Etikettarkiv: barn

Aktiviteter med Nils

Nils i bollhavetSista dagen i Lofsdalen. Nu passade jag på att fara med Nils till lekrummet i Aktivitetshuset. Full fart.Några sekunders vila, sen fullt ös igen

Några sekunders vila, sen fullt ös igen

I hoppborgen med en nyvunnen kompis :)
I hoppborgen med en nyvunnen kompis 🙂

Det blev lek också i lekparken utomhus…
KlättringRepklättringRutschkanaNär vi passerade skidskolan ville Nils ta med sig den elefant de små eleverna brukade i sin träning…I skidskolanImorgon blir det lugnt i backen när Nils, Lindstränder, Bensöner och Tuordaiter har lämnad detta skidparadis. Vi syns kanske en annan gång 😉

Familjen Oest i Randijaur!

David!
David!

Det var en smula overkligt att se dem dyka upp här på gårdsplanen, Malin, David, Greta och Inga Oest från Göteborg. Vanligen träffar man på denna fina familj på somrarna på Lingäll, Bokenäs: i gassande sol med salta bad. Nu Sábme och vinter och snö!

Greta skjutsar Nils.
Greta skjutsar Nils.
En tur till Uden i Randijar.
En tur till Udden i Randijaur.
Astrid hjälper lillebror.
Astrid hjälper lillebror.
Nils beredd på attack!
Nils beredd på attack!

_OR_2007
Vi funderar på att åka en tur till Kvikkjokk idag. Men det är grått och snöar, så utsikten lär vara nära nog obefintlig. Ska rösta om att vi istället härjar i en av de enorma snöhögarna, gör en gång och skickar in barnen så de får fortsätta perforera. Fler bilder från snölandet kommer!

Ett asylboende i Jokkmokk

Nu har jag jobbat som handledare i över två månader på ett asylboende för ensamkommande flyktingbarn i Jokkmokk, eller HVB-hem: hem för vård eller boende.
Jag är imponerad av det lugn och den styrka ungdomarna har. Men också av deras vänliga sätt, hjälpsamhet, vetgirighet, och mycket annat positivt. Jag har under vår tid tillsammans aldrig märkt någon tillstymmelse till bråk ungdomarna emellan eller att de varit otrevliga mot personalen.
Igår satt jag på läktaren i sporthallen där de spelade fotboll. Mycket fart, många mål och ett stundtals mycket snyggt spel. Men inget gruff, inga tacklingar, inga adrenalinskrik som man är van att höra på svenska fotbollsplaner, inga svordomar.
De har alla sina mer eller mindre tunga ryggsäckar av hemska upplevelser, men det märks knappt. Stundtals sorg och viss inbundenhet, men inga utbrott. Ovan upplevelse. Själv kunde jag leva om ganska rejält i tonåren. Och vem gör väl inte det i vår kultur. Spontant låter de sin stämma ljuda i någon vindlande sångstrof. Vissa gör det oftare än andra. Ibland rör de sig i fantastiska danser och tar man fram trumman och pushar på någon sekund, så dansar de för fullt. Det är makalöst. Det som andra behöver berusa sig för att ha mod att göra går här i ett nafs.
På öppna scenen på Hembygdsgården nu på Jokkmokks marknad ska vi göra ett framträdande. Jag på trumma och en eller några ungdomar med dans. Kanske av battletyp, hoppas i alla fall på det, där en av dem går upp och visar vad han kan och en annan antar utmaningen.
Som sagt. Jag är imponerad. Maken till stabila människor får man leta efter.

Vita Göteborg!

Det händer inte så ofta numera, men nu täckte snön Göteborgs knallgröna gräsmattor i ett femcentimeters täcke. Jag och Nils gick ut på den bensonska tomten. Bosatta norr om Polcirkeln är detta vita oss väl bekant 🙂

Nils i sitt rätta vinterelement. Foto: Tor L. Tuorda.
Nils i sitt rätta vinterelement. Foto: Tor L. Tuorda.

_OR_0090_OR_0038

Smakar snön som hemma? Foto: Tor L. Tuorda.
Smakar snön som hemma? Foto: Tor L. Tuorda.
Sanering av mormors bil. Foto: Tor L. Tuorda.
Sanering av mormors bil. Foto: Tor L. Tuorda.
Så gjorde Astrid oss sällskap för snögubbsbyggande. Foto: Tor L. Tuorda.
Så gjorde Astrid oss sällskap för snögubbsbyggande. Foto: Tor L. Tuorda.
Den ser lite bister ut gubben. Fattar nog att den tinar bort snart  :(  Foto: Tor L. Tuorda.
Den ser lite bister ut gubben. Fattar nog att den tinar bort snart 🙁
Foto: Tor L. Tuorda.

Var finns barnperspektivet i Jokkmokk?

Nils
Min son Nils, 2,5 år
, har alltid trivts utmärkt på Giella, den samiska förskolan i Jokkmokk. Han och de andra barnen är ute mycket på den stora gården, som till stor del faktiskt består av skog, riktig skog, med stora träd, men nog gles för att personalen ska ha uppsikt. Nils har en speciellt populär kompis som han leker bäst med. De lagar mat och bakar. Deras favoritställe är bland de stora tallarna.

Snart kommer dock Giella flytta på grund av att det blivit för trångt. Tidigare var det gamla kommunala dagiset Bäckstugan vid sjön Dálvvádis aktuellt, men denna plats norpades istället av kommunens näringslivsutvecklingsbolag Strukturum.

Så blev en lokal i den västre änden av vårdcentralen ledig, där Miroi tidigare huserat. Kanske inte med optimal utemiljö, men med skogen i hembygdsområdet på andra sidan staketet, och mycket nära till Ájtte och Samernas utbildningscentrum. Men nu kommer ett antal privata företag att flytta in också i dessa lokaler.

Sista budet är att den samiska förskolan i Jokkmokk ska flytta in i ytterligare ett gammalt kommunalt dagis, Rödluvan på Nyborg, i den yttersta sydöstra delen av samhället. Här fanns tidigare samma företag som nu flyttar till Mirois lokaler. Här fanns också JIMAB, Jokkmokk Iron Mines, det bolag som vill exploatera en gruva mellan Randijaur och Björkholmen. Lite ironic – om ni ursäktar ordvitsen – kan tyckas, att flera av de föräldrar som har kämpat mot gruvetableringen nu ska ha sina barn lekande där bolaget har haft sitt kontor.

Genom att AB Jokkmokkshus nu köper in fastigheten på Nyborg har det kommunala bolaget dessutom löst ett problem för en jokkmokksföretagare, som ägt fastigheten och nu är anställd i ett av de företag som flyttar till Miroi och samtidigt hittat en smidig lösning på problemet med de samiska förskolebarnen.

På den nu aktuella tomten finns knappt några träd och det ligger mitt inne i kanten av bostadsområde som till stora delar är rivet. Det är helt öppet. Nils och hans kompis kommer inte kunna leka såga träd eller få någon skugga under varma sommardagar. Några naturliga lekmiljöer finns inte.

Jokkmokks kommun har dribblat värre än vanligt i denna fråga. Något barnperspektiv verkar inte finnas, däremot företags dito. Det är bedrövligt att separera barnen från Sameskolan och flytta dem till ett anonymt och tråkigt tredjehandsalternativ. Varför inte bygga ut? Men det duger väl med begagnad öken när det handlar om samiska barn… Jag saknar barnperspektiv i Jokkmokks kommun, jag saknar visioner från Sameskolstyrelsen. Målsättningen måste vara att göra sig så oberoende som möjligt från kolonialt besudlade instanser. Annars kommer historien att upprepa sig gång på gång.

Astrids skolbuss i elva terminer

På väg till SameskolanDet var med viss nervositet jag hängde med de fyra milen från Randijaur till Jokkmokk på Astrids första dag i Sameskolan.
Det var turistsäsong, så Kvikkjokksbussen var ganska full av återvändande fjällvandrare.

Vi skumpade oss fram på den gropiga vägen utan mankemang. Anlände skolan och spänningen var stor hos både far och dotter.
Astrids första dag på SameskolanAstrid gick aldrig i huset bredvid – på den samiska förskolan Giella. Därför kände hon inte så många barn sedan tidigare och var inte så vidare värst bekant med samiskan. Trots det gick inskolningen över förväntan och snabbt kom hon in i rutinerna och fick en massa kompisar.
Astrids utanför Sameskolan, den första dagenNu är det näst sista terminen som Astrid har förmånen att gå på Sameskolan. För det har verkligen varit suveräna sex år. Vi gjorde rätt val, Åsa och jag, som lät henne gå där. En skola som präglas av samiska värderingar, med fina elever och engagerade lärare. Fritidspedagogerna inte att förglömma. Det går inte att få det bättre.

Min egentligen enda kritik är att det lärs ut alldeles för lite samiska. Två timmar i veckan är långt ifrån tillräckligt för barn som inte har samiskan med sig hemifrån. Denna kritik har dock framförts ändå sedan slutet på 1970-talet, då Nomadskolan/Lappskolan blev Sameskolan, men litet har hänt…

Nåväl. Idag, strax efter sju, följde jag med Astrid på väg till en av hennes många bussturer. Samma gamla stora buss som skakar sig fram efter den bedrövligt dåliga vägen, där de resande nu på senhösten endast består av en handfull elever. Märkligt att ha en fullstor buss för så få passagerare kan tyckas, men bussbolaget har börjat köra också med en mindre modernare bussmodell, som Astrid gillar bättre. Vad som styr när denna buss sätts in, vet jag inte.
Astrid på väg till skolbussen från Randijaur till Jokkmokk
Nästa år vid denna tid går dotterskapet högstadiet på Östra skolan. Sameskolan är då ett minne blott. Den ”Skyddade verkstan” byts mot en annan verklighet. Jag bävar, men tror ändå att det kommer att gå bra.  De är ju ganska många elever som byter skola samtidigt, som kan stötta varann innan de mer ordentligt kommer in i ruljansen.

 

 

 

Astrid, min havsdotter

Astrid
Astrid

Med bara 17 grader hoppade jag i bara tre gånger från bryggan medan telningen for ner och upp som en guttaperka. Som nybliven silvermagister var hon som en delfin under ytan. Det är en fröjd att se en snart tolvårig människa vara så trygg i vattnet.  Detta tack vare en badälskande mor och nio år i Lingälls simskola 🙂_H1A2153

Kustsemester

Efter 145 mil i bil, med övernattning på en ekologisk gård och besök i Carl Larssons Sundborn, är vi på plats i Lingäll hos mormor Birgitta för sköna slappa dagar med god mat, lek på gräsmattan, utflykter och bad.

Nils går mellan spännande odlingar.
Nils går mellan spännande odlingar.
Vid ett ambulerande hönshus på den ekologiska gården.
Vid ett ambulerande hönshus på den ekologiska gården.
Sveriges längsta bro...
Sveriges längsta bro…
Matchande katt i Sundborn.
Matchande katt i Sundborn.
Carl och Karin Larssons hem. Åsa gick en givande guidad tur.
Carl och Karin Larssons hem. Åsa gick en guidad tur i huset.
Simskoleavslutning.
Simskoleavslutning.
Simskoleeleverna visar upp sina förvärvade livräddningskunskaper.
Simskoleeleverna visar upp sina förvärvade livräddningskunskaper.
Astrid har tagit silvermagistern! Promoveras i en krans av ekblad.
Astrid har tagit silvermagistern! Promoveras i en krans av ekblad.
Nils och Astrid på väg till mormor.
Nils och Astrid på väg till mormor.
Vi besökte Bensons som låg i hamn i Kungsviken. Vi körde om en lagom plågad Peter...
Vi hämtade Astrid hos Bensons som låg i hamn i Kungsviken. Vi körde om en lagom plågad Peter…
En småsur sugga på det fantastiska utflyktsmålet Emaus vid Uddevalla.
En småsur sugga på det fantastiska utflyktsmålet Emaus vid Uddevalla.
Astrid, Åsa och Nils i en upphuggen öppning i bokskogen i Emaus.
Astrid, Åsa och Nils i en upphuggen öppning i bokskogen i Emaus.
Astrid surfar...
Astrid surfar…
Älskad sandlek.
Älskad sandlek.
En killing tuggar på Astrids hår.
En killing tuggar på Astrids hår.

 

 

Playa i Skálkká

På väg från Kvikkjokk så stannade jag och Nils vid Playa Del Björkholmen. Pojken for som ett jehu efter strandkanten och kastade ut allahanda pinnar i vattnet. Småsikar hoppade  en bit ut. En hund skällde på håll och några fiskare körde båt på på sjön.


När Nils var nöjd tog jag upp den lilla nakna och iskalla kroppen och torkade bort sand som hade fastnat, så gott det nu gick. Då hördes ett våldsamt plask hördes bakom ryggen. Det var en fiskljuse som störtdykt och tagit en av småfiskarna, bara femtio meter bort. Fantastiskt!

Det är också fantastiskt att kunna bada i en levande natur och dricka vattnet under tiden. Lilla Lule älvs vatten, som är renare än i städernas vattenkranar.

Bara inte de planerade gruvorna blir verklighet i Jokkmokks kommun. Gruvor som som kommer att sippra gifter för all framtid.

En vecka med Nils

Abborrfiléstekning.
Abborrfiléstekning.
Båtkörning på Ráddnávrre.
Båtkörning på Ráddnávrre.
I nya jackan, sydd av Katy Unga.
I nya jackan, sydd av Katy Unga.
Exkursion bland smörbollar.
Exkursion bland smörbollar.
Med Hampus och Ráddná.
Med Hampus och Ráddná.
På Jokkmokksholmen med Hampus.
På Jokkmokksholmen med Hampus.
(c) Tor Lundberg Tuorda
Vid tvättstället
Pinnbärning.
Pinnbärning.
Trädbärning.
Trädbärning.
(c) Tor Lundberg Tuorda
Stenbärning.
Uppladdad på studsmattan!
Uppladdad på studsmattan!

Med systerbarnen Mira och Eddie.
Med systerbarnen Mira och Eddie.
Studier av skvattram.
Studier av skvattram.
Kottkastning.
Kottkastning.
Vattenlek.
Vattenlek.

Jag är tacksam för att du finns din lilla parvel. Lekarna och ramsorna vi uppfunnit, alla tokiga upptåg, mysstunderna. Så rolig vecka vi har haft min kära lille son 🙂

Nils fyller 2 idag

För två år sedan kom min son Nils till världen.

Igår firade vi honom på förhand med tårta och allt, eftersom hans födelsedag måste ske i bilen på vår 90-mila hemfärd från Fjätervålen i Dalafjällen.

Nils fick fina presenter från mormor Birgitta, moster Pia och Peter och kusinerna Marc och Julia.
_H1A8698
_H1A8702

 

 

 

 

 

Populärast var dock en skoter från syster Astrid och en bil från mig och Åsa. _H1A8722Det är som inbyggt hos denna pojk. Utan att vi på något sätt präglat honom är motorfordon det häftigaste han vet. Vad månde det bliva… Stort grattis min fina pojke 🙂
_H1A8693