Etikettarkiv: fjord

Norge

Efter tre övernattningar på familjen bilresa genom Norge till Västkusten är det dags att summera en del av alla intryck.

_H1A0556Gammelskogarna i Västerbottens inland och fjälltrakter är väldigt lite påverkade av det moderna skogsbruket om man jämför med exempelvis Jokkmokks skogar. Funderar om det beror på att skogshemmanen till större delen ägs av samer? De facto kom kolonisationen senare här än i Norrrbotten, och marken som avvittrades från lappskattelanden blev större. Generellt sett verkar skogsbolagen – framför allt Domänverket (som nu heter Sveaskog och Fastighetsverket) – ha farit fram mer brutalt än de privata skogsägarna, som oftare har sparat sina skogar.
Det är dyrt med fortkörningsböter i Norge. I 50, 60, 70 och 80 rullar vi genom grannlandet. Vid ett tillfälle lyser en trafikkamera i en tunnel röd. Lär väl bli några tusen i böter?

StugaEn hytte i en camping vid E6:an väntar och trots livlig trafik kan Åsa, Astrid, Nils och jag somna. Nästa dag är jag tidigt i farten med Nils, som får krypa runt på en gräsmatta medan jag testar min nya kamera Canon EOS 5 Mark III.

Nils på gräs_H1A0643Dagen blir mest en transportsträcka ut mot kusttrakterna och fjordarna. En hytte vid en fabulös husvagnscamping är nästa nattlogi. Plåtar två norskar som fiskar plattfisk, men de har obegriplig dialekt så det blir inte så mycket pratande.

_H1A0703I campingen finns många fiskeintresserade tyskar vilka slaktar sina byten i en upplyst bod vid stranden.

_H1A0705Upp genom Trollstigen med sina serpentinvägar och vattenfall kör Åsa utan darr på ratten. Jag tar en hel del bilder från de små hållplatser som finns efter den ringlande vägen.

_H1A0822Världsarvet Geirangerfjorden med de osannolikt odlade bosättningarna mitt i klippväggarna är nog den häftigaste natur jag lagt ögonen på. Enorm nivåskillnad där de jättelika passagerarfartygen längst ner i fjorden ligger som små pluttar. Här skulle man ha bott några dagar för att få riktigt läckra landskapsbilder, men nu stannar vi bara en halvtimme så det är bara att göra det bästa av situationen.

Geiranger1Geiranger3Geiranger2Geiranger4När jag var 13 år (tror jag) åkte jag bil i Norge med min farbror Bosse och hans Kerstin (som jag alltid har kallat för Ärtan av någon konstig anledning). Då besökte vi bland annat den enorma Nidarosdomen i Trondheim. Nära fyrtio år senare gör jag nu om besöket. Tyvärr är mina minnen av domen bleka från den första gången. Att det var så många stenfigurer på domens ena utsida. Vissa läbbigare än andra. Otroligt att den katolska kyrkan hade en sådan resurser, och sådan makt. Att alla kyrkans hus skulle behöva vara så makalöst storvulna?

_H1A0689Sent på kvällen når vi så svärmor Birgittas stuga på Lingäll på Bokenäs. När vi lastar ur bilen markerar en katt en huggorm som är ovanligt agressiv. Den ringlar i det höga gräset, så det blir inga bilder tyvärr. Åtskilliga år har jag sökt efter både Bohuslänska huggorm, men även hasselsnok, utan att få några bilder. Har haft någon skymt av de båda, men det har inte velat sig. Kanske nästa år?

Rádjebálges – Gränsleden

Förra veckan vandrade Åsa, Astrid, Ráddna och jag den nymärkta Gränsleden, Rádjebálges, som går från Ritjem till Slábavuodna, Sörfjord, i Norge. Först hade vi tänkt att åka båt de första två milen till Áhkkájávrres västände, men på grund av kraftig blåst fick vi övernatta vi på STF Ritjem. Dagen därpå hade det mojnat något, men vågorna var fortfarande höga, så tidsbristen gjorde att vi tog helikopter. Hade vi känt till att det numera går att gå hela vägen från Ritjem till västeränden, på en väl markerad led med ny bro, och om vi hade haft mer tid på oss, hade vi nog vandrat. Den nygjorda och fantastiskt fina kartan visade heller inte något annat alternativ än med båt.

Åsa och Astrid vid Sårggåjávrre efter cirka åtta kilometers vandring.

Vädret var nästan för bra för att vandra. Varmt, och knappt ett moln på himlen.

Hade lika gärna kunnat vara Bohusläns klippor…

42 kilometer till Slábavuodna väntade. Den första sega stigningen gjorde att svetten dröp och det var ganska jobbigt, men Astrid knallade på utan knot med sin nya ryggsäck vari hon bar sovsäck, bok, regnkläder, ombytesskor och ett par gosedjur. 
Den uråldriga leden, som vid särskilt kluriga passager har märkts med träbitar målade i de samiska färgerna, följer terrängen suveränt bra i ett lättgånget och spännande landskap.

Samiskt stuk på ledmarkeringarna.
Knappt tre kilometer kvar till den norska gränsen.
Framme vid ett riksröse.

På svensk sida hade snygga, välmålade vindskydd med tillhörande dass och vedförråd ställts upp på lagom långa avstånd. Det första norska vindskyddet, knappt tre kilometer från gränsen, var dock ganska mediokert. Förutom det lyxiga dasset… De tre följande anhalterna hade fräscha vedeldade övernattningsstugor med två breda sängar och gasolkök.

En av tre typiska norska hytter efter leden och ett privat hus.


Just efter den sista stugan följer leden den slingriga anläggningsvägen ner till fjorden.

På slingrig väg ner till fjorden.

Det passar bra att vandra de 42 kilometrarna på fyra dagar med en sjuåring i sällskap. Rádjebálges är en suveränt bra led som går genom ett vackert och varierat landskap.

Den rejäla båten kommer till Sörfjord för transport till Gásluokta, Kjöpsvik.

Bilderna i det för övrigt förnämliga informationspaketet med DVD, karta och häfte, gör tyvärr inte alls Rádjebálges rättvisa.

I bussen på väg till Narvik.