Etikettarkiv: http://kolonierna.se/?p=939

Vattenfall – Vattenfail

Igår jobbade jag med formgivning, framkallning av bilder och även kopiering av cirka 350 gigabyte filmmaterial från en hårddisk till en annan. Näst kameran är datorn mitt viktigaste arbetsredskap. Mitt i alltihop gick strömmen. Efter en knapp minut kom den tillbaka. Bara att trycka igång datorn igen och programmen återställdes automatiskt. Som tur är sparar mac ofta det man har hunnit göra. Efter kring 10 minuter kom strömmen tillbaka. Så dröjde det kring 20 minuter och strömmen gick igen. Samma procedur. Samma störning i arbetet. Ännu en gång upprepades eländet under kvällen. Oerhört frustrerande och hämmande för min verksamhet.

Ligga kraftstation med ledningar som via breda och raka gator genom ungskogen leder strömmen till södra Sverige.
Fail i Ligga kraftstation med ledningar genom ungskogen som leder elströmmen och pengarna till södra Sverige.

Norr om Polcirkeln är det Vattenfall som har monopol på både vattenkraftsproduktion och infrastruktur för eldistribution. Knappt fem kilometer från där jag bor i Randijaur finns Parki kraftstation, det kraftverk som ger minst av alla i luleälvarna.

Källa: Wikipedia
Källa: Wikipedia

Faktum är att elströmmen från Parki kraftverk lätt skulle kunna ersättas av antingen tio vindsnurror, av energieffektiviseringar eller helt enkelt genom att sparas bort. Parki kanske också är det verk som står stilla mest av alla. Hittills i vinter har vattnet rusat genom utskoven under flera dygn utan att generera någon ström överhuvudtaget. Många miljoner har runnit bort.

Det blir ofta strömavbrott i Randijaur. Om det snöar, blåser, åskar och till och med regnar brukar strömmen gå. Ett fail som beror på ålderstigen infrastruktur. Strömavbrotten är så vanliga att det blivit norm för bofasta i byar och samhällen. Inte bara i Randijaur utan överallt  i norra Sverige. Det är så det ska vara, det får man leva med, bara gilla läget – lika obevekligt som en naturlag.

Att modernisera ledningsnätet innebär en kostnad för det vinstdrivande statliga företaget Vattenfall. En kostnad Vattenfall inte vill ta. Hellre ta rekord i spekulation med polsk och tysk kol och atomkraft och köpa holländska gasföretaget Nuon för nära 100 miljarder än att alls bry sig om basal elförsörjning för det folk och de kommuner där kärnverksamheten – vattenkraften – produceras. 2009 var året flinens mästare Maud Olofsson och VD Lars G Josefsson köpte Nuon. Det gav en förlust på ofattbara 70 miljarder av våra skattepengar.

Trots att Vattenfall är staligt omfattas inte bolaget av något socialt patos. Det har Vattenfall för övrigt aldrig gjort. De har bara reglerat de enorma intrång som de bidragit till strikt via vattendomarna. Inga egna initiativ, och bara nålpengar i skadestånd. Visst har de byggt och bekostat samhällen, men bara i egenintresse. När utbyggnaderna varit färdiga har Vattenfall rivit samhällen och dragit. Som exempelvis Harsprånget och Messaure. Kvar i Jokkmokks kommun har lämnats en alltjämt krympande skara arbetare som sköter underhåll och bevakar dammarna. De flesta av Vattenfalls anställda sitter i Luleå och Stockholm. Jokkmokks politiska ledning ser också det som en naturlag, en dimhöljd nivå i den koloniala strukturen. Det är så det ska vara helt enkelt.

Stora Lule älv och Lilla Lule älv möts vid Vuollerim, sen kallas älven Lule älv ända ner till Luleå där den rinner ut i Bottenviken. Hela detta vattendrag är uppdämt och utbyggt av 15 kraftverk (utom i Lilla Lule älvs källflöden Pärlälven och vid Kvikkjokk där det är fria vatten). Det fabulösa företaget Vattenfall som har monopol på älvarna drar in kring 10 miljarder varje år på nätavgifter, elavgifter, överföringsavgifter och allt vad det nu heter. Jokkmokks kommun, som har 12 av de 15 kraftverken inom sina gränser, får varje år drygt 20 miljoner i så kallade regleringsmedel.  Pengar som ansöks från Länsstyrelsen och levereras som bidrag för att bland annat stimulera näringslivet. Samebyarna får inga pengar. Inte andra människor heller som lever med verkningarna av Vattenfall. Det är ett hån utan motstycke. Även här hukar sig kommunledningen förnöjsamma. 20 miljoner är norm.

Värsta hånet är att människor som bor vid kraftverken, som ser kraftverken från köksfönstret – kanske samer på vars förfäders skatteland kraftverket står – måste betala lika hög överföringsavgift som alla andra. Lika-för-alla-politiken har slagit igenom här också. Men det är fel, fail. Undra hur länge det ska behöva ta innan människor vaknar ur den koloniala dimman och går man ur huse?

Vattenfall – Vattenfail.

Sammanslutningen Kolonierna har på sin blogg dokumenterat hur någon på Jokkmokks marknad gjort om näst sista l-et i Vattenfall. Finurligt och träffande. http://kolonierna.se/?p=939