det är skönt att årets känsligaste tid nu äntligen får andas lugn och ro. Inatt blir det gömslesittning, det ska bli roligt att återuppta denna typ av djurfotografering efter så många år.