Etikettarkiv: piteå

Isak Tiock, Bergmästare i Kvikkjokk, hemmansägare i Böle

Huhttán, Kvikkjokk. Gamájåhkå ständig ljudkuliss. Fri och outbyggd. Men så har det inte alltid varit. Också här har det exploaterats med vattenhjul till malmkross och blåsbälgar för den smälthytta, Luleå silververk, som började byggas här år 1660.

Bergmästare och chef för hela alltet var Isak Tiock. En förmåga som på kort tid fick fart på malmtransporterna och hjulen i hyttan att snurra, men som också skapade ett skräckimperium och tvingade samerna att med sina renar dra malmen från gruvan drygt fem mil bort. Visserligen fick de betalt i natura, men det var likväl ett tvång.

Härkarna räckte inte till för malmdragningarna så samerna var tvungna koppla sina dräktiga vajor framför pulkorna. De samer som vägrade drogs i ett rep mellan två vakar i nuvarande Lappviken vid Kvikkjokk. Om denna tortyr, och andra hemskheter som Tiock ägnade sig åt, vittnar endast muntlig tradition.  I historiska dokument finns dock dokument som säger att Tiock under sin tid som vice bergmästare vid föregångaren till silverbruket i Kvikkjokk, Piteå silververk,  hade beordrat samer som vägrat att dra silvermalmen från Nasafjäll att kastas i strömmen i Silbbajåhkå några gånger fästade med ett rep runt fötterna tills de fogade sig.

Isak Tiock betalade heller inte samerna för sina körningar förrän efter flera år. Tiock fick flera klagomål över detta. Dessutom manipulerade han brukets räkenskaper och lydde inte order från Stockholm. Därför konfiskerades Tiocks hemman i Böle utanför Piteå och han straffades med fängelse i 18 månader.

Jag har ofta funderat på denna man när jag passerat Böle till och från Piteå. Efter att jag under förra helgen skruvat och donat i vår segelbåt Mira, styrde jag genom själva byn. Stannade vid ett rejält potatisland med en stor Norrbottensgård i bakgrunden. Tog en bild. Körde vidare upp mot gården. Fick ett infall och svängde in. På gårdsplanen höll en av gårdens kvinnor på att klyva ved. Gården har under lång tid ägts av familjen Nilsson och kallas nu Jåon.
JåonJag frågade om vedklyvaren hade hört talas om Isak Tiock? Och det hade hon. Bjöd in mig och frågade sin mor för att få ännu bättre upplysningar. Så kom Böleboken fram och där stod det en del spännande om denne forne bergmästare. Att Käcktjärn kan ha hetat Tiocktjärn eftersom Isak Tiock eventuellt hade ett utskifte där. Ur BölebokenUr BölebokenDessutom låg Tiocks själva hemman troligen ganska precis där jag hade stannat för att fotografera vid potatislandet (..nedanför Rönnbäcks loge…). Helt otroligt vad spontana möten kan leda till 🙂
Familjen Nilssons gård, Jåon, i Böle
För den som vill fördjupa sig om silverbrukstiden vid Lilla Lule älv kan läsa Kenneth Awebros bok Luleå Silververk. Ett norrländskt silververks historia.

Saknad jagad mat

Bo och Kjerstin Lundbergs hus i Norra Haraholmen

En mycket givande session i Piteå är nu avslutad. Bodde hos min farbror Bosse Lundberg och Kjerstin på Norra Pitholmen där jag blev uppassad på bästa sätt.  Sedan solen hade gått ner kvackade ett gäng gräsänder lågmält. De simmade alldeles vid huset. En rolig och annorlunda erfarenhet. Jag frågade frågade farbror om han aldrig hört eller sett hur jägare skjuter på änderna? Men det hade han aldrig upplevt. Märkligt egentligen. Annat var det när jag var tonåring och i denna nejd jagade gräsänder intensivt – till stor glädje för min mor Maj-Britt som stekte fåglarna i gryta, vilka serverades med kokt potatis och svartvinbärsgelé. Delikat mat som jag saknar mycket.
Gräsänder i skymningen

Test av Max-Curt

Djupviken, Klövergatan, möjligen 1973.
Jag och kompisen Fredde Lindgren var hos grannen Jimmy Svedberg och hälsade på. Där satt Curt Bergfors och drack kaffe. Utan mankemang gav han oss några sedlar och bad oss cykla till hans relativt nyöppnade Maxgrill i stan för att köpa ett typ Maxmål var. Vi skulle få äta upp hamburgarna och stripsen, men först senare, när vi kommit tillbaks.

Curt Bergfors ville kolla hur hans serveringspersonal skött sig. Hur de anrättat och placerat snabbmaten, och om alla ingredienser till målet verkligen fanns med.

Lyckliga gjorde vi det han bad oss. Pilade snabbt tillbaks på cyklarna innan maten hunnit kallna. Curt öppnade emballagen och kunde nöjt konstatera att allt var okey.

För över 40 år sedan agerade jag bulvan åt Curt Bergfors på hans nystardade grill i Piteå
För över 40 år sedan agerade jag bulvan åt Curt Bergfors på hans nystartade grill i Piteå. Bilden från ett besök september 2015.

Mira

Jag, Åsa och Nils var på en spännande och nostalgisk tur i början på veckan. Efter att vi skjutsat Astrid till Kallax for vi till min farbror Bo Lundberg och hans fru Kerstin i Piteå för fika och mat och trevlig samvaro.

Därefter besökte vi tillsammans Mira, min pappas gamla segelbåt som jag tillbringat så mycket tid i när jag var 11-13 år.


Båten var i ett rätt så risigt skick och har inte varit i sjön på sju år. Funderar på att köpa och rusta upp henne och få uppleva skärgården igen.
Massor av jobb, men så mäktigt det vore att få segla Mira efter drygt 40 år. Och detta tillsammans med mina barn, och sambo inte att förglömma, som är minst lika angelägen som jag själv inför detta eventuella projekt.

 

 

 

Lennart Lundberg – en stridbar person

På väg tillbaks från invigningen av vår utställning Om gruvan kommer på Tráhppie i Umeå närmade vi oss Piteå. I bilen fanns förutom jag dotter Astrid, sonen Nils, sambo Åsa och vännen Henrik. Vi var tvungna byta blöja på Nils och då fick jag ett infall och frågade medpassagerarna om vi kunde byta på Nils vid Fårösundet och samtidigt se det hus som pappa Lennart byggde på Klövergatan 1. Jo det ville de.

Jag körde, men körde fel på grund av alla nya vägar. Så nya kanske de inte var, men sist jag var i Djupviken, som stadsområdet heter, var väl för nära 20 år sen. Har dragit mig för att fara hit för det finns så många erfarenheter, tankar och känslor som inte är så trevliga. Pappa dog i cancer när jag jag var 13 och då hade vi hunnit bo i huset i drygt två år, jag, bror Ola (numera Oden) och mor Maj-Britt. Pappa jobbade som bygglärare på Strömbackaskolans gymnasium, men han var också ritingengör och ritade hus åt folk på fritiden, planlade byggnationer och mätte in husgrunder. Jag fick ibland följa med och hjälpa honom hålla mätstickan vid någon stakkäpp och göra ett pennstreck när pappa sa att det var i vattring – i rätt vågräta nivå enligt mätinstrumentet.

_H1A3384

Vi körde förbi huset och de nya ägarna hade byggt ett lusthus på tomten. Svängde ner mot Fårösundet och parkerade bilen. Jag berättade om alla badsessioner vi hade, jag, kompisarna Fredrik Lindgren och Arne Tingstad med flera, vid den brygga som under min tid här låg vid vattnet. Om den stubbade snubben som kom med sin Super 8-kamera när vi brukade bada och frågade om han fick filma. Och det fick han. Ingen brydde sig och inga föräldrar fanns i närheten. Hade det varit idag hade stubbisen direkt blivit klassad som pedofil.

_H1A3382

Vi gick efter en asfalterad gångstig längs med sundet och allt var sig likt från den tid jag bodde här. Märkligt nog fanns inga nybyggda hus närmast pappas hus, utan grönytan var kvar ända till bron. När vi passerat nedre änden på huset fanns ett offentligt utemöbelemang inom bekvämt räckhåll. Här bytte Åsa på pojken.

_H1A3389

När bytet var klart kom ett något äldre par med två små hundar spatserande mot oss. Jag hälsade och frågade om de bott länge på området? Ja det hade de, ända sedan 1973.

_H1A3397Jag berättade att jag bott i det huset, och pekade, och att min pappa hette Lennart Lundberg. Paret sa att de mycket väl kände till min far så vi presenterade oss.

_H1A3404

Pappa hade hjälpt Elvy och Christer Svensson med att rita deras hus på Kilgatan i närheten och de ville gärna ha ett i modellen Hortlaxhus. Pappa ritade ett dylikt, men betydligt större, och med en veranda – något som Hortlaxhus original inte hade, men som företaget började med när Elvy och Christers hus fanns på plats.

Christer berättade om turerna kring hur området började byggas. Att pappa for upp på Piteå kommun i jakt på en tomt vid Fårösundet men fick där höra att hela området var vikt för VIP-personer (i den sedan decennier socialdemokratiskt styrda kommunen) och att det absolut inte gick för sig att han skulle kunna få köpa någon tomt där. Men pappa granskade byggnadsplaneritningarna och där fanns tomter utsatta. Han propsade på att få köpa en och till slut kunde de inte neka honom det. Han var stridbar och rättsmedveten, min far. Christer tyckte att han var bra att ha och göra med. Det ver verkligen roligt att höra, tack Christer!

_H1A3387

Christer berättade också att Lennart hjälpt några fler i området med att få bygglov och också ritat deras hus.

Vi samtalade vidare och så framkom att Elvy var bördig från Stenträsk utanför Jokkmokk. Samma by som Henrik Blind är född i och där hans mor fortfarande bor. Det blev mycket tal om alla släkter i Stenträsk. De första människor vi möter vid Fårösundet kände mina föräldrar och till på köpet Henriks mor. Vilket sammanträffande!

Vi gjorde en tur ut på Fårön där min farbror Bosse berättat att det vuxit upp många lyxiga nybyggen, och det stämde. Men vilken byggnad som var Mikael Renbergs kunde vi inte få kläm på.

Natten blev sen när vi nådde Jokkmokk…

Nils med en av Elvy och Christers hundar
Nils med en av Elvy och Christers hundar.
Astrid med en av Elvy och Christers hundar.
Astrid med den andra av Elvy och Christers hundar.

Google ger flashbacks

Klövergatan 1, Djupviken, Piteå

Nu på morgonen innan Astrid hoppade på skolbussen surfade vi in på Google Earth. Vi åkte bil genom samhället Sulitelma i Norge, kollade in Sameskolan i Jokkmokk – men där gick det inte att se gatuvyn genom den där gubbens ögon, han som går att flytta runt. Tydligen har Google inte kört och filmat så mycket i Jokkmokk. Däremot i Piteå. När Astrid åkt iväg körde jag på Åkervägen i Öjebyn där jag, bror Ola, mor Maj-Britt och far Lennart bodde några år i slutet på 1960-talet. Pappa hade byggt huset nummer 8. Kommer ihåg att han målade det med brun Cuprinol och fick enorma hudproblem. Skinnet från händerna föll av i stora sjok och kvar blev bara papperstunn känslig hud. Det var första symptom på Hodgkins sjukdom – en cancer som 1974 tog hans liv. När jag började Djupviksskolan 1968 med underbara fröken Gunvor Söderholm, hade vi flyttat till Gärdesgatan på Djupviken. Sedan blev det ett nytt hus som pappa ritade och byggde också det. Sen blev det en sutterängvilla på Klövergatan (bilden). Samma sak här. Pappa Lennart var ritare och byggherre. Det var det första huset som uppfördes i området nära vattnet – Fårösundet. Märkligt nog finns ingen granne i väster, bara gräsvall finns mellan sundet och vägen ända till bron över till Fårön. En fröjd för dem som bor där nu…
Då och då kom en Sea-bee dånande för att landa på pontonerna bortanför bron. Där hade bröderna Lundqvist och Fiskflyg sin bas under vinterhalvåret. På somrarna flög Lundqvistarna samer och turister i Jokkmokksfjällen och var stationerade i Porjus.
Pappa köpte en segelbåt av kostertyp modell L28 som låg förtöjd på boj nedanför huset. Också jag hade en segelbåt, en Optimistjolle som jag lärde mig segla med på ett seglarläger på Fårön. I området fanns en hel del lekkamrater. Bland annat Fredrik Lindgren, som fortfarande bor kvar i samma hus har han berättat vid de sporadiska kontakter vi haft på senare år. Huset på bilden är sig likt, men den kallgrund mot gatan av kattskallesten som far trots att han var väldigt illa däran lät stapla upp, är bortplanerad. Lusthuset är nybyggt, likaså är de rackliga portarna till dubbelgaraget utbytta. Också fönster och dörrar i hela huset. Google bjöd på en ordentlig nostalgitripp, som att köra bil, med högupplösta vyer åt alla håll.