Etikettarkiv: häst

Gamlingarna Monsun och Errol i Randijaur

Errol och Monsun med mattar

Maria Wiberg på Errol, 27, och Åsa Lindstrand på Monsun, 24. De är still going strong kusarna. I hagen är det äldsten som bestämmer, men med mattarna i sadeln är det ingen ide att visa alltför mycket temperament.
Monsun och ÅsaPå väg på en skogstur med gamlingarna stannar Åsa till framför sitt hus för en arttypiskt posé. Uppmärksam Nordis och glad hästtjej.
Monsun med matte Åsa på ryggen.Gula och vita tänder.

En sjäglande Erroll och en skrattande Maria. Gult och vitt garnityr 🙂
Maria och ErrolMaria och Errol.
Ryttare i RandijaurNu är de på väg med gamlingarna. Notera katten Mysko nere till höger.
På väg på byavägen i Randijaur.Så bär det av efter byavägen i Randijaur. Hunden Ráddná vill helst hänga med…

 

Ryttarfolk i stallet

_OR_1588
En dag på jobbet.
I stallet. Äntligen. Som jag sett fram mot det.
Kring två kilometers vandring och så var vi där. Bara för ett studiebesök, men dock. Ridlektioner blir det senare. Men vissa av pojkarna lär inte behöva några lektioner för att lära sig rida. Förvisso för dressyr av sedvanlig västerländsk modell, men inte för att bemästra en häst. Vissa är troligen mer klistrade på en bar hästrygg och kan fara fram värre än vad någon på orten kan. Inbillar jag mig i alla fall. Fantiserar jag om. Romantiserande dravel kanske, men det bjuder jag på.

_OR_1584
Vissa härstammar mest troligt från det ryttarfolk som skapade världshistoriens största sammanhängande imperium. Ett folk vars här – eller en liten del av denna här,  mest som en lekfull impuls – med småväxta hästar och korta svärd effektivt mejade ner välrustade tyska motsvarigheter. Tanken svindlar.  Också om dagens situation och alla historielösa.

Monsun, min sambo Åsas gamle travnordis, är sugen på mat. Som alla hästar alltid är ;)
Monsun, min sambo Åsas gamle travnordis, är sugen på mat. Som alla hästar alltid är 😉

 

Första hoppträningen!

I torsdags red Astrid för Kajsa Svonni på Jokkmokks ridklubb på sin första hoppträning. Ridgruppens två andra deltagare var sjuka, så Astrid fick odelad uppmärksamhet från ridläraren. Det gick bra, och Astrid tyckte det var roligt. Hennes syster Elina och hennes flicka Mira kom på besök för att få uppleva det stora steget i ridningens konst. Mira följde uppmärksamt moster Astrids förehavande mellan hindren. För henne var det också premiär. Hon hade aldrig sett en häst förut, än mindre matat någon. Det var med skräckblandad förtjusning Mira räckte en av stallets tinkerhästar ett strå hö.