Etikettarkiv: avverkning

Nyckelbiotop i Jokkmokk avverkad

Jokkmokks allmänning har avverkat en nyckelbiotop med utrotningshotade arter väster om Parkijaur i Jokkmokks kommun. Tallar över 300 år gamla transporteras i skytteltrafik ner till kusten. Norra Skogsägarna heter köparen. Detta sker 2015 och är långt ifrån en isolerad företeelse.

 

Också Sveaskog hugger gamla skogar. Och vid Årrenjarka fjällby gör Fastighetsverket ett kalhygge nära fjällbyn, vilket allvarligt stör anläggningens besökares möjligheter till rekreation. Detta i en av Jokkmokks största turistcentrum.

Skogsbolagen är desperata. Att hugga till varje pris är det som gäller. Det tas ingen hänsyn till andra än skogsbruket själva. Moralen och etiken är uppluckrad. Respekten för andra näringar finns inte. Det är som om de håller på att svälta ihjäl.

En nyckelbiotop rullar mot kusten över Parkidammen.  En tydlig bild av optimalt utnyttjande av naturresurserna. Exempel på klockren kolonialism.
En nyckelbiotop rullar mot kusten över Parkidammen. En tydlig bild av optimalt utnyttjande. Exempel på klockren kolonialism.

 

 

Eskil och Alliansen hugger urskogar

I den centerpartistiske och ansvarige ministern Eskil Erlandssons Sverige huggs fortfarande natur- och urskogar på löpande band av Sveaskog, med stöd av Skogsstyrelsen. Det är fruktansvärt att ansvariga politiker vare sig tar hänsyn till att skogar med drösvis av utrotningshotade arter kalavverkas. Ingen hänsyn tas heller till EU:s enda urfolk samerna och vår rätt att leva och verka i oförstörd natur. Alliansen är värsta 1800-tals-kolonialisterna, som ser norra Sverige ENDAST som råvarubod. Brevet nedan till ansvariga i Sveaskog är ett av många som visar hur den ideelle naturvårdaren Björn Mildh oförtrutet arbetar – för blinda ögon och döva öron.

RÖSTA GRÖNT PÅ SÖNDAG!

Foto: Björn Mildh
Foto: Björn Mildh

”Bästa Johan, Lars-Göran och Ann

Sveaskog inte bara klassar ner sina naturvårdsskogar med höga naturvärden, utan låter även bli att registrera och avsätta gamla naturskogar av hög nyckelbiotopsklass.

En sådan urskogsartad gran-naturskog ligger vid Melakträsket i Arvidsjaurs kommun. Skogen har koordinaterna x 7275478;

y 1689169. Den gränsar i sydväst till ett litet, avsatt område.

Den ca 200-åriga naturskogen är rik på grova lågor och rik på rödlistade arter knutna till urskogsartade bestånd med lång kontinuitet. Bland annat rosenticka, ullticka, lappticka, rynkskinn, ostticka, harticka, granticka, tallticka, gränsticka, gammelgranskål, knottrig blåslav, rosa skärelav och nordtagging. Spår av bronsjon. Häckande tretåig hackspett och lavskrika.

Skogen var exkursionsmål under Inspirationshelgen och resan den 23-24 augusti, anordnad av länsförbundet i Norrbotten. Mats Karström behövde bara gå ett tiotal meter in i skogen för att konstatera att den höll rik nyckelbiotopsklass.

Se bifogade bildalbum. (klicka och vänta några sekunder, klicka på ”här”, öppna sedan bildspelet). Samtliga bilder är tagna av undertecknad i den aktuella skogen.

Se även länken med den nyligen tagna filmen av naturskogen.

 https://picasaweb.google.com/115467274551391163472/SveaskogKlassarUrskogsartadNyckelbiotopSomProduktionsskog?authuser=0&feat=directlink

http://www.helistock.se/fscswe2.jsp

Denna urskogsartade naturskog har Sveaskog klassat som produktionsskog. Det innebär att den när som helst kan avverkningsanmälas och avverkas.

Skogsstyrelsen kommer inte att ha några invändningar. Det vet vi från avverkningen av naturskogen intill, på Melakträskliden (samma skog), i november 2013. Då gav Skogsstyrelsen till och med dispens omgående utan eget fältbesök och trots att vi strax innan informerat om skogens höga naturvärden !

Sveaskogs ekologer har bevisligen haft kännedom om skogen sedan åtminstone 2009 (besök med skriftligt svar av Sveaskog), men har envist fortsatt att klassa den som produktionsskog, trots påstötningar, senast i november 2013.

Detta kan bara uppfattas som dåligt fögderi.

Skyddsvärda skogar betalar priset.

Bolagets organisation fungerar inte trots allt självberöm.

När inventeraren besöker en naturskog som skall naturvärdesbedömas kan den redan vara snitslad för avverkning av planeraren, eller i värsta fall till och med avverkad. Så skedde troligen på Melakträskliden, där hälften av naturskogen höggs innan avverkningen stoppades. (Sveaskog har vägrat tala om vad som hände).

Sveaskog, nyckelbiotoper skall inte klassas som produktionsskog.

Nyckelbiotoper skall sparas, inte huggas.

Vi uppmanar återigen er och Sveaskog att klassa upp den urskogsartade naturskogen vid Melakträsket till nyckelbiotop som den rätteligen är och spara skogen.

Ser fram emot Sveaskogs skriftliga svar. Ber Sveaskog skicka svaret till samtliga intressenter som fått detta brev. Först då kan vi vara säkra på att bolaget sparar nyckelbiotopen vid Melakträsket, inte innan. Till intet förpliktande prat räcker inte.

Med vänlig hälsning

 

Björn Mildh, ideell naturvårdare

P.S. Bäste Herman Sundqvist; Ännu en gång, vi ber om skriftliga svar på ställda frågor, inte ett möte för varje ställd fråga. Muntliga besked är alltför kortlivade.”

 

Överklagan om avverkning i Änok inlämnad!

Den tallskog som Skogsstyrelsen lämnat klartecken för att avverka syns där deltat slutar i bildens högra del. Den ligger på Jåhkågaska Tjielldes marker. Något samråd med denna sameby har inte skett!

Nu har jag skrivit en överklagan som skickats till Skogsstyrelsen idag. Den lyder som följer:

Överklagan avverkningstillstånd A47878-2009

Jag överklagar skogsstyrelsens beslut att medge avverkning á 40 ha i Änok norr om Kvikkjokk.

Risken för skador på den mark jag är delägare i, Kvikkjokk S:1, är överhängande eftersom virket måste transporteras över Kvikkjokk S:1. Tidigare har samma markägare som nu vill avverka i Änok orsakat stam- och markskador när de utan tillstånd korsat marken som jag är delägare i med skogstraktor. Jag vill inte att någon dylik åverkan ska upprepas.

Som andra skäl till min överklagan anger jag följande:

Området har extremt stor betydelse för mig och många andra människor som lever i eller har anknytning till Kvikkjokk. Och ännu idag fyller Änokområdet en viktig funktion för försörjningen för oss markägare, främst genom jakt och fiske, men också till exempel för min personliga del som fotograf. En slutavverkning i ett ekologiskt känsligt område som detta kommer tveklöst att påverka möjligheterna till den typen av försörjning. Dessutom har området ett högt rekreationsvärde, även för människor utan anknytning till trakten.

Om kalhyggen tas upp i Änok kommer de aldrig att kunna återbeskogas. Det ger den enorma kalavverkningen i början på 1970-talet, genomförd av samma avverkningsivriga markägare som nu, tydligt vittnesbörd om. Det område man nu vill avverka är ännu mer utsatt för väder och vind. Det är helt uppenbart att hyggen på ömsom sidor Änokälven också de kommer att bli överväxta av björk- och videsly och att inga andra trädslag kommer att kunna växa där. Den avverkningsbenägna markägaren har i decennier och generationer eftersatt åtgärderna för återplantering. Det är ett faktum som Skogsstyrelsen också påpekat. Likafullt ger Skogsstyrelsen möjligheter till att ännu mer mark kommer att misskötas.

På grund av sitt storslagna läge invid Sarek och Laponia och tack vare sin för breddgraden optimala rikedom av växter och djur, har denna obrutna natur mellan gammelskog och deltaland skildrats flitigt genom åren, bland annat i böcker av Edvin Nilsson, Cay-Curry Lindahl och Hans Anderson. Tack vare marknadsföringen har områdets status för naturvården, friluftslivet, rekreationen och turismen nått höga höjder. Också jag själv har beskrivit landskapet, i text, bild och på film.

Lagbrott

I §18 skogsvårdslagen står följande:

”Tillstånd till avverkning i fjällnära skog får inte ges om avverkningen är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården.”

Lagen är tydligt och säger: får inte ges om avverkningen är oförenlig med naturvårdens intressen.

Skogsstyrelsen har själva klassat området som nyckelbiotop, och länsstyrelsen bedömer att det är av väsentlig betydelse för naturvården. Det uppfyller också kriterierna som riksintresse för naturvård (Miljöbalken 3 kap. 6§) och riksintresse för det rörliga friluftslivet (Miljöbalken 4 kap 2§). Det är uppenbart att detta inte alls har beaktats i beslutet om avverkningstillstånd A47878-2009.

Jag anser därför att skogsstyrelsen genom tillståndsgivningen för avverkning i det aktuella området bryter mot den lag som primärt styr skogsstyrelsens egen verksamhet. Om något område i landet fyller kriterierna av väsentlig betydelse för naturvården, så är det detta. I en vidare tolkning av begreppet kulturmiljövård anser jag också att en avverkning helt skulle förändra karaktären i den kulturmiljö som hävdats i århundraden av renskötande samer, samer utanför renskötseln och nybyggarbefolkningen.

I samband med prövninmgen av avverkningsansökan har samråd endast skett med Tuorpons sameby. Inte Jåhkågaska Tjiellde, trots att halva avverkningsarealen – den på östra sidan av Änokdeltat – är denna samebys område.

Astrid på Fiellokberget i början av juni. Risken att landskapet i bakgrunden ska besudlas av ett kalhygge finns...
...som på denna bild över Kvikkjokks delta, Kvikkjokk och Sarekfjällen, där de avverkningskåta markägarna tagit upp ett jättehygge på 1970-talet.
Hotad skog.
Här har folk vistats i tusentals år utan att lämna några iögonfallande spår efter sig.
Änokdeltat med skogen som hotas av avverkning till vänter och höger i bild. Bårdde i Sarek i bakgrunden.

Hot om avverkning i Änok

Jag har med stort intresse följt Tendens i P1 där naturens läkande kraft avhandlades. Hur människor som är sjuka i både kropp och själ ges lindring och bot genom att vistas i naturen. Eller bara med att se på fotografiska naturbilder från sin sjukhussäng. Naturen har mycket mer att ge än vad vi kan föreställa oss. Och tänk på alla växter som finns där ute i skogar och på fjäll, som ännu inte är upptäckta men med verksamma substanser mot människors sjukdomar. Naturen, med fjäll, deltaland och skog, och alla andra naturtyper, är värt så mycket mer än pengar från malm, vattenkraft och timmer. Tyvärr tycker inte alla så.

Levnadsglädje

Tyvärr är vi ganska ensamma i det stora hela, vi som tycker så. Inte ens folk som har sina rötter i Kvikkjokk, som kanske bör vara en aning mer restriktiva mot det moderna storskogsbruket – som kanske har lite mer naturmänniska boende inom sig än vad andra har. Men inte. För en del måste naturen göras om till pengar, som det enda värdet. Cirka sju kilometer norr om Kvikkjokk finns fin gammelskog som två skogsägare sökt tillstånd till att slutavverka. De vill göra kalhygge av alltihop.

Hotad gammelskog i Änok sju kilometer norr om Kvikkjokk. Sarekfjällen i fonden.

Ingen annan markägare har gjort några kalhyggen i detta område. När länsstyrelsen för några år sen ville göra naturreservat av Änok som länsstyrelsen själva i vanlig ordning skulle förvalta, ville kvikkjokksborna visa att de är de bästa förvaltarna och har så varit i flera hundra år. Tillsammans med ett tjugotal kvikkjokksbor (människor som bor permanent eller äger mark vid byn) reste jag till Luleå och landshövding Per-Ola Erikssons residens. Jag visade bilder och berättade om hur byborna vårdat området i generationer. Att den sällsynta osttickan växte ett stenkast från min och min brors stuga, och ett sjok knottrig blåslav på en 500-årig tall bara tio meter från stuguväggen. Jag visade en flygbild över deltat där barrskogen på deltasidorna låg helt orörd.

Flygbild över Änok, med privatägt deltaland och skogsmark på sidorna.

Efter detta rev landshövdingen upp planerna på att göra naturreservat, vilket gladde oss oerhört. Så dundrar det fram andra markägare som vill hugga ner all sin skog. Och här står jag med byxorna nere, och de andra byborna också som besökte landshövdingen. Alla önskade att Änok skulle förbli som det var, att kvikkjokksborna skulle fortsätta vara förvaltare av sin egen skog. Så mycket var den åsikten nu värd. Nu har länsstyrelsen skäl till att snabbt bilda naturreservat av hela alltet…

Karta över hotade områden, 55ha markerade med heldragen röd linje. Änojávvre i bildens nedre högra hörn.