Etikettarkiv: colonialism

Kiruna och LKAB

_OR_2228
Världens starkaste lok
drar 68 malmvagnar i en 750 meter lång rad. Hela ekipaget kan lasta 8 600 ton järnmalm. Varje dygn går tio sådana tågset mellan Kiruna och Narvik. Om några år kanske det blir dubbelt så många, när den svenska staten investerat minst nio miljarder i dubbelspår till Riksgränsen.

Det statsägda LKAB vill effektivisera så mycket som det någonsin går. Nere i gruvan sker brytningen till stor del per automatik. Dock finns ännu många arbetare under jord. Men arbetare kostar pengar. Därför kan – inom en inte alltför avlägsen framtid – gruvans drift komma skötas av en handfull operatörer från ett kontrollrum i Stockholm – eller kanske Peking. Då har produktionen optimerats optimalt, med eftersträvade minimala personalkostnader.

_OR_2253_OR_2211
Den enorma skiva av högkvalitativ järnmalm som går ner djupt under Kiruna ska konverteras till pengar så lätt, så billigt och så fort som det överhuvudtaget är möjligt. Att den centrala delen av staden mest troligt måste flyttas, är dock ett dyrt streck i beräkningen, men för LKAB finns alltid skattebetalarna i bakgrunden som en stark garant ifall kostnaderna skulle skena.

Modell av Kiruna och malmkroppen utställd på Folkets hus.
Modell av Kiruna och malmkroppen utställd på Folkets hus.

Någon hänsyn till hur framtida släkter ska kunna utvinna järnmalm för sin försörjning existerar inte. Huvudsaken är att statskassan – här och nu – kan fyllas på med några miljarder per år. Om priset på järnmalm faller svarar LKAB med ökad produktion – samtidigt som bolaget talar om hållbarhet.

_OR_2238
Föga hänsyn tas
till det urfolk som befolkat platsen i tusentals år. LKAB vill expandera på längden, på djupet och på tvären och skiter i hur många urskogar som destrueras för nya gruvor, hur mycket gift som släpps ut, hur mycket damm som besudlar luften, hur många hus som måste flyttas, hur många renar eller andra djur som förgiftas eller blir påkörda på vägar eller räls.
– Kiruna är en gruvstad som aldrig skulle ha funnits om det inte vore för malmen, säger gruvkramaren.
Bara gilla läget, typ.

Gruvan ligger sydväst om Kiruna. Stadsborna får därför ofta i sig ett flöde av små luftburna partiklar till sina lungor. Har någon undersökning gjorts om ökade sjukdomsfall här med allergier, astma, cancer?

_OR_2222
Värst nog bäddar den svenska staten också för att många fler aktörer än LKAB ska kunna tömma malmfyndigheterna. Lycksökarna från när och fjärran har fri access till EU:s Klondyke. De behöver numera inte ens resa till Malå och världens största och äldsta och statligt uppbyggda borrkärnearkiv för att hitta mineraler. Nu finns all behövlig info på nätet. Lycksökarna kan därmed bekvämt vid datorn analysera var de givande fyndigheterna finns och direkt muta in dessa via Bergsstatens hemsida. Ingen prövning görs. Alla spekulanter får grönt ljus. Det spelar inte någon roll om de blivande gruvorna ligger på rad under foten av Sveriges högsta fjäll Gebmegáisi, eller för den delen inne i världsarvet Laponia. Allt godkänns. På löpande band.

_OR_2231
När lycksökarna vill sälja sina fyndigheter ställer staten villigt upp för att bekosta gruvbolagens infrastruktur. Som den dryga miljarden som vägdragningen vid floppen med Northland Resources kostade, med efterföljande miljösanering på upp mot 340 miljoner av skattebetalarnas pengar. Någon prislapp för förstört renbete, saboterade hjortronmyrar och förgiftat vatten finns dock inte. Ett faktum som också gäller LKAB:s gruvdammar, deponier, vägar, kalavverkningar, med mera, för de nya gruvor bolaget exploaterar.

Kiruna ska flyttas för att ge plats för ökad malmutvinning. Var finns den verkliga hållbarheten och det sunda ekonomiska tänkandet med dessa fabulösa planer? Någon järnmalmsmeteorit som fyller på den tömda fyndigheten lär aldrig komma störtande.
_OR_2078

Struktur med flera sidor

Den koloniala strukturen

 

FMV:s utökade verksamhet som jag har beskrivit tidigare på denna blogg har startat upp en motopinion i Jokkmokk av sällan skådat slag.

När möjligheterna för jokkmokkarna att köra skoter, jaga och fiska när de vill nu hotas, har det tagit hus i helvete.

Till och med Jokkmokks socialdemokratiskt styrda kommunstyrelse har ograverat enats kring en motion från Miljöpartiet de gröna mot testerna.

Unikt och oerhört glädjande!

Bara tillsammans enade kan kommunen komma någon vart.

Men FMV och vapentesterna är dock bara en sida av myntet. Eller diskokulan – för den rådande strukturen har väldigt många sidor, nivåer och aspekter.

Ett nytt exempel gäller utländska flygövningar över Norrbotten och Västerbotten – Europas största övningsområde.

Ett annat berör Vattenfalls totala motvilja till att miljöförbättra luleälvarna med vandringsvägar för fisk och spillvatten till Lilla Lule älvens sista 17 torrlagda kilometrar, innan den når Stuor Julevu vid Porsi. Artikeln i NSD dock bakom betalvägg.

Eller Sveaskog som vill avverka 600 hektar gammelskog vid Sorsele.

Och alla gruvor.

Allt stavas kolonialism. Sverige är en modern men gammeldags kolonialmakt som parasiterar glesbefolkade delar av landet, lappskatteland som staten inte har ägarpapper på, lokalsamhällen, vatten och skogar som tjänar som matbod och rekreationsorter för lokalbefolkningen och tillresande. Nu tas också luftrummet, utan samråd eller ett enda nickel i kompensation till dem som berörs.

 

Läs också:

Mattis Blogg

Beslagta inte Jokkmokk

 

 

 

 

 

Vattenfall är Talibaner

För en tid sedan fick jag av en initierad människa höra om hur Vattenfall, som Talibanerna i Afghanistan, betedde sig när detta statliga bolag byggde ut Porsi kraftverk (1957-1962).

Vattenfall sprängde hällristningarna vid strömmen av Luleälven, Hällristningar troligen lika stora som de berömda hällristningarna vid Nämforsen.

Alla hällristningar sprängdes bort och transporterades iväg för att döljas i fundamenten till bron över Lule älv. Den bro som alla, ovetandes, kör över mellan Vuollerim till Porsi.

Ingen av Vattenfalls egna jobbare ville jobba med helgerånet. I stället anlitades arbetskraft från Finland, på nätterna, för att spränghålsborra hällristningarna och sedan spränga, mest troligt med Nitrolit. (Ett sprängmedel jag själv lärde mig hantera på Gränsjägarna i Kiruna 1980-1981. Jag blev en av staten upplärd sabotör.)

– Det gav ju jobb! Nog finns det folk som tycker så än idag. Det ger ju jobb! Oavsett om gäller utrotning/kalavverkning av skogar, dränkning av kulturland , förvaring av kärnavfall, gödsling med stockholmarnas träck, giftdammar, fotogensprutande övningsfält för all världens flygvapen, MED MERA.

Jag var nyfödd när Vattufail byggde Porsi.

Jag var nyfödd när Vattufail för tid och evighet sprängde bort hällristningarna.

Jag var nyfödd och ett vårdintensivt kolli. Jag kunde inte bry mig. Och ingen annan heller.

Hur är det möjligt?

Men nu bryr jag mig inte som värat.

Det enda som folk kan se är baksidorna av de bortsprängda bergstyckena, som pusselbitar av kulturhistorien.

Helgerånet/brottet/ måste ju döljas – bra för kolonialmakten Sveriges väl och ve. Döljas för ofödda släktled. Och för samerna, byborna, jokkmokksborna, norrbottningarna. För skogarna, berättelserna, upplevelserna, känslorna, kunskaperna, fåglarna, fyrfotadjuren, allt.

Det finns ingen gräns för hur vår landsändahar  våldtagits. Och hur våldtäkten fortsätter.

I råvaruboden.

I samernas land. I barnens land.

I kommande människors land.

Brutalt.

Mörkat.

Enkelriktat.

Obegripligt.

Det är fritt fram. Sverige har makt, men inte rätt…

Fuck you Sverige!