Etikettarkiv: järnmalm

Kiruna och LKAB

_OR_2228
Världens starkaste lok
drar 68 malmvagnar i en 750 meter lång rad. Hela ekipaget kan lasta 8 600 ton järnmalm. Varje dygn går tio sådana tågset mellan Kiruna och Narvik. Om några år kanske det blir dubbelt så många, när den svenska staten investerat minst nio miljarder i dubbelspår till Riksgränsen.

Det statsägda LKAB vill effektivisera så mycket som det någonsin går. Nere i gruvan sker brytningen till stor del per automatik. Dock finns ännu många arbetare under jord. Men arbetare kostar pengar. Därför kan – inom en inte alltför avlägsen framtid – gruvans drift komma skötas av en handfull operatörer från ett kontrollrum i Stockholm – eller kanske Peking. Då har produktionen optimerats optimalt, med eftersträvade minimala personalkostnader.

_OR_2253_OR_2211
Den enorma skiva av högkvalitativ järnmalm som går ner djupt under Kiruna ska konverteras till pengar så lätt, så billigt och så fort som det överhuvudtaget är möjligt. Att den centrala delen av staden mest troligt måste flyttas, är dock ett dyrt streck i beräkningen, men för LKAB finns alltid skattebetalarna i bakgrunden som en stark garant ifall kostnaderna skulle skena.

Modell av Kiruna och malmkroppen utställd på Folkets hus.
Modell av Kiruna och malmkroppen utställd på Folkets hus.

Någon hänsyn till hur framtida släkter ska kunna utvinna järnmalm för sin försörjning existerar inte. Huvudsaken är att statskassan – här och nu – kan fyllas på med några miljarder per år. Om priset på järnmalm faller svarar LKAB med ökad produktion – samtidigt som bolaget talar om hållbarhet.

_OR_2238
Föga hänsyn tas
till det urfolk som befolkat platsen i tusentals år. LKAB vill expandera på längden, på djupet och på tvären och skiter i hur många urskogar som destrueras för nya gruvor, hur mycket gift som släpps ut, hur mycket damm som besudlar luften, hur många hus som måste flyttas, hur många renar eller andra djur som förgiftas eller blir påkörda på vägar eller räls.
– Kiruna är en gruvstad som aldrig skulle ha funnits om det inte vore för malmen, säger gruvkramaren.
Bara gilla läget, typ.

Gruvan ligger sydväst om Kiruna. Stadsborna får därför ofta i sig ett flöde av små luftburna partiklar till sina lungor. Har någon undersökning gjorts om ökade sjukdomsfall här med allergier, astma, cancer?

_OR_2222
Värst nog bäddar den svenska staten också för att många fler aktörer än LKAB ska kunna tömma malmfyndigheterna. Lycksökarna från när och fjärran har fri access till EU:s Klondyke. De behöver numera inte ens resa till Malå och världens största och äldsta och statligt uppbyggda borrkärnearkiv för att hitta mineraler. Nu finns all behövlig info på nätet. Lycksökarna kan därmed bekvämt vid datorn analysera var de givande fyndigheterna finns och direkt muta in dessa via Bergsstatens hemsida. Ingen prövning görs. Alla spekulanter får grönt ljus. Det spelar inte någon roll om de blivande gruvorna ligger på rad under foten av Sveriges högsta fjäll Gebmegáisi, eller för den delen inne i världsarvet Laponia. Allt godkänns. På löpande band.

_OR_2231
När lycksökarna vill sälja sina fyndigheter ställer staten villigt upp för att bekosta gruvbolagens infrastruktur. Som den dryga miljarden som vägdragningen vid floppen med Northland Resources kostade, med efterföljande miljösanering på upp mot 340 miljoner av skattebetalarnas pengar. Någon prislapp för förstört renbete, saboterade hjortronmyrar och förgiftat vatten finns dock inte. Ett faktum som också gäller LKAB:s gruvdammar, deponier, vägar, kalavverkningar, med mera, för de nya gruvor bolaget exploaterar.

Kiruna ska flyttas för att ge plats för ökad malmutvinning. Var finns den verkliga hållbarheten och det sunda ekonomiska tänkandet med dessa fabulösa planer? Någon järnmalmsmeteorit som fyller på den tömda fyndigheten lär aldrig komma störtande.
_OR_2078

Gruvpolitikens kortsynta cynism

Sarvar Valle

Järnmalmsgruvorna utanför Pajala som Northland Resources driver ville spränga upp all järnmalm som fanns i det området med lastbilar i skytteltrafik till omlastningsstationen till malmbanan vid Svappavaara.
LKAB’s gruva i Kiruna transporterar varje dygn tio tåg med järnmalm till Narvik med obegripliga 6 200 ton malm per tågset.
Från Vitåfors, Malmberget, går fem tågset per dygn till Luleå.

Men de befintliga gruvorna räcker inte.
Därför öppnar LKAB två nya gruvor vid Svappavaara, där LKAB deponerar sprängsten från dagbrottet vid Mertainen på ett område med urskog, trots att det finns alternativa platser.

I Gállok, Gállak, Kallak fem mil väster om Jokkmokk vill industri och regering att det också ska brytas järnmalm. Hela malmkroppen ska sprängas upp. 15 år säger de att det ska ta.

All malm som finns ska upp så fort som det bara går, och göras pengar av.

Regeringens högsta önskan är att det från nuvarande 16 gruvor i landet blir 31 gruvor 2020 och 47 gruvor 2030.

Det finns ingen tanke på de generationer som kommer efter oss.

Finns ingen tanke på hur våra barn, barnbarn, barnbarnsbarn ska försörja sina behov av järn och andra metaller. Eller var de ska hitta de metallerna.

Mest troligt blir det väl dem som får återbruka det som går i soptippar – det som nuvarande generationer kastat bort – det som finns i uttjänt infrastruktur, under städer, osv.

Det är en sådan sagolik dumhet, sådan kortsynt cynism och arrogans, sådan egoism.

Hela gruvpolitiken agerar som om det från yttre rymden skulle tillföras nya malmkroppar till de redan bortsprängda.

Men det som finns det finns.

När malmen är uppbruten är den slut.

Och ändå använder gruvlobbyn begreppet hållbarhet. ”Vi strävar efter en hållbar gruvindustri.”

Det säger till och med näringsministern Annie Lööf.

Hur är det ställt?

Besinna dig Annie Lööf!

Turismbranschen har ökat med 143% de senaste åren, och den fortsätter att öka. Turismbranschen omsätter 246 miljarder per år. År ut och år in trillar pengarna in i landet.
Läs: http://www.dn.se/ekonomi/turister-goder-sverige-med-pengar
Det gör inte gruvorna, som bara ger stor avkastning under en kort tid, med en enorm naturförödelse och förstörelse av befintliga jobb inom just turismen, renskötseln, med mera, som följd. Och inkomsterna från turismen kommer att fortsätta öka vilket nuvarande tendens tydligt visar.

Det säger sig självt att människor vill uppleva Sveriges högsta fjäll utan tio dagbrott i synfältet, vilka också saboterar renskötseln och turismen, att Laponia får fortsätta att vara ett världsarv utan att titanfyndigheten exploateras i världsarvets sydöstra del, som förstör det samiska varumärke som Jokkmokk försöker bygga upp – ett dagbrott som dock tillkommer endast om de övriga järnmalms- och koppargruvorna vid Vaikijaur, Randijaur och Björkholmen med tillbyggda transportvägar blir verklighet, som med sin infrastruktur spolierar möjligheterna att bedriva renskötsel för minst två samebyar, att Umeälvens övre ände slipper tre dagbrott efter nickel som förgiftar Umeås vattentäkt och som även här förstör den uråldriga renskötseln, annan samisk verksamhet och turismen, att Vätterns vatten får fortsätta hysa sin unika rödingstam utan järnmalmsgruvan som planeras under sjön, att Ojnareskogens känsliga vattenreservoar och Bästeträsk kan fortsätta försörja Gotlands bönder, andra bofasta och den ökade turismen med vatten, utan det planerade dagbrottet efter kalk.

Framtidens gruv- och mineralstretagi januari 2012, ett möte på överdådiga Grand Hotel i Stockholm där gruvindustri och gruvlobby dunkade varann i ryggen.

Den ekonomi som Annie Lööf och alliansregeringen driver liknar planekonomin i 1950-talets Sovjetunionen. När politrukerna där fick någon lysande idé matade de fort ut ohämmat mycket pengar bara för att den upprättade planen prompt skulle följas. När politrukerna här får en idé med att sälja ut landets mineraltillgångar kastar de ut pengar lika ohämmat som kommunisterna. De utländska gruvbolagen lockas till landet av generösa löften i glättiga brochyrer och gruvlobbyns flashiga powerpointpresentationer, sedan sponsras bolagen med statliga miljarder för att bygga upp sin infrastruktur. Det är osunt och oekonomiskt. Egentligen ingenting annat än rent och skärt vansinne. Besinna dig näringsminister!

Gruvor vid Jokkmokk

Under första delen av 1600-talet blev Jokkmokk gruvort. På berget Ruotevare sex kilometer söder om samhället bröts järnmalm. På 1900-talet utvanns kisel. Nu är Ruotevare intressant igen. Det är det kanadensiska prospekteringsföretaget Tasman Metals via dess dotterbolag Tasmet AB som har undersökningstillstånd att provborra efter metallen lantan. Det kanadensiskt företaget fokuserar framför allt på tunga sällsynta jordartsmetaller. Kina producerar 97% av dessa metaller och priserna steg markant 2010-2011 på grund av att Kina införde exportkvoter. Tasmet AB har sju undersökningsområden i Sverige. Fyndigheten ligger vid Jokkmokks vattentäkt.

Boliden Minerals har mutat in ett område väster om byn Vaikijaur kring sju kilometer nordväst om Jokkmokk. Bolaget har undersökningstillstånd på koppar.

Se karttjänsten på SGU,s hemsida: http://www.sgu.se/kartvisare/kartvisare-mineralrattigheter-sv.html

Laponia norr om Kvikkjokk

Har just avslutat en liten vandring med familjen och samlat in filmmaterial i gammelskogen vid Ruovddevárre dryga milen norr om Kvikkjokk. Fint väder, men varmt och svettigt. Vi gick efter den över hundra år gamla gruvstigen som trampades upp av arbetare, hästar och klövjerenar. Gick till gruvstugan där tre av väggarna märkligt nog fortfarande står upprätta trots att byggnaden uppfördes någon gång i slutet av förrförra seklet. Också två glas över ytterdörren var hela. På järnspisen finns årtalet 1895 präglat. Vid Ruotevare järnmalmsfält jobbade ett tiotal man, också samer – där en av dem ristat sitt bomärke (vem månne?) på köksdörren – och en kocka. Jobbarna anlade cirka 200 stycken så kallade försvarsarbeten där malmstycken mer eller mindre prydligt lades upp i fyrkanter för att visa att det var aktivitet på järnberget. Några ton provmalm transporterades med häst till Luleå. Vi gick på den anlagda hästvägen som går på skrå uppför berget. Det är märkligt att tänka sig, att när aktiviteten här startade så var det bara kring 200 år sedan de förra malmtransporterna gick i Kvikkjokksfjällen. Då gällde det silvermalm. Nu är det titan som klingar högst och andra gruvintressenter: Ett vitt propellerplan flög kors och tvärs över Tjoares, Standárjåhkå och Alep Varddo. Det for parallellt med Sareks parkgräns och gjorde slag söderut. SGU gör undersökningar för att ännu tydligare kunna marknadsföra Sveriges mineraltillgångar för framför allt utländska aktörer. Sedan 2006 fram till i våras har en av dem, Beowulf Mining från England undersökt sin 850 hektar stora inmutning vid Ruovddevárre till den löjligt låga summan 57 800 kronor – Sveriges arvode, Sverige intäkt från den moderna gruvindustrin. På nervägen återfann jag en liten hjortronmyr som för 20 år sedan var helt späckad med bär. Kunde sitta på knäna i regnbyxorna och fylla en hink bara genom att vrida mig runt. Björnen hade gått före och noppat bara de största hjortronen. Nu fanns det dock få bär och mest bara vid myrkanterna. Många spår efter samisk barktäkt.

Jokkmokk Iron Mines AB – gruvbolagets nya namn

Nedanstående pressmeddelande blev utskickat igår till svensk och internationell media. Bolagets nya namn visar att de också vill bryta kopparmalm i kommunen, en farhåga som nu är sanning. Mines, i plural…

Spår efter olaglig borrning.

Pressmeddelande 2012-02-26

Dålig publicitet stoppar Beowulf Mining!

 Prospekteringsbolaget Beowulf Mining har provborrat efter järn och koppar på flera platser i Jokkmokks kommun. Under den senaste tiden har bolaget drabbats av lokala protester och dålig publicitet i samband med att de utan tillstånd bedrivit prospekteringsarbeten vid Kallak väster om Jokkmokk.

Den svenska minerallagen kväver att utländska prospekteringsbolag måste bilda dotterbolag  i Sverige innan fortsatta arbeten kan göras. Bolagets tidigare namn var Beowulf Mining AB, men dess brittiska ledning ansåg sig tvingade att byta namn till Jokkmokk Iron Mines AB i ett försök att försvenska bolaget och distansera sig från sitt skandalomsusade engelska moderbolag.

Jokkmokk Iron Mines AB och ägs till 100% av Beowulf Mining Plc. De kommer att fortsätta med samma verksammhet som tidigare, och med samma ledning.

Namnbytet är en ett desperat försök att tvätta sitt skamfilade rykte. Något som bolagets lagbrott och bristande respekt för lokalbefolkninggen gett upphov till.

Beowulf Mining har även listat sin aktie för handel på svenska Aktietorget. Också denna åtgärd måste ses som ett försök från bolagets sida att framstå som mera svenskt.

Nätverket Inga Gruvor i Jokkmokk! https://www.facebook.com/groups/ingagruvor/

För mer information kontakta:

Karin Kuoljok: 070-1119113, Tor Lundberg: 070-2300955, Cecilia Lundin: 073-0212365

Bad publicity stops Beowulf Mining!

The mineral exploration company Beowulf Mining plc has done exploratory drilling for iron and copper on several sites in the municipality of Jokkmokk, Sweden. The Company has recently been beset by local protests and bad publicity due to the fact that it has been prospecting without a license in the Kallak area, west of Jokkmokk.

Swedish law demands that any foreign prospecting company forms a subsidiary in Sweden before any work can be carried out. The company was previously named Beowulf Mining plc. The British management has now seen fit to change its name to Jokkmokk Iron Mines AB in an attempt to make the company seem more Swedish and to distance itself from its notorious British holding company.

Jokkmokk Iron Mines AB is 100% owned by Beowulf Mining plc. Its activities remain unchanged, as does its management.

The name change is a desperate measure by Beowulf Mining plc to disassociate itself from its increasingly bad reputation, something the company itself has caused by breaking the law, and with its blatant lack of respect for the local population.

Beowulf Mining plc has also listed its shares on the Swedish stock market, Aktietorget. This, too, has to be seen to be an attempt by the company to appear more Swedish.

The network Inga Gruvor i Jokkmokk!

 Karin Kuoljok: +46 70-1119113, Tor Lundberg: +46 70-2300955, Cecilia Lundin: +46 73-0212365

Olaglig borrning av fd. Beowulf Mining AB 2011.

 

 

Koppar och uran, en hemsk vision i Jokkmokk

Beowolf Mining vill bryta järnmalm är ämnet för dagen. Men bolaget har beviljade undersökningstillstånd för tre andra fyndigheter som inte talas så högt om. Troligen för att de innehåller uran och koppar. Uran i Manakjaure nr 1, ett cirka 2 x 4 kilometer stort område just väster om Sitoälven som innefattar Lulep Mánakjávrre, och östra halva delen av berget Lulep Mának.

Från Ulldevis skymtar delar av Manak nr 1 och Tjaktjajávrre i bakgrunden.

Koppar i Majves nr 3, ett trekantigt format område cirka 6 kvadratkilometer stort, beläget just söder om sjön Skalkká och nära byn Granudden. Beowolf vill bryta koppar också på ett område ungefär 6 x 8 kilometer stort, Iekelvare nr 1, beläget sydväst om sjön Bárkávrre (Parkijaur). Bolaget har ansökt om undersökningstillstånd för ett cirka 6 kvadratkilometer stort område som gränsar till Iekelvare nr 1, på dess östra sida. Också det handlar om koppar. Beowolfs största kopparfyndighet kallar bolaget Nautijaur nr 1. Också här ansöker de om undersökningstillstånd. Området är nära 6 kilometer från norr till söder och ungefär 14 kilometer på bredden. Gränsen i norr sträcker sig från Nautijaur by och västöver till en bra bit in på sjön Låhkkejávrre.

Návdasädno blir förgiftad av en koppargruva.

Sjöns västra strand bildar gräns för den västra gränsen som fortsätter ner till Ridáluokta. Lilla Lule älv är gräns i söder. Östra delen rymmer bergen Njuorram, Bietsetjuoppam och Kalauvaratj. Men det är många fler fyndigheter som ger samma skräckassociationer. Fyndigheter som ägs av andra gruvbolag som har pågående och beviljade undersökningstillstånd, se Bergsstaten, karttjänst:

Boliden Minerals har också en annan kopparfyndighet utöver Aitik, Vaikijaur nr 1001, ett drygt 4 x 4 kilometer stort område cirka en halvmil från inlandsbanan. Fyndigheten ligger väster om Vaikijaur, på bägge sidor om Kvikkjokksvägen. Områdets västra gräns går vid Kitteludden, i norr omfattas hela berget Kårås ända mot Tjatjerim. Större delen av Storholmen ryms i området.
All Star Minerals har sin fyndighet nära inlandsbanan, Samon nr 1 (Stuor Samonoaivve), ett cirka 4 x 7 kilometer stort område. Här gäller det torium, ett radioaktivt grundämne som bland annat Indien i stor skala planerar använda i sina reaktorer istället för uran.
Uranium Prospects undersöker uran på Tjävlavaratj nr 1, ett cirka 1 x 4 kilometer stort område nära Kvikkjokksvägen. Uran har de också på ett ungefär 1 x 3 kilometer stort område under Seitivaredammen, Akkal-Jaurats nr 1.

Beowolfs järnmalmsbrytning kan vara ett mer rumsrent alibi för att få den svenska staten till att bekosta järnväg till fyndigheterna. Sen ligger de verkligt stora pengarna och bara väntar för exploatörerna. Gigantiska områdena med koppar och uran på bekvämt avstånd från järnvägen. Ett nytt Aitik, eller två, kryddat med några urangruvor. Kan det bli värre?