Etikettarkiv: mat

Greta Huuva

Greta höll i en matlagningskurs i det fantastiska Geunja väster om Ammarnäs. Så blev det ännu en kurs i Tärnamo söder om Tärnaby där deltagarna fick lära sig ta reda på allt från två renkroppar. Sedan matlagning på Samernas i Jokkmokk och anrättningar med örter, njuranfetasvept gurppi, rökning och barkbröd i Dragnäs,
örtplockning på Vállenulppe vid Kvikkjokk, där vi också, med stor frenesi fiskade löja tillsammans. Hela tiden var kameran med.
Jag imponerades av kunskaperna, teknikerna, entusiasmen, hennes förmåga att lära ut och hennes patos för det genuint samiska förhållningssättet till naturen.
När alla bildsekvenser var insamlade skulle det spelas in en speaker. Med inspelare och mygga körde jag till Dragnäs. In i ett litet sovrum, perfekt ljudmiljö. Så talade Greta in hela speakern utifrån stolpar av ämnen som ingick i filmen. Det gick som på räls. Inga omtagningar, First Take, alltihop.
Efter ett par dagar med mig och sambo Åsa vid redigeringsdatorn blev så vår film Biebbmo – mat, tradition, trend om det samiska köket färdig.
Filmen blev mycket väl mottagen i både svensk och norsk television. Den repriserades också i februari 2017 just efter hundraårsjubileet av det första samiska landsmötet i Tråante/Trondheim. Tyvärr fick jag aldrig möjlighet att berätta det för henne.
Omgiven av sina närmaste dog Greta hemma i Dragnäs efter en lång tids kamp mot cancern. För mig försvann en god vän och samarbetspartner. Den subtila krusningen som bara du Greta såg i Darrhaädno kommer minna dig varje höst. Det samiska samhället har mist en till synes outsinlig kunskapskälla och en person som aldrig ansåg sig fullärd, utan alltid ville veta mer. Men mina tankar finns framför allt hos Gretas make Anders, hos deras barn och barnbarn. Gretas begravning sker den 29 april.

 

VOD på hemsidan

Nu finns två av mina filmer som visats på SVT, NRK och YLE att köpa för nedladdning på Vimeos VOD-tjänst. Trevlig tittning!
God Jul 🙂

Biebbmo – mat, tradition, trend (39 min.). Med Jokkmokks matambassadör Greta Huuva som ciceron ger filmen inblick i urfolket samernas rika mattradition. Filmen har visats på SVT och NRK under 2015 och blivit hyllad för sin stillsamma berättarteknik, naturbilderna och Mandy Sengers enastående musik, som sprungen ur den lulesamiska musiktraditionen framförs av Katarina Rimpi.
Produktion: Tor Lundberg Tuorda & Åsa Lindstrand

Sarek – urgammal hundraåring (25 min.). En film från 2009, då Sveriges mest kända nationalpark Sarek firade100-årsjubileum.  Filmen vänder upp och ner på de gängse begreppen om nationalparken. Detta ur ett perspektiv som alltför sällan skildras i media, nämligen samernas eget. Filmen är producerad utan filmstöd, men fick ändå goda recensioner när den vid ett flertal tillfällen visats på SVT och i finsk television.
Produktion: Tor Lundberg Tuorda & Åsa Lindstrand

Hyllning till fransoserna med gammal valuta

Foto: Åsa Lindstrand
Foto: Åsa Lindstrand

Tillsammans med flera andra är också gäddorna på min fb-profilbild, upptinade och ska snart göra tjänst som basingrediens i fiskbullar. Detta som hyllning till fransmännen och deras queneller som de anser vara en delikat maträtt. Visst kan jag också tycka att de annars nyttjar vissa suspekta saker i delar av sitt kök, men inte i det här fallet.

De här rätt fransoserna. Det här är ingen skräpfisk, som många svär åt, slår ihjäl (i bästa fall) och kastar tillbaks i sjön när de trasslat ut dem ur näten. Godare och matsligare fisk får man leta efter. Och så har de inga parasiter i köttet, vilka båda de så kallade ädelfiskarna öring och röding kan hysa.

Det är märkligt hur gäddan har kunnat degraderas från sin tidigare upphöjda ställning i Sveriges valuta, som skatteuppbörd och förnämlig torrmat för åtskilliga svenska arméer.

Samiska filmfestivalen Dellie maa visar Biebbmo

Greta vid kaffeeld under löjfiske i Kvikkjokk, tillsammans med Åsa, Nils och Astrid. Hunden heter Ráddná.
Greta vid kaffeeld under löjfiske i Kvikkjokk,tidigare i oktober tillsammans med Åsa, Nils och Astrid. Hunden heter Ráddná.

På lördag den 31 oktober åker jag och Greta Huuva till den samiska filmfestivalen Dellie maa i Dearna, Tärnaby.

Oskar Östergren, Dellie maas skicklige uppfinnare.
Oskar Östergren, Dellie maas skicklige uppfinnare.

Vi har blivit inbjudna av festivalens initiativtagare Oskar Östergren  för att berätta om min film Biebbmo – mat,tradition, trend som visas på söndag 12.30, se program.

Det ska bli roligt att berätta om filmen, att träffa Oskar och alla andra filmare och få möjlighet att se urfolksfilmer från hela världen.

Biebbmo – mat, tradition, trend

Det samiska köket: kokning av örter. Den sydsamiska rätten kallas gumpa och består av lappsyra, tolta och kvanne. Geunja, Ammarnäs. (c) Tor Lundberg/Naturfotograferna/IBL Bildbyrå.
Det samiska köket: kokning av örter. Den sydsamiska rätten kallas gumpa och består av lappsyra, tolta och kvanne. Geunja, Ammarnäs.

Min film Biebbmo – mat, tradition, trend kan ses på SVT Play fram till den 11 september.
Jokkmokks ambassadör i samisk matlagning Greta Huuva är filmens ciceron.

Greta Huuva på Prinskullen, vid Kvikkjokk.
Greta Huuva på Prinskullen, vid Kvikkjokk.

Filmen har uteslutande fått mycket goda recensioner…

Kokning av kaffesurrogat. Rostning av sprängticka, Inonotus obliquus, sedan kokning som ersättning till kaffe. Guenja, Ammarnäs. (c) Tor Lundberg/Naturfotograferna/IBL Bildbyrå.
Kokning av kaffesurrogat. Rostning av sprängticka, Inonotus obliquus, sedan kokning som ersättning till kaffe.
Greta Huuva håller örtkurs.
Greta Huuva håller örtkurs.

 

Ingen film på Samernas

Avvaktar jaktväder, men det är skitväder västöver. Slickar såren efter dagens premiärvisning av min film om det samiska köket i aulan på samernas utbildningscentrum där det hölls seminarium om den samiska matkulturen.

Har de senaste dagarna ägnat all tid åt filmredigering. Sambo Åsa har dramaturgat, med mycket värdefulla kommentarer till mina ofta övereuforiska utkastelser där för berättelsen totalt oviktiga sekvenser strukits eller i bästa fall flyttats. Femton timmars arbetsdagar. Är oerhört imponerad av vännen Tell Aulin, som också har barn, men ändå förmår prestera filmredigeringar i världsklass och ändå vara god pappa. Stavas väl diciplin och framförhållning, inte att göra saker i sista stund, som en annan 😉 Dessutom är Tell klippare som profession, det är inte jag.

Det hade funkat om allt annat gjort det. Mina kunskaper om konverteringar från den färdiga filmen på Timeline till av alla läsare läsbar fil är begränsade. Testar mig fram. Ännu mer tidsödande och frustrerande. Ska en HDV-sekvens inmatad i datorn komprimerad som SD sparas i en fil som anamorphic? Räcker färdig och enkel preset för Apple TV för att visa med största briljans och upplösning på duk? (optimal projektor för skollokaler vad gäller bild och ljud existerar knappas, så då måste man ta med egen utrustning vilket man inte har råd med).

Apple TV-filen gick att konvertera på 35 minuter. En SD-PAL tog en timme på sig. När jag bevakade processen ökade tiden konstant. Efter 68 minuters förväntad tid avbröt jag. Hade inte den tiden därför att visningen på Samernas förväntades börja vid 13.00. Nöjde mig med den förstnämnda konverteringen. Grunden till denna fick jag från en kring fem minuters överföring från datorns Timeline till en Quicktimefil. Denna visade sig dock ha ett märkligt fel. Inledningen av Mandy Sengers låt innehöll låtens mittparti. Detta trots noggrann rendering och slutmix. Förargligt, och tiden för visningen närmade sig snabbt. Jag försöker en genväg genom att använda en ny QT-råfil som sparade den 42 minuter långa filmen på kring fem minuter. Men Quick time player kan inte läsa filen, men det kan däremot Quick time player 7. Problemet efter många försök där stesshormonerna sprutar ur porerna visar sig vara att filen inte tål att förpassas från filmens externa hårddisk det minsta lilla. Förstår inte varför? Testar att komprimera innan migreringen för att sedan öppna på skrivbordet. Intet. Det funkar inte heller på min laptop. Tiden är inne för att bege sig till Jokkmokk 25 minuter bort för att hinna i tid. Jag tar med mig hela datorn, en iMac 27 tum, och 2 tb-hårddisken, kablage, tangentbord och mus för att hinna i tid. Väl framme på Samernas märker jag att jag inte behövt stressa. Laila Skaltje börjar just sin intressanta föreläsning om det samiska köket, om många bortglömda mattekniker och ingående om att både fjäll- och dalripa använts som med eller mindre nödföda när renkött och fisk fallerat. Dock fanns inte tjädern i hennes redogörelse, vilket jag tycker var en aning konstigt.

SlowFood Sápmis norske representant höll därefter låda, så, efter en och en halv timme, skulle jag rigga. Märker till min fasa att jag glömt rätt firewirekabel. Försöker ånyo att få råfilen att funka i olika videoläsare, men inte ens i VLC funkar den som den ska. Dock kan VLC läsa filen, vilket ingen annan kan göra. Min väntetid hade räckt för att kunna göra en stabil fil från datorn sparad på ett USB-minne, men nu blev det som det blev.

Visningen blev en flopp.

Frustrerande när jag vet hur pass bra material som finns i redigeringsprogrammet, som ju inte går att visa publikt. Det verkar alltid vara tjorv att få ut färdigklippt material från datorn, verkar det som. Varför?

 

På tidsresa i Geunja

Filmprojektet om det samiska köket fortsätter. 5-7 juni samlades deltagare i Geunja på en örtkurs under ledning av Greta Huvva. Jag filmade insamlingen av bland annat tolta, lappsyra, fjällsyra, kvanne och rosenrot, samt tillredningen av örterna. Men också de uppbyggda arrangemangen från förr för att torka och bevara örter, fisk och kött.

I björktimmer timrad bod.

Geunja är en fjällgård en dryg mil väster om Ammarnäs där hus, bodar, källare, ställningar, med mera, är noggrant uppbyggda kopior av hur det såg ut på en typisk umesamisk bosättning för ett par hundra år sedan. En tid när kombinerade näringsfång mellan jordbruk, jakt, fiske och renskötsel var vanliga.

Greta Huvva vid en av de många stensatta mjökkällarna vid vallarna strax ovanför fjällgården där vajorna mjölkades förr i tiden. Här växte tolta rikligare än vad jag har sett på någon annan plats.

Vi fick uppleva en spännande tidsresa  med mysigt boende, god mat, bastu och bad. Och när Mikael Vinka körde oss i sin 11-meters finska träbåt längs det slingrande deltat vid Lill-Tjulträskets inlopp, simmade bävrar – både ungar och vuxna – utmed och in under båten. Detta mitt på dagen i gassande sol! Tyvärr hann jag inte få några stillbilder, men på film blev det några rutor. Många mindre och större öringar sågs pila iväg över sandbottnarna i de grunda deltakanalerna. Fisket förvaltas av Mikael och hans släkt eftersom de äger mark vid sjön – en tidigt utsynad del av deras förfäders mycket större lappskatteland. En smått unik företeelse i sápmi, där staten annars gjorde sitt yttersta för att kräva tillbaka kartorna lantmätare upprättat som visade gränserna på de skattade landområdena. Där staten suddade ut och mörkade och med några pennstreck arrogant administrerade bort det samiska ägandet av fjäll och skogar. Men inte vid Geunja.