Etikettarkiv: film

Greta Huuva

Greta höll i en matlagningskurs i det fantastiska Geunja väster om Ammarnäs. Så blev det ännu en kurs i Tärnamo söder om Tärnaby där deltagarna fick lära sig ta reda på allt från två renkroppar. Sedan matlagning på Samernas i Jokkmokk och anrättningar med örter, njuranfetasvept gurppi, rökning och barkbröd i Dragnäs,
örtplockning på Vállenulppe vid Kvikkjokk, där vi också, med stor frenesi fiskade löja tillsammans. Hela tiden var kameran med.
Jag imponerades av kunskaperna, teknikerna, entusiasmen, hennes förmåga att lära ut och hennes patos för det genuint samiska förhållningssättet till naturen.
När alla bildsekvenser var insamlade skulle det spelas in en speaker. Med inspelare och mygga körde jag till Dragnäs. In i ett litet sovrum, perfekt ljudmiljö. Så talade Greta in hela speakern utifrån stolpar av ämnen som ingick i filmen. Det gick som på räls. Inga omtagningar, First Take, alltihop.
Efter ett par dagar med mig och sambo Åsa vid redigeringsdatorn blev så vår film Biebbmo – mat, tradition, trend om det samiska köket färdig.
Filmen blev mycket väl mottagen i både svensk och norsk television. Den repriserades också i februari 2017 just efter hundraårsjubileet av det första samiska landsmötet i Tråante/Trondheim. Tyvärr fick jag aldrig möjlighet att berätta det för henne.
Omgiven av sina närmaste dog Greta hemma i Dragnäs efter en lång tids kamp mot cancern. För mig försvann en god vän och samarbetspartner. Den subtila krusningen som bara du Greta såg i Darrhaädno kommer minna dig varje höst. Det samiska samhället har mist en till synes outsinlig kunskapskälla och en person som aldrig ansåg sig fullärd, utan alltid ville veta mer. Men mina tankar finns framför allt hos Gretas make Anders, hos deras barn och barnbarn. Gretas begravning sker den 29 april.

 

Gruvor hotar Natura 2000-område vid Jokkmokk

I denna lilla film vill jag visa det fantastiska urskogslandskap som sträcker sig fyra kvadratmil från fjäll till älv. Jag vill också lyfta fram en del av det myller av liv som bara riktiga skogar kan hysa.

Trots att det är skyddat som Natura 2000-område är Jelka-Rimakåbbå, eller Jielkká-Rijmagåbbå på lulesamiska, hotat. Tidigare var det skogsbruket som den ideella naturvården med Steget Före i spetsen såg till att EU tvingade Sverige att skydda. Nu är det gruvnäringen som hotar.

I Ojnare på Gotland ansågs Natura 2000-skyddet räcka för att stoppa Nordkalks destruerande planer. Hoppas det räcker också här, i kolonin…

EFN vill inte betala uppdrag

(c) Tor Lundberg TuordaInnan Jokkmokks marknad blev jag anlitad av EFN,
ett dotterbolag under Handelsbanken vilka ”arbetar för att göra ekonomi lättförståeligt.”, som det uttrycks på deras hemsida. Mitt uppdrag gick ut på att filma till en nätbaserad presentation av olika orter i Sverige.

Projektledaren Cecilia Björkdahl ville ha ”sköna bilder” från marknaden som klippbilder till en speaker som en journalist skulle lägga. Vi kom på telefon överens om priset: 7 500 kr. plus moms.

När jag nu kontaktar dem och frågar var jag ska skicka bilderna och fakturan berättade projektledare Björkdahl att de löst det på annat vis eftersom jag inte hört av mig. Vi hade enligt denne varken bestämt vilken typ av bilder det skulle vara eller pris för uppdraget.

I min värld var dock allting grönt och jag bar stor-stativet genom trängseln. Filmade renrace, knallar, renrajden, detaljer, stekrök, vimmel, matservering, med mera skönt. Detta parallellt med att jag hade några uppdrag som stillbildsfotograf.

Jag tycker att det är fenomenalt dåligt att ett stort stockholmsbaserat företag blåser småföretagare på det här viset och skyller på att jag var otydlig.

Som plåster på såret hörde just chefen på Ájtte av sig och betalar mitt extrainsatta föredrag om hotet mot skogarna trots att det inte kom en kotte. Seriöst 🙂

VOD på hemsidan

Nu finns två av mina filmer som visats på SVT, NRK och YLE att köpa för nedladdning på Vimeos VOD-tjänst. Trevlig tittning!
God Jul 🙂

Biebbmo – mat, tradition, trend (39 min.). Med Jokkmokks matambassadör Greta Huuva som ciceron ger filmen inblick i urfolket samernas rika mattradition. Filmen har visats på SVT och NRK under 2015 och blivit hyllad för sin stillsamma berättarteknik, naturbilderna och Mandy Sengers enastående musik, som sprungen ur den lulesamiska musiktraditionen framförs av Katarina Rimpi.
Produktion: Tor Lundberg Tuorda & Åsa Lindstrand

Sarek – urgammal hundraåring (25 min.). En film från 2009, då Sveriges mest kända nationalpark Sarek firade100-årsjubileum.  Filmen vänder upp och ner på de gängse begreppen om nationalparken. Detta ur ett perspektiv som alltför sällan skildras i media, nämligen samernas eget. Filmen är producerad utan filmstöd, men fick ändå goda recensioner när den vid ett flertal tillfällen visats på SVT och i finsk television.
Produktion: Tor Lundberg Tuorda & Åsa Lindstrand

Samiska filmfestivalen Dellie maa visar Biebbmo

Greta vid kaffeeld under löjfiske i Kvikkjokk, tillsammans med Åsa, Nils och Astrid. Hunden heter Ráddná.
Greta vid kaffeeld under löjfiske i Kvikkjokk,tidigare i oktober tillsammans med Åsa, Nils och Astrid. Hunden heter Ráddná.

På lördag den 31 oktober åker jag och Greta Huuva till den samiska filmfestivalen Dellie maa i Dearna, Tärnaby.

Oskar Östergren, Dellie maas skicklige uppfinnare.
Oskar Östergren, Dellie maas skicklige uppfinnare.

Vi har blivit inbjudna av festivalens initiativtagare Oskar Östergren  för att berätta om min film Biebbmo – mat,tradition, trend som visas på söndag 12.30, se program.

Det ska bli roligt att berätta om filmen, att träffa Oskar och alla andra filmare och få möjlighet att se urfolksfilmer från hela världen.

Bilder av Jelka-Rimakåbbå

Snart landar vi på månen
Snart landar vi på månen

Jag gör en film nu om Jelka-Rimakåbbå och hotet av storskalig gruvbrytning som finns trots att det är skyddat som Natura 2000-område.
Till min hjälp har jag Mose Agestam, som filmar med drönare och Gimbal.


Vi har varit efter vägen till Ålloluokta och ikväll väntar områdets södra delar på att dokumenteras.

Oppi, en gammal bekant mötte upp i Ålloluokta: Katarina Rimpi och Nille Parfas hund.
Oppi, en gammal bekant mötte upp i Ålloluokta: Katarina Rimpi och Nille Parfas hund.
Vid en kafferast vid Parinjarka dök denna trevliga gråhundstik upp
Vid en kafferast vid Parinjarka dök denna trevliga gråhundstik upp

Det är alltid en ynnest att jobba med professionella människor. Det blir bra det här 🙂

Biebbmo – mat, tradition, trend

Det samiska köket: kokning av örter. Den sydsamiska rätten kallas gumpa och består av lappsyra, tolta och kvanne. Geunja, Ammarnäs. (c) Tor Lundberg/Naturfotograferna/IBL Bildbyrå.
Det samiska köket: kokning av örter. Den sydsamiska rätten kallas gumpa och består av lappsyra, tolta och kvanne. Geunja, Ammarnäs.

Min film Biebbmo – mat, tradition, trend kan ses på SVT Play fram till den 11 september.
Jokkmokks ambassadör i samisk matlagning Greta Huuva är filmens ciceron.

Greta Huuva på Prinskullen, vid Kvikkjokk.
Greta Huuva på Prinskullen, vid Kvikkjokk.

Filmen har uteslutande fått mycket goda recensioner…

Kokning av kaffesurrogat. Rostning av sprängticka, Inonotus obliquus, sedan kokning som ersättning till kaffe. Guenja, Ammarnäs. (c) Tor Lundberg/Naturfotograferna/IBL Bildbyrå.
Kokning av kaffesurrogat. Rostning av sprängticka, Inonotus obliquus, sedan kokning som ersättning till kaffe.
Greta Huuva håller örtkurs.
Greta Huuva håller örtkurs.

 

Film om rasisten Herman Lundborg

HL_Rasistjävulen
I början av förra seklet var norra Sverige en tummelplats för allehanda forskare.

Bland dessa studerade män från landets södra delar fanns de som strävade efter att bekräfta sina teorier om samernas underlägsenhet. I sin film Hur gör man för att rädda ett folk? porträtterar Maja Hagerman en av de mest nitiska rasforskarna i Sveriges historia.

1911 började professorn Herman Lundborg sin bana med att forska på en släkt i Blekinge där de blonda och blåögda sågs som begåvade och de mörka och brunögda var motsatsen. Studien resulterade i en sju kilo tung bok på tyska, vilken blev Lundborgs genombrott. En kollega i Tyskland hade forskat om afrikaner och Lundborg ville göra något liknande. Under 20 år besökte han därför Lappland två månader per år för att fotografera och studera såväl påklädda som nakna samer. Allt från skallar till hudtoner och könshårens färg skulle dokumenteras.

1922 blev Lundborg chef för världens första statliga institut för rasbiologisk forskning i Uppsala. Institutet fick till en början frikostiga medel av staten för sin verksamhet, samt privata donationer från bland andra Kirunas grundare Hjalmar Lundbohm. På sina resor anlitade Lundborg assistenter. En Maria från Övre Soppero blev hans älskarinna och mor till två av hans barn. Hon var av finsk och samisk härstamning. Lundborg försköt sina oäkta barn, men tog dem tillbaks när han hamnade i kylan på äldre dagar. En dubbelmoral som föder i varje fall undertecknads vämjelse.

Och det finns mer av sånt. Arkivets hundratals nakna samer monterade på gulnad kartong. Smakfullt nog har filmteamet valt att skildra dem i oskärpa för att inte det historiska övergreppet ska upprepas. Men det ger likväl rysningar. Dels för att man känner med de människor som utsattes för detta, men också för att det för oss med samiskt ursprung kommer så nära. Vi sitter inte på läktaren och förfasar oss över en galen ideologi, utan bär konsekvenserna av övergreppen inom och med oss.

Filmen är en stark, välgjord och i just dessa tider värdefull skildring om denna skamfläck i Sveriges historia. 1935 utsågs Lundborg talande nog till hedersdoktor av nazisterna i Tyskland och avslutade då sin anställning i Uppsala.

Efter filmvisningen berättar Maja Hagerman att Lundborg ansåg att det värsta hotet mot den svenska rasens renhet kom från de samer som blivit bofasta. Deras samiskhet var mindre synlig än renskötarnas och därför riskerades deras blod att spridas okontrollerat. Filmen hade gärna fått berätta mer om just detta.

Länk till min recension i Norrbottens-Kuriren den 10 januari 2015.

 

Pitching forum i Tromsø

TromsoBil Randijaur Tromsø 59 mil, men det var det värt. Below Zero Pitching Forum 15-18 januari gav viktiga kunskaper jag tidigare inte haft.
Below ZeroEnormt kunniga kursledare som beskrev hur man gör sin presentation i text, tal och bild så bra som möjligt för att kunna sälja sin film till hugade finansiärer. Min film heter Armed with my camera, och är en personlig berättelse om mitt liv och min gärning bland annat som filmare/fotograf och gruvmotståndare. Trailern till filmen är klippt av den kunnige redigeraren/producenten Tell Aulin. I vår stab ingår också Malcolm Dixelius, som med sina fyrtio år i TV- och filmbranchen var en klippa att ha vid sin sida. MalcolmDen 17 dök Malcolm upp och den 18 på förmiddagen blev det skarpt läge. Finansiärer från Tyskland, England, Österrike, Kanada, Sverige, Norge, Italien och Frankrike fick sig till livs tio filmskapare som under 15 minuter turades om att väcka deras intresse. FinansiärerDärefter väntade enskilt möte med var och en av dem. Efteråt delades ett pris på 40 ooo NOK till den som hade den bästa pitchen. Priset tillföll filmen Bjørnøya, som handlar om tre norska bröder som under två månader visas på ön och ägnar sig åt allsköns aktiviteter, som surfning, snowboard, klättring, paragliding, med mera. Bröderna sanerade också de stränder de kom åt på ungefär tre ton plastavfall som drivit iland. SpetsbergenJag har aldrig upplevt proffsigare samling människor. Det var en verklig fröjd. Oskar, Hakan, LindaFrån Sverige kom också filmarna Oskar Östergren, Linda Västrik och Håkan Berthas med Colony Lapland, som handlar om gruvboomen, men också Gunilla Bresky med Son of the sun, en film om den samiske ikonen Nils Aslak Walkeapää.
BynJag och Malcolm for från Tromsø med ett leende på läpparna med en film som nu är finansierad. HavetFör mig väntade 59 mil tillbaks till Randijaur. På det släta tundralandskapet kring Kilipisjärvi var det riktigt kallt Vid Kilipisoch när jag skulle tanka i Vittangi fungerade bara en pump. På morgonen hade det varit 45 minus. Det är oerhört glädjande att vi nu kan göra vår film, som beräknas vara klar om ett drygt år. Mången tack till Filmpool Nord och SVT som hittills bidragit till utvecklingsmedel.

 

 

Tor Lundberg in frames

Förra veckan var jag mest framför kameran, något som kändes ovanligt och rätt så obekvämt. Åtminstone i början, men jag vande mig successivt och talade till slut till kameran under intervjuerna, tittade rakt in i frontlinsen där jag såg bländaren krympa och vidgas i min egen spegelbild. Den ytterst kompetente filmaren Kim Silfving skildrade mig från alla tänkbara vinklar. Det blev mängder med omtagningar och jag tvingades åka skidor efter samma spår gång på gång. Ena stunden var skidspetsarna i fokus, nästa ansiktet, senare vidare bilder med mycket landskap och detaljbilder och bilder från sidan. Jag riktade mången tack till de elva fot långa skidorna som Jokkmokks skicklige skidmakare Bo Östergren tillverkat. Som också är backningsbara med små brätten i ändarna – ett måste för Kims ständiga: ”kan du åka där igen” och  ”backa tillbaks fem meter”. Han strävade efter att få så många olika bilder och sekvenser som möjligt att klippa mellan – som egentligen visade samma sak, men ur skilda vinklar. Filmare Kim är också redigerare så han visste precis vad som krävs. Det var intressant att studera hur sekvenser med människor går att bygga upp. För min egen filmning är oftast naturen i fokus, så det var lärorika erfarenheter jag fick mig till livs. Nedanstående bilder är skärmdumpar från det filmade materialet.

Tor10 Tor8 Tor7 Tor6 Tor5 Tor3 Tor2 Tor1 Tor4 Tor9

 

sdcwdc

Intervju i Änok

Mastodontintervjuer som fyllt fyra minneskort á 32 gigabyte och ett på åtta, 20 minuter med GoPro, den huvudmonterade lill-kameran och en massa Zoom-inspelade ljud. GammelstuganHan har haft att göra Kim Silfving, framför allt intervjuande i Gammelstugan i Änok där jag vistats mycket som liten och har många minnen. Ljussättningen bestod av levande ljus och en sprakande brasa. Makalöst hur det går att få till det med modern teknik.

Filmare i Kvikkjokk

Blir filmad och intervjuad som bara den nu och några dagar till.

Kim Silfving

Det är Kim Silfving från Stockholm som gör en engagerad och proffsig insats för att få Lundberg i Änok och Laponia inspelad.

Kim Silfving vid Kvikkjokk

Detta till en pilot för en film jag gör tillsammans med klipparen/producenten Tell Aulin. Helikopter norr om Kvikkjokk

Med kvikkjokksbon Kjell Arvidsson vid helikopterspakarna filmades jag också – på skidor, men även skogar och fjäll skildrades och i Änoks delta siktades några älgar.

Vid Ruovddevarre och VallasjSex kilometer norr om KvikkjokkMoose north Kvikkjokk

Det är lärorikt att se hur en som begrip nå jobbar. Med mängder av omtagningar, alternativa vinklar, klippbilder, med mera. Och fotograf Kim slöar aldrig till. Far omkring som ett jehu genom snön med stativ, ryggsäck med mängder av optik, ljusstativ och riggmonterad och mycket kompetent Canon C500. Imponerande!

Kim flygfilmar

VoD

När jag gör min nästa film funderar jag på helt skippa fysiska DVD:er och bara använda en VoD-tjänst. Har dock ingen kunskap om hur man går tillväga, om det går att lägga upp tjänsten från en egen server eller om man måste köpa den. Tacksam för tips!

Från Wikipedia:

”Video on Demand, förkortat VoD, (”Video på begäran”) innebär att man distribuerar filmer/TV-program till tittare via någon form av nätverk i det ögonblick tittaren vill se. VoD kan förekomma i Kabel-TVIPTV eller via en dator med internet. Det kan också förekomma via parabol genom en så kallad hybridbox – en digitalbox för satellitsändningar med ingång för bredbandssignal.

Tekniskt innebär VoD att filmerna/TV-programmen lagras på en server hos operatören och när tittaren beställer filmen/TV-programmet sker först eventuella betalningstransaktioner och därefter börjar filmen/TV-programmet spelas upp hos tittaren. I äkta VoD-system kan tittaren trycka paus samt spola fram och åter under uppspelningen av filmen/TV-programmet.

Några exempel på svenska on Demand-tjänster är HeadwebSVT PlayTV3 PlayTV4 PlaySF AnytimeFilmNetfilm2homeViaplay och Voddler.

En närbesläktad teknik kallas ”near VoD” och innebär att en TV-operatör sänder ut samma film/TV-program på ett antal kanaler med viss förskjutning så att tittaren kan börja se på filmen nästan när som helst.”

Läs också artikel i DN: http://www.dn.se/ekonomi/har-ar-de-storsta-vod-tjansterna

 

Hjortron och örter vid Kvikkjokk

Gårdagen ägnades åt hjortron- och örtplockning tillsammans med Greta Huuva, hennes dotter Linn och dotterdottern Emina. Min dotter Astrid hängde också med. Eftersom det finns dåligt med hjortron i Jokkmokks skogsland flög vi helikopter en bit upp i Tarradalen där det ryktades vara bättre med bär. Det var en fantastiskt fin och givande dag och vi fick mycket gjort till filmen Det samiska köket. Självklart blir stillbildsfotograferingen lidande när filmen prioriteras, men jag fick till några bilder i alla fall. Plockning av hjortron (dock var många omogna), kvanne, kråkbär, ljungblommor och rosenrot. Också småtjejerna plockade – stundtals med stor frenesi. Det som lockade dem mest var i alla fall en pöl med gungfly som de med stor spänning och höga tjut sprang fram och tillbaks över. Ibland sögs stövlarna fast, men de klarade för det mesta att ta sig upp själva. Det är otroligt vad barn kan hitta på att förnöja sig med. Spännande och roligt tyckte de också att den djungellika björkskogen var med många småbäckar och kallkällor och mängder av högörter av olika slag, bland annat stormhatt och tolta över två meter höga! Också ett riktigt givande kvanneland. Astrid lämnade en bund stjälkar till Greta som blev glad och lovade raffinerade kvannegodis i retur – något som hon och Linn – bland mycket annat från naturen – säljer i sin butik Viddernas kafé i Jokkmokk. Både Emina och Astrid är riktiga badare och Tarraälvens under 15 grader ”varma” vatten förskräckte inte. Två gånger hoppade de i Piltaselet. Naturligtvis befann sig Astrids stövlar vara genomsura. Värmeljus är effektiva för att få blöta stövlar och kängor torra. Måste nog ta med några till morgondagens tälttur i gammelskogen, för risken att dottern blöter ner sig igen är uppenbar. Som en naturlag.

DVD rea!

Nu säljer jag min DVD till rejält reducerat pris. DVD:n två filmer: Sarek – urgammal hundraåring och På flytt – en naturfilm om renskötsel. För endast 160 kronor får du en DVD hem i brevlådan (nedsatt 80 kr). Begränsat antal, passa på att beställa från tor@kvikkjokk.nu

Filmen På flytt – en naturfilm om renskötsel i Badjelánnda sträcker sig över ett helt renskötselår. Vi följer en familjs flytt med sin renhjord, från vinterbetet i Luleå skärgård till kalvningslandet i Badjelánnda.  Flytten går på asfalterade vägar i jordbruksbygd, längs myrar och sjöar genom skogslandet, över fjällvidder väster om Jokkmokk. Livet i sommarvistet med kalvmärkningar, sarvslakten i Norge med Blåmansisen som fond, decemberflytten vid Sulidälbma, där en renhjord på 4000 djur drivs ner till skiljning, varvas med undersköna naturscenerier och bilder på några av våra mest sällsynta djur och växter.  DVD 16:9 45 min.

Filmen Sarek – urgammal hundraåring har visats på SVT sommaren 2009 och som repris vid ett flertal tillfällen. Denna DVD-version är en aning omarbetad och innehåller en hel del extramaterial. Förutom storslagen natur skildras människor som bor och verkar i området. Filmen ger en djupare inblick i Sareks historia, från istid till nutid. Vi får stifta bekantskap med en av nationalparkens grundare, Axel Hamberg, nåjdlärligen Pirkit-Amma, liksom med de människor som idag lever och verkar i och vid Sarek. En tankeväckande film som ger en del nya perspektiv på vad vår mest mytomspunna nationalpark är.  DVD 16:9 25 min.

Beställ nu! tor@kvikkjokk.nu

 

 

 

Nya jaktfilmen snart klar

Efter succéfilmen Löshundsjakt i norr har förväntningarna varit stora på att det ska komma en uppföljare. Den är på gång. Sista dagarna på första jaktperioden jagade vi i gällivareskogarna. Och fler nya klipp kan nu fyllas på. Nedan följer en radda frames från Timeline, dvs. stillbilder från någon av filmens rutor 25/sekund. Bilderna är tagna av mig och Lars Öderyd.

120 000 blev 199 kronor!

Lars Öderyd vid fälld stortjur under inspelningen av filmen Löshundsjakt i norr.

Har varit på rättegång idag. Detta via telefon med tingsrätten i Mora. Försökte få den person fälld som gjort min film Löshundsjakt i norr tillgänglig på en adress på nätet. Jag yrkade till en början på 120 000 kronor i ersättning på grund av förlorade intäkter för 1 000 nedladdningar (när jag kollat på nätet i början av februari 2007 var det över 3 500 nedladdningar), men efter att Jonas, som han heter, ringt till mig och varit ångerfull  och bett om ursäkt nöjer jag mig med 199 kronor. Samma pris som vid beställning av en film via astok.se. Jag tyckte det var synd om killen, som utan att förstå vad han ställt till med, lagt ut filmen och mest troligt blir fälld. Vill inte skinna en enskild. Troligtvis kommer också uppföljarfilmen att bli tillgänglig på nätet. Ett förfarande jag själv styr över. Jag ogillar när helt obekanta människor stjäl mina alster och lägger ut dem. Jag vill ha den kontrollen själv.

YouTube-klipp och filmfusk

Nu har jag laddat upp ett par nya kortfilmer på YouTube.

Simmande utterungar.

Den ena med klipp som ska ingå i en längre film kallad Vinterälven, om livet i och omkring en levande lappländsk älv. Filmen innehåller sekvenser av djur skildrade i sin naturliga miljö. De är inte tama och utplacerade för att filmaren ska få fina bilder, utan de finns bara, vilda i det vilda.

Gunilla Falck fotograferar utter i -22.

Nu hade jag sådan tur att Gunilla Falk som bor i Vaikijaur, ringde och tipsade mig om uttrar – en hona och hennes två ungar – som höll sig i ett vattendrag dag efter dag, vilka hon kunde fotografera utan att störa. Kolla hennes blogg här. Och det är just det som är viktigast, tycker jag, när kameran ska användas. Att fotografera eller filma djur utan att störa eller förstöra. Att skildra djuren dokumentärt.

Skogsmård i torrfura.

För att lyckas får man gömma sig eller smyga som vid jakt, eller ha tur och hitta individer som är tryggare än andra.

Ätande fjällämmel.

Detta seriösa förhållningssätt till det vilda gör att jag är medlem i Naturfotograferna.

Gäspande älg.

Kolla gärna motsatsen, där pengar, okunskap och lathet styr. Inslag i ABC News där amerikanska djurfarmer försörjer naturfjärmade filmare med tama djur, och skötare som ser till att vargen, puman eller räven följer manus. Där allt ska vara businness och rapp underhållning. Lyssna på hur det är ställt i Medierna i P1 (inslaget börjar efter 22 minuter), där jag lämnat en kommentar. Märkligt nog är jag ensam att tycka till om denna moderna och vulgära filmproduktion.

Katthonan Minsann.

Den andra filmen Fem får i Randijaur och Kvikkjokk (tama) handlar om de små kreaturen jag och sambo Åsa skaffade 2001, vilka nu tunnats ut till två tappra tackor. Jag vet inte hur gammalt ett får kan bli. Och det är det väl få som vet egentligen, eftersom de i köttproduktionen ofta slaktas när de lammat efter första eller andra gången. När vi köpte fåren från Bert Eriksson här i Randijaur visste han inte exakt hur gamla de var. Troligen är de kvarvarande kring 15 år gamla.

Husnära natur

Jobbet på Allmek är slut, men det kan bli mer jobb senare.

Fyraåriga skygga Mustasch dök upp igår. Tre år sen han var här sist. Han bor numera i lagårn hos Bert och Alice Eriksson i Fagerlund drygt en kilometer bort.

Jag har skrotat runt vid huset här i Randijaur och hittat en del spännande saker.

Blomfluga på kråkvickerblomma

Mitt filmprojekt från gammelskogarna får vänta ett slag tills det visar sig att mitt inflammerade knä inte sväller upp mer. (Dränerade över 80 ml ledvätska igår, och så cortison in i leden…)

Gräs i blåst

Måste också träffa min son Anton och hans Sara och hitta på nåt roligt. De har kommit upp från Västerås där de numera bor. Kanske med båt i Kvikkjokk? Och dotter Elina och underbara barnbarnet Mira. Kanske i Änok, som Elina jämt tjatade om att vilja besöka när hon var liten.

Blåklocka

Först ta det lugnt och avvakta, göra musik med ett flertal baspålägg som grund. Kör via ett M-Audio interface rakt in i datorn. Macs Garageband är ett roligt program som tagit sig oerhört i den senaste versionen.

Pollinatör på gullris

Den 3 augusti blir det tåg till Göteborg för att ansluta till Åsa och Astrid. Ja det blir ett racklande utan dess like. Och innan skolan börjar ska vi vandra Rádjebálges från Ritsem, är det tänkt…

Rönnblad

Skogar och fjäll, natur och kultur i Kvikkjokk, Jokkmokk, Randijaur, Västkusten…