Etikettarkiv: minerals

Koppargruvan i Stekenjokk

Astrid, Nils, Åsa och jag bilade genom Norge på vår väg till Västkusten. Vi stannade till vid Stekenjokks återställda koppargruva med tillhörande sandmagasin, där mängder av giftiga tungmetaller deponeras i dammen från Bolidens underjordsbrytning åren 1976-1988. Bolidens information om sina tolv år i Stekenjokk finns att läsa i en kåtaliknande byggnad på platsen där anrikningsverk och andra byggnader en gång stod.

Monument_Boliden

Stickvägar och uppställningsplatser finns mitt på fjällheden. Vindrickande människor beskådar den vidunderliga fjällnaturen bekvämt tillbakalutade i campingstolar vid husbilarnas grillar.

Turister i Stekenjokk

Allt verkar vara anlagt just för dem. Och den invallade sjön bör vara en turistisk attraktion. Som pricken över i:et för att optimera synintrycket. Men allt är en chimär. En av många allvarliga och vilande miljöhot i Västerbotten.

Husbilar i StekenjokkDamm_Stekenjokk

Dränkta och osynliga ligger de där. En deponerad socialdemokratisk jobbsatsning. En vård för alla kommande släktled. En tickande bomb. Oersättlig natur offrad som tolv års arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Offrat vatten. Som den nedströms liggande och berömda Trappstegsforsen i Suovniejohke (Saxån). Och vidare ner i Ångermanälven och Bottenviken.

Trappstegsforsen

Ur Länsstyrelsen i Västerbottens tillsynsrapport av sulfidmalmsgruvor, med effekterna av läckage från Stekenjokks sandmagasin 1980-1981:

”• Avsaknaden av öring i Stekenjokk nedströms utsläppet samt en betydligt
lägre beståndstäthet av röding nedströms än uppströms utsläppet visade på
en reproduktionsskada i den påverkade delen av Stekenjokk.

• Lägre täthet av röding och en lägre kläckningsfrekvens hos utsatt laxrom
inom påverkade avsnitt jämfört med icke påverkade avsnitt av Saxån visade
att även här hade en viss reproduktionsskada skett.

• Fisk från Stekenjokk nedströms utsläppet uppvisade genomgående klart
förhöjda metallhalter av koppar, kadmium och zink jämfört med fiskar vid
referensstationen.

• Fisk från Saxån uppvisade tydligt förhöjda halter av kadmium och måttligt
förhöjda halter av koppar och zink.

• Fisk från grunddammen (Kultsjön) uppvisade klart förhöjda halter koppar
och måttligt förhöjda halter av kadmium medan fisk från Storvallen
endast uppvisade obetydligt förhöjda halter av dessa bägge metaller.”

Undrar hur tillståndet för fisken och vattnet är nu? Undrar hur det ser ut om hundra år, eller tusen? Det är inte svårt att ana sig till svaren på de frågorna.

Konstant spill från sandmagasinet. I storm och skyfall rörs gifterna upp till ytan och rinner ut ur gruvdammens utskov.
Konstant spill från sandmagasinet. I storm och skyfall rörs gifterna upp till ytan och rinner ut ur gruvdammens utskov.
I snön syns färgen på gifterna som läcker ut ur vallarna (dammen). Alla dammar läcker, så också Stekenjokks gruvdamm.
I snön syns färgen på gifterna som läcker ut ur dammen. Alla dammar läcker, så också Stekenjokks gruvdamm.

Gift3Gift1Gift4

 

 

 

Koppar och uran, en hemsk vision i Jokkmokk

Beowolf Mining vill bryta järnmalm är ämnet för dagen. Men bolaget har beviljade undersökningstillstånd för tre andra fyndigheter som inte talas så högt om. Troligen för att de innehåller uran och koppar. Uran i Manakjaure nr 1, ett cirka 2 x 4 kilometer stort område just väster om Sitoälven som innefattar Lulep Mánakjávrre, och östra halva delen av berget Lulep Mának.

Från Ulldevis skymtar delar av Manak nr 1 och Tjaktjajávrre i bakgrunden.

Koppar i Majves nr 3, ett trekantigt format område cirka 6 kvadratkilometer stort, beläget just söder om sjön Skalkká och nära byn Granudden. Beowolf vill bryta koppar också på ett område ungefär 6 x 8 kilometer stort, Iekelvare nr 1, beläget sydväst om sjön Bárkávrre (Parkijaur). Bolaget har ansökt om undersökningstillstånd för ett cirka 6 kvadratkilometer stort område som gränsar till Iekelvare nr 1, på dess östra sida. Också det handlar om koppar. Beowolfs största kopparfyndighet kallar bolaget Nautijaur nr 1. Också här ansöker de om undersökningstillstånd. Området är nära 6 kilometer från norr till söder och ungefär 14 kilometer på bredden. Gränsen i norr sträcker sig från Nautijaur by och västöver till en bra bit in på sjön Låhkkejávrre.

Návdasädno blir förgiftad av en koppargruva.

Sjöns västra strand bildar gräns för den västra gränsen som fortsätter ner till Ridáluokta. Lilla Lule älv är gräns i söder. Östra delen rymmer bergen Njuorram, Bietsetjuoppam och Kalauvaratj. Men det är många fler fyndigheter som ger samma skräckassociationer. Fyndigheter som ägs av andra gruvbolag som har pågående och beviljade undersökningstillstånd, se Bergsstaten, karttjänst:

Boliden Minerals har också en annan kopparfyndighet utöver Aitik, Vaikijaur nr 1001, ett drygt 4 x 4 kilometer stort område cirka en halvmil från inlandsbanan. Fyndigheten ligger väster om Vaikijaur, på bägge sidor om Kvikkjokksvägen. Områdets västra gräns går vid Kitteludden, i norr omfattas hela berget Kårås ända mot Tjatjerim. Större delen av Storholmen ryms i området.
All Star Minerals har sin fyndighet nära inlandsbanan, Samon nr 1 (Stuor Samonoaivve), ett cirka 4 x 7 kilometer stort område. Här gäller det torium, ett radioaktivt grundämne som bland annat Indien i stor skala planerar använda i sina reaktorer istället för uran.
Uranium Prospects undersöker uran på Tjävlavaratj nr 1, ett cirka 1 x 4 kilometer stort område nära Kvikkjokksvägen. Uran har de också på ett ungefär 1 x 3 kilometer stort område under Seitivaredammen, Akkal-Jaurats nr 1.

Beowolfs järnmalmsbrytning kan vara ett mer rumsrent alibi för att få den svenska staten till att bekosta järnväg till fyndigheterna. Sen ligger de verkligt stora pengarna och bara väntar för exploatörerna. Gigantiska områdena med koppar och uran på bekvämt avstånd från järnvägen. Ett nytt Aitik, eller två, kryddat med några urangruvor. Kan det bli värre?