Etikettarkiv: mines

Socialdemokratisk egoism

Visst kan dammar haverera, buller störa, ytvattentäkter förgiftas, grundvatten kontamineras, renskötseln förstöras, Laponia avslutas, fisket och jakten saboteras, torkvindans vittvätt bli dammig, social misär växa, trafikolyckorna accelerera, Björkholmen bli spökby, turismen minska, turistföretag slås ut, Jokkmokks renommé som kultur- och naturkommun försämras, sjukdomar öka, gruvorna bli fler, rasismen eskalera, jobb slås ut, psykisk ohälsa bli vanligare, med mera.
Men det skiter Jokkmokks kommunledning i. De socialdemokrater och vänsterpartister som styr, med Robert Bernhardsson i spetsen, vill till vilket pris som helst att Jokkmokk också ska bli en gruvkommun. Den faktaresistens om gruvors negativa inverkan som de lider av, är cementerad. Det primära är de jobb som Kallak kan ge. Jobb som framför allt rallare från andra orter kommer att få. Samma fenomen som under de stora exploateringarnas tid under förra seklet när älvarna byggdes ut och skogarna skövlades i rasande takt. Och arbetarrörelsens partier önskar sig tillbaka till den tiden, i nostalgisk vurm om ”riktiga jobb”.  Att Kallaks malmkropp bara räcker för 15 års industriarbete och att vi därefter får dras med läckande gruvdammar, förstörd natur och  saboterad renskötsel spelar ingen roll. Malmen ska upp här och nu. Endast de människor som nu lever ska ha allt. 15 års socialdemokratisk lycka. Tala om egoism.

Aitik utanför Gällivare. Gruvan i Jokkmokk planeras bli lika stor, eller till och med större.

Och Luleås kommunalråd socialdemokraten (vad annars!) Nicklas Nordström utövar påtryckningar på sina partibröder i Stockholm för att gruvan i Kallak till vilket pris som helst verkligen ska bli verklighet. Allt för att Luleå hamn ska få ökade intäkter. Att länet ska utvecklas och annat dravel. Tala om egoism.

Is a hot air balloon the solution?


Enligt en artikel i Norrbottens affärer den 13 juni 2017 citeras Beowulf Minings vd:

Kurt Budge påpekar att bolaget har uteslutit att transporter ska ske genom Natura 2000-området Jelka-Rimakåbbå, det gjorde man så snart man fick reda på att det fanns invändningar mot detta.

Beowulf Mining har dock också ett pågående undersökningstillstånd mitt inne i Natura 2000-området. Hur har de tänkt transportera ut malmen, med luftballong?

Lögner och manipulation är ständiga följeslagare till mineralernas lycksökare.

According to an article in Norrbotten’s business on June 13, 2017, Beowulf Mining’s CEO is quoted:

Kurt Budge points out that the company has ruled out that transport should take place through the Natura 2000 area Jelka-Rimakåbbå, as soon it became known that there were objections to this.

However, Beowulf Mining also has an ongoing exploration permit inside the Natura 2000 area. How are they planning to transport the ore, with a hot air balloon?

Lies and manipulations are constant companions to the the mineral fortune hunters.

Rekreation med familjen norr om Kvikkjokk

Nils och Åsa vid eld vid stugan i ÄnokÄntligen är familjen samlade i pappas stuga i Änok. Nils matar pinnar i en eld och Åsa finns som backup så att han  inte halkar in i brasan med plastkläderna. I fonden tronar titanmalmskroppen i berget Ruovddevárre. Att berget ligger inne i världsarvet Laponia hindrar tyvärr inte exploatörer för att prospektera fyndigheten.
Pinkastaren Nild med backupÅsa och Nils vid eldFan, skriver han om gruvor nu igen, kanske ni tänker. Överdriver han inte nu. Måste det typ alltid finnas nåt negativt i blogginläggen.  Beowulf Mining har ju dragit sig tillbaka från sin inmutning Ruotevare nr 1. Det finns inget hot, ingen fara. Är karln paranoid?

Ja visst är det så. Jag skulle ljuga om jag inte nämner det jag känner och är rädd för.  Det finns inom mig hela tiden. Hotet mot denna hjärtats plats där jag präglats, vuxit upp, där mina förfäder färdats som jägare, fiskare, renskötare, sedan urminnes tider. Där småbrukens slåttermän och räfskvinnor trampat. Sprängs Ruovddevárre förstörs hela naturen. Blir som ett hjärtstick. Hur fan ska jag kunna nonchalera detta horribla hot. Hur kan jag förtränga, eller lita på myndigheterna, lita på att det inte är någon fara. Bergsstaten kan när som helst förnya tillståndet för Beowulf eller någon annan av världens lycksökare.  Jag är inte paranoid, bara realist.
Astrid tecknarStundtals finns inte Hotet i mitt inre. När Astrid sitter och tecknar, Nils åker pulka eller som sagt är euforisk över elden och alla pinnar och kottar som åker in i flammorna. Det är tur att de finns, barnen 🙂
Brasa och Änokstugan

Kiruna och LKAB

_OR_2228
Världens starkaste lok
drar 68 malmvagnar i en 750 meter lång rad. Hela ekipaget kan lasta 8 600 ton järnmalm. Varje dygn går tio sådana tågset mellan Kiruna och Narvik. Om några år kanske det blir dubbelt så många, när den svenska staten investerat minst nio miljarder i dubbelspår till Riksgränsen.

Det statsägda LKAB vill effektivisera så mycket som det någonsin går. Nere i gruvan sker brytningen till stor del per automatik. Dock finns ännu många arbetare under jord. Men arbetare kostar pengar. Därför kan – inom en inte alltför avlägsen framtid – gruvans drift komma skötas av en handfull operatörer från ett kontrollrum i Stockholm – eller kanske Peking. Då har produktionen optimerats optimalt, med eftersträvade minimala personalkostnader.

_OR_2253_OR_2211
Den enorma skiva av högkvalitativ järnmalm som går ner djupt under Kiruna ska konverteras till pengar så lätt, så billigt och så fort som det överhuvudtaget är möjligt. Att den centrala delen av staden mest troligt måste flyttas, är dock ett dyrt streck i beräkningen, men för LKAB finns alltid skattebetalarna i bakgrunden som en stark garant ifall kostnaderna skulle skena.

Modell av Kiruna och malmkroppen utställd på Folkets hus.
Modell av Kiruna och malmkroppen utställd på Folkets hus.

Någon hänsyn till hur framtida släkter ska kunna utvinna järnmalm för sin försörjning existerar inte. Huvudsaken är att statskassan – här och nu – kan fyllas på med några miljarder per år. Om priset på järnmalm faller svarar LKAB med ökad produktion – samtidigt som bolaget talar om hållbarhet.

_OR_2238
Föga hänsyn tas
till det urfolk som befolkat platsen i tusentals år. LKAB vill expandera på längden, på djupet och på tvären och skiter i hur många urskogar som destrueras för nya gruvor, hur mycket gift som släpps ut, hur mycket damm som besudlar luften, hur många hus som måste flyttas, hur många renar eller andra djur som förgiftas eller blir påkörda på vägar eller räls.
– Kiruna är en gruvstad som aldrig skulle ha funnits om det inte vore för malmen, säger gruvkramaren.
Bara gilla läget, typ.

Gruvan ligger sydväst om Kiruna. Stadsborna får därför ofta i sig ett flöde av små luftburna partiklar till sina lungor. Har någon undersökning gjorts om ökade sjukdomsfall här med allergier, astma, cancer?

_OR_2222
Värst nog bäddar den svenska staten också för att många fler aktörer än LKAB ska kunna tömma malmfyndigheterna. Lycksökarna från när och fjärran har fri access till EU:s Klondyke. De behöver numera inte ens resa till Malå och världens största och äldsta och statligt uppbyggda borrkärnearkiv för att hitta mineraler. Nu finns all behövlig info på nätet. Lycksökarna kan därmed bekvämt vid datorn analysera var de givande fyndigheterna finns och direkt muta in dessa via Bergsstatens hemsida. Ingen prövning görs. Alla spekulanter får grönt ljus. Det spelar inte någon roll om de blivande gruvorna ligger på rad under foten av Sveriges högsta fjäll Gebmegáisi, eller för den delen inne i världsarvet Laponia. Allt godkänns. På löpande band.

_OR_2231
När lycksökarna vill sälja sina fyndigheter ställer staten villigt upp för att bekosta gruvbolagens infrastruktur. Som den dryga miljarden som vägdragningen vid floppen med Northland Resources kostade, med efterföljande miljösanering på upp mot 340 miljoner av skattebetalarnas pengar. Någon prislapp för förstört renbete, saboterade hjortronmyrar och förgiftat vatten finns dock inte. Ett faktum som också gäller LKAB:s gruvdammar, deponier, vägar, kalavverkningar, med mera, för de nya gruvor bolaget exploaterar.

Kiruna ska flyttas för att ge plats för ökad malmutvinning. Var finns den verkliga hållbarheten och det sunda ekonomiska tänkandet med dessa fabulösa planer? Någon järnmalmsmeteorit som fyller på den tömda fyndigheten lär aldrig komma störtande.
_OR_2078

Renarna fattar, inte Sverige

(c) Tor Lundberg Tuorda/Naturfotograferna/IBL Bildbyrå.

Átjek är ett tungt och fruktat namn döpt från en av dem som råder.
Vattenfall kalavverkade stora arealer och dränkte två samiska offerplatser när de reglerade Bárkávrre (Parkijaur) i slutet på 1960-talet. Det mesta av den urskog som växte vid berget är också kalavverkad. Skövlandet är hemskt och ofattbart, men något som dem som råder ändå tål. Men att spränga upp ett tre kvadratkilometer och 350 meter djupt dagbrott och täcka delar av Átjek av sprängsten är någonting helt annat. Det kommer att ge oanade konsekvenser.

På 1940-talet kom för första gången en ung Lars J Walkeapää förbi på denna plats. Tillsammans med antal andra renskötare som tvångsförflyttats från Gárasavvon (Karesuando) – fågelvägen 24 mil bort – åkte han skidor bakom renhjorden på den outbyggda sjön Bárkávrre. Renarna var trötta och hungriga efter flyttningen och snön låg djup vart än de kunde se.

Under Átjek fanns dock många barfläckar på skogsbackarna. Lars blev glad och tänkte att renarna omedelbart skulle gå dit för att beta. Som de alltid brukade göra i liknande situationer. Mörka backar är som magneter för skrikande renmagar.

Men inte nu. Renarna nonchalerade barfläckarna och passerade berget med förnyad frenesi. Vid Björkholmen, när berget inte längre var synligt, saktade renarna ner och sökte sig upp i skogen för att äta. Här låg snön överallt, men de grävde hellre än att nyttja Átjeks barmark.

Renar på flyttning.
Renarna kände och förstod. Det gör inte den respektlösa kolonialmakten Sverige eller den lilla penningkåta lycksökaren Beowulf Mining .

Doajvov eldagis dijájda tsábmes!

 

 

Mina bilder i Aljazeeras film Under Northerns Lights

Senhösten 2013 följde jag med Aljazeeras duglige och trevlige filmmakare Glenn Ellis och filmade med Aljazeeras kamera för att materialet skulle platsa så bra det bara gick. Vi for till Björkholmen och till Kiruna. Dessutom tankade jag ner några av mina egna klipp för den produktion mr Ellis tänkte göra till hans hårddisk. Också fler lokala filmare var inblandade, ett sympatiskt drag. Mindre roligt var att varken jag eller någon annan fick tillstymmelse till omnämnande för publiceringarna.
Därför måste jag räkna upp mina bilder här (skulle ha gjort det för länge sen…):

Pilgrimsfalken, mården, smålommen, himmeln över Luvosselet, björnen, rödräven, hermelinen, järven, borrkronan och borraren, miljöerna i Björkholmen, intervjun av Ulla Forsberg, miljöerna i Kamp Gállok, polisens rivning av torn, stadsmiljöer i Kiruna, intervjun av Maxida Märak.

Se inslaget i Aljazeera här.

Sulfidmalmgruva i varglavens rike

_H1A8473

Är på ferie i Dalafjällen och kan krasst konstatera att Boliden har bearbetningskoncession cirka två mil NV om Idre.
Här i turistparadiset och på Idre samebys marker kan värst tänkbara giftgruva komma att starta, där Boliden vill utvinna guld, koppar, zink, silver, bly, med mera, och där restprodukterna i form av olika giftiga tungmetaller blir omfattande.

Karta från Bergsstaten.

De får aldrig nog, Boliden, blir aldrig mätta och struntar i de miljökatastrofer som bolaget tidigare varit upphov till.

Bolidens miljökatastrof i Spanien.

Granne till Idre ligger Fjätervålen, och här är jag nu.

Igår åkte jag plastskidor på myrlanden söder om anläggningen. Här for jag fram också för två år sedan. Då som ett jehu, nu med våldsamt bakhala skidor. Därför förmådde jag nu se flera tussar av varglav vid skidspåret. Läckert!

_H1A8474

Jag skidrade ospårat på myren och såg att de nästan självlysande lavarna bara växte på torrtallar som var rejält härjade av ålder med sprickor och flagnande ved.

_H1A8475_H1A8478

Furor med slät yta verkar vara helt ointressanta för den kräsna individen.

Konstaterar att lavarna växer cirka en kilometer utanför gränsen till Städjan-Nipfjällets naturreservat. Men för gruvor skyddar inga naturreservat. Allt i enlighet med Sveriges vettlösa Minerallag, med sina rötter från 1500-talet.

Tyvärr är en del av Bolidens bearbetningskoncession NV om Idre beviljad i södra delen av Långfjällets naturreservat.

Hur galet kan det bli?

Northland sprider gifter till Torneälven

Det spelar ingen roll att det är Sveriges modernaste gruva, byggd utifrån miljölagar som regeringen säger är världens starkaste. Förutom att Northlands gruva utanför Pajala är en ekonomisk flopp, är den nu också en ekologisk katastrof.
En miljon kubikmeter vatten med giftiga tungmetaller som nickel, kadmium, bly, koppar med mera rinner rakt ut från den havererade gruvdammen till Muonioälven och senare Torneälven, som är klassad som en nationalälv.

Foto: Peter Öhman
Foto: Peter Öhman

På myren Tapulivuoma vid Pajala som är av riksintresse, häckar pilgrimsfalk. Renskötsel har bedrivits här i hundratals år, men den är i ett slag spolierad för tid och evighet.

Foto: Peter Öhman
Foto: Peter Öhman

Det finns ingen hejd på hur mycket kortsynta lycksökare kan ställa till med.

Hur många gånger måste sådana här katastrofer gå i repris innan makthavarna vaknar?
Hur många katastrofer måste ske innan makthavarna inser att de är lurade?
När ska seriösa krav ställas på gruvnäringen?
När ska Minerallagen och Bergsstaten – rötterna till allt elände – skrotas?
När ska miljarderna plöjas ner i anläggningar som återvinner redan uppbrutna metaller istället för att totalsabotera känsliga myrkomplex, urskogar, sjöar och älvar?
När ska hållbara långsiktiga arbetstillfällen ges företräde framför engångsjobb?
När ska ILO 169 fastställas av Sveriges riksdag?
När ska parasiterandet av norra Sveriges samiska områden upphöra?

Foto: Peter Öhman
Foto: Peter Öhman
Foto: Peter Öhman
Foto: Peter Öhman

Centerpartiet ljuger om gruvorna

Centerpartiet har vid åtskilliga tillfällen gått ut med att miljöprövningar vid gruvexploateringar är hämmande och tar för lång tid.

Totalt styrd av gruvlobbyn nedmonterade den tidigare miljöministern, centerpartisten Andreas Carlgren Miljölagen, precis så som gruvbolagen önskade.

Miljöbalken Kap 9 § 6a togs helt sonika bort:
”Tillstånd får inte lämnas till en täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för någon djur- eller växtart som är hotad, sällsynt eller i övrigt hänsynskrävande”.
Se gärna denna TV4-video, som beskriver händelseförloppet 2006: http://www.tv4play.se/program/kalla-fakta?title=reportage_om_nordkalk&video_id=2100000

Ändå tycker centerpartisten och miljöministern Lena EK att Sverige har världens starkaste miljölagar, vilka ska garantera att miljövidriga exploateringar – typ gruvor – inte ska kunna bli verklighet och att utrotningshotade arter inte ska  äventyras.

I alla gruvdebatter för hon fram detta argument, ivrigt påhejad av näringsminister Annie Dööv, som också är centerpartist och råkar vara Centerpartiets partiledare.

”Världens starkaste miljölagar” är Centerpartiets mantra – som när det upprepas nog många gånger blir till sanning.

Men det är lögn.

Lögn och förbannad dikt.

Samma år som miljöminister Carlgren monterade ner Miljölagen drevs Svartträskgruvan. Under ett halvår sprängdes en 500 meter lång ravin upp och Storumans kommunalråd – också denne tyvärr centerpartist – jublade!

Men glädjen blev kortvarig.

Gruvbolaget gick i konkurs och tungmetallerna läckte ohejdat ut i en odör av svavel, som besökare vid gruvdammen, tydligt kan känna.
Bara det supergiftiga ämnet kadmium läcker med mer än 40 gånger det värde som miljötillståndet anger.

I Bolidengruvans nedlagda gamla gruvdamm simmar och betar hundratals sjöfåglar. Också denna damm är en giftbassäng. Patetiska åtgärder har gjorts för att med tusentals ton av stockholmarnas avföring få giftdeponin att grönska. Detta är det hemskaste jag sett i fråga om naturförstöring och patetiska åtgärder för att till synes återställa naturen. Men gifterna finns kvar, för tid och evighet. Centerpartiet och Alliansregeringen är klockrena miljöbrottslingar som tillåter sådan här verksamhet.

Så här ser det ut idag, en dokumentation:

Svartträskgruvan är en flopp och en allvarlig miljökatastrof. Detta trots de starka miljölagar, som miljömimister Ek alltid upprepar, men som hennes Centerparti monterat ner.
Svartträskgruvan är en flopp och en allvarlig miljökatastrof. Detta trots de starka miljölagar, som miljöminister Ek upprepar med en dåres envishet. Men som hennes Centerparti försvagat på grund av att (C) gått gruvindustrins ärenden, inte naturens.
I panik anlades giftdammen på grund av de höga läckagen av tungmetaller. Skattebetalarna betalar de 100-tals miljoner det kostar.
Svavellukten går ingen förbi. I panik anlades giftdammen på grund av de höga läckagen av tungmetaller. Skattebetalarna betalar 100-tals miljoner  för att förhindra en allvarlig miljökatastrof.
Giftsoppa
Giftsoppa
Övergödd giftsoppa.
Övergödd giftsoppa.
Giftig soppa.
Giftig soppa.
Ingen återställning har skett av den hektar frilagt berg som gjorts för mer sprängningar, som aldrig blev av.
Ingen återställning har skett av den hektar frilagt berg som gjorts för mer sprängningar, som aldrig blev av.
Hela tre vägskyltar ett par mil norr om Storuman visar var katastofgruvan ligger.
Hela tre vägskyltar ett par mil norr om Storuman visar var katastofgruvan ligger.
Boliden är också nedlagd, men anrikningsverket används för att raffinera sulfidmaklm från anliggande, mindre grubor - som Kristineberg 96 kilometer bort. Transporterna sker med lastbil. Det ger ju jobb...
Boliden är också nedlagd, men anrikningsverket används för att raffinera sulfidmalmen från anliggande, mindre gruvor – som Kristineberg 96 kilometer bort. Transporterna sker med lastbil. Det ger ju jobb…
Patetiska försök har gjorts för att återställa naturen som förstörts av den gigantiska giftbassängen. Stockholmarnas avföring har dumpats på platsen och bidrar till en enorm växtlighet. Men fastän det är grönt finns gifterna kvar. Kosmetika som kommande generationer får ta hand om.
Patetiska försök har gjorts för att återställa naturen som förstörts av den gigantiska giftbassängen. Stockholmarnas avföring har dumpats på platsen och bidrar till en enorm växtlighet. Men fastän det är grönt finns gifterna kvar. Kosmetika som kommande generationer får ta hand om.
Lastbilarna går i skyttelfrafik...
Lastbilarna går i skyttelfrafik…
Fylla ut det flera kvadratkilometer stora giftupplaget med sprängsten och sand räcker i Lena Eks miljöbästa land.
Fylla ut det flera kvadratkilometer stora giftupplaget med sprängsten och sand är en fullt tillräcklig åtgärd i miljöminister Lena Eks miljöbästa och självförhärligande land. I själva verket finns gifterna kvar. För tid och evighet.
Den flera kvadratkilometer stora giftbassängen, som till stora delar är "återställd".
Den flera kvadratkilometer stora giftbassängen, som till stora delar är ”återställd”.
En av hundratals sjöfåglar, här en kricka, hona, betar förgiftade växter.  I Laisvallgruvan i Arjeplogs giftbassäng har blyförgiftning hos sångsvar konstaterats.
En av hundratals sjöfåglar, här en kricka, hona, betar förgiftade växter.
I Laisvallgruvan i Arjeplogs giftbassäng har blyförgiftning hos sångsvar konstaterats.

Centerpartiet och Alliansen är den mest miljövidriga samling politiker Sverige skådat. Som ger fullständigt fan i urfolket som i tusentals år levt och verkat i de här markerna, som struntar i lokalbefolkningar, djur, hela naturen och framför allt vattnet. Det dröjer väl inte länge förrän Centerpartiet lyfter en ny fråga i sitt valmanifest. Sverige måste, som Storbritannien, tillåta fracking (sk. naturgasutvinning). För jobben.

Beowulf Mining is lying

Beowuld Mining’s Clive Sinclair Poulton is lying when he says that Beowulf Mining will start a mine in Kallak and provide a lot of jobs for the Sami herders.
http://www.svt.se/…/nordnytt/samerna-can-work-in-mine
The insignificant mineral prospector is not capable of starting an open pit mine. 


CLP is even lying about tourism, which is growing tremendously and is sustainable, compared to the mine’s short lifespan.

Gruvpolitikens kortsynta cynism

Sarvar Valle

Järnmalmsgruvorna utanför Pajala som Northland Resources driver ville spränga upp all järnmalm som fanns i det området med lastbilar i skytteltrafik till omlastningsstationen till malmbanan vid Svappavaara.
LKAB’s gruva i Kiruna transporterar varje dygn tio tåg med järnmalm till Narvik med obegripliga 6 200 ton malm per tågset.
Från Vitåfors, Malmberget, går fem tågset per dygn till Luleå.

Men de befintliga gruvorna räcker inte.
Därför öppnar LKAB två nya gruvor vid Svappavaara, där LKAB deponerar sprängsten från dagbrottet vid Mertainen på ett område med urskog, trots att det finns alternativa platser.

I Gállok, Gállak, Kallak fem mil väster om Jokkmokk vill industri och regering att det också ska brytas järnmalm. Hela malmkroppen ska sprängas upp. 15 år säger de att det ska ta.

All malm som finns ska upp så fort som det bara går, och göras pengar av.

Regeringens högsta önskan är att det från nuvarande 16 gruvor i landet blir 31 gruvor 2020 och 47 gruvor 2030.

Det finns ingen tanke på de generationer som kommer efter oss.

Finns ingen tanke på hur våra barn, barnbarn, barnbarnsbarn ska försörja sina behov av järn och andra metaller. Eller var de ska hitta de metallerna.

Mest troligt blir det väl dem som får återbruka det som går i soptippar – det som nuvarande generationer kastat bort – det som finns i uttjänt infrastruktur, under städer, osv.

Det är en sådan sagolik dumhet, sådan kortsynt cynism och arrogans, sådan egoism.

Hela gruvpolitiken agerar som om det från yttre rymden skulle tillföras nya malmkroppar till de redan bortsprängda.

Men det som finns det finns.

När malmen är uppbruten är den slut.

Och ändå använder gruvlobbyn begreppet hållbarhet. ”Vi strävar efter en hållbar gruvindustri.”

Det säger till och med näringsministern Annie Lööf.

Hur är det ställt?

Koppargruvan i Stekenjokk

Astrid, Nils, Åsa och jag bilade genom Norge på vår väg till Västkusten. Vi stannade till vid Stekenjokks återställda koppargruva med tillhörande sandmagasin, där mängder av giftiga tungmetaller deponeras i dammen från Bolidens underjordsbrytning åren 1976-1988. Bolidens information om sina tolv år i Stekenjokk finns att läsa i en kåtaliknande byggnad på platsen där anrikningsverk och andra byggnader en gång stod.

Monument_Boliden

Stickvägar och uppställningsplatser finns mitt på fjällheden. Vindrickande människor beskådar den vidunderliga fjällnaturen bekvämt tillbakalutade i campingstolar vid husbilarnas grillar.

Turister i Stekenjokk

Allt verkar vara anlagt just för dem. Och den invallade sjön bör vara en turistisk attraktion. Som pricken över i:et för att optimera synintrycket. Men allt är en chimär. En av många allvarliga och vilande miljöhot i Västerbotten.

Husbilar i StekenjokkDamm_Stekenjokk

Dränkta och osynliga ligger de där. En deponerad socialdemokratisk jobbsatsning. En vård för alla kommande släktled. En tickande bomb. Oersättlig natur offrad som tolv års arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Offrat vatten. Som den nedströms liggande och berömda Trappstegsforsen i Suovniejohke (Saxån). Och vidare ner i Ångermanälven och Bottenviken.

Trappstegsforsen

Ur Länsstyrelsen i Västerbottens tillsynsrapport av sulfidmalmsgruvor, med effekterna av läckage från Stekenjokks sandmagasin 1980-1981:

”• Avsaknaden av öring i Stekenjokk nedströms utsläppet samt en betydligt
lägre beståndstäthet av röding nedströms än uppströms utsläppet visade på
en reproduktionsskada i den påverkade delen av Stekenjokk.

• Lägre täthet av röding och en lägre kläckningsfrekvens hos utsatt laxrom
inom påverkade avsnitt jämfört med icke påverkade avsnitt av Saxån visade
att även här hade en viss reproduktionsskada skett.

• Fisk från Stekenjokk nedströms utsläppet uppvisade genomgående klart
förhöjda metallhalter av koppar, kadmium och zink jämfört med fiskar vid
referensstationen.

• Fisk från Saxån uppvisade tydligt förhöjda halter av kadmium och måttligt
förhöjda halter av koppar och zink.

• Fisk från grunddammen (Kultsjön) uppvisade klart förhöjda halter koppar
och måttligt förhöjda halter av kadmium medan fisk från Storvallen
endast uppvisade obetydligt förhöjda halter av dessa bägge metaller.”

Undrar hur tillståndet för fisken och vattnet är nu? Undrar hur det ser ut om hundra år, eller tusen? Det är inte svårt att ana sig till svaren på de frågorna.

Konstant spill från sandmagasinet. I storm och skyfall rörs gifterna upp till ytan och rinner ut ur gruvdammens utskov.
Konstant spill från sandmagasinet. I storm och skyfall rörs gifterna upp till ytan och rinner ut ur gruvdammens utskov.
I snön syns färgen på gifterna som läcker ut ur vallarna (dammen). Alla dammar läcker, så också Stekenjokks gruvdamm.
I snön syns färgen på gifterna som läcker ut ur dammen. Alla dammar läcker, så också Stekenjokks gruvdamm.

Gift3Gift1Gift4

 

 

 

Gruvplaner stoppar vägarbete Jokkmokk-Randijaur

Hela den 114 kilometer långa vägen 805 mellan Kvikkjokk och Jokkmokk skulle restaureras*. I tre etapper på tre år var tanken att jobbet skulle genomföras. Vägens gamla asfalt skulle skalas bort, mer grus läggas på och så skulle den jämnas till och förses med fler nya vägräcken.

Hösten 2010 var Trafikverkets underentreprenörer färdiga med del 1, sträckan Seitevarevägskälet – Kvikkjokk. Hela vägen var i bedrövligt dåligt skick, men nu är del 1 rätt bra att köra på. Tyvärr snålades det med fyllningen, så redan efter ett par år gav vägen med sig på vissa ställen med svackor och gropar i asfalten. Har beskrivit detta med ett tidigare inlägg: http://kvikkjokk.nu/30-mars/

Lastbilsekipage mellan Årrenjarka och Kvikkjokk
Lastbilsekipage mellan Årrenjarka och Kvikkjokk

Del 3 Seitevarevägskälet-Randijaur skulle börja repareras året efteråt, direkt följt av arbeten på del 2, Randijaur-E45.
Men planer har gått i stå.
Det har inte hänt någonting.
Dock har Trafikverket en budget framtagen gällande ”Bärighetshöjande åtgärder för gruvetablering Kallak” på vägsträckan Vaikijaur-Randijaur. Planerad start 2017 med en kostnad på mellan 51-100 miljoner kronor. Finns på rad 1168 i det länkade excelarket (skrolla långt ner…).

Varför just 2017? Varför sån stor differens i den budgeterade kostnaden? Varför lyser informationen om arbetena till bosatta efter väg 805 med sin frånvaro?

Vi som pendlar de fyra milen Randijaur-Jokkmokk får kryssa mellan groparna och knölarna. Bilarna får stryk av guppandet och trafiksäkerheten blir självklart lidande. Redan på 1990-talet propagerade en ledamot i Jokkmokks kommunfullmäktige om att vägen var ett effektivt medel att åka på för kvinnor som önskade fosterfördrivning.

Inte bara bybor som pendlar måste dras med den eländiga vägen. Också renskötare som får sina renfinkor, lampor och strålkastare sönderskakade. Likaså turister och sommarstuguägare som besöker sina paradis på helger, lov och högtider. Snart är det påsk med ett lämmeltåg av skoterekipage som ska till Årrenjarka och Kvikkjokk. Jag bävar…

Om inte en mineralprospektör vid namn Beowulf Mining från England (via dess 100% ägda dotterbolag Jokkmokk Iron Mines, JIMAB) hade blåst upp sina planer om en gruva i Kallak (Gállok) och spridit lögnaktiga påståenden att det ska vara de som spränger dagbrott och anställer hundratals arbetare och ett i stort sett samlat etablissemang gått på manipulationerna och lögnerna, skulle vägen ha varit färdig för redan två år sedan. Det är oprofessionellt av Trafikverkets direktörer. Och naivt och direkta tjänstefel att låta sig styras av klockrena lycksökare och inte alls bry sig om lokalbefolkningens behov.

Fortsätt med steg 3 och 2 NU!

*Egentligen till E45’an där bara sju kilometer återstår till själva Jokkmokk.

 

 

Kommentarer till Annie Lööf

Nedan följer NSD Lina Norberg Juusos intervju av Sveriges näringsminister Annie Lööf från den 21 januari 2014. Urbergsgruppens Tor L. Tuorda har sprängt in kommentarer  i texten nedan. Texten i sitt ursprungliga skick hittar du på: http://www.nsd.se/nyheter/nu-svarar-annie-loof-pa-gruvkritiken-8201913.aspx

Norrbotten. Sveriges gruvpolitik får kritik från flera håll.

– Svenska staten ställer sig sedan lång tid tillbaka positivt till etablering av gruvor i Sverige som skapar viktiga jobb i framförallt glesare delar av landet, säger Annie Lööf, näringsminister.

KOMMENTAR: Visst ger det jobb, men det är kortsiktiga engångsjobb som bygger på ändliga resurser, där framför allt pendlare får jobb – också från andra länder – inte lokalbefolkningen.

Det letas mineraler i känsliga naturområden. Ska vi ha gruvor där?

– En prospektering är en undersökning av vad som finns i marken. Ofta kan den göras från flygplan eller till fots av en geolog. Att vi ökar kunskapen om vad som finns i marken är bra.

KOMMENTAR: Vad är bra i att skapa framtida hot mot naturreservat, Natura 2000-områden och världsarv? Skyddade områden ska vara just skyddade, för kommande generationer, för forskningen, för framtiden. 50 % av alla hittills uppbrutna metaller används inte alls. Återbruk bör vara ledstjärnan i ett samhälle som ska kalla sig modernt, inte att spränga dagbrott i skyddade skogar och fjäll.

– Gällande faktiskt etablering av gruvor är det avgörande att de sker med så lite miljöpåverkan som möjligt. Därför finns Mark- och miljödomstolen som prövar alla ansökningar utifrån en av världens tuffaste miljölagstiftningar. I Nationalparker får ingen gruvverksamhet bedrivas.

KOMMENTAR: Att domstolen får gå in en gruvexploatering sist i en process som tagit flera år får att komma till bearbetningskoncession, ger ingen säkerhet för att beslutet blir seriöst. Mycket prestige och pengar har då hunnit plöjas ner i projektet vilket gör miljöprövningen och processen osäker.
Nationalparker är skyddade från undersökningsverksamhet och gruvbrytning, men det skyddet är inte starkt nog, vilket historien i många fall visat, som Stora Sjöfallet, magnesitbrytning mitt inne i Sarek, kalavverkning av kvadratkilometrar av tallurskog i Sareks södra del, med mera. 

Riksintressen ställs mot varandra i gruvfrågan – och i vissa fall har det bidragit till att samhällen upplever sig splittrade – vad har regeringen för ansvar i den frågan?

– I första hand är ansvaret delat mellan de som berörs, företag och kommun, och företag och andra lokala näringar. Staten har ett ansvar för regelverk, tillsyn och tillstånd via myndigheter. Under våren kommer vi att förtydliga kraven på arbetsplaner vid prospektering.

KOMMENTAR: Regeringen har det suveräna ansvaret för den minerallag som finns. Det är regeringens fel att samhällen är splittrade, att släktingar och grannar ställs mot varandra, att det florerar mordhot och hot om annat våld. Annie Lööf förminskar problemet och strör floskler omkring sig. Det är också regeringen som har prövat och vägt olika riksintressen mot varandra i till exempel Rönnbäcken utanför Tärnaby, där regeringen kom fram till att riksintresset mineralutvinning har företräde framför riksintresset rennäring.
I Kallak har Beowulf Minings prospekterande dotterföretag Jokkmokk Iron Mines brutit mot arbetsplaner ett flertal gånger utan att Bergsstaten agerat mot bolaget. Troligen blir det förtydligande som Lööf lovar ingenting annat än kosmetika. Det som behövs är att Minerallagen skrotas till förmån för moderna miljölagar, urfolksrätt, större lokalt inflytande, större lokalt ekonomiskt utbyte – en dekolonisering med andra ord.

Vill svenska staten öppna fler gruvor – eller föredrar ni att utländska / svenska företaget öppnar gruvor?

– Gruvnäringen är viktig för hela Sverige. Inte minst eftersom alla bolag, svenska som utländska, betalar svensk skatt och sociala avgifter. Fjorton av sexton gruvor ägs av svenska företag, men från statens sida fokuserar vi inte vilket land ägarna kommer från, utan på att verksamheten bedrivs enligt gällande svenska lagar och regler.

KOMMENTAR: En successiv tömning av ändliga resurser är inte en klok väg för att skapa jobb och välstånd. Det är ohållbart och saboterar framtida generationers möjligheter till matförsörjning i en giftfri natur och att själva kunna ägna sig åt skonsamt och småskaligt bergsbruk som i framtiden troligen bygger på betydligt miljövänligare tekniker. Också andra företag som skulle kunna blomstra istället, såsom rennäringsföretag, livsmedelsföretag och turismföretag, betalar skatt och sociala avgifter.

Rennäringen upplever att de lever under realt hot på grund av prospekteringar och gruvplaner på deras marker. Har rennäringen någon chans att överleva när jobb ställs mot jobb?

– Rennäringen har, och ska fortsatt ha, möjligheter att kunna utvecklas sida vid sida med gruv- och mineralnäringen. Vi ställer inte jobb mot jobb. Det är i sammanhanget viktigt att komma ihåg att gruv- och mineralnäringen tar drygt en halv promille av Sveriges yta i anspråk, medan renbetesområdet omfattar upp till halva Sveriges yta.

KOMMENTAR: Det är verkligen så att regeringen ställer jobb mot jobb. Inte bara vad gäller renskötseln, också förädlingsindustrin, jakten, fisket, turismen, med mera. Allt detta går inte att kombinera med storskalig gruvverksamhet, som i Kallaks fall ger ett 375 meter djupt, en kilometer brett och två-tre kilometer stort dagbrott, där sandmagasin, klarningsdammar, byggnader, vägar, deponier med berg som blivit över i processen (waste rock) upptar en yta på minst 1 500 hektar, där hela halvön där Kallak ligger, cirka en mil gånger sju kilometer blir allvarligt påverkad. Där byn Björkholmen, som ligger inom säkerhetzonen för sprängningarna, upphör att existera. Där ytvattnet längs Lule älv kommer att bli förgiftat och Luleå stads ytvattentäkt likaså. Där fisken från älven och sjöarna varigenom älven rinner blir oätlig. Där Bottenviken får en rejäl påspädning med en cocktail med gifter och näringsämnen, vilket ytterligare försämrar ett unikt innanhav som Sveriges regeringar i decennier sagt sig värna. Dessutom kommer Jokkmokks nu rena luftkvalitet att drastiskt påverkas. Detta gäller EN gruva. I Jokkmokk planeras det för ett tiotal. Utspritt över landet och med tanke på regeringens ambition om att det ska öppnas så många gruvor som möjligt så kommer miljoner kvadratkilometrar av land och vatten att påverkas. Troligen kommer hela Sveriges territorium att påverkas av gruvornas utsläpp i luft och vatten. Redan idag besudlas enorma arealer vatten och mark av utsläpp från pågående, men främst gamla gruvor. Därför är det ren lögn att säga att gruvnäringen bara tar upp en dryg halv promille av Sveriges yta. Och dessutom haltar jämförelsen. Olika företeelser kräver olika och påverkar olika. Gruvnäringen kräver vid en första anblick mindre areal, men förstör oerhört mycket, medan rennäringen kräver större areal och efterlämnar en minimal miljöpåverkan.

– Men gemensam utveckling sida vid sida kräver också en ömsesidig dialog och respekt tidigt i tillståndsprocesserna. Där kan regeringen bidra genom att skapa forum för dialog, och förbättra information och stöd till kommuner som jobbar tillsammans med gruvföretag lokalt. Därför har vi bland annat fattat beslut om vägledning i form av en handbok för kommuner och under detta året förtydligande av arbetsplaner vid prospektering.

KOMMENTAR: Om Annie Lööf menar allvar med vad hon säger bör både miljökonsekvensbeskrivningar och sociala konsekvensbeskrivningar ligga först i tillståndsprocessen. Och: En dialog sker mellan två likställda parter. Så länge Sábme är koloniserat och samerna underordnade kan aldrig någon dialog värd namnet genomföras. Vi har länge sett vad de så kallade samråden har inneburit inom skogsbruket – avverkningstakten har knappast minskat.

Sverige har en av världens mesta pro-gruvor politik- varför det?

– Samma skäl som gör Sverige attraktivt för gruvnäring gör oss attraktiva för de flesta sorters företagsetableringar. Svenskarna är välutbildade, vi har väl utbyggd infrastruktur och stabila institutioner. Det gör det attraktivt att etablera allt från miljöteknikföretag till gruvnäring i Sverige, vilket regeringen ser som positivt. Fler och växande företag skapar jobb och skatteintäkter för välfärden.

KOMMENTAR: Att Sverige är attraktivt för gruvnäring beror framför allt på att det är i princip gratis att skövla mineraler här, till skillnad från de flesta andra länder där avgifter och skatter gör att en betydande del av gruvbolagens vinster stannar i landet. När det blir ordentlig fart på den storskaliga gruvexploateringen som regeringen förespråkar, kommer endast de stora internationella gruvbolagen att ha de muskler som krävs för att etablera nya gruvor. Som företag från Kina vilka inte anställer någon svensk hur välutbildad denne än är. Hur Sverige ska få igen de miljarder landet plöjt ner i infrastruktur för att bädda för de stora företagens etableringar är en gåta.

Kritiken mot gruvpolitiken lyder bland annat att Sverige rear ut sina mineraltillgångar – men att lite stannar i landet vid eventuell gruvdrift?

– En mineraltillgång som är orörd i marken har lika lite ekonomiskt värde som en obyggd bilfabrik eller obyggd forskningsanläggning. Det är först när malm bryts och säljs som värdet över huvud taget uppstår. Och för att alls kunna bryta malm krävs ofta investeringar i mångmiljardklassen som ett bolag står för ur egen ficka. Mot bakgrund av att fjorton av sexton aktiva gruvbolag dessutom är att betrakta som svenska, näringen skapar viktiga jobb i glesbygd, och staten årligen får in omkring tolv miljarder kronor i skatteintäkter är det en kritik vi inte delar.

KOMMENTAR: De royalties staten nu får in från de nya bolagen som vill göra nya gruvor i landet är endast kring 500 kronor per vinstmiljon. De miljarder staten drar in kommer framför allt från det statliga drygt hundra år gamla LKAB. En mineraltillgång som är orörd i marken har kanske inte ett ekonomiskt värde i sig, men obruten mark har ett avgörande ekonomiskt värde för många människor, och ett överlevnadsvärde för andra arter. Värden som är omöjliga att sätta prislapp på.

Kan man fondera gruvpengar via skatt av gruvföretag för att se till att vinster kommer flera generationer till gagn?

– Trots att gruvnäringen är viktig lokalt i många delar av landet står den faktiskt för inte mer än en procent av Sveriges BNP. Det skulle vara ekonomiskt klokt att fondera medel om näringen hade stått för en mycket stor del av Sveriges ekonomiska värde och vi kunde vänta oss att näringen bara skulle existera under en kort period. Men gruvor har funnits i Sverige i mer än tusen år, och all tillgänglig geologisk kunskap pekar på att vi kommer att kunna fortsätta bryta malm i Sverige också långt efter vår livstid.

KOMMENTAR: Detta är ett intressant uttalande, då Lööfs egen chef, Fredrik Reinfeldt, sagt att gruvorna är för Sverige vad oljan är för Norge. Med Lööfs statement i denna artikel faller den jämförelsen platt. Och även om vi har mineraler i marken nog för att bryta långt efter vår livstid, så är det inte hållbart att öppna gruva efter gruva. Vill generationer ”långt efter vår livstid” leva i ett dött och förgiftat landskap? LKAB har över konjunkturerna kunnat satsa på nya nivåer i sina gruvor, nya anrikningsverk osv. Att följa en malmkropps vindlingar under jord har gått att göra eftersom LKAB haft skattebetalarna som ekonomisk bas, vilka i decennier byggt upp bolagets infrastruktur. Järnmalmen i LKAB’s gruvor räcker troligen i över hundra år till. Det är en helt annan sak med de koppar-, guld- och nickelgruvor som planeras. Det är storskaliga dagbrott med en livslängt på cirka 15-20 år. Inga nya underjordsgruvor blir verklighet eftersom de är för olönsamma.

LINA NORBERG JUUSO

LINA NORBERG JUUSO
Tack NSD och Lina Norberg Juuso för att ni skriver om gruvboomen.Det är dock hårresande att en näringsminister som har obegränsade möjligheter att skaffa sig kunskap ändå besitter så lite av den varan.

Det är förskräckligt att kommande generationer därför måste förlita sig på opinionsbildande ideellt arbetande människor. Och om de ideella arbetarna inte skriver i egna forum som det här, måste de bygga blockader och hota elda upp sig för att nå ut i de stora svenska medierna. Var fan är vi på väg?

Marie Persson är Årets Västerbottning

Marie Persson med banderoll i Tärnaby, under överlämnadet av budkaveln.

Det roligaste som har hänt i gruvkampen till dags dato. Marie Persson från Tärnaby har blivit utsedd till Årets Västerbottning!
http://www.vk.se/771650/maries-kamp-for-fjallnaturen-har-vant-opinionen
En värdigare vinnare finns inte!
Marie Persson

Med över hälften av rösterna slog hon ut bland andra det forna skidesset Anja Pärson.

Marie Persson i Tärnaby med budkaveln studeras av dottern Freja.
Marie Persson i Tärnaby med budkaveln studeras av dottern Freja.

 

Marie Persson ilar runt i sitt kök. Tv. Sigrid Stångberg, Cecilia Lundin från nätverket Inga gruvor i Jokkmokk, Maries man Anders Östergren skymtar bakom sin bror Oskar Östergren.
Marie Persson ilar runt i sitt kök före bildvisning och middag i samband med överlämnandet av budkaveln. Till vänster: Sigrid Stångberg, Cecilia Lundin från nätverket Inga gruvor i Jokkmokk, Maries man Anders Östergren skymtar bakom sin bror Oskar Östergren som ordnar till bildvisningsduk.
Marie visar bilder och berättar i sitt hem om hotet mot Umeälven.
Marie visar bilder och berättar i sitt hem om hotet mot Umeälven.

 

 

 

 

Gruvmotståndet växer

Det är fantastiskt roligt att uppleva hur allt fler människor från hela landet sluter upp i kritiken mot nya gruvor. Detta i en tid när regeringen med all sin makt gör allt för att så många utländska företag som möjligt att under kortast möjliga tid ska kunna exploatera sönder det här landet. Roligt också att Urbergsgruppen sett dagens ljus och det nya samarbetet Ojnare – Sápmi.

Läs Urbergsgruppens Richard Hellgrens förträffliga artikel: http://www.newsmill.se/node/47299

Gruvor vid Jokkmokk

Under första delen av 1600-talet blev Jokkmokk gruvort. På berget Ruotevare sex kilometer söder om samhället bröts järnmalm. På 1900-talet utvanns kisel. Nu är Ruotevare intressant igen. Det är det kanadensiska prospekteringsföretaget Tasman Metals via dess dotterbolag Tasmet AB som har undersökningstillstånd att provborra efter metallen lantan. Det kanadensiskt företaget fokuserar framför allt på tunga sällsynta jordartsmetaller. Kina producerar 97% av dessa metaller och priserna steg markant 2010-2011 på grund av att Kina införde exportkvoter. Tasmet AB har sju undersökningsområden i Sverige. Fyndigheten ligger vid Jokkmokks vattentäkt.

Boliden Minerals har mutat in ett område väster om byn Vaikijaur kring sju kilometer nordväst om Jokkmokk. Bolaget har undersökningstillstånd på koppar.

Se karttjänsten på SGU,s hemsida: http://www.sgu.se/kartvisare/kartvisare-mineralrattigheter-sv.html

Fartblind allians spenderar

Har just läst chockerande artikel: http://www.dn.se/ekonomi/regeringen-vill-starka-gruvnaringen-med-200-miljoner

Varför ska skattebetalarna betala större delen av gruvornas infrastruktur?

Tydligen måste makten visa att den gör någonting för jobben, för tillväxten och utvecklingen. Detta när de under lång tid varit drabbade av handlingsförlamning och statsminister Reinfeldt varken synts eller hörts. Då är det lätt att köpa gruvindustrins propaganda rakt av. Lätt att vräka ut 3,5 miljarder för att visa sig handlingskraftiga. Lätt att flina upp sig framför LKAB-vagnar.

Bör inte LKAB bekosta sin del av malmbanan. Bolaget drar in en miljard i månaden, vore inte det mer än rätt? Northland Resources samma sak. Det är horribelt att tänka sig att skattebetalarna ska stå för större delen av bolagets infrastrukturella kostnader. I en sund ekonomi borde det ligga på bolagen. Det hela andas kommunism á la 1950-talets Sovjetunionen och så är det nyliberaler som styr. Märkligt.

Och alliansen tror fartblinda att just gruvorna är frälsningen och framtiden. Må ju vara att det satsas i Malmfälten där malm för flera decennier finns att bryta, i närheten av befintliga gruvor där miljön redan är påverkad av över hundra år med gruvbrytning och där just infrastrukturen redan finns uppbyggd. Men att stödja ett utländskt gruvbolag som mycket väl kan att gå i konkurs om några månader är inte klokt. Allra helst med tanke på att det är gruvnäringen det gäller, högriskprojekt med mycket spekulation och lycksökeri.

Eftersom bland andra kineserna satsat friskt i Afrika, där de själva tar hand om brytning och transport för att effektivt kunna mätta sin glupande aptit efter malmer, kommer marknaden snart bli mättad. Priset på järnmalm kommer att fortsätta rasa. Vad händer med Northland i Kaunisvaara om priset halveras från nuvarande knappa 90 dollar per ton?

Den nuvarande regeringen måste vara den mest kortsynta och naturfjärmade som funnits. Det är bara snabba cash som räknas. I sitt sommartal vräkte dock vår statsminister med stor emfas ur sig, att vi nu måste tänka långsiktigt. När har en slik politruk någonsin tänkt längre än sin mandatperiod på fyra år? Menar karln att det är gruvor som är långsiktiga, som ger jobb under ett par-tre decennier. Jobb som om kineserna blir exploatörer ingen kommer att se röken av.

I många hittills gruvfria landskap i Lappland finns långtgående planer på att göra nya gruvor. Med epicentrum på ett näs i Umeälven vill ett svensk/kanadensiskt gruvbolag spränga flera dagbrott efter nickel och kobolt på en yta lika stor som Umeå stad. Väster om Jokkmokk provborrar engelska Beowulf Mining Plc. efter järnmalm. De vill fortsätta att borra efter koppar på flera gigantiskt stora områden. Även uran finns i deras intresse. Beowulf har också lagt beslag på en fyndighet elva kilometer norr om Kvikkjokk rik på titan. Bolaget har provborrat flitigt på denna platsoch kommer att fortsätta sina undersökningar trots att fyndigheten i berget Ruovddevárre ligger i världsarvet Laponia. Väster om Kiruna vill Scandinavian Resources provborra efter järnmalm, guld och koppar och därmed förstöra möjligheterna att bedriva renskötsel för två samebyar.

Hur många miljarder kommer alliansen att ge till de bolagen?

De två sistnämnda företagen undersöker sina inmutningar noggrant för att få så bra utdelning som möjligt när de säljer brytningsrättigheterna. Köparna kommer mest troligt från utlandet. Kanske från Kina. I sådana fall tar kineserna med sig alla jobbare från hemlandet – som kostar en bråkdel jämfört med svenska arbetare. Som inte omfattas av mänskliga rättigheter på samma sätt som Sverige säger sig bejaka. Men tyvärr gäller det bara andra folk i andra länder, inte Sveriges egna urfolk.

Förutom det faktum att gruvorna har en kort livslängd, förstör mark och förgiftar vatten under långliga tider försämras livsvillkoren dramatiskt för ortsbefolkningen, i synnerhet samerna. Sverige har förbundit sig att följa FN,s folkrättsdeklarationer vilket inte alls går ihop med alliansens enorma vurm för nya gruvor i Sápmi:

Artikel 25:

Urfolken har rätt att behålla och förstärka sin speciella andliga anknytning till sin traditionellt ägda eller på annat sätt besatta och utnyttjade mark, sina territorier, sina vattenområden och sina kustområden och andra resurser samt att åta sig ansvaret härför gentemot kommande generationer.

Artikel 26:

1. Urfolken har rätt till mark, territorier och resurser som de traditionellt har ägt, besatt eller på annat sätt utnyttjat eller förvärvat.

2. Urfolken har rätt att äga, utnyttja, utveckla och kontrollera mark, territorier och resurser som de innehar genom traditionell äganderätt eller annan traditionell besittning eller utnyttjande, liksom mark, territorier och resurser som de på annat sätt har förvärvat.

3. Staterna ska ge rättsligt erkännande och skydd åt denna typ av mark, territorier och resurser. Erkännandet ska ges med vederbörlig hänsyn till de berörda urfolkens sedvänjor, traditioner och fastighetsindelning.

Besinna er gruvhysteri moderater, centerpartister, folkpartister och kristdemokrater. Ta nu tag i frågan och lev upp till Sveriges åtaganden gentemot urfolket. Tänk längre än till nästa val. Tänk framtid med rena vatten, fjäll och skogar i en i övrigt sargad värld.

Strövtåg vid Átjek

Körde förbi de flitiga gruvprospektörerna från Jokkmokk Iron Mines till vägslutet under Átjek, på bergets västra sida. Många intressanta nedslag för en amatörarkeolog i hålster, vid klippor och under stenar. På lulesamiska slahpa, där man kan söka skydd från oväder.Tyvärr inga tydliga samiska spår från förr. In en naturlig fångstgrop hade dock en stackars ren ramlat ner och svultit ihjäl. På återvägen gick jag efter stranden och kunde konstatera ett ganska proppfullt Parkimagasin.
Hittade också en gammal slaktplats. Blir gruvan verklighet blir det naturligtvis slutjagat efter älg och annat vilt i området.

 

Laponia norr om Kvikkjokk

Har just avslutat en liten vandring med familjen och samlat in filmmaterial i gammelskogen vid Ruovddevárre dryga milen norr om Kvikkjokk. Fint väder, men varmt och svettigt. Vi gick efter den över hundra år gamla gruvstigen som trampades upp av arbetare, hästar och klövjerenar. Gick till gruvstugan där tre av väggarna märkligt nog fortfarande står upprätta trots att byggnaden uppfördes någon gång i slutet av förrförra seklet. Också två glas över ytterdörren var hela. På järnspisen finns årtalet 1895 präglat. Vid Ruotevare järnmalmsfält jobbade ett tiotal man, också samer – där en av dem ristat sitt bomärke (vem månne?) på köksdörren – och en kocka. Jobbarna anlade cirka 200 stycken så kallade försvarsarbeten där malmstycken mer eller mindre prydligt lades upp i fyrkanter för att visa att det var aktivitet på järnberget. Några ton provmalm transporterades med häst till Luleå. Vi gick på den anlagda hästvägen som går på skrå uppför berget. Det är märkligt att tänka sig, att när aktiviteten här startade så var det bara kring 200 år sedan de förra malmtransporterna gick i Kvikkjokksfjällen. Då gällde det silvermalm. Nu är det titan som klingar högst och andra gruvintressenter: Ett vitt propellerplan flög kors och tvärs över Tjoares, Standárjåhkå och Alep Varddo. Det for parallellt med Sareks parkgräns och gjorde slag söderut. SGU gör undersökningar för att ännu tydligare kunna marknadsföra Sveriges mineraltillgångar för framför allt utländska aktörer. Sedan 2006 fram till i våras har en av dem, Beowulf Mining från England undersökt sin 850 hektar stora inmutning vid Ruovddevárre till den löjligt låga summan 57 800 kronor – Sveriges arvode, Sverige intäkt från den moderna gruvindustrin. På nervägen återfann jag en liten hjortronmyr som för 20 år sedan var helt späckad med bär. Kunde sitta på knäna i regnbyxorna och fylla en hink bara genom att vrida mig runt. Björnen hade gått före och noppat bara de största hjortronen. Nu fanns det dock få bär och mest bara vid myrkanterna. Många spår efter samisk barktäkt.