Etikettarkiv: naturskyddsföreningen

Nord mot syd i kampen om urskogarna

Vi, Naturskyddsföreningens ombud från Norrbotten, gjorde vad vi kunde för att få riksstämmans stöd för en ökad prioritering för skyddet av de kvarvarande nordliga urskogarna på riksstämman den 18-19 juni.Norna
Jag berättade om den hysteriska avverkningstakten i Jokkmokks kommun. Att bolagen anlitar manuella huggare som klättrar i rasbranterna för att fälla berglandens sista talljättar så att skördarna kan komma åt dem. Om Sveaskogs nedklassning av gammelskogar som de tidigare avsatt men nu kalavverkar. Om den uppgivenhet och hopplöshet renskötare upplever eftersom skogsbolagen gör som de vill och livsviktiga vinterbetesland blir spolierade. Hur de så kallade samråden med skogsbolagen inte är någonting annat än informationsmöten.

Jag förklarade att vårt enda hopp nu står till Sveriges största miljöorganisation, Naturskyddsföreningen, för att kunna skydda de fåtal urskogar som ännu finns kvar.  Om fem år är det för sent. Då kan SNF nedprioritera frågan till noll. Norbottens länsordförande Isabella Katsimenis fyllde på. Suzanne Jansson likaså. Vi gjorde ganska bra ifrån oss. Men det hjälpte föga. En av riksstämmans förmågor från södra Sverige yttrade sig och sa att de visserligen inte hade några urskogar kvar men att föreningen också borde tala om skydd för hens fina skogar. Tyvärr förstod inte hen och många av det andra vad det akut är frågan om. Mycket illavarslande. Om inte ens Naturskyddsföreningens medlemmar begriper det, hur ska man kräva att andra ska kunna göra det?

Tyvärr ligger de flesta kvarvarande skogar med ett fungerande ekosystem och rik biologisk mångfald i norra Sverige. Inte i Mälardalen. Den att-sats i den motion som angav att SNF skulle öka skogsskyddet röstades således ner med cirka 70% övervikt.

Frågan om skydd för natur- och urskogar har dock fått ökat utrymme på senare tid. Risken är tyvärr att det är för sent innan rätt saker hinner göras.

SNF och samerna

Sameflaggan, blockad och konstverk i Kallak.

Som kommunombud för jokkmokkskretsen reste jag den 18-19 juni till Naturskyddsföreningens riksstämma i Norrköping.
Stämman inleddes med att jojk- och sångartisten Sofia Jannok fick ett hedesmedlemskap i Naturskyddsföreningen.

 

Det är glädjande att Naturskyddsföreningen numera engagerar sig för samiska frågor. Ett faktum som också manifesteras i föreningens förträffliga Mineralpolicy.

• Samernas kultur, traditionella kunskaper och renskötselns behov ska respekteras vid all prospektering och utvinning av mineral.
• Samebyar ska kunna säga nej till eventuella gruvprojekt som exempelvis allvarligt försämrar möjligheten att bedriva renskötsel, t ex intrång inom nyckelområden såsom flyttleder. Principen om Free, prior and informed consent (FPIC)2 ska tillämpas.
• Sverige ska ratificera ILO-konventionen 169 om ursprungsbefolkningar.

 

SNF i Jokkmokk

Naturskyddsföreningen i Norrbotten håller länsstämma på Ája i Jokkmokk. Jag och Lars Thure Lindholm plockade dukade fram kaffe, te och bröd som Bo Anders Arvidsson hade fixat. Förnämlig teknik för morgondagens bildföredrag och suverän assistens av Kristina Åstot Utsi. Också av Atavullah och Shekib från ungdomsboendet där jag jobbar. Mycket trevligt folk från Boden, Luleå och Piteå som strömmade till. När jag och Nils begav oss hemåt träffade vi en del av dem vid Hösundet, dit de ledsagats av Sonja Kuoljok på fågelskådning. Bland annat fick de se två havsörnar som satt på iskanten.Christina från Luleå

Gruvor hotar Natura 2000-område vid Jokkmokk

I denna lilla film vill jag visa det fantastiska urskogslandskap som sträcker sig fyra kvadratmil från fjäll till älv. Jag vill också lyfta fram en del av det myller av liv som bara riktiga skogar kan hysa.

Trots att det är skyddat som Natura 2000-område är Jelka-Rimakåbbå, eller Jielkká-Rijmagåbbå på lulesamiska, hotat. Tidigare var det skogsbruket som den ideella naturvården med Steget Före i spetsen såg till att EU tvingade Sverige att skydda. Nu är det gruvnäringen som hotar.

I Ojnare på Gotland ansågs Natura 2000-skyddet räcka för att stoppa Nordkalks destruerande planer. Hoppas det räcker också här, i kolonin…

Nickel Mountain: Avbryt brytningshotet!

Urfolk
Någonting unikt har hänt. En samling tunga företrädare för miljöorganisationer i Sverige och Norge, samt Sametinget, stödjer föreningen Stoppa gruvan i Rönnbäck, Björkvattsdalen, Tärnabys uppmaning till det gruvbolag som besitter bearbetningskoncessionen för brytning av nickel i tre dagbrott i Umeälvens källflöden, att avveckla sina intressen söder om Tärnaby. 

”Öppet brev till Nickel Mountains ledning, aktieägare och bolagsstämma

Vi uppmanar Nickel Mountains ledning och stämma att fatta beslut om att avveckla Rönnbäcksprojektet helt, dvs. avveckla de tre bearbetningskoncessionerna istället för att försöka sälja dem vidare. Nu finns en möjlighet att få ett definitivt slut på det här projektet och bolaget kan själva ta ansvar och fatta det beslutet, i enlighet med CSR och ansvarsfullt företagande som kommer till uttryck i FN:s principer samt OECD:s riktlinjer för multinationella bolag. Nickel Mountains VD har redan i media nämnt återlämning av koncessionerna som ett alternativ.

Den 17 nov 2015 avser Nickel Mountain Group fatta beslut om avyttring/avveckling av Rönnbäcksprojektet vid en extra bolagsstämma i Stockholm. Majoriteten av bolagets aktieägare är från Norge. Rönnbäcksprojektet är det storskaliga nickelgruvsprojektet med tre dagbrott som planeras på traditionellt samiska åretruntmarker i övre delen av Umeälven, utanför Tärnaby. Detta trots att samer och många andra protesterat högljutt i flera års tid. Samer har på flera olika sätt försökt framföra de enorma konsekvenser som projektet medför och att det inte finns något fritt och informerat förhandssamtycke och att det kränker urfolksrättigheter. Projektet berör hela Umeälvens dalgång samt hundratals samer, varav majoriteten av alla samer som berörs saknar inflytande i processen. Många andra har även engagerat sig och lyft fram de stora naturvärden och hotade arter som finns i området. Dessa är skyddade enligt lag och exploateringen äventyrar även uppfyllandet av Sveriges miljömål, EU:s ramdirektiv för vatten samt Sveriges åtaganden i internationella miljökonventioner.

Bearbetningskoncessionerna för Rönnbäck är giltiga fram till 2037, dvs i 22 år till. Att ha dessa tunga tillstånd hängande över sitt liv och sitt område till 2037 är inte värdigt eller hållbart då det hotar hela den samiska livsföringen i området så fundamentalt men även miljön och andra näringar.

Tillstånden gavs i en tid av överdriven tilltro till gruvbranschens framtid och förmåga till lokalt såväl som nationellt ekonomiskt uppsving. Nu vet vi att detta var en tillfällig bubbla och bolaget har själva konstaterat att det inte finns utsikter att få någon ekonomi i Rönnbäcksprojektet. Enorma ekonomiska fiaskon (t.ex. Northlandkonkursen i Pajala) såväl som ekologiska och mänskliga katastrofer med gruvdammshaverier, nu senast i Brasilien där minst 28 personer dött, men även i Kanada och Finland, visar att riskerna är reella och kan få oöverskådliga konsekvenser.

I Rönnbäcksprojektet har FN:s rasdiskrimineringskommitté (CERD) för första gången tvingats gå in i ett gruvprojekt i Sverige. FN:s specialrapportör för urfolksrättigheter Victoria Tauli-Corpuz besökte så sent som i somras Rönnbäck efter inbjudan av Sametingen i Sverige, Norge och Finland och uttryckte då sin oro över Rönnbäcksprojektet. Om projektet skulle fortgå är fler anmälningar till FN att vänta. Tillstånden kring Rönnbäck borde rivas upp. De borde aldrig ha beviljats från första början.

Nu kan Nickel Mountain Group agera etiskt och seriöst genom att respektera det samiska folkets och alla drabbades avståndstagande av detta projekt. Alla överklaganden, protester, anmälningar och skrivelser har inte gått varken bolaget, Bergsstaten, Länsstyrelsen eller regeringen förbi.

Vi vill se att man gör det enda raka när det gäller detta högkonsekvens- och högriskprojekt – att se till att dessa planer aldrig realiseras. Vi skriver detta brev för att vi bryr oss om områdets framtid, kulturlandskap, renbetesland, höga naturvärden, mänskliga rättigheter, urfolksrättigheter och barns rättigheter. Vi bryr oss om kommande generationer, rent vatten, miljö, hälsa, matförsörjning, liv, kultur, klimat, andra näringar och långsiktigt hållbara lokalsamhällen.

Planerna kring Rönnbäck var ert initiativ och det är nu dags att ta ansvar och avveckla hela projektet och tillstånden. Att skapa osäkerhet genom tillstånd som hänger över bygden som en bromskloss i decennier kan knappast ha varit avsikten.

13 november 2015

Marie Persson
Grundare av Stoppa gruvan i Rönnbäck i Björkvattsdalen, Tärnaby
Ordinarie ledamot i Sametinget

Stefan Mikaelsson
Sametingets ordförande

Johanna Sandahl
Ordförande Naturskyddsföreningen

Heidi Andersson
Klimatambassadör i Västerbottens län samt flerfaldig världsmästare i armbrytning

Annika Jacobson
Chef för Greenpeace i Sverige

Sofia Bothorp och Nils Harnesk
Ordförande Urbergsgruppen

Elin Götmark
Talesperson Skydda Skogen

Sara Vikström Olsson
Ordförande Fältbiologerna

Lars Haltbrekken
Ledare Naturvernforbundet i Norge

Camilla Dærga Bjugn
Ledare Naturvernforbundet i Rana och omnejd

Erling Solvang
Ledare Naturvernforbundet i Nordland”

Bra Naturskyddsföreningen!

Den hotade skogen i Änok vid gränsen till Laponia. Bårddetjåhkkå i bakgrunden.
Den hotade skogen i Änok vid gränsen till Laponia. Bårddetjåhkkå i bakgrunden.

Skogsstyrelsen, med generaldirektören och tidigare värsta skogsskövlaren i Jokkmokk, jägmästaren Monika Stridsman, har äntligen gått på pumpen.

Som medlem i Naturskyddsföreningen blir jag sprallig 🙂

Till sist har juridiken vunnit!  En trend? Hoppas juridiken vinner också vad gäller de planerade gruvorna i Ojnare, Rönnbäck och Kallak…

Pressmeddelande från Naturskyddsföreningen:

Spiken i kistan för avverkning i Änokdeltat

Högsta förvaltningsdomstolen har nu sagt sitt. Det blir ingen avverkning av den värdefulla skogen i Änokdeltat. Domstolen slår fast Kammarrättens dom som uppgav att Skogsstyrelsen gjort fel som medgett tillstånd till avverkning i det värdefulla skogsområdet Änok. Kammarrätten beaktade de höga naturvärden som finns i området och slog fast att skogsvårdslagen ska hindra en sådan typ av avverkning. Ett tillstånd till avverkning skulle vara oförenligt med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården.

– Det här är ett principiellt betydelsefullt beslut och viktigt för naturvärdena i de fjällnära skogarna. Naturskyddsföreningen har visat på Skogsstyrelsens bristfälliga tillämpning av skogsvårdslagen och nu har Högsta förvaltningsdomstolen gett föreningen slutligt rätt, säger Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen.

Områdena för de planerade avverkningarna är belägna på vardera sidan om Änokdeltat i Kvikkjokk i Luleå älvdal i direkt anslutning till naturreservaten Kamajokk och Kvikkjokk-Kabla fjällurskog.

– Området håller höga och unika naturvärden. Inventeringar har visat ett stort antal fynd av rödlistade, hotade och starkt hotade arter, många knutna till olikåldriga skogar som varit orörda en lång tid. Fjällskogarna utgör landets sista riktigt stora intakta naturskogsområden och har bevarandevärden av europeiska mått, säger Jan Terstad, avdelningschef skog och naturvård.

Den planerade avverkningen rör gammal naturskog, rik på månghundraåriga träd. Den har höga naturvärden i form av nyckelbiotoper och rödlistade arter. Områdena ligger dessutom inom ett obrutet, väglöst vildmarksområde av riksintresse för naturvården och för det rörliga friluftslivet. En avverkning skulle innebära stora och irreversibla skador på landskapsbilden i den säregna och natursköna miljön längs Kamajokk.

– För föreningen har det hela tiden stått tydligt att avverkningarna är oförenliga med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården – enligt skogsvårdslagen är det därmed inte möjligt att tillåta de sökta avverkningarna. Högsta instans har nu slagit fast att Skogsstyrelsen har tillämpat lagen fel. Detta visar på vikten av att myndighetens beslut kan prövas i domstol, säger Joanna Cornelius, miljöjurist på Naturskyddsföreningen.

För mer information:

Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen, 070-357 80 23

Jan Terstad, avdelningschef skog och naturvård, 070-311 60 13

Joanna Cornelius, miljöjurist Naturskyddsföreningen, 070-462 55 15

Tre politiker att se upp med

Läs Naturskyddsföreningens varning här.

Tre gubbar från Norrbotten, tre kolonialistlakejer, tre exempel på politiker med kort perspektiv (den egna livstiden), tre fantasilösa förmågor, tre exempel på politruker vars enda värde i livet är pengar.

Sossen Sven-Erik Bucht.

Centerpartisten Nils-Olov Lindfors.

Sossen Niklas Nordström.

Jag ryser…

Foto: Tor L. Tuorda
Svartträskgruvan, Storuman. Foto: Tor L. Tuorda

Urskogen i Rijmagåbbå

_MG_1643

Det var många år sen jag sist, mer på allvar, besökte Rijmagåbbå._MG_1645

Var medlem i Naturskyddsföreningens skogsgrupp Steget Före och fotodokumenterade de artrika urskogarna innan de avverkades.

Garnlav
Garnlav

Lyckligtvis höggs inte så stora arealer av den grandominerade skogen, men ändå var det ett stort ingrepp i ett landskap helt orört från modernt skogsbruk. Ringde till länsstyrelsens så kallade naturvårdsexpert Hans Furmark, om att länsstyrelsen skulle inrätta ett  naturreservat. Detta eftersom situationen var desperat. Men det var kalla handen, avverkningen genomfördes.

Jag, sambo Åsa, vår sex månader gamle son Nils och dotter Astrid travade iväg över myren strax innan vägslutet.

 

_MG_1652_MG_1647

Lika fantastiska gammelgranar rikt draperade av garnlav som jag minns, men många granar hade toppbrott vilket vittnar om att vintern varit särskilt snörik just här.

 

 

Eld

En fin stund med familjen, vi stekte suovas bierggo och kokade kaffe, fotograferade och Astrid lekte på myren för att hålla sig varm.