Etikettarkiv: mine

Socialdemokratisk egoism

Visst kan dammar haverera, buller störa, ytvattentäkter förgiftas, grundvatten kontamineras, renskötseln förstöras, Laponia avslutas, fisket och jakten saboteras, torkvindans vittvätt bli dammig, social misär växa, trafikolyckorna accelerera, Björkholmen bli spökby, turismen minska, turistföretag slås ut, Jokkmokks renommé som kultur- och naturkommun försämras, sjukdomar öka, gruvorna bli fler, rasismen eskalera, jobb slås ut, psykisk ohälsa bli vanligare, med mera.
Men det skiter Jokkmokks kommunledning i. De socialdemokrater och vänsterpartister som styr, med Robert Bernhardsson i spetsen, vill till vilket pris som helst att Jokkmokk också ska bli en gruvkommun. Den faktaresistens om gruvors negativa inverkan som de lider av, är cementerad. Det primära är de jobb som Kallak kan ge. Jobb som framför allt rallare från andra orter kommer att få. Samma fenomen som under de stora exploateringarnas tid under förra seklet när älvarna byggdes ut och skogarna skövlades i rasande takt. Och arbetarrörelsens partier önskar sig tillbaka till den tiden, i nostalgisk vurm om ”riktiga jobb”.  Att Kallaks malmkropp bara räcker för 15 års industriarbete och att vi därefter får dras med läckande gruvdammar, förstörd natur och  saboterad renskötsel spelar ingen roll. Malmen ska upp här och nu. Endast de människor som nu lever ska ha allt. 15 års socialdemokratisk lycka. Tala om egoism.

Aitik utanför Gällivare. Gruvan i Jokkmokk planeras bli lika stor, eller till och med större.

Och Luleås kommunalråd socialdemokraten (vad annars!) Nicklas Nordström utövar påtryckningar på sina partibröder i Stockholm för att gruvan i Kallak till vilket pris som helst verkligen ska bli verklighet. Allt för att Luleå hamn ska få ökade intäkter. Att länet ska utvecklas och annat dravel. Tala om egoism.

Is a hot air balloon the solution?


Enligt en artikel i Norrbottens affärer den 13 juni 2017 citeras Beowulf Minings vd:

Kurt Budge påpekar att bolaget har uteslutit att transporter ska ske genom Natura 2000-området Jelka-Rimakåbbå, det gjorde man så snart man fick reda på att det fanns invändningar mot detta.

Beowulf Mining har dock också ett pågående undersökningstillstånd mitt inne i Natura 2000-området. Hur har de tänkt transportera ut malmen, med luftballong?

Lögner och manipulation är ständiga följeslagare till mineralernas lycksökare.

According to an article in Norrbotten’s business on June 13, 2017, Beowulf Mining’s CEO is quoted:

Kurt Budge points out that the company has ruled out that transport should take place through the Natura 2000 area Jelka-Rimakåbbå, as soon it became known that there were objections to this.

However, Beowulf Mining also has an ongoing exploration permit inside the Natura 2000 area. How are they planning to transport the ore, with a hot air balloon?

Lies and manipulations are constant companions to the the mineral fortune hunters.

Le Monde Diplomatique i Gállok (Kallak)

Cédric Gouverneur i GállokJag har tappat räkningen om hur många journalister och akademiker som ringt mig för en intervju, kommit på besök i Randijaur eller guidats i Gállok (Kallak).

Senast var i torsdags när frilansjournalisten Cédric Gouverneur från Le Monde Diplomatique kom på visit. Jag hämtade honom från bussen i Jokkmokk, körde till närmsta vattenkraftverk och berättade om kolonialmakten Sverige, om de gigantiska arealerna destruerad urskog och skogsnäringen vilka manipulativt nog kallar tallplantagerna för skog, om hur Vattenfall dränkt och förstört sagolika älvmiljöer efter luleälvarna, hur drönare och missiler testas vid Jokkmokk, att Jokkmokk och norra Sverige är EU:s största övningsområde för internationellt stridsflyg, att gruvorna är det sista som kolonialmakten nu kan ta från vår natur.
Ville bara beskriva att kolonialismen inte är något gammalt påfund utan att den fortsätter ännu idag med oförminskad kraft. Detta utan att Sverige egentligen förstår det.  Men Cédric förstår. Han jämför Sverige med sina tidigare reportage från länder där mer namnkunniga kolonialmakter härjat.

Väl framme i Gállok lämnar vi bilen vid den låsta bommen och går till den plats där Kamp Gállok stod med kåtor, tält och partytält. Där det sjöd av engagemang och kampvilja.
Platsen för Kamp GállokVi går 500 meter ner till sjön där den första Kampen låg. Cédric Gouverneur vid GállokjávrreRiset från May-Britt Öhmans stora tältkåta finns ännu kvar. Likaså Beowulfs körskador och patetiska maskering. Vi fortsätter till en av de tre timmerlämningar jag fann vid sjön. Berättade historien om fynden. Stock i timmerkåtaKnutändeBerättade också det sorgliga faktum att själva Gállokjávrre försvinner om ett dagbrott blir verklighet. Försvinner gör också den urskog som växer öster om sjön. Den planeras att kalavverkas för att ge plats åt sprängstensdeponin.

Vi sneddar upp mot vägen genom tallåkern och kommer in i gammelskogen. Alltså en skog som aldrig kalavverkats. Här finns eldved i riklig mängd, slöjdmaterial likaså. Cédric ser tydligt skillnaden från den artfattiga åkern. Han tar en tjock tuss lav från en gran och förundras. Här finns flera olika träd i olika längder och grovlekar. Några står döda och andra ligger. Ett myller av liv. Bergfinken sjunger konstant i den i övrigt helt tysta skogen. Cédric påpekar detta, för tystnaden är han ovan vid. Ett par lavskrikor följer vår väg. SprängtickaEn sprängticka har sprängt av en björk passande nog vid en provbrytning som SGU sprängt upp 1946, med en vag svacka i terrängen som enda spår. Märkligt nog som en runmärkt fornlämning.SGU FornlämningMen det halvmeterlånga foderrör från den statliga prospektörens provborrning samma år är inte uppmärkt.Fodderrör GállokCédric är en aning bekymrad över att han glömt vattenflaskan. Inga problem, säger jag, för här finns rikligt av källvatten som vi kan dricka. Vid en kallkälla skär jag ut ett kärl av björknäver och ger honom att dricka. Han har tidigare haft en dröm om att hitta ett renhorn och bara en stunds flanerande efter kallkällan ser jag en del av ett sarvhorn sticka upp. Visar honom det och han drar själv upp ett ganska rejält horn ur mossan. Trots att det troligen är över femtio år gammalt och helt svart är fransmannen överlycklig. Också jag blir glad av hans eufori.
Cédric med sarvhornVi återvänder och jag skjutsar honom tillbaks till Jokkmokk. En nyvunnen vän smyckad med torhammare och Mayakalender. Ser fram mot hans reportage som troligen också översätts till engelska och svenska 🙂

Mina bilder i Aljazeeras film Under Northerns Lights

Senhösten 2013 följde jag med Aljazeeras duglige och trevlige filmmakare Glenn Ellis och filmade med Aljazeeras kamera för att materialet skulle platsa så bra det bara gick. Vi for till Björkholmen och till Kiruna. Dessutom tankade jag ner några av mina egna klipp för den produktion mr Ellis tänkte göra till hans hårddisk. Också fler lokala filmare var inblandade, ett sympatiskt drag. Mindre roligt var att varken jag eller någon annan fick tillstymmelse till omnämnande för publiceringarna.
Därför måste jag räkna upp mina bilder här (skulle ha gjort det för länge sen…):

Pilgrimsfalken, mården, smålommen, himmeln över Luvosselet, björnen, rödräven, hermelinen, järven, borrkronan och borraren, miljöerna i Björkholmen, intervjun av Ulla Forsberg, miljöerna i Kamp Gállok, polisens rivning av torn, stadsmiljöer i Kiruna, intervjun av Maxida Märak.

Se inslaget i Aljazeera här.

Nickel Mountain: Avbryt brytningshotet!

Urfolk
Någonting unikt har hänt. En samling tunga företrädare för miljöorganisationer i Sverige och Norge, samt Sametinget, stödjer föreningen Stoppa gruvan i Rönnbäck, Björkvattsdalen, Tärnabys uppmaning till det gruvbolag som besitter bearbetningskoncessionen för brytning av nickel i tre dagbrott i Umeälvens källflöden, att avveckla sina intressen söder om Tärnaby. 

”Öppet brev till Nickel Mountains ledning, aktieägare och bolagsstämma

Vi uppmanar Nickel Mountains ledning och stämma att fatta beslut om att avveckla Rönnbäcksprojektet helt, dvs. avveckla de tre bearbetningskoncessionerna istället för att försöka sälja dem vidare. Nu finns en möjlighet att få ett definitivt slut på det här projektet och bolaget kan själva ta ansvar och fatta det beslutet, i enlighet med CSR och ansvarsfullt företagande som kommer till uttryck i FN:s principer samt OECD:s riktlinjer för multinationella bolag. Nickel Mountains VD har redan i media nämnt återlämning av koncessionerna som ett alternativ.

Den 17 nov 2015 avser Nickel Mountain Group fatta beslut om avyttring/avveckling av Rönnbäcksprojektet vid en extra bolagsstämma i Stockholm. Majoriteten av bolagets aktieägare är från Norge. Rönnbäcksprojektet är det storskaliga nickelgruvsprojektet med tre dagbrott som planeras på traditionellt samiska åretruntmarker i övre delen av Umeälven, utanför Tärnaby. Detta trots att samer och många andra protesterat högljutt i flera års tid. Samer har på flera olika sätt försökt framföra de enorma konsekvenser som projektet medför och att det inte finns något fritt och informerat förhandssamtycke och att det kränker urfolksrättigheter. Projektet berör hela Umeälvens dalgång samt hundratals samer, varav majoriteten av alla samer som berörs saknar inflytande i processen. Många andra har även engagerat sig och lyft fram de stora naturvärden och hotade arter som finns i området. Dessa är skyddade enligt lag och exploateringen äventyrar även uppfyllandet av Sveriges miljömål, EU:s ramdirektiv för vatten samt Sveriges åtaganden i internationella miljökonventioner.

Bearbetningskoncessionerna för Rönnbäck är giltiga fram till 2037, dvs i 22 år till. Att ha dessa tunga tillstånd hängande över sitt liv och sitt område till 2037 är inte värdigt eller hållbart då det hotar hela den samiska livsföringen i området så fundamentalt men även miljön och andra näringar.

Tillstånden gavs i en tid av överdriven tilltro till gruvbranschens framtid och förmåga till lokalt såväl som nationellt ekonomiskt uppsving. Nu vet vi att detta var en tillfällig bubbla och bolaget har själva konstaterat att det inte finns utsikter att få någon ekonomi i Rönnbäcksprojektet. Enorma ekonomiska fiaskon (t.ex. Northlandkonkursen i Pajala) såväl som ekologiska och mänskliga katastrofer med gruvdammshaverier, nu senast i Brasilien där minst 28 personer dött, men även i Kanada och Finland, visar att riskerna är reella och kan få oöverskådliga konsekvenser.

I Rönnbäcksprojektet har FN:s rasdiskrimineringskommitté (CERD) för första gången tvingats gå in i ett gruvprojekt i Sverige. FN:s specialrapportör för urfolksrättigheter Victoria Tauli-Corpuz besökte så sent som i somras Rönnbäck efter inbjudan av Sametingen i Sverige, Norge och Finland och uttryckte då sin oro över Rönnbäcksprojektet. Om projektet skulle fortgå är fler anmälningar till FN att vänta. Tillstånden kring Rönnbäck borde rivas upp. De borde aldrig ha beviljats från första början.

Nu kan Nickel Mountain Group agera etiskt och seriöst genom att respektera det samiska folkets och alla drabbades avståndstagande av detta projekt. Alla överklaganden, protester, anmälningar och skrivelser har inte gått varken bolaget, Bergsstaten, Länsstyrelsen eller regeringen förbi.

Vi vill se att man gör det enda raka när det gäller detta högkonsekvens- och högriskprojekt – att se till att dessa planer aldrig realiseras. Vi skriver detta brev för att vi bryr oss om områdets framtid, kulturlandskap, renbetesland, höga naturvärden, mänskliga rättigheter, urfolksrättigheter och barns rättigheter. Vi bryr oss om kommande generationer, rent vatten, miljö, hälsa, matförsörjning, liv, kultur, klimat, andra näringar och långsiktigt hållbara lokalsamhällen.

Planerna kring Rönnbäck var ert initiativ och det är nu dags att ta ansvar och avveckla hela projektet och tillstånden. Att skapa osäkerhet genom tillstånd som hänger över bygden som en bromskloss i decennier kan knappast ha varit avsikten.

13 november 2015

Marie Persson
Grundare av Stoppa gruvan i Rönnbäck i Björkvattsdalen, Tärnaby
Ordinarie ledamot i Sametinget

Stefan Mikaelsson
Sametingets ordförande

Johanna Sandahl
Ordförande Naturskyddsföreningen

Heidi Andersson
Klimatambassadör i Västerbottens län samt flerfaldig världsmästare i armbrytning

Annika Jacobson
Chef för Greenpeace i Sverige

Sofia Bothorp och Nils Harnesk
Ordförande Urbergsgruppen

Elin Götmark
Talesperson Skydda Skogen

Sara Vikström Olsson
Ordförande Fältbiologerna

Lars Haltbrekken
Ledare Naturvernforbundet i Norge

Camilla Dærga Bjugn
Ledare Naturvernforbundet i Rana och omnejd

Erling Solvang
Ledare Naturvernforbundet i Nordland”

Sulfidmalmgruva i varglavens rike

_H1A8473

Är på ferie i Dalafjällen och kan krasst konstatera att Boliden har bearbetningskoncession cirka två mil NV om Idre.
Här i turistparadiset och på Idre samebys marker kan värst tänkbara giftgruva komma att starta, där Boliden vill utvinna guld, koppar, zink, silver, bly, med mera, och där restprodukterna i form av olika giftiga tungmetaller blir omfattande.

Karta från Bergsstaten.

De får aldrig nog, Boliden, blir aldrig mätta och struntar i de miljökatastrofer som bolaget tidigare varit upphov till.

Bolidens miljökatastrof i Spanien.

Granne till Idre ligger Fjätervålen, och här är jag nu.

Igår åkte jag plastskidor på myrlanden söder om anläggningen. Här for jag fram också för två år sedan. Då som ett jehu, nu med våldsamt bakhala skidor. Därför förmådde jag nu se flera tussar av varglav vid skidspåret. Läckert!

_H1A8474

Jag skidrade ospårat på myren och såg att de nästan självlysande lavarna bara växte på torrtallar som var rejält härjade av ålder med sprickor och flagnande ved.

_H1A8475_H1A8478

Furor med slät yta verkar vara helt ointressanta för den kräsna individen.

Konstaterar att lavarna växer cirka en kilometer utanför gränsen till Städjan-Nipfjällets naturreservat. Men för gruvor skyddar inga naturreservat. Allt i enlighet med Sveriges vettlösa Minerallag, med sina rötter från 1500-talet.

Tyvärr är en del av Bolidens bearbetningskoncession NV om Idre beviljad i södra delen av Långfjällets naturreservat.

Hur galet kan det bli?

Centerpartiet ljuger om gruvorna

Centerpartiet har vid åtskilliga tillfällen gått ut med att miljöprövningar vid gruvexploateringar är hämmande och tar för lång tid.

Totalt styrd av gruvlobbyn nedmonterade den tidigare miljöministern, centerpartisten Andreas Carlgren Miljölagen, precis så som gruvbolagen önskade.

Miljöbalken Kap 9 § 6a togs helt sonika bort:
”Tillstånd får inte lämnas till en täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för någon djur- eller växtart som är hotad, sällsynt eller i övrigt hänsynskrävande”.
Se gärna denna TV4-video, som beskriver händelseförloppet 2006: http://www.tv4play.se/program/kalla-fakta?title=reportage_om_nordkalk&video_id=2100000

Ändå tycker centerpartisten och miljöministern Lena EK att Sverige har världens starkaste miljölagar, vilka ska garantera att miljövidriga exploateringar – typ gruvor – inte ska kunna bli verklighet och att utrotningshotade arter inte ska  äventyras.

I alla gruvdebatter för hon fram detta argument, ivrigt påhejad av näringsminister Annie Dööv, som också är centerpartist och råkar vara Centerpartiets partiledare.

”Världens starkaste miljölagar” är Centerpartiets mantra – som när det upprepas nog många gånger blir till sanning.

Men det är lögn.

Lögn och förbannad dikt.

Samma år som miljöminister Carlgren monterade ner Miljölagen drevs Svartträskgruvan. Under ett halvår sprängdes en 500 meter lång ravin upp och Storumans kommunalråd – också denne tyvärr centerpartist – jublade!

Men glädjen blev kortvarig.

Gruvbolaget gick i konkurs och tungmetallerna läckte ohejdat ut i en odör av svavel, som besökare vid gruvdammen, tydligt kan känna.
Bara det supergiftiga ämnet kadmium läcker med mer än 40 gånger det värde som miljötillståndet anger.

I Bolidengruvans nedlagda gamla gruvdamm simmar och betar hundratals sjöfåglar. Också denna damm är en giftbassäng. Patetiska åtgärder har gjorts för att med tusentals ton av stockholmarnas avföring få giftdeponin att grönska. Detta är det hemskaste jag sett i fråga om naturförstöring och patetiska åtgärder för att till synes återställa naturen. Men gifterna finns kvar, för tid och evighet. Centerpartiet och Alliansregeringen är klockrena miljöbrottslingar som tillåter sådan här verksamhet.

Så här ser det ut idag, en dokumentation:

Svartträskgruvan är en flopp och en allvarlig miljökatastrof. Detta trots de starka miljölagar, som miljömimister Ek alltid upprepar, men som hennes Centerparti monterat ner.
Svartträskgruvan är en flopp och en allvarlig miljökatastrof. Detta trots de starka miljölagar, som miljöminister Ek upprepar med en dåres envishet. Men som hennes Centerparti försvagat på grund av att (C) gått gruvindustrins ärenden, inte naturens.
I panik anlades giftdammen på grund av de höga läckagen av tungmetaller. Skattebetalarna betalar de 100-tals miljoner det kostar.
Svavellukten går ingen förbi. I panik anlades giftdammen på grund av de höga läckagen av tungmetaller. Skattebetalarna betalar 100-tals miljoner  för att förhindra en allvarlig miljökatastrof.
Giftsoppa
Giftsoppa
Övergödd giftsoppa.
Övergödd giftsoppa.
Giftig soppa.
Giftig soppa.
Ingen återställning har skett av den hektar frilagt berg som gjorts för mer sprängningar, som aldrig blev av.
Ingen återställning har skett av den hektar frilagt berg som gjorts för mer sprängningar, som aldrig blev av.
Hela tre vägskyltar ett par mil norr om Storuman visar var katastofgruvan ligger.
Hela tre vägskyltar ett par mil norr om Storuman visar var katastofgruvan ligger.
Boliden är också nedlagd, men anrikningsverket används för att raffinera sulfidmaklm från anliggande, mindre grubor - som Kristineberg 96 kilometer bort. Transporterna sker med lastbil. Det ger ju jobb...
Boliden är också nedlagd, men anrikningsverket används för att raffinera sulfidmalmen från anliggande, mindre gruvor – som Kristineberg 96 kilometer bort. Transporterna sker med lastbil. Det ger ju jobb…
Patetiska försök har gjorts för att återställa naturen som förstörts av den gigantiska giftbassängen. Stockholmarnas avföring har dumpats på platsen och bidrar till en enorm växtlighet. Men fastän det är grönt finns gifterna kvar. Kosmetika som kommande generationer får ta hand om.
Patetiska försök har gjorts för att återställa naturen som förstörts av den gigantiska giftbassängen. Stockholmarnas avföring har dumpats på platsen och bidrar till en enorm växtlighet. Men fastän det är grönt finns gifterna kvar. Kosmetika som kommande generationer får ta hand om.
Lastbilarna går i skyttelfrafik...
Lastbilarna går i skyttelfrafik…
Fylla ut det flera kvadratkilometer stora giftupplaget med sprängsten och sand räcker i Lena Eks miljöbästa land.
Fylla ut det flera kvadratkilometer stora giftupplaget med sprängsten och sand är en fullt tillräcklig åtgärd i miljöminister Lena Eks miljöbästa och självförhärligande land. I själva verket finns gifterna kvar. För tid och evighet.
Den flera kvadratkilometer stora giftbassängen, som till stora delar är "återställd".
Den flera kvadratkilometer stora giftbassängen, som till stora delar är ”återställd”.
En av hundratals sjöfåglar, här en kricka, hona, betar förgiftade växter.  I Laisvallgruvan i Arjeplogs giftbassäng har blyförgiftning hos sångsvar konstaterats.
En av hundratals sjöfåglar, här en kricka, hona, betar förgiftade växter.
I Laisvallgruvan i Arjeplogs giftbassäng har blyförgiftning hos sångsvar konstaterats.

Centerpartiet och Alliansen är den mest miljövidriga samling politiker Sverige skådat. Som ger fullständigt fan i urfolket som i tusentals år levt och verkat i de här markerna, som struntar i lokalbefolkningar, djur, hela naturen och framför allt vattnet. Det dröjer väl inte länge förrän Centerpartiet lyfter en ny fråga i sitt valmanifest. Sverige måste, som Storbritannien, tillåta fracking (sk. naturgasutvinning). För jobben.

Beowulf Mining is lying

Beowuld Mining’s Clive Sinclair Poulton is lying when he says that Beowulf Mining will start a mine in Kallak and provide a lot of jobs for the Sami herders.
http://www.svt.se/…/nordnytt/samerna-can-work-in-mine
The insignificant mineral prospector is not capable of starting an open pit mine. 


CLP is even lying about tourism, which is growing tremendously and is sustainable, compared to the mine’s short lifespan.

Gruvpolitikens kortsynta cynism

Sarvar Valle

Järnmalmsgruvorna utanför Pajala som Northland Resources driver ville spränga upp all järnmalm som fanns i det området med lastbilar i skytteltrafik till omlastningsstationen till malmbanan vid Svappavaara.
LKAB’s gruva i Kiruna transporterar varje dygn tio tåg med järnmalm till Narvik med obegripliga 6 200 ton malm per tågset.
Från Vitåfors, Malmberget, går fem tågset per dygn till Luleå.

Men de befintliga gruvorna räcker inte.
Därför öppnar LKAB två nya gruvor vid Svappavaara, där LKAB deponerar sprängsten från dagbrottet vid Mertainen på ett område med urskog, trots att det finns alternativa platser.

I Gállok, Gállak, Kallak fem mil väster om Jokkmokk vill industri och regering att det också ska brytas järnmalm. Hela malmkroppen ska sprängas upp. 15 år säger de att det ska ta.

All malm som finns ska upp så fort som det bara går, och göras pengar av.

Regeringens högsta önskan är att det från nuvarande 16 gruvor i landet blir 31 gruvor 2020 och 47 gruvor 2030.

Det finns ingen tanke på de generationer som kommer efter oss.

Finns ingen tanke på hur våra barn, barnbarn, barnbarnsbarn ska försörja sina behov av järn och andra metaller. Eller var de ska hitta de metallerna.

Mest troligt blir det väl dem som får återbruka det som går i soptippar – det som nuvarande generationer kastat bort – det som finns i uttjänt infrastruktur, under städer, osv.

Det är en sådan sagolik dumhet, sådan kortsynt cynism och arrogans, sådan egoism.

Hela gruvpolitiken agerar som om det från yttre rymden skulle tillföras nya malmkroppar till de redan bortsprängda.

Men det som finns det finns.

När malmen är uppbruten är den slut.

Och ändå använder gruvlobbyn begreppet hållbarhet. ”Vi strävar efter en hållbar gruvindustri.”

Det säger till och med näringsministern Annie Lööf.

Hur är det ställt?

Koppargruvan i Stekenjokk

Astrid, Nils, Åsa och jag bilade genom Norge på vår väg till Västkusten. Vi stannade till vid Stekenjokks återställda koppargruva med tillhörande sandmagasin, där mängder av giftiga tungmetaller deponeras i dammen från Bolidens underjordsbrytning åren 1976-1988. Bolidens information om sina tolv år i Stekenjokk finns att läsa i en kåtaliknande byggnad på platsen där anrikningsverk och andra byggnader en gång stod.

Monument_Boliden

Stickvägar och uppställningsplatser finns mitt på fjällheden. Vindrickande människor beskådar den vidunderliga fjällnaturen bekvämt tillbakalutade i campingstolar vid husbilarnas grillar.

Turister i Stekenjokk

Allt verkar vara anlagt just för dem. Och den invallade sjön bör vara en turistisk attraktion. Som pricken över i:et för att optimera synintrycket. Men allt är en chimär. En av många allvarliga och vilande miljöhot i Västerbotten.

Husbilar i StekenjokkDamm_Stekenjokk

Dränkta och osynliga ligger de där. En deponerad socialdemokratisk jobbsatsning. En vård för alla kommande släktled. En tickande bomb. Oersättlig natur offrad som tolv års arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Offrat vatten. Som den nedströms liggande och berömda Trappstegsforsen i Suovniejohke (Saxån). Och vidare ner i Ångermanälven och Bottenviken.

Trappstegsforsen

Ur Länsstyrelsen i Västerbottens tillsynsrapport av sulfidmalmsgruvor, med effekterna av läckage från Stekenjokks sandmagasin 1980-1981:

”• Avsaknaden av öring i Stekenjokk nedströms utsläppet samt en betydligt
lägre beståndstäthet av röding nedströms än uppströms utsläppet visade på
en reproduktionsskada i den påverkade delen av Stekenjokk.

• Lägre täthet av röding och en lägre kläckningsfrekvens hos utsatt laxrom
inom påverkade avsnitt jämfört med icke påverkade avsnitt av Saxån visade
att även här hade en viss reproduktionsskada skett.

• Fisk från Stekenjokk nedströms utsläppet uppvisade genomgående klart
förhöjda metallhalter av koppar, kadmium och zink jämfört med fiskar vid
referensstationen.

• Fisk från Saxån uppvisade tydligt förhöjda halter av kadmium och måttligt
förhöjda halter av koppar och zink.

• Fisk från grunddammen (Kultsjön) uppvisade klart förhöjda halter koppar
och måttligt förhöjda halter av kadmium medan fisk från Storvallen
endast uppvisade obetydligt förhöjda halter av dessa bägge metaller.”

Undrar hur tillståndet för fisken och vattnet är nu? Undrar hur det ser ut om hundra år, eller tusen? Det är inte svårt att ana sig till svaren på de frågorna.

Konstant spill från sandmagasinet. I storm och skyfall rörs gifterna upp till ytan och rinner ut ur gruvdammens utskov.
Konstant spill från sandmagasinet. I storm och skyfall rörs gifterna upp till ytan och rinner ut ur gruvdammens utskov.
I snön syns färgen på gifterna som läcker ut ur vallarna (dammen). Alla dammar läcker, så också Stekenjokks gruvdamm.
I snön syns färgen på gifterna som läcker ut ur dammen. Alla dammar läcker, så också Stekenjokks gruvdamm.

Gift3Gift1Gift4

 

 

 

Beowulf close to bankruptcy?

Beowulf Mining’s promises of forthcoming drilling on Kallak North was a lie.

Nothing happens in Kallak right now.
The company has completely left the area.

Not a shred of drilling equipment is to be seen.
Is Beowulf Mining out of money?

Are they close to bankruptcy?

A tip to all shareholders: leave the sinking ship before it’s to late…

Huvud utställning

 

Gruvplaner stoppar vägarbete Jokkmokk-Randijaur

Hela den 114 kilometer långa vägen 805 mellan Kvikkjokk och Jokkmokk skulle restaureras*. I tre etapper på tre år var tanken att jobbet skulle genomföras. Vägens gamla asfalt skulle skalas bort, mer grus läggas på och så skulle den jämnas till och förses med fler nya vägräcken.

Hösten 2010 var Trafikverkets underentreprenörer färdiga med del 1, sträckan Seitevarevägskälet – Kvikkjokk. Hela vägen var i bedrövligt dåligt skick, men nu är del 1 rätt bra att köra på. Tyvärr snålades det med fyllningen, så redan efter ett par år gav vägen med sig på vissa ställen med svackor och gropar i asfalten. Har beskrivit detta med ett tidigare inlägg: http://kvikkjokk.nu/30-mars/

Lastbilsekipage mellan Årrenjarka och Kvikkjokk
Lastbilsekipage mellan Årrenjarka och Kvikkjokk

Del 3 Seitevarevägskälet-Randijaur skulle börja repareras året efteråt, direkt följt av arbeten på del 2, Randijaur-E45.
Men planer har gått i stå.
Det har inte hänt någonting.
Dock har Trafikverket en budget framtagen gällande ”Bärighetshöjande åtgärder för gruvetablering Kallak” på vägsträckan Vaikijaur-Randijaur. Planerad start 2017 med en kostnad på mellan 51-100 miljoner kronor. Finns på rad 1168 i det länkade excelarket (skrolla långt ner…).

Varför just 2017? Varför sån stor differens i den budgeterade kostnaden? Varför lyser informationen om arbetena till bosatta efter väg 805 med sin frånvaro?

Vi som pendlar de fyra milen Randijaur-Jokkmokk får kryssa mellan groparna och knölarna. Bilarna får stryk av guppandet och trafiksäkerheten blir självklart lidande. Redan på 1990-talet propagerade en ledamot i Jokkmokks kommunfullmäktige om att vägen var ett effektivt medel att åka på för kvinnor som önskade fosterfördrivning.

Inte bara bybor som pendlar måste dras med den eländiga vägen. Också renskötare som får sina renfinkor, lampor och strålkastare sönderskakade. Likaså turister och sommarstuguägare som besöker sina paradis på helger, lov och högtider. Snart är det påsk med ett lämmeltåg av skoterekipage som ska till Årrenjarka och Kvikkjokk. Jag bävar…

Om inte en mineralprospektör vid namn Beowulf Mining från England (via dess 100% ägda dotterbolag Jokkmokk Iron Mines, JIMAB) hade blåst upp sina planer om en gruva i Kallak (Gállok) och spridit lögnaktiga påståenden att det ska vara de som spränger dagbrott och anställer hundratals arbetare och ett i stort sett samlat etablissemang gått på manipulationerna och lögnerna, skulle vägen ha varit färdig för redan två år sedan. Det är oprofessionellt av Trafikverkets direktörer. Och naivt och direkta tjänstefel att låta sig styras av klockrena lycksökare och inte alls bry sig om lokalbefolkningens behov.

Fortsätt med steg 3 och 2 NU!

*Egentligen till E45’an där bara sju kilometer återstår till själva Jokkmokk.

 

 

Kommentarer till Annie Lööf

Nedan följer NSD Lina Norberg Juusos intervju av Sveriges näringsminister Annie Lööf från den 21 januari 2014. Urbergsgruppens Tor L. Tuorda har sprängt in kommentarer  i texten nedan. Texten i sitt ursprungliga skick hittar du på: http://www.nsd.se/nyheter/nu-svarar-annie-loof-pa-gruvkritiken-8201913.aspx

Norrbotten. Sveriges gruvpolitik får kritik från flera håll.

– Svenska staten ställer sig sedan lång tid tillbaka positivt till etablering av gruvor i Sverige som skapar viktiga jobb i framförallt glesare delar av landet, säger Annie Lööf, näringsminister.

KOMMENTAR: Visst ger det jobb, men det är kortsiktiga engångsjobb som bygger på ändliga resurser, där framför allt pendlare får jobb – också från andra länder – inte lokalbefolkningen.

Det letas mineraler i känsliga naturområden. Ska vi ha gruvor där?

– En prospektering är en undersökning av vad som finns i marken. Ofta kan den göras från flygplan eller till fots av en geolog. Att vi ökar kunskapen om vad som finns i marken är bra.

KOMMENTAR: Vad är bra i att skapa framtida hot mot naturreservat, Natura 2000-områden och världsarv? Skyddade områden ska vara just skyddade, för kommande generationer, för forskningen, för framtiden. 50 % av alla hittills uppbrutna metaller används inte alls. Återbruk bör vara ledstjärnan i ett samhälle som ska kalla sig modernt, inte att spränga dagbrott i skyddade skogar och fjäll.

– Gällande faktiskt etablering av gruvor är det avgörande att de sker med så lite miljöpåverkan som möjligt. Därför finns Mark- och miljödomstolen som prövar alla ansökningar utifrån en av världens tuffaste miljölagstiftningar. I Nationalparker får ingen gruvverksamhet bedrivas.

KOMMENTAR: Att domstolen får gå in en gruvexploatering sist i en process som tagit flera år får att komma till bearbetningskoncession, ger ingen säkerhet för att beslutet blir seriöst. Mycket prestige och pengar har då hunnit plöjas ner i projektet vilket gör miljöprövningen och processen osäker.
Nationalparker är skyddade från undersökningsverksamhet och gruvbrytning, men det skyddet är inte starkt nog, vilket historien i många fall visat, som Stora Sjöfallet, magnesitbrytning mitt inne i Sarek, kalavverkning av kvadratkilometrar av tallurskog i Sareks södra del, med mera. 

Riksintressen ställs mot varandra i gruvfrågan – och i vissa fall har det bidragit till att samhällen upplever sig splittrade – vad har regeringen för ansvar i den frågan?

– I första hand är ansvaret delat mellan de som berörs, företag och kommun, och företag och andra lokala näringar. Staten har ett ansvar för regelverk, tillsyn och tillstånd via myndigheter. Under våren kommer vi att förtydliga kraven på arbetsplaner vid prospektering.

KOMMENTAR: Regeringen har det suveräna ansvaret för den minerallag som finns. Det är regeringens fel att samhällen är splittrade, att släktingar och grannar ställs mot varandra, att det florerar mordhot och hot om annat våld. Annie Lööf förminskar problemet och strör floskler omkring sig. Det är också regeringen som har prövat och vägt olika riksintressen mot varandra i till exempel Rönnbäcken utanför Tärnaby, där regeringen kom fram till att riksintresset mineralutvinning har företräde framför riksintresset rennäring.
I Kallak har Beowulf Minings prospekterande dotterföretag Jokkmokk Iron Mines brutit mot arbetsplaner ett flertal gånger utan att Bergsstaten agerat mot bolaget. Troligen blir det förtydligande som Lööf lovar ingenting annat än kosmetika. Det som behövs är att Minerallagen skrotas till förmån för moderna miljölagar, urfolksrätt, större lokalt inflytande, större lokalt ekonomiskt utbyte – en dekolonisering med andra ord.

Vill svenska staten öppna fler gruvor – eller föredrar ni att utländska / svenska företaget öppnar gruvor?

– Gruvnäringen är viktig för hela Sverige. Inte minst eftersom alla bolag, svenska som utländska, betalar svensk skatt och sociala avgifter. Fjorton av sexton gruvor ägs av svenska företag, men från statens sida fokuserar vi inte vilket land ägarna kommer från, utan på att verksamheten bedrivs enligt gällande svenska lagar och regler.

KOMMENTAR: En successiv tömning av ändliga resurser är inte en klok väg för att skapa jobb och välstånd. Det är ohållbart och saboterar framtida generationers möjligheter till matförsörjning i en giftfri natur och att själva kunna ägna sig åt skonsamt och småskaligt bergsbruk som i framtiden troligen bygger på betydligt miljövänligare tekniker. Också andra företag som skulle kunna blomstra istället, såsom rennäringsföretag, livsmedelsföretag och turismföretag, betalar skatt och sociala avgifter.

Rennäringen upplever att de lever under realt hot på grund av prospekteringar och gruvplaner på deras marker. Har rennäringen någon chans att överleva när jobb ställs mot jobb?

– Rennäringen har, och ska fortsatt ha, möjligheter att kunna utvecklas sida vid sida med gruv- och mineralnäringen. Vi ställer inte jobb mot jobb. Det är i sammanhanget viktigt att komma ihåg att gruv- och mineralnäringen tar drygt en halv promille av Sveriges yta i anspråk, medan renbetesområdet omfattar upp till halva Sveriges yta.

KOMMENTAR: Det är verkligen så att regeringen ställer jobb mot jobb. Inte bara vad gäller renskötseln, också förädlingsindustrin, jakten, fisket, turismen, med mera. Allt detta går inte att kombinera med storskalig gruvverksamhet, som i Kallaks fall ger ett 375 meter djupt, en kilometer brett och två-tre kilometer stort dagbrott, där sandmagasin, klarningsdammar, byggnader, vägar, deponier med berg som blivit över i processen (waste rock) upptar en yta på minst 1 500 hektar, där hela halvön där Kallak ligger, cirka en mil gånger sju kilometer blir allvarligt påverkad. Där byn Björkholmen, som ligger inom säkerhetzonen för sprängningarna, upphör att existera. Där ytvattnet längs Lule älv kommer att bli förgiftat och Luleå stads ytvattentäkt likaså. Där fisken från älven och sjöarna varigenom älven rinner blir oätlig. Där Bottenviken får en rejäl påspädning med en cocktail med gifter och näringsämnen, vilket ytterligare försämrar ett unikt innanhav som Sveriges regeringar i decennier sagt sig värna. Dessutom kommer Jokkmokks nu rena luftkvalitet att drastiskt påverkas. Detta gäller EN gruva. I Jokkmokk planeras det för ett tiotal. Utspritt över landet och med tanke på regeringens ambition om att det ska öppnas så många gruvor som möjligt så kommer miljoner kvadratkilometrar av land och vatten att påverkas. Troligen kommer hela Sveriges territorium att påverkas av gruvornas utsläpp i luft och vatten. Redan idag besudlas enorma arealer vatten och mark av utsläpp från pågående, men främst gamla gruvor. Därför är det ren lögn att säga att gruvnäringen bara tar upp en dryg halv promille av Sveriges yta. Och dessutom haltar jämförelsen. Olika företeelser kräver olika och påverkar olika. Gruvnäringen kräver vid en första anblick mindre areal, men förstör oerhört mycket, medan rennäringen kräver större areal och efterlämnar en minimal miljöpåverkan.

– Men gemensam utveckling sida vid sida kräver också en ömsesidig dialog och respekt tidigt i tillståndsprocesserna. Där kan regeringen bidra genom att skapa forum för dialog, och förbättra information och stöd till kommuner som jobbar tillsammans med gruvföretag lokalt. Därför har vi bland annat fattat beslut om vägledning i form av en handbok för kommuner och under detta året förtydligande av arbetsplaner vid prospektering.

KOMMENTAR: Om Annie Lööf menar allvar med vad hon säger bör både miljökonsekvensbeskrivningar och sociala konsekvensbeskrivningar ligga först i tillståndsprocessen. Och: En dialog sker mellan två likställda parter. Så länge Sábme är koloniserat och samerna underordnade kan aldrig någon dialog värd namnet genomföras. Vi har länge sett vad de så kallade samråden har inneburit inom skogsbruket – avverkningstakten har knappast minskat.

Sverige har en av världens mesta pro-gruvor politik- varför det?

– Samma skäl som gör Sverige attraktivt för gruvnäring gör oss attraktiva för de flesta sorters företagsetableringar. Svenskarna är välutbildade, vi har väl utbyggd infrastruktur och stabila institutioner. Det gör det attraktivt att etablera allt från miljöteknikföretag till gruvnäring i Sverige, vilket regeringen ser som positivt. Fler och växande företag skapar jobb och skatteintäkter för välfärden.

KOMMENTAR: Att Sverige är attraktivt för gruvnäring beror framför allt på att det är i princip gratis att skövla mineraler här, till skillnad från de flesta andra länder där avgifter och skatter gör att en betydande del av gruvbolagens vinster stannar i landet. När det blir ordentlig fart på den storskaliga gruvexploateringen som regeringen förespråkar, kommer endast de stora internationella gruvbolagen att ha de muskler som krävs för att etablera nya gruvor. Som företag från Kina vilka inte anställer någon svensk hur välutbildad denne än är. Hur Sverige ska få igen de miljarder landet plöjt ner i infrastruktur för att bädda för de stora företagens etableringar är en gåta.

Kritiken mot gruvpolitiken lyder bland annat att Sverige rear ut sina mineraltillgångar – men att lite stannar i landet vid eventuell gruvdrift?

– En mineraltillgång som är orörd i marken har lika lite ekonomiskt värde som en obyggd bilfabrik eller obyggd forskningsanläggning. Det är först när malm bryts och säljs som värdet över huvud taget uppstår. Och för att alls kunna bryta malm krävs ofta investeringar i mångmiljardklassen som ett bolag står för ur egen ficka. Mot bakgrund av att fjorton av sexton aktiva gruvbolag dessutom är att betrakta som svenska, näringen skapar viktiga jobb i glesbygd, och staten årligen får in omkring tolv miljarder kronor i skatteintäkter är det en kritik vi inte delar.

KOMMENTAR: De royalties staten nu får in från de nya bolagen som vill göra nya gruvor i landet är endast kring 500 kronor per vinstmiljon. De miljarder staten drar in kommer framför allt från det statliga drygt hundra år gamla LKAB. En mineraltillgång som är orörd i marken har kanske inte ett ekonomiskt värde i sig, men obruten mark har ett avgörande ekonomiskt värde för många människor, och ett överlevnadsvärde för andra arter. Värden som är omöjliga att sätta prislapp på.

Kan man fondera gruvpengar via skatt av gruvföretag för att se till att vinster kommer flera generationer till gagn?

– Trots att gruvnäringen är viktig lokalt i många delar av landet står den faktiskt för inte mer än en procent av Sveriges BNP. Det skulle vara ekonomiskt klokt att fondera medel om näringen hade stått för en mycket stor del av Sveriges ekonomiska värde och vi kunde vänta oss att näringen bara skulle existera under en kort period. Men gruvor har funnits i Sverige i mer än tusen år, och all tillgänglig geologisk kunskap pekar på att vi kommer att kunna fortsätta bryta malm i Sverige också långt efter vår livstid.

KOMMENTAR: Detta är ett intressant uttalande, då Lööfs egen chef, Fredrik Reinfeldt, sagt att gruvorna är för Sverige vad oljan är för Norge. Med Lööfs statement i denna artikel faller den jämförelsen platt. Och även om vi har mineraler i marken nog för att bryta långt efter vår livstid, så är det inte hållbart att öppna gruva efter gruva. Vill generationer ”långt efter vår livstid” leva i ett dött och förgiftat landskap? LKAB har över konjunkturerna kunnat satsa på nya nivåer i sina gruvor, nya anrikningsverk osv. Att följa en malmkropps vindlingar under jord har gått att göra eftersom LKAB haft skattebetalarna som ekonomisk bas, vilka i decennier byggt upp bolagets infrastruktur. Järnmalmen i LKAB’s gruvor räcker troligen i över hundra år till. Det är en helt annan sak med de koppar-, guld- och nickelgruvor som planeras. Det är storskaliga dagbrott med en livslängt på cirka 15-20 år. Inga nya underjordsgruvor blir verklighet eftersom de är för olönsamma.

LINA NORBERG JUUSO

LINA NORBERG JUUSO
Tack NSD och Lina Norberg Juuso för att ni skriver om gruvboomen.Det är dock hårresande att en näringsminister som har obegränsade möjligheter att skaffa sig kunskap ändå besitter så lite av den varan.

Det är förskräckligt att kommande generationer därför måste förlita sig på opinionsbildande ideellt arbetande människor. Och om de ideella arbetarna inte skriver i egna forum som det här, måste de bygga blockader och hota elda upp sig för att nå ut i de stora svenska medierna. Var fan är vi på väg?

Marie Persson är Årets Västerbottning

Marie Persson med banderoll i Tärnaby, under överlämnadet av budkaveln.

Det roligaste som har hänt i gruvkampen till dags dato. Marie Persson från Tärnaby har blivit utsedd till Årets Västerbottning!
http://www.vk.se/771650/maries-kamp-for-fjallnaturen-har-vant-opinionen
En värdigare vinnare finns inte!
Marie Persson

Med över hälften av rösterna slog hon ut bland andra det forna skidesset Anja Pärson.

Marie Persson i Tärnaby med budkaveln studeras av dottern Freja.
Marie Persson i Tärnaby med budkaveln studeras av dottern Freja.

 

Marie Persson ilar runt i sitt kök. Tv. Sigrid Stångberg, Cecilia Lundin från nätverket Inga gruvor i Jokkmokk, Maries man Anders Östergren skymtar bakom sin bror Oskar Östergren.
Marie Persson ilar runt i sitt kök före bildvisning och middag i samband med överlämnandet av budkaveln. Till vänster: Sigrid Stångberg, Cecilia Lundin från nätverket Inga gruvor i Jokkmokk, Maries man Anders Östergren skymtar bakom sin bror Oskar Östergren som ordnar till bildvisningsduk.
Marie visar bilder och berättar i sitt hem om hotet mot Umeälven.
Marie visar bilder och berättar i sitt hem om hotet mot Umeälven.

 

 

 

 

Gruvmotståndet växer

Det är fantastiskt roligt att uppleva hur allt fler människor från hela landet sluter upp i kritiken mot nya gruvor. Detta i en tid när regeringen med all sin makt gör allt för att så många utländska företag som möjligt att under kortast möjliga tid ska kunna exploatera sönder det här landet. Roligt också att Urbergsgruppen sett dagens ljus och det nya samarbetet Ojnare – Sápmi.

Läs Urbergsgruppens Richard Hellgrens förträffliga artikel: http://www.newsmill.se/node/47299

Gruvor vid Jokkmokk

Under första delen av 1600-talet blev Jokkmokk gruvort. På berget Ruotevare sex kilometer söder om samhället bröts järnmalm. På 1900-talet utvanns kisel. Nu är Ruotevare intressant igen. Det är det kanadensiska prospekteringsföretaget Tasman Metals via dess dotterbolag Tasmet AB som har undersökningstillstånd att provborra efter metallen lantan. Det kanadensiskt företaget fokuserar framför allt på tunga sällsynta jordartsmetaller. Kina producerar 97% av dessa metaller och priserna steg markant 2010-2011 på grund av att Kina införde exportkvoter. Tasmet AB har sju undersökningsområden i Sverige. Fyndigheten ligger vid Jokkmokks vattentäkt.

Boliden Minerals har mutat in ett område väster om byn Vaikijaur kring sju kilometer nordväst om Jokkmokk. Bolaget har undersökningstillstånd på koppar.

Se karttjänsten på SGU,s hemsida: http://www.sgu.se/kartvisare/kartvisare-mineralrattigheter-sv.html

Fartblind allians spenderar

Har just läst chockerande artikel: http://www.dn.se/ekonomi/regeringen-vill-starka-gruvnaringen-med-200-miljoner

Varför ska skattebetalarna betala större delen av gruvornas infrastruktur?

Tydligen måste makten visa att den gör någonting för jobben, för tillväxten och utvecklingen. Detta när de under lång tid varit drabbade av handlingsförlamning och statsminister Reinfeldt varken synts eller hörts. Då är det lätt att köpa gruvindustrins propaganda rakt av. Lätt att vräka ut 3,5 miljarder för att visa sig handlingskraftiga. Lätt att flina upp sig framför LKAB-vagnar.

Bör inte LKAB bekosta sin del av malmbanan. Bolaget drar in en miljard i månaden, vore inte det mer än rätt? Northland Resources samma sak. Det är horribelt att tänka sig att skattebetalarna ska stå för större delen av bolagets infrastrukturella kostnader. I en sund ekonomi borde det ligga på bolagen. Det hela andas kommunism á la 1950-talets Sovjetunionen och så är det nyliberaler som styr. Märkligt.

Och alliansen tror fartblinda att just gruvorna är frälsningen och framtiden. Må ju vara att det satsas i Malmfälten där malm för flera decennier finns att bryta, i närheten av befintliga gruvor där miljön redan är påverkad av över hundra år med gruvbrytning och där just infrastrukturen redan finns uppbyggd. Men att stödja ett utländskt gruvbolag som mycket väl kan att gå i konkurs om några månader är inte klokt. Allra helst med tanke på att det är gruvnäringen det gäller, högriskprojekt med mycket spekulation och lycksökeri.

Eftersom bland andra kineserna satsat friskt i Afrika, där de själva tar hand om brytning och transport för att effektivt kunna mätta sin glupande aptit efter malmer, kommer marknaden snart bli mättad. Priset på järnmalm kommer att fortsätta rasa. Vad händer med Northland i Kaunisvaara om priset halveras från nuvarande knappa 90 dollar per ton?

Den nuvarande regeringen måste vara den mest kortsynta och naturfjärmade som funnits. Det är bara snabba cash som räknas. I sitt sommartal vräkte dock vår statsminister med stor emfas ur sig, att vi nu måste tänka långsiktigt. När har en slik politruk någonsin tänkt längre än sin mandatperiod på fyra år? Menar karln att det är gruvor som är långsiktiga, som ger jobb under ett par-tre decennier. Jobb som om kineserna blir exploatörer ingen kommer att se röken av.

I många hittills gruvfria landskap i Lappland finns långtgående planer på att göra nya gruvor. Med epicentrum på ett näs i Umeälven vill ett svensk/kanadensiskt gruvbolag spränga flera dagbrott efter nickel och kobolt på en yta lika stor som Umeå stad. Väster om Jokkmokk provborrar engelska Beowulf Mining Plc. efter järnmalm. De vill fortsätta att borra efter koppar på flera gigantiskt stora områden. Även uran finns i deras intresse. Beowulf har också lagt beslag på en fyndighet elva kilometer norr om Kvikkjokk rik på titan. Bolaget har provborrat flitigt på denna platsoch kommer att fortsätta sina undersökningar trots att fyndigheten i berget Ruovddevárre ligger i världsarvet Laponia. Väster om Kiruna vill Scandinavian Resources provborra efter järnmalm, guld och koppar och därmed förstöra möjligheterna att bedriva renskötsel för två samebyar.

Hur många miljarder kommer alliansen att ge till de bolagen?

De två sistnämnda företagen undersöker sina inmutningar noggrant för att få så bra utdelning som möjligt när de säljer brytningsrättigheterna. Köparna kommer mest troligt från utlandet. Kanske från Kina. I sådana fall tar kineserna med sig alla jobbare från hemlandet – som kostar en bråkdel jämfört med svenska arbetare. Som inte omfattas av mänskliga rättigheter på samma sätt som Sverige säger sig bejaka. Men tyvärr gäller det bara andra folk i andra länder, inte Sveriges egna urfolk.

Förutom det faktum att gruvorna har en kort livslängd, förstör mark och förgiftar vatten under långliga tider försämras livsvillkoren dramatiskt för ortsbefolkningen, i synnerhet samerna. Sverige har förbundit sig att följa FN,s folkrättsdeklarationer vilket inte alls går ihop med alliansens enorma vurm för nya gruvor i Sápmi:

Artikel 25:

Urfolken har rätt att behålla och förstärka sin speciella andliga anknytning till sin traditionellt ägda eller på annat sätt besatta och utnyttjade mark, sina territorier, sina vattenområden och sina kustområden och andra resurser samt att åta sig ansvaret härför gentemot kommande generationer.

Artikel 26:

1. Urfolken har rätt till mark, territorier och resurser som de traditionellt har ägt, besatt eller på annat sätt utnyttjat eller förvärvat.

2. Urfolken har rätt att äga, utnyttja, utveckla och kontrollera mark, territorier och resurser som de innehar genom traditionell äganderätt eller annan traditionell besittning eller utnyttjande, liksom mark, territorier och resurser som de på annat sätt har förvärvat.

3. Staterna ska ge rättsligt erkännande och skydd åt denna typ av mark, territorier och resurser. Erkännandet ska ges med vederbörlig hänsyn till de berörda urfolkens sedvänjor, traditioner och fastighetsindelning.

Besinna er gruvhysteri moderater, centerpartister, folkpartister och kristdemokrater. Ta nu tag i frågan och lev upp till Sveriges åtaganden gentemot urfolket. Tänk längre än till nästa val. Tänk framtid med rena vatten, fjäll och skogar i en i övrigt sargad värld.

Strövtåg vid Átjek

Körde förbi de flitiga gruvprospektörerna från Jokkmokk Iron Mines till vägslutet under Átjek, på bergets västra sida. Många intressanta nedslag för en amatörarkeolog i hålster, vid klippor och under stenar. På lulesamiska slahpa, där man kan söka skydd från oväder.Tyvärr inga tydliga samiska spår från förr. In en naturlig fångstgrop hade dock en stackars ren ramlat ner och svultit ihjäl. På återvägen gick jag efter stranden och kunde konstatera ett ganska proppfullt Parkimagasin.
Hittade också en gammal slaktplats. Blir gruvan verklighet blir det naturligtvis slutjagat efter älg och annat vilt i området.

 

Laponia norr om Kvikkjokk

Har just avslutat en liten vandring med familjen och samlat in filmmaterial i gammelskogen vid Ruovddevárre dryga milen norr om Kvikkjokk. Fint väder, men varmt och svettigt. Vi gick efter den över hundra år gamla gruvstigen som trampades upp av arbetare, hästar och klövjerenar. Gick till gruvstugan där tre av väggarna märkligt nog fortfarande står upprätta trots att byggnaden uppfördes någon gång i slutet av förrförra seklet. Också två glas över ytterdörren var hela. På järnspisen finns årtalet 1895 präglat. Vid Ruotevare järnmalmsfält jobbade ett tiotal man, också samer – där en av dem ristat sitt bomärke (vem månne?) på köksdörren – och en kocka. Jobbarna anlade cirka 200 stycken så kallade försvarsarbeten där malmstycken mer eller mindre prydligt lades upp i fyrkanter för att visa att det var aktivitet på järnberget. Några ton provmalm transporterades med häst till Luleå. Vi gick på den anlagda hästvägen som går på skrå uppför berget. Det är märkligt att tänka sig, att när aktiviteten här startade så var det bara kring 200 år sedan de förra malmtransporterna gick i Kvikkjokksfjällen. Då gällde det silvermalm. Nu är det titan som klingar högst och andra gruvintressenter: Ett vitt propellerplan flög kors och tvärs över Tjoares, Standárjåhkå och Alep Varddo. Det for parallellt med Sareks parkgräns och gjorde slag söderut. SGU gör undersökningar för att ännu tydligare kunna marknadsföra Sveriges mineraltillgångar för framför allt utländska aktörer. Sedan 2006 fram till i våras har en av dem, Beowulf Mining från England undersökt sin 850 hektar stora inmutning vid Ruovddevárre till den löjligt låga summan 57 800 kronor – Sveriges arvode, Sverige intäkt från den moderna gruvindustrin. På nervägen återfann jag en liten hjortronmyr som för 20 år sedan var helt späckad med bär. Kunde sitta på knäna i regnbyxorna och fylla en hink bara genom att vrida mig runt. Björnen hade gått före och noppat bara de största hjortronen. Nu fanns det dock få bär och mest bara vid myrkanterna. Många spår efter samisk barktäkt.

Tankar under en gran och vid Björkholmen

Har avslutat en färd i Laponias gammelskogar norr om Kvikkjokk. Filmat regn och rusk liggande i skydd under en gran. Åskknallar råkade spelas in vilket fick ljudmätaren att slå i botten. Det blev riktigt bra bilder, vilka också behövs i de filmer jag jobbar med. Det får inte bara vara blåa himlar och solnedgångar, som den läckra himlen jag såg genom stugufönstret i Änok. På väg ner från skogssturen regnade det också, störtskurar, och en regnbåge framträdde över det planerade gruvomådet Kallak, (Gállok) och Björkholmen. Bilden symboliserar pur renhet, men jag förfasas över hur länge mellersta och nedre Lilla Lule älv och Lule älv ända ner till Bottenviken får rinna fri och obesudlad av järn- och koppargruvors gifter. Läsare av denna blogg kanske ledsnar över att jag tjatar om hotet från gruvorna, men det är reellt och allvarligt och jag kan inte låta bli. Hotet måste  synliggöras i tid och komma upp på agendan. Människor och styrande politiker i Jokkmokk måste vakna från sitt euforiska rus. Det verkar som att gruvbolagets propaganda gått rakt in i hjärtat hos en överväldigande majoritet av jokkmokksborna – utan tillstymmelse till kritiskt tänkande och perspektiv. Utan tanke på hur livet kommer att te sig för barn, barnbarn, barnbarnsbarn, osv.