Etikettarkiv: kök

Greta Huuva

Greta höll i en matlagningskurs i det fantastiska Geunja väster om Ammarnäs. Så blev det ännu en kurs i Tärnamo söder om Tärnaby där deltagarna fick lära sig ta reda på allt från två renkroppar. Sedan matlagning på Samernas i Jokkmokk och anrättningar med örter, njuranfetasvept gurppi, rökning och barkbröd i Dragnäs,
örtplockning på Vállenulppe vid Kvikkjokk, där vi också, med stor frenesi fiskade löja tillsammans. Hela tiden var kameran med.
Jag imponerades av kunskaperna, teknikerna, entusiasmen, hennes förmåga att lära ut och hennes patos för det genuint samiska förhållningssättet till naturen.
När alla bildsekvenser var insamlade skulle det spelas in en speaker. Med inspelare och mygga körde jag till Dragnäs. In i ett litet sovrum, perfekt ljudmiljö. Så talade Greta in hela speakern utifrån stolpar av ämnen som ingick i filmen. Det gick som på räls. Inga omtagningar, First Take, alltihop.
Efter ett par dagar med mig och sambo Åsa vid redigeringsdatorn blev så vår film Biebbmo – mat, tradition, trend om det samiska köket färdig.
Filmen blev mycket väl mottagen i både svensk och norsk television. Den repriserades också i februari 2017 just efter hundraårsjubileet av det första samiska landsmötet i Tråante/Trondheim. Tyvärr fick jag aldrig möjlighet att berätta det för henne.
Omgiven av sina närmaste dog Greta hemma i Dragnäs efter en lång tids kamp mot cancern. För mig försvann en god vän och samarbetspartner. Den subtila krusningen som bara du Greta såg i Darrhaädno kommer minna dig varje höst. Det samiska samhället har mist en till synes outsinlig kunskapskälla och en person som aldrig ansåg sig fullärd, utan alltid ville veta mer. Men mina tankar finns framför allt hos Gretas make Anders, hos deras barn och barnbarn. Gretas begravning sker den 29 april.

 

Ingen film på Samernas

Avvaktar jaktväder, men det är skitväder västöver. Slickar såren efter dagens premiärvisning av min film om det samiska köket i aulan på samernas utbildningscentrum där det hölls seminarium om den samiska matkulturen.

Har de senaste dagarna ägnat all tid åt filmredigering. Sambo Åsa har dramaturgat, med mycket värdefulla kommentarer till mina ofta övereuforiska utkastelser där för berättelsen totalt oviktiga sekvenser strukits eller i bästa fall flyttats. Femton timmars arbetsdagar. Är oerhört imponerad av vännen Tell Aulin, som också har barn, men ändå förmår prestera filmredigeringar i världsklass och ändå vara god pappa. Stavas väl diciplin och framförhållning, inte att göra saker i sista stund, som en annan 😉 Dessutom är Tell klippare som profession, det är inte jag.

Det hade funkat om allt annat gjort det. Mina kunskaper om konverteringar från den färdiga filmen på Timeline till av alla läsare läsbar fil är begränsade. Testar mig fram. Ännu mer tidsödande och frustrerande. Ska en HDV-sekvens inmatad i datorn komprimerad som SD sparas i en fil som anamorphic? Räcker färdig och enkel preset för Apple TV för att visa med största briljans och upplösning på duk? (optimal projektor för skollokaler vad gäller bild och ljud existerar knappas, så då måste man ta med egen utrustning vilket man inte har råd med).

Apple TV-filen gick att konvertera på 35 minuter. En SD-PAL tog en timme på sig. När jag bevakade processen ökade tiden konstant. Efter 68 minuters förväntad tid avbröt jag. Hade inte den tiden därför att visningen på Samernas förväntades börja vid 13.00. Nöjde mig med den förstnämnda konverteringen. Grunden till denna fick jag från en kring fem minuters överföring från datorns Timeline till en Quicktimefil. Denna visade sig dock ha ett märkligt fel. Inledningen av Mandy Sengers låt innehöll låtens mittparti. Detta trots noggrann rendering och slutmix. Förargligt, och tiden för visningen närmade sig snabbt. Jag försöker en genväg genom att använda en ny QT-råfil som sparade den 42 minuter långa filmen på kring fem minuter. Men Quick time player kan inte läsa filen, men det kan däremot Quick time player 7. Problemet efter många försök där stesshormonerna sprutar ur porerna visar sig vara att filen inte tål att förpassas från filmens externa hårddisk det minsta lilla. Förstår inte varför? Testar att komprimera innan migreringen för att sedan öppna på skrivbordet. Intet. Det funkar inte heller på min laptop. Tiden är inne för att bege sig till Jokkmokk 25 minuter bort för att hinna i tid. Jag tar med mig hela datorn, en iMac 27 tum, och 2 tb-hårddisken, kablage, tangentbord och mus för att hinna i tid. Väl framme på Samernas märker jag att jag inte behövt stressa. Laila Skaltje börjar just sin intressanta föreläsning om det samiska köket, om många bortglömda mattekniker och ingående om att både fjäll- och dalripa använts som med eller mindre nödföda när renkött och fisk fallerat. Dock fanns inte tjädern i hennes redogörelse, vilket jag tycker var en aning konstigt.

SlowFood Sápmis norske representant höll därefter låda, så, efter en och en halv timme, skulle jag rigga. Märker till min fasa att jag glömt rätt firewirekabel. Försöker ånyo att få råfilen att funka i olika videoläsare, men inte ens i VLC funkar den som den ska. Dock kan VLC läsa filen, vilket ingen annan kan göra. Min väntetid hade räckt för att kunna göra en stabil fil från datorn sparad på ett USB-minne, men nu blev det som det blev.

Visningen blev en flopp.

Frustrerande när jag vet hur pass bra material som finns i redigeringsprogrammet, som ju inte går att visa publikt. Det verkar alltid vara tjorv att få ut färdigklippt material från datorn, verkar det som. Varför?

 

Det samiska köket

Det samiska köket är namnet på en film jag och Greta Huuva producerar med stöd från Sametinget. Greta bor i Dragnäs utanför Jokkmokk och är sedan barnsben välbekant med vilka växter som kan nyttjas och när bästa tiden infaller att plocka dem, och mycket, mycket mer. Kunskaper ärvda från långliga tider som tyvärr till stora delar försvunnit från den samiska kulturen. I förrgår gjorde vi en tur till Vallenulppe (Prinskullen) vid Kvikkjokk.

Greta Huuva på Vallenulppe med Kvikkjokks delta i bakgrunden.

Efter stigen plockades örter och Greta berättade om hur de används i det samiska köket, eller som läkemedel. Vi stannade till extra länge vid en kallkälla, ája, där samerna förr i tiden lagrade syrade örter och renmjölk. De vårdades ömt.Vårsommaren har inte bjudit på något vidare väder för att filma eller fotografera. Mest grått och regnigt, så värst många nya arter och begivenheter har det därför inte blivit. Som tappning av björksav. Vi tänkte att det måhända skulle gå att tappa ovanför skogen där vissa björkar ännu var i knoppstadiet.

Snö i björkskogen, Sjiellabuollda i fonden.

Men inte. Inte en endaste björk gav den minsta lilla savdroppe ifrån sig. Savningen är tidsbunden tydligen. Det är mitten av maj som gäller, inte höjden över havet. Fina nyutsprungna löv fanns det i alla fall gott om. Med vana händer gjorde Greta en korg att plocka i av björknäver med en vidja som handtag. En teknik som troligen har tusentals år på nacken, men få nu behärskar. Det är oerhört sorgligt att tänka på all den kunskap som gått förlorad, på bara en-två generationer. Efter stekning av suovas bierggo och kaffekokning hade en ödla funnit sin tillflykt på min ryggsäck. Under remmarna på mesen var det extra varmt och bekvämt, för den vägrade lämna sin plats. Efter ett bra tag lyckades jag i alla fall fånga den i handen och placerade den försiktigt på en tuva – utan att den tappade svansen…Det blev en fin kväll med mycket insamlat material – både växter, film och ljud.

Primörer av rallarros, och fjällviol, den senare dock inte ätbar.