Etikettarkiv: contorta

Sveaskogs kalhygge vid Muttos, Laponia

Det är skillnad på kalhygge och kalhygge…
Vid ingången till Muddus nationalpark städar Sveaskog bort gammal dårskap. För några decennier sedan såg hygget ut precis så här, så planterade skogsbolaget det kanadensiska och snabbväxande tallträdslaget Pinus Contorta på hygget. I stort sett alla marklevande arter kvävdes av planteringen, också renbetet försvann. Contortan växte snabbt, men plantagen säckade med tiden ihop av snötrycket. Den kanadensiska tallen blev också en självföryngrande invasiv art inne i nationalparken. Sveaskog sanerade därför bort det främmande, och för detta klimat inte anpassade trädslaget, och planerade istället svensk tall på hygget. En positiv åtgärd. Dock blir hygget ingen skog utan ännu en tallåker. Om man på allvar ska restaurera den gamla skogen krävs att fröerna tas från trakten och att skogsbolagen låter vindfällen ligga och bränderna rasa. Då kanske det tar tusen år tills det blir en ny urskogsartad skog.
Öster om Muttos finns gigantiska contortaplanteringar som sträcker sig till parkgränsen. Också dessa plantager måste bort om man menar allvar med att förhindra spridning och självföryngring.

Contortan kommer att invadera nationalparken

Inplanteringen av contorta
i Sverige började i liten skala på 1920-talet. Under 1970-talet utvidgades experimentet och 2011 fanns omkring 600 000 hektar med contortaplanteringar.
Den allra första försöksplanteringen av contorta i Sverige genomfördes 1928 i Korsele utanför Dorotea. Stormen Hilde fällde till stora delar detta bestånd.
(Källa: Wikipedia)

Vid nationalparken Muddus

finns stora arealer med contortaplanteringar.

(c) Tor Lundberg Tuorda
Denna vederstyggliga turbotall
med sina kromosomvindlande blanka stammar, som inte är anpassad till att planteras norr om polcirkeln, som inte tål snömängderna, som inte duger att såga bräder och plank av och som kväver all markvegetation och förhindrar renskötseln.

Contortaplantage vid Muttos.
Contortaplantage vid Muttos.

Det är verkligen en gåta
hur korkade skogsbruket varit som i så stor skala låtit markerna besudlas av denna snabbväxande nordamerikanska tall. Hade det inte räckt med testodlingen 1928 och sedan hade alla förstått att det är inhemsk tall som gäller? Dock fortsätter bland andra SCS med detta vansinniga så kallade skogsbruk än idag. Men i Rans sameby gick SCA rejält på pumpen:

Artikel på SVT:s site
Artikel i tidningen Land
Artikel i Västerbottens-Kuriren

Med vårt allt varmare klimat
är det tyvärr bara en tidsfråga innan också Muttos (Muddus nationalpark) invaderas av contortaplantor.

Mogna contortakottar sprider sitt innehåll till Muttos...
Mogna contortakottar sprider sitt innehåll till Muttos…

Självföryngringar av contorta har konstaterats på Grönfjället (820 m.ö.h.) i Härjedalen.
(Källa: Hushållningssällskapet)

Länsstyrelsen i Norrbotten
har uppmärksammat detta hot och beskriver i sin Bevarandeplan Natura 2000 exempel på verksamheter som skulle kunna påverkas negativt för naturtyper och arter som pekats ut enligt EU:s art- och habitatdirektiv:

Cont_Muddus
Det bästa vore att göra samma sak som de gjorde i Rans sameby. Börja sanera runt Muttos och sedan fortsätta på allt land norr om Polcirkeln.

Muddus i förfallstid

Samlar material till en film om gammelskogarna.

Lågor på sluttningen av Lijnávárre.

I helgen var det dags för en tremilatur i Muttos för att skildra förfallstiden, eller förfallo som den kallas bland uppåtborna. Snö och blött och tungt att gå. Jag var tvungen lämna bilen i byn Urtimjaur och därefter gå, pulsa och plumsa till vägänden vid Tonkaperseet.

Vid byn Urtimjaure.
Solaurevägen...
Självporträtt.

Därefter i det snörika baklandet mot knabbens västreände.

Stubbe efter en lumpad tall från hästdrivningarnas tid. Då ville engelsmännen ha raka senvuxna stockar till sparrar i deras gods och herresäten, nu vill de ta järnmalm vid Kvikkjokk och Randijaur.

Hittade inga bra utsnitt, gick då ner mot myrlandet åt sydväst. Hittade en samisk boplats från tiden när renskötseln var ung med ett flertal arran (härdar), många barktäkter och lavfällda tallar.

Arran i Muttos.
Barktäkt i Muttos.

De cirka 1,60 höga stubbarna visade på desperation för att klara livet på renarna under en speciellt besvärlig djupsnövinter för flera hundra år sedan.

Lavtäkt i Muttos.

Plumsade snö väster om Lijnáhuornnásj. Ju mer landet lutade mot söder desto mer barmark och lättgånget blev det.

Vårbäck.

Styrde över Roavásjáhpe.

Myr i Muttos.

Där stod en stor älgko på nära 400 meter märkligt lugn studerade mig och lyssnade till krasanden i is, frasanden i snö, smackande i gyttja och andra oljud. Hon stod kvar till jag förvunnit in i skogen. Fortsatte till Manson, därefter, till en början, efter stigen  mot solaureparkeringen.

Gran draperad av garnlav.

Dock var det alldeles för mycket snö så jag gick upp mot tallåsarna och följde dem istället. Min vana trogen krafsade jag försiktigt i barken på en av de många hålträden i torrfurorna som jag passerade. Det small till i stammen, fräste och pep och ut stack en mårdhona sitt huvud. Jag riggade filmkameran och fick bra bilder. Tyvärr hanns inte med några bra stillisar.

En mård skymtar...

Vandrade tillbaks till bilen och betraktade hygget som slutar vid parkgränsen. Antingen nationalpark eller kalhygge. Totalskydd eller totalexploatering. Extrema skillnader på ett stegs avstånd.

Lämnad av någon anledning står den gammal och härdig kvar på hygget, omgiven av unga contortatallar som undan för undan dukar under av klimatet och snön.

Vulgohygget är illa nog, men att de beslutande statliga skogsbruksförmågorna besudlat jättehygget med tallplantor av contortamodell är fullödigt vansinne. Tätt, tätt står träden där. Många med avbrutna stammar och många liggande efter marken.

Contortaplantering, en gigantisk flopp i skogsbruket. Björken som ligger kommer från röjning av lövsly. Det hade kanske varit bäst att låta björkarna stå och i stället ta bort contortan?

En mark som för övrigt saknar all annan växtlighet än just krokiga contortatallar som väl bara duger till energiskog. Varför testades inte detta främmande trädslag på en plantering á 10 hektar i typ 40 år för att se hur trädet skulle klara vårt klimat med snörika vintrar? Nej, profiten och kortsiktigheten gjorde att skogsbolagen lät plantera 100 000-tals hektar. Det största fiaskot skogssverige skådat! Ett radikalt grepp vore kanske att hugga ner all contorta till gagn för landets energihunger och plantera inhemska tall- och granplantor istället. Men då gäller det att försöka få SCA att svänga först. Tydligen är de enda skogsbolaget som fortsätter med vansinnet.