Etikettarkiv: northland

Arne Müller om Kallak

Arne Müller vid släpp av sin bok Smutsiga miljarder, den svenska gruvboomens baksida, på Ája i Jokkmokk i augusti 2013.

Jag har under lång tid förundrats av den ovilja regeringar har av att revidera minerallagen. Oavsett hur många Talvivaara, Northland, Blaiken eller Svärtträsk som briserat tickar den ålderdomliga lagen på utan att ändras. Det spelar ingen roll hur många anmälningar som görs mot mineralprospektörer och gruvbolag om misstänkta miljöbrott: Sönderkörda myrar, havererade dammar, oljeläckage, sänkta grundvattennivåer, olovliga vägbyggen, massiva läckage av tungmetaller, polisvåld mot demonstranter. Allt läggs ner av åklagarna på löpande band. Den är oantastbar, minerallagen.
Att samernas folkrätt kontinuerligt kränks på marker som stulits av samerna och att de urgamla kulturlanden skövlas och förgiftas i en hysterisk takt spelar heller ingen roll. Inte heller att svenska regeringar kritiseras av FN för kränkningarna.

Jag frågade Arne Müller, Sveriges i gruvfrågor mest kunniga journalist och författare om varför knappt någonting hörs om Northlands praktfiasko vid Pajala?

När det gäller Kaunisvaara så tycker jag att det är märkligt hur politiker och journalister verkar ha glömt alla erfarenheter från Northlandepoken. Det finns massor av grundläggande frågor som inte har ställts: Vilket järnmalmspris behövs för att gruvan ska gå ihop? Vilka finansiella muskler har företaget Abecede? Hur ska det miljömässiga fuskverk som Northland har gjort åtgärdas på ett sådant sätt att miljötillståndet följs? Hur ska gruvan kunna tjäna in de 250-340 miljoner som återställningen beräknas kosta? Varför startar ni inte Sahavaaragruvan, som enligt Northland var den viktigare av de två fyndigheterna i området?

Vad tror du om framtiden för den planerade gruvan i Gállok?

När det gäller Kallak kan man verkligen undra över en massa. UNESCO-frågan hänger fortfarande i luften. Den grundläggande konflikten med rennäringen är inte på något sätt löst. Med tanke på de stora likheterna med Kaunisvaara är det svårt att se hur projektet ska kunna bli lönsamt i nuläget, såvida inte staten bjussar på alla väg- och järnvägsinvesteringar. Ser man till dessa förutsättningar borde det vara svårt för regeringen att säga ja till gruvan, men nu handlar det om en större politisk fråga. Gruvbranschen är oerhört frustrerad och irriterad efter Ojnarebeslutet, Högsta förvaltningsdomstolens dom och efter att det börjat gå upp för dom att EU:s vattendirektiv kommer att få stor betydelse. De kommer inte att vilja ha ytterligare ett beslut som går dem emot. Jag är ganska övertygad om att Damberg är beredd att säga ja. Det ligger i linje med inriktningen i Mineralstrategin. Men vad händer med Miljöpartiet om regeringen säger ja till Kallak? En tänkbar lösning är att dra ut på processen till efter valet 2018. Men inte heller det är okomplicerat. Läser man det Beowulf skrivit den senaste tiden är de väldigt missnöjda med att processen tagit lång tid. De kommer säkerligen inte att vara tysta om det inte kommer ett beslut under det närmaste halvåret. Grundtipset är att det kommer att bli ett ja från regeringen förr eller senare, men även med ett ja så är det helt otänkbart att Beowulf kan dra igång projektet under överskådlig tid.

Om mineralprospektören verkligen får ja från regeringen, vad händer sen?

Om vi antar att Beowulf får koncession så kommer miljöprövningen. Där kommer påverkan på renskötseln att tas upp. Då måste också Beowulf sätta ned foten i en rad frågor. Bland annat har de än så länge duckat på frågan om hur transporterna ska ske. Det enda de har sagt är att de har avskrivit en järnväg genom Jelka-Rimakåbbå, men alla alternativ som är aktuella kommer att ställa till problem för rennäringen (och kräva stora investeringar i väg/järnväg). Nu är det inte ens säkert att Beowulf når så långt som till miljöprövning. Det krävs omfattande undersökningar och underlag för att ansöka om miljötillstånd. Det handlar om i vart fall tvåsiffriga miljonbelopp. Det är inte säkert att det går att få fram de pengarna inom de närmaste åren. Laponiafrågan är, och förblir, komplicerad. Som jag har fattat det tycker Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket och Länsstyrelsen att frågan om påverkan på Laponia borde avgöras allra först, innan det kan bli fråga om att pröva frågan om bearbetningskoncession. De tre myndigheterna tycker inte att Beowulf har lämnat underlag som duger för att avgöra påverkan på Laponia. Jag skulle tro att de främst är tveksamma när det gäller påverkan på renskötseln (som är en viktig grund till Laponias världsarvsstatus). Jag är inte säker på vad detta innebär. Det jag tror är att frågan om världsarvets framtida status kommer att fortsätta att hänga i luften. Rimligen måste UNESCO när som helst kunna säga: Vi har inte fått de begärda garantierna för att en eventuell gruva inte kommer att påverka Laponia, därför kommer vi att ompröva Laponias världsarvsstatus om det blir en gruva. Det skulle vara intressant om någon kunde ställa frågan till UNESCO hur de ser på att frågan om påverkan på världsarvet inte har klarats ut innan frågan nu skickats till regeringen. Om Beowulf skulle klara av att fixa en miljöprövning och skulle kunna övertyga UNESCO om att projektet inte påverkar Laponia, så återstår det allra högsta hindret. För att få loss de mångmiljardbelopp som kommer att krävas måste man kunna visa upp en trovärdig lönsamhetskalkyl. Jag förstår inte hur man ska kunna presentera en sådan. Förutsättningarna påminner om Kaunisvaara när det gäller halter och fyndighetens storlek. Det krävs ett anrikningsverk som kostar ett antal miljarder och transportvägen är i vart fall inte mindre besvärlig än i Kaunisvaara. Northlands kalkyl gick ihop genom att man räknade med att järnmalmspriset skulle ligga klart över 100 dollar per ton fram till 2030. Idag är järnmalmspriset 55 dollar och jag har mycket svårt att tro att någon investerare kommer att köpa en kalkyl som påminner om Northlands. Det Beowulf har sagt är att de kan leverera järnmalmskoncentrat av hög kvalitet, vilket ger mer betalt. Men det gällde också för malmen från Kaunisvaara. Återigen är det häpnadsväckande att ingen journalist har ställt de självklara frågorna om hur ekonomiskt realistiskt projektet egentligen är. Det minsta man kan säga är att en eventuell gruva i Kallak kommer att bli ett ekonomiskt vågspel där risken för en upprepning av händelseutvecklingen i Kaunisvaara är överhängande.

Socialdemokraternas kortminne


Från Henrik Blinds Facebookvägg:

Tre år har gått och 14 miljarder kronor i skulder. Så stavas den största konkursen sedan Kreugerkraschen 1932. Det är större än SAAB, större än Panaxia, större än Salénrederierna. Där Pajala kommun fick låna pengar för att ha råd att betala löner åt sin personal, har ett berg av skulder för investeringar knutet till gruvdrömmen, samt att miljöskulden skyfflats över till kommande generationer av Pajalabor att betala. För mig ter det sig obegripligt att Socialdemokraterna i Jokkmokk tycks åter igen stå med mössan i hand och välkomnar en miljövidrig och storskalig engångsindustri med kort bäst före och stora risker. Trots att likstelheten i gruvprojektet Northland fortfarande består så lever gruvdrömmen hos Jokkmokkssossarna. Jag önskar att deras kortminne var bättre än deras drömmar. För Jokkmokk förtjänar en bättre framtid än ödelagda kulturlandskap, förgiftade vattendrag och spruckna drömmar. För vi kan, vi vill och vi skriver framtiden i balans med naturen. Det är mer än en gruva i Gállok som lever i skuggan av konkursernas dödsrike.

Northland sprider gifter till Torneälven

Det spelar ingen roll att det är Sveriges modernaste gruva, byggd utifrån miljölagar som regeringen säger är världens starkaste. Förutom att Northlands gruva utanför Pajala är en ekonomisk flopp, är den nu också en ekologisk katastrof.
En miljon kubikmeter vatten med giftiga tungmetaller som nickel, kadmium, bly, koppar med mera rinner rakt ut från den havererade gruvdammen till Muonioälven och senare Torneälven, som är klassad som en nationalälv.

Foto: Peter Öhman
Foto: Peter Öhman

På myren Tapulivuoma vid Pajala som är av riksintresse, häckar pilgrimsfalk. Renskötsel har bedrivits här i hundratals år, men den är i ett slag spolierad för tid och evighet.

Foto: Peter Öhman
Foto: Peter Öhman

Det finns ingen hejd på hur mycket kortsynta lycksökare kan ställa till med.

Hur många gånger måste sådana här katastrofer gå i repris innan makthavarna vaknar?
Hur många katastrofer måste ske innan makthavarna inser att de är lurade?
När ska seriösa krav ställas på gruvnäringen?
När ska Minerallagen och Bergsstaten – rötterna till allt elände – skrotas?
När ska miljarderna plöjas ner i anläggningar som återvinner redan uppbrutna metaller istället för att totalsabotera känsliga myrkomplex, urskogar, sjöar och älvar?
När ska hållbara långsiktiga arbetstillfällen ges företräde framför engångsjobb?
När ska ILO 169 fastställas av Sveriges riksdag?
När ska parasiterandet av norra Sveriges samiska områden upphöra?

Foto: Peter Öhman
Foto: Peter Öhman
Foto: Peter Öhman
Foto: Peter Öhman

Vattnet hotas av Kaunisvaaras gruvdamm

Enligt uppgift läcker i Northlands gruvdamm i Kaunisvaara. Ännu en gång förgiftas Muonioälven och Torneälven. Ännu en gång visas att världens starkaste miljölagar inte räcker. Hur många katastrofer måste ske innan Annie Dööf börjar lyssna. Hur många Talvivaara – förvisso i Finland, men de har nära nog lika starka miljölagar som Sveriges, och att denna gruva ansågs supermodern, supersäker och miljövänlig.

Giftig soppa.

Hur många Svartträskgruvor, Blaikengruvor, Adakgruvor, Hornträskgruvor, Laisvallgruvor, Stekenjokkgruvor, Svartlidengruvor med flera måste till innan Minerallagen revideras i grunden? Gamla och nya gruvor som släppt ut tungmetaller högt över tillåtna värden i åratal, som bidragit till förgiftade vatten och där några av dem drivits under Centerpartiet och Alliansens tid vid makten, men där Alliansen varit tvungna att sköta om samtliga av dessa gruvor under sina åtta år vid makten, med kostnader för efterbehandling, rening av läckage osv.

Det spelar ingen roll hur mycket Sverige självförhärligar sig och manipulerar massorna. Sverige har värdens starkaste miljölagar, men det räcker inte. Inte när Alliansen och Centerpartiet gjort dem svagare. Allt för att gå gruvindustrin till mötes.

Och så det här med hållbarhet. Alliansen använder begreppet hållbarhet när det gäller exploatering av mineraler. Gruvorna tar en ändlig resurs och är därmed, per definition, inte hållbara.

Rösta grönt den 14 september!

Gruvpolitikens kortsynta cynism

Sarvar Valle

Järnmalmsgruvorna utanför Pajala som Northland Resources driver ville spränga upp all järnmalm som fanns i det området med lastbilar i skytteltrafik till omlastningsstationen till malmbanan vid Svappavaara.
LKAB’s gruva i Kiruna transporterar varje dygn tio tåg med järnmalm till Narvik med obegripliga 6 200 ton malm per tågset.
Från Vitåfors, Malmberget, går fem tågset per dygn till Luleå.

Men de befintliga gruvorna räcker inte.
Därför öppnar LKAB två nya gruvor vid Svappavaara, där LKAB deponerar sprängsten från dagbrottet vid Mertainen på ett område med urskog, trots att det finns alternativa platser.

I Gállok, Gállak, Kallak fem mil väster om Jokkmokk vill industri och regering att det också ska brytas järnmalm. Hela malmkroppen ska sprängas upp. 15 år säger de att det ska ta.

All malm som finns ska upp så fort som det bara går, och göras pengar av.

Regeringens högsta önskan är att det från nuvarande 16 gruvor i landet blir 31 gruvor 2020 och 47 gruvor 2030.

Det finns ingen tanke på de generationer som kommer efter oss.

Finns ingen tanke på hur våra barn, barnbarn, barnbarnsbarn ska försörja sina behov av järn och andra metaller. Eller var de ska hitta de metallerna.

Mest troligt blir det väl dem som får återbruka det som går i soptippar – det som nuvarande generationer kastat bort – det som finns i uttjänt infrastruktur, under städer, osv.

Det är en sådan sagolik dumhet, sådan kortsynt cynism och arrogans, sådan egoism.

Hela gruvpolitiken agerar som om det från yttre rymden skulle tillföras nya malmkroppar till de redan bortsprängda.

Men det som finns det finns.

När malmen är uppbruten är den slut.

Och ändå använder gruvlobbyn begreppet hållbarhet. ”Vi strävar efter en hållbar gruvindustri.”

Det säger till och med näringsministern Annie Lööf.

Hur är det ställt?

Fartblind allians spenderar

Har just läst chockerande artikel: http://www.dn.se/ekonomi/regeringen-vill-starka-gruvnaringen-med-200-miljoner

Varför ska skattebetalarna betala större delen av gruvornas infrastruktur?

Tydligen måste makten visa att den gör någonting för jobben, för tillväxten och utvecklingen. Detta när de under lång tid varit drabbade av handlingsförlamning och statsminister Reinfeldt varken synts eller hörts. Då är det lätt att köpa gruvindustrins propaganda rakt av. Lätt att vräka ut 3,5 miljarder för att visa sig handlingskraftiga. Lätt att flina upp sig framför LKAB-vagnar.

Bör inte LKAB bekosta sin del av malmbanan. Bolaget drar in en miljard i månaden, vore inte det mer än rätt? Northland Resources samma sak. Det är horribelt att tänka sig att skattebetalarna ska stå för större delen av bolagets infrastrukturella kostnader. I en sund ekonomi borde det ligga på bolagen. Det hela andas kommunism á la 1950-talets Sovjetunionen och så är det nyliberaler som styr. Märkligt.

Och alliansen tror fartblinda att just gruvorna är frälsningen och framtiden. Må ju vara att det satsas i Malmfälten där malm för flera decennier finns att bryta, i närheten av befintliga gruvor där miljön redan är påverkad av över hundra år med gruvbrytning och där just infrastrukturen redan finns uppbyggd. Men att stödja ett utländskt gruvbolag som mycket väl kan att gå i konkurs om några månader är inte klokt. Allra helst med tanke på att det är gruvnäringen det gäller, högriskprojekt med mycket spekulation och lycksökeri.

Eftersom bland andra kineserna satsat friskt i Afrika, där de själva tar hand om brytning och transport för att effektivt kunna mätta sin glupande aptit efter malmer, kommer marknaden snart bli mättad. Priset på järnmalm kommer att fortsätta rasa. Vad händer med Northland i Kaunisvaara om priset halveras från nuvarande knappa 90 dollar per ton?

Den nuvarande regeringen måste vara den mest kortsynta och naturfjärmade som funnits. Det är bara snabba cash som räknas. I sitt sommartal vräkte dock vår statsminister med stor emfas ur sig, att vi nu måste tänka långsiktigt. När har en slik politruk någonsin tänkt längre än sin mandatperiod på fyra år? Menar karln att det är gruvor som är långsiktiga, som ger jobb under ett par-tre decennier. Jobb som om kineserna blir exploatörer ingen kommer att se röken av.

I många hittills gruvfria landskap i Lappland finns långtgående planer på att göra nya gruvor. Med epicentrum på ett näs i Umeälven vill ett svensk/kanadensiskt gruvbolag spränga flera dagbrott efter nickel och kobolt på en yta lika stor som Umeå stad. Väster om Jokkmokk provborrar engelska Beowulf Mining Plc. efter järnmalm. De vill fortsätta att borra efter koppar på flera gigantiskt stora områden. Även uran finns i deras intresse. Beowulf har också lagt beslag på en fyndighet elva kilometer norr om Kvikkjokk rik på titan. Bolaget har provborrat flitigt på denna platsoch kommer att fortsätta sina undersökningar trots att fyndigheten i berget Ruovddevárre ligger i världsarvet Laponia. Väster om Kiruna vill Scandinavian Resources provborra efter järnmalm, guld och koppar och därmed förstöra möjligheterna att bedriva renskötsel för två samebyar.

Hur många miljarder kommer alliansen att ge till de bolagen?

De två sistnämnda företagen undersöker sina inmutningar noggrant för att få så bra utdelning som möjligt när de säljer brytningsrättigheterna. Köparna kommer mest troligt från utlandet. Kanske från Kina. I sådana fall tar kineserna med sig alla jobbare från hemlandet – som kostar en bråkdel jämfört med svenska arbetare. Som inte omfattas av mänskliga rättigheter på samma sätt som Sverige säger sig bejaka. Men tyvärr gäller det bara andra folk i andra länder, inte Sveriges egna urfolk.

Förutom det faktum att gruvorna har en kort livslängd, förstör mark och förgiftar vatten under långliga tider försämras livsvillkoren dramatiskt för ortsbefolkningen, i synnerhet samerna. Sverige har förbundit sig att följa FN,s folkrättsdeklarationer vilket inte alls går ihop med alliansens enorma vurm för nya gruvor i Sápmi:

Artikel 25:

Urfolken har rätt att behålla och förstärka sin speciella andliga anknytning till sin traditionellt ägda eller på annat sätt besatta och utnyttjade mark, sina territorier, sina vattenområden och sina kustområden och andra resurser samt att åta sig ansvaret härför gentemot kommande generationer.

Artikel 26:

1. Urfolken har rätt till mark, territorier och resurser som de traditionellt har ägt, besatt eller på annat sätt utnyttjat eller förvärvat.

2. Urfolken har rätt att äga, utnyttja, utveckla och kontrollera mark, territorier och resurser som de innehar genom traditionell äganderätt eller annan traditionell besittning eller utnyttjande, liksom mark, territorier och resurser som de på annat sätt har förvärvat.

3. Staterna ska ge rättsligt erkännande och skydd åt denna typ av mark, territorier och resurser. Erkännandet ska ges med vederbörlig hänsyn till de berörda urfolkens sedvänjor, traditioner och fastighetsindelning.

Besinna er gruvhysteri moderater, centerpartister, folkpartister och kristdemokrater. Ta nu tag i frågan och lev upp till Sveriges åtaganden gentemot urfolket. Tänk längre än till nästa val. Tänk framtid med rena vatten, fjäll och skogar i en i övrigt sargad värld.