Etikettarkiv: is

Street Photography i naturen, och komposition

Balans, sparsam färg och komposition. En harmonisk bild.
Balans, sparsam färg och komposition. En harmonisk bild.


De bildade skola
de här duktiga mellaneuropeiska fotograferna och någon syd- och nordamerikan och ryss. Ingen nämnd ingen glömd. De plåtade i urbana miljöer, alltid i svartvitt och kände sin kamera utan och innan. När läget kom blev foto-handlingen som en rörelse styrd av den förlängda märgen, en upptränad reflex.

Ofta kom bilden i en exponering. Inga chanstagningar eller motorer. En bild räckte ibland för att fånga det fotografera ville. När det stämde fanns allt på plats, spänning, komposition och egenart. Negativet skulle helst inte delförstoras. Optimalt och direkt skulle ögonblicken fångas. Det var den fotografiska norm som rådde i mitten av förra seklet. Negativets kanter skulle synas, med svart på sidorna där man kunde skönja filmfabrikat och perforering för filmmatningens kugghjul. Äkthet. Ingen skulle kunna tvivla på att kopian verkligen skildrade hela negativet. Helst skulle bilden också innehålla rörelseoskärpa med bara ett vitalt bildelement knivskarpt. Normalobjektiv och 1/60 sek. var en vanlig exponeringstid. Bländarinställningen fick kompensera exponeringen. I mörkrummet manipulerades den råa ton fram som var vanlig bland många Street Photographers. Hur relationen exponering framkallningstid, kopiepapprets hårdhet, osv. såg ut kräver ett egen längre inlägg.

På sjön Ráddnávvre vid vårt hem fick jag en bild av sonen Nils som till viss del påminner om vad de gamla suveränt duktiga fotograferna eftersträvade. Dock skulle jag ha hållit kameran en meter lägre, är för stel och långsam…

Farten, med kornsnön som sprutar upp vid vänsterfoten, engagemanget, med blicken som fixerar denna snö, pulksnörets lycka.
Farten, med kornsnön som sprutar upp vid vänsterfoten, engagemanget, med blicken som fixerar denna snö, pulksnörets lycka. Barnets fenomenala förmåga att hitta lek och spänning i allt.

Kommer grottan i Sálajiegna kollapsa?

VI120Grottan under Sálajiegηa – en del av glaciären på Sulidälbmá – är ett populärt besöksmål för skoterturister i april, maj. Trots att området ingår i Laponia, Lapplands världsarv, är det tillåtet att köra på en led från Pieskehaurestugorna en knapp mil längs Lájrrojåhkå upp till glaciären.

Det är en mäktig upplevelse att gå in öppningen och komma in i den höga salen med sitt tak av djupblå is, stoderna av snö och is och ren blankis att gå på – där en liten bäck hörs porla under fötterna. Känslan förstärks av att takets släta vattrade yta enligt glaciärforskare kan vara kring sju tusen år gammal.

Sambo Åsa Lindstrand studerar isen i grottan år 2000.
Sambo Åsa Lindstrand studerar isen i grottan år 2000.

Men det är inte alla år grottan alls har en öppning. Drevsnö och en för kall vinter gör att den kan sluta sig. Växthusgaserna kan dock göra klimatet för varmt så att både öppningen och grottan själv helt säckar ihop. Detta är min egen sorgliga teori…

Fotograf

Vita faror

Suorvamagasinet vid Rijtjem. Foto: Tor L. Tuorda.
Suorvamagasinet vid Rijtjem. Foto: Tor L. Tuorda.
Láŋas. Foto: Tor L. Tuorda.
Láŋas. Foto: Tor L. Tuorda.
Stridsövning. Foto: Tor L. Tuorda.
Stridsövning. Foto: Tor L. Tuorda.
Koldioxidproducent. Foto: Tor L. Tuorda
Koldioxidproducent. Foto: Tor L. Tuorda
Asbestsanering. Foto: Tor L. Tuorda.
Asbestsanering. Foto: Tor L. Tuorda.
Växthusgaspåfyllning. Foto: Tor L. Tuorda.
Växthusgaspåfyllning. Foto: Tor L. Tuorda.
Áhkásj. Foto: Tor L. Tuorda.
Áhkásj. Foto: Tor L. Tuorda.

Farliga blankisar vid Kvikkjokk

Älgarna lever farligt nu, helst om de blir störda av lösspringande hundar, skotrar eller skidåkare.

I bäckarna i Kvikkjokks deltaländer är det nu blankis som sakta men säkert sjunker på mitten. Det blir hängis, skråvais, som vi kallar den. Älgen tar sig ner på bäcken, men inte upp. Så kan den halka och bräcker bakbenen åt sidorna. Hela bäckenet går sönder och den blir liggande. Plågas sakta ihjäl, om ingen järv hjälper den i kampen.

_H1A5518

Bilderna är tagna igår. Idag har det kommi en decimeter nysnö, och situationen har blivit ännu värre för älgarna. Den  bäck som de inte tordats korsa tidigare, ser nu säker och inbjudande ut nu. Men under snön finns blankisen. Måste iväg senare idag för att kolla läget…

_H1A5520

Skridskois i Kvikkjokk

Så blev det skridskoåkning idag igen.

Eller snarare eftermiddag.

Nu i Kvikkjokk med dotter och hund.

Det är sällan en 15 centimeters blankis får ligga snöfri så pass länge att det går att åka.
Spännande att genom de helt klara partierna se löjstim och öringar pila iväg under en.


– Jag kan åka snabbare än er! säger Astrid och girar på skrillorna bakom stimmet.

Intressant att också studera alla bubblor på olika nivåer inne i isen. Hur bubblorna läckt luft som bildat uppstående nålar.

En halv mil på älven till älvsmynningen tur och retur och det märks knappt i benen. Skridskor är onekligen ett oerhört lättsamt sätt att färdas. Man skulle dock införskaffa långfärdsmodell..

Islek på Ráddnávrre

Så var det äntligen läge för att åka skrillor på Ráddnávrre (Randijaur). Det är långt ifrån varje år som isarna är åkbara. Ofta kommer alltför mycket snö på isen eller vatten, eller både och, som när det sedan fryser ger en knölig och oåkbar yta. Men nu var det knappt en decimeter snö bara som inte hindrade barn och vuxna att i full fart korsa viken i sjöns norra ände. Perfekta förhållanden att göra allt trängre virvlar och labyrinter. 

Selina, Hampus, Nadja och Astrid.

Närmotiv

Man behöver inte fara land och rike runt för att hitta läckra motiv. Räcker att röra sig inom en kilometer från hemmet, skruva på macrohundran och åla sig fram. Utom på den nu höggradigt löpande tiken Ráddná. Bilderna tagna på fri hand, inte alltid så lätt. Roligt med nya vyer. Det dyker alltid upp någonting nytt i sökaren när man plåtar macro, en liten spindeltråd, en reflex, eller en ahaupplevelse om var vissa av de lulesamiska textila mönstren kan ha fått inspiration ifrån..

Parkijaur livsfarlig

Den av Vattenfall reglerade sjön Parjijaur, eller Bárkávrre på lulesamiska, är ett vattenmagasin som har livsfarlig is. Det hindrade inte två älgar att långsamt och försiktigt och med många pauser ta sig över hela magasinet. Jag trodde aldrig att de skulle klara det. När snön lagt sig på isen brukar älgarna bli extra morska.

Isfiske

Anton borrar isborr för käpphålet dit nätet ska dras.
Jag börjar såga upp näthålet. Foto: Anton Lundberg.
Foto: Anton Lundberg.
Första isstycket bänds upp med isbillen. Foto: Anton Lundberg.
Fler stycken bryts upp. Går lättare om man sågat några spår först. Foto: Anton Lundberg.
Foto: Anton Lundberg.
Foto: Anton Lundberg.
Det gäller att vara försiktig så att det inte går hål i brunnen för fort. Då blir det bökigare att billa bort isstyckena. Foto: Anton Lundberg.
En 0.30 nylonlina fästs vid nätutdragaren, en så kallad ubåt som är en elmotor på ett plaströr vilken drivs av två batterier. Foto: Anton Lundberg.
Ubåten klar för att skickas in under isen. Foto: Anton Lundberg.
Blött och kallt att rikta in ubåten mot nätkäppen. En anordning som man trycker ner den med, är att föredra. När ubåten nått lite längre än nätlängden, rycker man till och den svänger och snurrar in sig i käppen som står i det uppborrade hålet 30 meter bort. Sen fäster man en starkare racklina i fisklinan som man drar ut nätet med. Nu är det enklare att fiska fastän isen är tjock än med forntidens rackstänger och näthästar. Men nog kunde den plastiga ubåten behövt tåla kyla och hantering bättre... Foto: Anton Lundberg.

Vår i Dievssajávri

Tänker tillbaka på förra veckans vistelse vid sjön Dievssajávri i gällivarefjällen.

Dievssajávri mot väst

Jag följde med kusin Torbjörn Yngvesson som jobbar som tillsyningsman åt STF när han ställde i ordning stuglägret och placerade ut Kungsledens roddbåtar.

Isvandring

Strålande väder på denna vackra plats, men isen låg ännu tjock ända fram till helgen.

Torbjörn Yngvesson drar båt

Jag fotograferade lövsprickningen och de läckra strutbräknarna som började spira.

Björklöv på gång den 9 juni
Strutbräknar på gång den 10 juni

En ung skogshare sprang runt stugorna rätt så trygg. Jag fick många stillisar och filmbilder.

Hare spegling
Hare vid sjön Dievssajávri
Sittande skogshare
Skogshare med bladstjälk

Hit kommer jag troligen återvända fler gånger!

Dievssajávri mot öst