Etikettarkiv: järn

Laponia norr om Kvikkjokk

Har just avslutat en liten vandring med familjen och samlat in filmmaterial i gammelskogen vid Ruovddevárre dryga milen norr om Kvikkjokk. Fint väder, men varmt och svettigt. Vi gick efter den över hundra år gamla gruvstigen som trampades upp av arbetare, hästar och klövjerenar. Gick till gruvstugan där tre av väggarna märkligt nog fortfarande står upprätta trots att byggnaden uppfördes någon gång i slutet av förrförra seklet. Också två glas över ytterdörren var hela. På järnspisen finns årtalet 1895 präglat. Vid Ruotevare järnmalmsfält jobbade ett tiotal man, också samer – där en av dem ristat sitt bomärke (vem månne?) på köksdörren – och en kocka. Jobbarna anlade cirka 200 stycken så kallade försvarsarbeten där malmstycken mer eller mindre prydligt lades upp i fyrkanter för att visa att det var aktivitet på järnberget. Några ton provmalm transporterades med häst till Luleå. Vi gick på den anlagda hästvägen som går på skrå uppför berget. Det är märkligt att tänka sig, att när aktiviteten här startade så var det bara kring 200 år sedan de förra malmtransporterna gick i Kvikkjokksfjällen. Då gällde det silvermalm. Nu är det titan som klingar högst och andra gruvintressenter: Ett vitt propellerplan flög kors och tvärs över Tjoares, Standárjåhkå och Alep Varddo. Det for parallellt med Sareks parkgräns och gjorde slag söderut. SGU gör undersökningar för att ännu tydligare kunna marknadsföra Sveriges mineraltillgångar för framför allt utländska aktörer. Sedan 2006 fram till i våras har en av dem, Beowulf Mining från England undersökt sin 850 hektar stora inmutning vid Ruovddevárre till den löjligt låga summan 57 800 kronor – Sveriges arvode, Sverige intäkt från den moderna gruvindustrin. På nervägen återfann jag en liten hjortronmyr som för 20 år sedan var helt späckad med bär. Kunde sitta på knäna i regnbyxorna och fylla en hink bara genom att vrida mig runt. Björnen hade gått före och noppat bara de största hjortronen. Nu fanns det dock få bär och mest bara vid myrkanterna. Många spår efter samisk barktäkt.

Tankar under en gran och vid Björkholmen

Har avslutat en färd i Laponias gammelskogar norr om Kvikkjokk. Filmat regn och rusk liggande i skydd under en gran. Åskknallar råkade spelas in vilket fick ljudmätaren att slå i botten. Det blev riktigt bra bilder, vilka också behövs i de filmer jag jobbar med. Det får inte bara vara blåa himlar och solnedgångar, som den läckra himlen jag såg genom stugufönstret i Änok. På väg ner från skogssturen regnade det också, störtskurar, och en regnbåge framträdde över det planerade gruvomådet Kallak, (Gállok) och Björkholmen. Bilden symboliserar pur renhet, men jag förfasas över hur länge mellersta och nedre Lilla Lule älv och Lule älv ända ner till Bottenviken får rinna fri och obesudlad av järn- och koppargruvors gifter. Läsare av denna blogg kanske ledsnar över att jag tjatar om hotet från gruvorna, men det är reellt och allvarligt och jag kan inte låta bli. Hotet måste  synliggöras i tid och komma upp på agendan. Människor och styrande politiker i Jokkmokk måste vakna från sitt euforiska rus. Det verkar som att gruvbolagets propaganda gått rakt in i hjärtat hos en överväldigande majoritet av jokkmokksborna – utan tillstymmelse till kritiskt tänkande och perspektiv. Utan tanke på hur livet kommer att te sig för barn, barnbarn, barnbarnsbarn, osv.

Jokkmokk Iron Mines AB – gruvbolagets nya namn

Nedanstående pressmeddelande blev utskickat igår till svensk och internationell media. Bolagets nya namn visar att de också vill bryta kopparmalm i kommunen, en farhåga som nu är sanning. Mines, i plural…

Spår efter olaglig borrning.

Pressmeddelande 2012-02-26

Dålig publicitet stoppar Beowulf Mining!

 Prospekteringsbolaget Beowulf Mining har provborrat efter järn och koppar på flera platser i Jokkmokks kommun. Under den senaste tiden har bolaget drabbats av lokala protester och dålig publicitet i samband med att de utan tillstånd bedrivit prospekteringsarbeten vid Kallak väster om Jokkmokk.

Den svenska minerallagen kväver att utländska prospekteringsbolag måste bilda dotterbolag  i Sverige innan fortsatta arbeten kan göras. Bolagets tidigare namn var Beowulf Mining AB, men dess brittiska ledning ansåg sig tvingade att byta namn till Jokkmokk Iron Mines AB i ett försök att försvenska bolaget och distansera sig från sitt skandalomsusade engelska moderbolag.

Jokkmokk Iron Mines AB och ägs till 100% av Beowulf Mining Plc. De kommer att fortsätta med samma verksammhet som tidigare, och med samma ledning.

Namnbytet är en ett desperat försök att tvätta sitt skamfilade rykte. Något som bolagets lagbrott och bristande respekt för lokalbefolkninggen gett upphov till.

Beowulf Mining har även listat sin aktie för handel på svenska Aktietorget. Också denna åtgärd måste ses som ett försök från bolagets sida att framstå som mera svenskt.

Nätverket Inga Gruvor i Jokkmokk! https://www.facebook.com/groups/ingagruvor/

För mer information kontakta:

Karin Kuoljok: 070-1119113, Tor Lundberg: 070-2300955, Cecilia Lundin: 073-0212365

Bad publicity stops Beowulf Mining!

The mineral exploration company Beowulf Mining plc has done exploratory drilling for iron and copper on several sites in the municipality of Jokkmokk, Sweden. The Company has recently been beset by local protests and bad publicity due to the fact that it has been prospecting without a license in the Kallak area, west of Jokkmokk.

Swedish law demands that any foreign prospecting company forms a subsidiary in Sweden before any work can be carried out. The company was previously named Beowulf Mining plc. The British management has now seen fit to change its name to Jokkmokk Iron Mines AB in an attempt to make the company seem more Swedish and to distance itself from its notorious British holding company.

Jokkmokk Iron Mines AB is 100% owned by Beowulf Mining plc. Its activities remain unchanged, as does its management.

The name change is a desperate measure by Beowulf Mining plc to disassociate itself from its increasingly bad reputation, something the company itself has caused by breaking the law, and with its blatant lack of respect for the local population.

Beowulf Mining plc has also listed its shares on the Swedish stock market, Aktietorget. This, too, has to be seen to be an attempt by the company to appear more Swedish.

The network Inga Gruvor i Jokkmokk!

 Karin Kuoljok: +46 70-1119113, Tor Lundberg: +46 70-2300955, Cecilia Lundin: +46 73-0212365

Olaglig borrning av fd. Beowulf Mining AB 2011.

 

 

Mitt tal på Jokkmokks marknad 2012

Jag heter Tor Lundberg. Jag har mina rötter högst upp i Lilla lule älvdal, i Njavve och Kvikkjokk. Idag bor jag en stor del av tiden i Randijaur, eller Ráddnávrre som är byns ursprungliga, samiska namn. Från Randijaur är det bara några kilometer till det område där Beowulf mining vill bryta malm. Men här, nära Randijaur, ligger också berget Átjek, med utsikt mot världsarvet Laponia bara fem mil bort. På toppen av Átjek får man en försmak av världsarvet. Här växer rikligt med fjällnejlikor, något som Linné missade när han passerade på sin lappländska resa.

Átjek betyder åska på lulesamiska. Ett kraftfullt namn. Många arkeologiska spår har hittats vid berget, som visar att samer har verkat här i tusentals år. Granne med Átjek ligger berget Boahttsunoaivve, renens huvud. Renen benämns sällan, konstigt nog, bland de samiska ortnamnen. Men också det visar på områdets dignitet.
För drygt 100 år sedan levde en släkting till mig vid en sjö nära Boahttsunoaivve.

Byn Fagerlund och Boahttsunoajvve, med berget Jámijvárasj till höger, det land vid Randijaur drygt fyra mil väster om Jokkmokk, som Beowolf Mining vill göra dagbrott i.

Han hette Pav-Lasse Tuorda. Efter forskningsresan med Nordenskiöld till Grönland, där han och en annan jokkmokkssame, Anders Rassa, skidrade nära 60 mil för att undersöka om Grönlands inre var isfritt, förlorade han större delen av sin renhjord i en lavin. Läs artikel i NSD Resten av renarna tog vargen och renpesten. Han tvingades då livnära sig på fiske.

Stäven av båt fotograferad igår 7 februari 2012. Båten ligger vid Stainas. Pav-Lasse Tuordas fiskesjö.

Han, generationerna före honom, generationerna efter honom, visar att även om naturens krafter kan ställa till det för oss, så är det likväl också naturen som räddar oss när saker och ting ställs på sin spets. Naturen mäktar med att försörja människor, också i ett långt perspektiv. Troligen BARA i ett långt perspektiv, i en takt där resurserna hinner förnyas.

Men nu handlar det om att börja ta av naturresurser som aldrig förnyas. Och då är det urgamla kulturlandet hotat. Exploatörerna utifrån anser sig ha rätt att ta malm ur berglanden, spränga, skövla och förgifta. Det är inget nytt i Jokkmokk. Under 1600-talet bröts silvermalm i jokkmokksfjällen, i det nuvarande Laponia. Samerna tvingades att köra ner malmen till smälthyttan i Kvikkjokk med sina renar. De flydde från tvånget och området blev tomt på samer.
I Jokkmokks kommun har vi sett älvar dämmas och skogar skövlas. Men vi har åtminstone varit förskonade från gruvdrift i nästan 400 år. Men nu upprepas mönstret. Samma arroganta kolonialism som visar sitt fula, omänskliga tryne. Det i ett land som anser sig gå i bräschen för de svaga och förtryckta i andra länder, men som struntar både i sitt eget urfolk och ättlingarna till de nybyggare som lockades hit med förmåner när Norrland skulle koloniseras.

Ett dagbrott av samma storlek som Aitik ger enorma konsekvenser. Buller dygnet runt, sprängsalvor, skyddszoner, damm, trafik, övergödning, förgiftning av vattendrag. Infrastrukturen som ska byggas upp med järnväg genom skogar och myrland. Det handlar om en extremt stor förstörelse av naturen.
Men Kallak är bara början. Jag är förvissad om att järnmalmen i Kallak bara är ett alibi för att, utan alltför stort motstånd, också kunna bygga tågräls till bolagets fyra stora kopparfyndigheter. Det är kopparn Beowulf egentligen vill åt. Då kan vi verkligen säga adjö till både natur och kultur.

Åsa Persson, Bergmästare, på seminariet Framtidens Gruv- och Mineralindustri på Grand Hotel i Stockholm den 20 januari 2012.

Jokkmokks kommun vill lansera sig som ett samiskt varumärke. Då borde man rimligen börja med att försöka hitta framtidens arbetstillfällen genom satsningar inom den samiska världen, inom utbildningen, jakten, fisket, renskötseln, slöjden, språket och konsten.

Barbro Poggats intervjuas vid sina symbolladdade målningar.

Till sist vill jag tacka alla er som trotsat kylan idag och slutit upp till den här manifestationen. YouTube-klipp Jag vill också tacka alla andra som på ett eller annat sätt jobbat för eller visat sitt stöd i jobbet mot gruvorna. Att kunna samarbeta, renägare, andra samer, markägare, fritidshusägare, miljökämpar och andra när det väl gäller, är både en fråga om ömsesidig respekt och solidaritet, och att bli starkare.
Tack!Bilden ovan visar utställningen What Local People? på Jokkmokks marknad. Den visar människor som på ett eller annat sätt drabbas av gruvplanerna i Kallak, fem mil väster om Jokkmokk. Fotoutställningen är ett sätt att visa på det gruvmotstånd som finns. Utställningen tillkom som en motreaktion på en internationell konferens för gruvnäringen i Stockholm. Där redogjorde representanter för Beowulf mining för sina planer på brytning av järnmalm i dagbrott vid Randijaur/Fagerlund/Björkholmen. När styrelseordföranden Clive Sinclair-Poulton får frågan om vad lokalbefolkningen säger visar han arrogant en bild på ett kalhygge och säger: ”What local people?” Clive Sinclair-Poultons uttalande finns dokumenterat i en webbsändning på http://korta.nu/whatlocal.
För att råda bot på Beowulf minings missuppfattning att inga lokala invånare finns i området, visar Inga gruvor i Jokkmokk upp några av alla dem som både finns och faktiskt skyr tanken på en gruva i Kallak, som gruvbolaget valt att kalla malmfyndigheten.

Mer information om hot av gruvor vid Jokkmokk och övriga Sápmi hittas på: https://www.facebook.com/groups/ingagruvor/  https://www.facebook.com/groups/stoppagruvan/ Den fylligaste och mest aktuella finns dock i tidningen Samefolkets senaste nummer Samefolket

Klicka här och tyck till om bloggen!

http://intressant.se/intressant