Etikettarkiv: inga gruvor i jokkmokk

Po Tidholm och Jokkmokks marknad

Idag har Jokkmokks marknad dragit igång med buller och bång och imorgon ska jag föreläsa i hörsalen på Ájtte. Senast jag var där lyssnade jag på den hyllade författaren Po Tidholm som berättade om sin bok Norrland.

Po Tidholm

Det var Sveriges koloniala härnadståg över Norrland som gick som en röd tråd genom hela föredraget. Från Rikskanslern Axel Oxenstierna och hans ord om att Norrland ”skall blifva de svenskes Vest-Indien” fram till dagens vansinniga gruvboom – vilken Tidholm uppehöll sig länge vid. Han nämnde också ett klipp på YouTube som han brukade titta på när han ville bli riktigt förbannad http://www.whatlocalpeople.se/. Vad Tidholm inte visste var att pappan till denna ilskans hemsida, Henrik Blind, satt framför honom i publiken. En gemensam lunch rådde dock bot på den ovissheten. Förutom modern engelsk arrogans lyftes också historiens svenska dito fram. Författaren berättade om hur träpatroner i decennier ostörda kunde lura till sig jättelika gammelskogar för att berika sig – det så kallade Baggböleriet. Skogar som nu ägs av de stora skogsbolagen, vilka jämnat dem med marken. Byn Skyttmon i Jämtland var ett undantag. Där lät sig inte bönderna luras av någon kvarting eller sedelbunt utan de gick ihop och högg, sågade och raffinerade sin skog själva och blev mycket rika. Skyttmons överdådigt utsnirade träpalats vittnar om den tiden. Nu vältrar sig mineralers spekulanter, lycksökare, spelare och riskkapitalister över Norrland och tar sin plats i den koloniala historien. Pajalagruvan blev lurendrejeriets fyrbåk och nu har glädjande nog också företaget som gjort livet surt för samerna vid Tärnaby fått kalla fötter med sina totalt galna gruvplaner och dragit till Kongo istället.
Henrik Blind
Gör ett besök på Ájtte nu på Jokkmokks marknad. Där finns en utställning gjord av just tärnasamer om Markanvändning. Oskar Östergrens två videoinstallationer säger det mesta om dagens storsvenska situation. Vi denna utställning har också nätverket Inga gruvor i Jokkmokk och nätverket Stoppa gruvan i Rönnbäck, Björkvattsdalen, Tärnaby fått utrymme. Massor av tryckt information, bland annat fyra av mig nygjorda Rollups och en folder. Välkomna!

Enade samer i Tärnaby

Pressmeddelande som skickades ut igår:

Idag på FN-dagen överlämnade en delegation från nätverket Inga gruvor i Jokkmokk en budkavle som rest från gotländska Ojnareskogen via Kiruna och Jokkmokk till Tärnaby. Över hela landet prospekteras det för nya gruvor trots att det hotar människors liv och hälsa. Budkavlen markerar en växande opinion och en gemensam vilja.

Budkavlen mottogs av nätverket Stoppa gruvan i Rönnbäck i Björkvattsdalen, Tärnaby, tillsammans med representanter från Vapstens sameby, Vaapsten Sijte och Ubmeje tjeälddie. På plats i Tärnaby centrum fanns både barn och vuxna som ville visa sitt stöd i frågan.

– Det är dags att gruvfrågan börjar debatteras på allvar nu. Det kan inte vara prospektering till varje pris som gäller när det är människors hälsa och överlevnad som står på spel. Denna fråga berör oss alla. Barnen har dessutom rättigheter som i dagsläget helt bortses ifrån, säger Marie Persson, grundare av nätverket Stoppa gruvan i Rönnbäck i Björkvattsdalen, Tärnaby.

– Vi ser ett stort informationsbehov, säger Tor Lundberg, grundare av nätverket Inga gruvor i Jokkmokk. Nästan all information som kommer ut till kommunmedborgare och samhället är vinklad och kommer från gruvexploatörerna. Politiker, tjänstemän och medborgare har därför inte möjlighet att göra välavvägda bedömningar av olika gruvprojekt. Långsiktiga alternativa utvecklingsalternativ blir en ickefråga då gruvprojekt ges gräddfil.

Lars-Anders Ågren, Marie Persson, Oleg Omma och Erik Östergren med budkavlen från Ojnareskogen på Gotland.

– Som lagstiftningen kring exploateringar tillämpas nu så läggs nästan all vikt på det ekonomiska. Vi vill lyfta att det finns många som kämpar för att miljömässiga, kulturella och folkrättsliga värden ska värderas högre. Detta gäller inte minst rennäringens överlevnad och vad vi lämnar till kommande generationer, fortsätter Tor Lundberg.

Hotet från gruvorna har startat ett landsomfattande samarbete. Den 9 oktober startade en budkavle sin vandring från Visby hamn upp till Kiruna och samebyarna Girjas och Laevas. Budkavlen gick sedan vidare till Jokkmokk och Tärnaby. Namnen på alla direkt berörda samebyar och orter har blivit inristade under resans gång. Nu ska budkavlen besöka det planerade gruvområdet vid Rönnbäck innan den reser vidare.

Den 17 november kommer budkavlen till Stockholm för att vara med vid en uppvaktning av representanter från regeringen i samband med en stor manifestation anordnad av Urbergsgruppen, en gemensam förening som ska verka för naturens och lokalbefolkningens rätt att behålla och skydda sina långsiktiga livsförutsättningar.

– Om vi i Skandinavien inte kan lyfta andra värden än enbart de ekonomiska, vem ska då kunna göra det? frågar Marie Persson.

 

Marie Persson,

grundare av Nätverket Stoppa gruvan i Rönnbäck i Björkvattsdalen, Tärnaby

070-369 92 83

 

Tor Lundberg,

grundare av Nätverket Inga gruvor i Jokkmokk

070-230 09 55

Dotter Astrid dokumenterade flitigt den historiska händelsen i Tärnaby.
Marie Persson samtalar med Lars-Anders Ågren, ordförande i Vapstens sameby. Det var ett roligt återseende! Innan igår var det 31 år sedan vi sist sågs. Lars-Anders, eller Ågren som jag och alla vi övriga endast kallade honom, bodde mer eller mindre ihop under 10 månader på Gränsjägarna på I22 i Kiruna 1980-81. Det var en bra kompis som alltid ställde upp. Det finns mycket att berätta om Ågren och den tiden, men jag kan nöja mig med att nämna att han, som den enda i hela bataljonen, använde skohö i sina Jörnkängor. Under den extremt varma sommaren i kirunafjällen 1980 var hö onekligen det bästa att ha i skorna.

 

Video på YouTube

Jag har klippt ihop en musikvideo av ihopsamlade bilder från alla år jag filmat. Detta till en låt av Steve Earle med sång av Maxida Märak kompad av det förträffliga Downhill Bluegrass Band. Låter heter The Mountain.

Maxida Märak och delar av Downhill Bluegrass Band

Det var en tidsödande process. Mitt i klippningen kom jag på att jag nog hade stämningsfulla klipp från Lill-Selet efter Pärlälvens vattendrag där Maxida har sina rötter. Men jag hittade inte klippet. Kollade igenom travar av gamla dv-band, men inte. Analyserade vilket år det var och då kunde jag söka bättre. Till min glädje hittade jag materialet i en gammal hårddisk, klippet var klokt nog döpt till Pearl…

Ville också få lite stuns på berättelsen i låten, hade jag inte filmat gruvan under jord för många år sen, och visst. Hittade en massa klipp till slut i mappar av undermappar. En sprängning i ett dagbrott skulle vara fint, hittade ett med tillstånd att använda. Men skulle det verkligen passa med ljudet av en detonation mitt i den finstämda låten? Det gjorde det. Varken Maxida eller bandets duktiga basist Kajsa Westin hade något att säga om det. Däremot tyckte Kajsa att slutet var för mycket i den första versionen. Ett slut Maxida hittade på, som jag tyckte skulle passa klockrent. Till Konsum och handla grillolja. Hällning av olja över en blundande Maxidas ansikte. Snabbade upp sekvensen i bästa Peter Gabriel-stil och oljan mer eller mindre sprutade. Och rödaktig var den också, som blod. Ändrade genom att konvertera till svartvitt och en lång uttoning till svart. Nu ser det ut som spillolja som ju var den första tanken. Olja som gruvbolagen skitar ner naturen med. http://www.youtube.com/watch?v=8Mqs2PsDubM&list=UUE0Il4PTHy45oRNCcX02x-Q&index=1&feature=plcp